2007 arbetade jag som klubbchef på Falun-Borlänge Golfklubb. Jag var 28 år gammal, en av de yngsta klubbcheferna i landet. Jag jobbade mest hela tiden och det fanns inte mycket…
2007 arbetade jag som klubbchef på Falun-Borlänge Golfklubb. Jag var 28 år gammal, en av de yngsta klubbcheferna i landet. Jag jobbade mest hela tiden och det fanns inte mycket ork över till annat. En helg var mina två systrar, Joanna och Josephine, samt min svåger, Danne,uppe och hälsade på. Jag minns inte så mycket av besöket mer än att vi var ute och gjorde stan en kväll. Min lillasyster och jag har en förmåga att balla ur fullständigt ibland, och det gjorde vi även denna kväll! 🙂 Det var dans med blomkrukor och Elvis-imitatörer. Även om det är ett roligt minne, så var det en annan sak från det besöket som satte sig. Jag minns inte sammanhanget runtomkring eller ens varför han sade det, men innan de reste hem till Osby igen så sade Danne: -Så mycket potential, så jävla lat!
Danne har funnits med i mitt liv sen jag var 11 år, han känner mig oerhört väl. Trots att han var en del av vår familj, så kan det låta som något riktigt taskigt att säga till någon, men han hade helt rätt! Och de orden var en av de viktigaste faktorerna till att jag faktiskt tog tag i mitt liv på riktigt. De orden klingar ofta i mitt huvud, och jag är honom evigt tacksam att han sade dem. Jag gick runt och hade massa drömmar, men jag tog ändå inte tag i dem. Istället kom jag med ursäkter, som att jag jobbade för mycket eller att jag kan göra det senare i livet. Visst, jag förändrade inte mitt liv där och då, men jag bar med mig orden. Det var som att det behövdes ett år innan jag fattade vad det betydde!
Vad är det som gör att vissa ord sätter sig starkt hos oss? Vad är det i att rätt formulering, av rätt person, vid rätt tillfälle, kan förändra våra liv i grunden? Det är ju massor av människor som sagt kloka saker till mig, men jag har inte varit mottaglig för dem där och då. Det tog mig nästan 10 år att förstå vad min universitetslärare Bengt-Åke Gustavsson, alias BÅG, menade med orden: -It´s all about the values! Han präntade in orden i skallen, så att de satt där. Sedan behövde min hjärna 10 år på sig för att hamna i ett sammanhang där de orden fann sin mening. Idag ser jag honom som den människa, med undantag för mina föräldrar, som gjort störst positiv skillnad i mitt liv.
Jag vet inte exakt vad det är som gör att vissa ord sätter sig så starkt. En sak för att göra positiv skillnad handlar om förtroende eller relation. Det är jag övertygad om. Ska vi kunna påverka någon annan människas liv i positiv riktning, då behöver du ha en bra relation och du behöver ha ett förtroende. Det är en av de saker som talas så mycket om inom skolan, men som ändå en del lärare inte förstår. 
Vinner du mitt förtroende, då kan du säga vilken dumhet som helst och jag tror på det! 🙂 Eller kanske inte… Resten handlar nog om tajming och sammanhang. När jag coachat ungdomar har jag ofta tänkt på BÅG. Hur hans frö till slut växte i mitt huvud till ett helt koncept. Det är så jag försöker jobba, att så frön. De kanske inte är redo att mogna idag, men en dag så är de det och då kan de växa till något starkt och stort!
På samma sätt kan ord påverka oss negativt, såra och skada varandra. -You can bring Fatso! Det är ord jag fortfarande minns, 15 år efter att de uttrycktes av ett gäng som promotade en nattklubb i Ayia Napa. De sades till Freddy, min bästa kompis, i förbifarten när vi var och promenerade en eftermiddag. Visst, jag var tjock, men trots det borrade sig orden igenom fettet och satte sig. 15 år senare och jag minns fortfarande dem väl, jag kan se bilden jätteklart framför mig. Människor jag träffade i en sekund. Det handlade naturligtvis mer om min självkänsla och självbild, men vi vet aldrig vad personer vi möter brottas med. Vi har ett ansvar för hur vi uttrycker oss och behandlar andra. Det finns massor av sådana saker som sitter hos mig, som människor hävt ur sig. Och jag har säkert sagt tusen saker som skadat andra i mina dagar, och det gör ont, för jag om någon vet vad det kan göra med en människa!
Jag är rätt övertygad om att Du som läser min blogg förstår allt detta! 
Du är en människa som vill så frön som skapar en positiv känsla hos andra. Du vill bidra till en bättre värld för dig själv och andra. Och det är jäkligt viktigt!!! Gör det ännu mer om du kan! Träna på att ge andra mer ärliga komplimanger och beröm. Det finns massor av människor därute som verkar ha som mission med att försöka såra så många som möjligt, de sociala medierna har gjort det lättare för dessa att häva ur sig saker, utan att behöva tänka på vad deras ord faktiskt gör med andra människors mående. Därför är det ännu viktigare att vi andra finns som en motkraft! Så välj dina ord noga! Och skulle du möta någon som vill sänka dig, var en större människa och fall inte till deras nivå!
Idag har jag fortfarande potential, men är inte lika jävla lat! 🙂 Det är jag väldigt glad över, annars hade jag inte suttit här och skrivit detta inlägg! Skulle det vara så att du råkade gilla det, då får du gärna gilla eller dela det på Facebook eller Instagram! Och än viktigare, i vem/vilka vill du så små positiva frön i skallen på imorgon? Vem i din omgivning kan du lyfta och göra lite, lite lyckligare? 🙂
Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!
Happy Cato
Kommentarer inaktiverade för Så mycket potential, så jävla lat!
Pendlar du med bil så kan ena dagen innebära fint flyt i trafiken och du kommer in till jobbet i god tid. Nästa dag har en lastbil med kebabkött vält över vägen och stoppar upp all trafik, du blir sen och missar dina två första möten. Likadant om du åker tåg, ena dagen går tåget precis i tid och ankommer precis enligt tidtabellen. Nästa dag rullar det in 30 minuter för sent och sedan blir det signalfel i Tjottahejti så ni får vänta i två timmar för att åka sista tre kilometerna. Du kan aldrig från dag till dag veta om det kommer gå smi
digt eller om det kommer strula. Dessutom förväntar vi oss ju naturligtvis alltid det bästa, att trafiken flyter och att tågen är i tid. Eftersom det är nya förutsättningar varje dag så kan vi aldrig riktigt anpassa oss och då minskar lyckan. Det finns naturligtvis bättre och sämre pendling. Jag bor i Sölvesborg, skulle jag köra bil till Kristianstad varje dag så är det ju inte enormt stora volymer med bilar som rör sig den sträckan. Pendlar du in till Stockholms innerstad är det desto värre.
Min pappa har varit föremål för många av mina roligaste stunder i livet. Ofta på hans bekostnad, men han är så godhjärtad att han ofta bjuder på det. Jag och min lillasyster har ofta filmat honom när han sitter och tuggar på tungan samtidigt som han skrattar framför något klipp på datorn, eller när hans korta stubin brinner upp för att TV-kanalerna försvunnit. Sedan när han lugnat sig lite så 
visar vi filmen för honom och det är alltid han som skrattar mest åt sig själv! På samma sätt som det alltid är han själv som skrattar mest åt sina ordvitsar!! 😀 Skrattar inte vi andra så kommer den i vår familj klassiska kommentaren: -Fattar ni? Som om det vore oförmågan att fatta som var problemet med vitsarna…
