Kategori: Glädje

Samhörighet

18 augusti, 2016 17:40 18 augusti, 2016

6 min read

473 views

Kommentarer inaktiverade

Har fullt upp i livet och 500 idéer på nya inlägg… En inte alltför bra kombo, eftersom jag just nu inte hinner skriva dem i den takt jag önskar! Kunde…

Har fullt upp i livet och 500 idéer på nya inlägg… En inte alltför bra kombo, eftersom jag just nu inte hinner skriva dem i den takt jag önskar! Kunde inte somna i natt för hjärnan började göra häftiga sammankopplingar mellan lyckotrappan och att skapa förändring på riktigt. Kände att jag fick ett spännande uppslag som kan göra skillnad för mig, dig och en massa andra i framtiden. Fast då behöver du veta alla stegen på lyckotrappan först, så idag tar vi tredje steget på den!

Det tredje steget i trappan för att nå långvarig lycka är att känna samhörighet. Har du inte läst de två tidigare inläggen om de första två trappstegen, upplevd kontroll och upplevd utveckling, så tycker jag att du börjar med det. För er andra är det bara att hänga på, idag behöver vi inse att vi inte kan vara ensamma för att bli lyckliga.

Den här nivån tror jag är enklast för de flesta att förstå. De flesta av oss har vänner och familj som vi känner ger oss väldigt mycket. De gör oss lyckliga helt enkelt. Visst i ibland kan de göra oss lite olyckliga också, men det är mer i stunden. Långsiktigt så blir vi lyckliga av att känna samhörighet med en familj, vänner, lagkamrater eller kollegor.

Fyll bilen med dina supportrar

Vi återgår till vår metafor om att vårt liv är en bil. I första steget satte du dig i förarsätet, i andra steget så började du ta ut en riktning och köra ditåt. I det här steget handlar det om vilka du vill ha med dig i bilen. Du kan byta ut personer i bilen som du vill, du kan ha världens största bil och ha plats för tusentals människor. Eller så kanske du bara har en bil med två säten, det är åtminstone bättre än ett. De som följer med dig i bilen kan ha olika funktioner och det är faktiskt du som bestämmer vilka som ska hänga med. Vilka personer bidrar till att du utvecklas? Vilka personer ger dig glädje? Vilka personer uppmuntrar och coachar dig så att du sitter i förarsätet? De personerna ska du försöka ha med dig på resan så mycket som möjligt! Det är dem som kommer göra dig lycklig!

Ställ av förpestarna vid vägkanten

Vilka personer gör dig upprörd och ledsen? Vilka håller dig tillbaka? Vilka vill hoppa över i ditt förarsäte och kontrollera ditt liv? Förhoppningsvis har du inga sådana människor, men om du har, se då till att stanna bilen och be dem lämna bilen eller ändra inställning. Det kvittar om det är din make, mamma eller en som du kallar vän. Bidrar de inte till att ditt liv blir bättre, då tycker jag att du bör ställa av dem längs vägen. Det är jäkligt tufft att göra, det har jag full förståelse för. Samtidigt kommer du aldrig bli lycklig av att låta dessa personer sitta kvar i bilen och förpesta din färd!

Spela deras favoritlåt

Du behöver också tänka efter, i vilka andras bilar vill jag finnas med i? Vilka roller spelar jag i andras liv? Förtjänar du att sitta i andras bilar, eller försöker du köra även deras bilar? Coachar du eller skäller du över att de kör fel? Vi är så fruktansvärt dåliga på att respektera att alla andra måste få köra sina bilar eller leva sina liv utifrån hur de vill göra det. Vi vill så gärna peka ut andras riktning, in och styra lite eller skälla när de inte kör dit du vill. Det är fullständigt förödande, både för dig och för andra. Varje person måste få leva sitt liv utifrån sina förutsättningar, utifrån sina mål. Det kommer gå galet ibland, men det är din uppgift att finnas där för att coacha och uppmuntra. När du åker i andras bilar var den som spelar deras favoritlåt! Var den som sprider glädje i andras liv! Då kommer fler spela din favoritlåt i din bil och bidra med glädje åt dig! Det är vad samhörighet handlar om, att ge och ta. Inte bara att ge och inte bara att ta!

Ett av de enklaste knepen för att känna större samhörighet är husdjur. De ger oftast mer än vad de tar. Vi blir lyckligare av att ha husdjur och det beror på stor del av vårt behov av samhörighet. Vi återkommer till i senare inlägg till hur husdjur bidrar till vår lycka!

Förhoppningsvis har du fått många funderingar idag! Vilka vill du känna mer samhörighet med? Vilka vill du inte längre ha med i bilen? Finns det personer idag som du saknar i ditt liv? Hur kan du få fler in i din bil? Det kommer vi in på i det sista trappsteget, att vara del av något större. Det är nämligen det trappsteget som också gör det enklare att få in fler i bilen! Fast det tar vi i i ett framtida inlägg!

Vill du att fler ska känna samhörighet genom happycato.se eller att fler behöver spela din favoritlåt i bilen? Se då till att dela eller gilla inlägget på Facebook eller Instagram. Ni som är miljövänliga och samåker till jobbet, ni kan nämna det i bilen imorgon och berätta för era medresenärer vilken er favoritlåt är! 🙂

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening

Upplevd utveckling

Marcus Cato

12 augusti, 2016 11:22 12 augusti, 2016

7 min read

477 views

Kommentarer inaktiverade

I förra inlägget pratade vi om att den absoluta grundförutsättningen för att kunna bli lycklig är att ha upplevd kontroll över sitt liv. Du måste sitta i förarsätet i ditt…

I förra inlägget pratade vi om att den absoluta grundförutsättningen för att kunna bli lycklig är att ha upplevd kontroll över sitt liv. Du måste sitta i förarsätet i ditt eget liv, annars har du ingen möjlighet att bli lycklig på sikt. Idag ska vi diskutera steg två på lyckotrappan, att du måste också känna att du upplever utveckling i ditt liv.

Har du någonsin träffat någon som tycker det var bättre förr? Att nymodigheter är något som bara är ett besvär? Jag tror att de flesta har träffat någon sådan, eller du är kanske en sådan person själv. Min erfarenhet säger att de sällan är speciellt lyckliga. För världen har genom alla tider utvecklats, och de sista 100 åren har det gått snabbare än tidigare. Försöker du då hålla kvar i allt som varit, i en sorts romantisk syn av dåtiden, så kommer du aldrig att bli lycklig.

Stänga gränser eller lukta på exets gamla tröjor?

Det här fenomenet finns på flera olika nivåer. Det kan vara att du blivit lämnad av din kille och du ligger hemma, snyftandes med hans kvarglömda träningströja, med tanken om att skulle han bara komma tillbaka så skulle du bli lycklig igen. Eller om vi ser på hur världen ser ut idag, där många pratar om stängda gränser, mer nationalism och på många sätt gå tillbaka till ett synsätt vi hade för länge sen. Den världen kommer aldrig göra oss lyckliga, att sträva efter att stänga gränser, skydda det man har eller gå tillbaka till en svunnen tid är garanterade vägar för att skapa olycka på en monumental nivå. Den här typen av strategier är vanliga när vi känner att vi inte har upplevd kontroll och desperat vill få tillbaka kontrollen. Då tar vi beslut som på kort sikt tar tillbaka kontrollen, men som på lång sikt får katastrofala följder. Vill du läsa mer om de tankarna kan du läsa mitt inlägg om BREXIT här.

Om saker var exakt likadana som de var igår? Om du gjorde exakt samma saker varje dag? Tänkte exakt samma tankar? Hur roligt skulle livet vara då? Antagligen skulle det vara fruktansvärt tråkigt. Du skulle ha fullständig kontroll, men du skulle inte vara lycklig.

Dags att köra bilen

Vi går tillbaka till metaforen att ditt liv är en bil. I förra inlägget fick du fundera på var i bilen du satt. Har du inte läst det rekommenderar jag att göra det här, innan du läser vidare. Idag förutsätter jag nämligen att du sitter i förarsätet i din egen bil. Fast det räcker ju inte med att bara sitta i förarsätet, eller hur? Du behöver ta dig någonstans också. Det blir ju skittråkigt att sitta där och glo på samma sak år efter år. Så du måste känna att du utvecklas, att du förflyttar bilen någonstans.

Här kan det se olika ut för olika personer. För vissa är det viktigt att bara börja rulla och komma i rörelse. Andra behöver planera först vart de vill ta vägen. Till en början handlar det om att börja förflytta bilen, att utvecklas som människa. I slutändan behöver vi ställa in GPS:en, att köra planlöst är sällan ett bra sätt i långa loppet. Du behöver sätta upp någon typ av mål inom de områden du vill utvecklas. Hur specifika du vill ha dem är lite upp till dig! Det beror lite på hur lång resan är. Skall du åka ut på en lång resa (ett långsiktigt mål) så räcker det kanske med att ställa in den på New York. Skall du ut på en kort resa (ett kortsiktigt mål) behöver du vara mer specifik. Åbrovägen 23 i Bromölla och du är framme om åtta minuter är ganska exakt. Precis som att gå ner fem kilo i vikt på sex veckor är specifikt. Hur vi sätter bra mål kommer jag skriva mer om i framtiden.

Så nu sitter du i förarsätet i ditt eget liv och du inser att du inte bara kan sitta där och glo, du behöver köra också. Hur väl du hanterar din gps, ratten och pedalerna kommer avgöra hur bra din utveckling blir. Vi behöver träna oss på de sakerna också, men det gör vi bäst genom att köra och efterhand utvärdera vad du kan göra bättre.

Sno Formel 1-förarnas recept

Vi kan också inspireras av andra, vilka runtomkring dig verkar vara duktiga på att styra sitt liv i rätt riktning? Har du förebilder i världen som verkar duktiga på det? Vad gör de för saker som fungerar? Sno vad andra gör, testa om det funkar för dig och använd det du gillar! Jag kan garantera dig att ingenting som jag gör i mitt liv har jag kommit på själv, jag har inspirerats och snott det från människor som jag tycker verkar ha koll. Sedan har jag hittat en unik mix som fungerar för mig. Den mixen ändras hela tiden, för jag hittar ständigt nya saker att plocka in och andra att plocka bort.

Och du, ett av mina favorituttryck är serendipitet. Det betyder att när du kör längs vägen inte fullständigt fokusera på din gps, ibland kan det finnas roliga avstickare från vägen som tar dig till ännu mer fantastiska platser. Serendipitet är förmågan att se de häftiga möjligheter som dyker upp längs vägen. Så titta upp från vägen och dina mål ibland, det kan finnas bättre vägar att ta!

Ta kontroll över ditt liv och fokusera på att utvecklas som människa. Där har du de två grundstenarna till lyckan. Så fundera på idag, vilka områden vill du utvecklas inom? Vad har du för mål på kort sikt? Vad har du för mål på lång sikt? Hur bra är du på att gasa, bromsa och styra i ditt eget liv? Hur kan du bli bättre?

Nästa steg på lyckoskalan är att fylla bilen med de som du vill ha med dig på resan, och i vilka andra bilar vill du finnas med i? Fast det tar vi i nästa inlägg! Ut och kör nu!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka

Upplevd kontroll

Marcus Cato

9 augusti, 2016 17:22 9 augusti, 2016

8 min read

587 views

Kommentarer inaktiverade

Jag känner att jag behöver hitta tillbaka till den här bloggens huvudsyfte, att hjälpa dig som läsare att skapa ett lyckligare liv. Jag har ändå tyckt att det varit viktigt…

Jag känner att jag behöver hitta tillbaka till den här bloggens huvudsyfte, att hjälpa dig som läsare att skapa ett lyckligare liv. Jag har ändå tyckt att det varit viktigt att visa att livet ibland överraskar oss på andra sätt än positivt. Ingen lever hela sina liv i en drömvärld och skulle vi lägga lyckan i händerna på externa händelser så hade det inte varit många av oss som var lyckliga. Det handlar om att både hantera smällarna och njuta ordentligt när livet väl flyter på!

Jag skrev häromveckan ett inlägg om fyra steg till lycka, det kan du läsa här.

En snabb sammanfattning av de fyra stegen:

Upplevd kontroll
Upplevd utveckling
Samhörighet
Mening och syfte

Jag tänkte att vi idag börjar med att bryta ned det första steget, upplevd kontroll.

Den absoluta grundförutsättningen för att ens kunna börja känna lycka är att du har upplevd kontroll över ditt eget liv. Lägg märke till att jag skriver upplevd kontroll. Vi har ju egentligen ingen kontroll alls i våra liv, eftersom vad som helst kan hända som tar det ifrån oss här och nu. Att min mamma fått cancer igen ligger ju till stor del utanför hennes kontroll. Den största faktorn för lungcancer är rökning, tror jag läste att 90 % är rökare. Har du slutat för 15 år sedan eller längre så är risken att få lungcancer ungefär den samma som om man aldrig rökt. Min mamma har inte rökt ett bloss på 26 år. Hon har alltså troligen gjort det hon kan för att inte drabbas, ändå händer det. Vi kan inte kontrollera livet, vi kan bara kontrollera vår uppfattning om det. Vi måste bli klara över det. Jag har personer omkring mig som försöker få kontroll på allt i livet, t.o.m. vädret… Det är ingen bra väg till lycka. Du kan inte kontrollera livet, du kan inte kontrollera någon annans liv och ändå är det så många som försöker göra det. Det finns bara ett fåtal faktorer som vi faktiskt kan kontrollera och tränar du på dem så kommer du komma långt, då blir livet mycket lättare när du inser att du inte har full kontroll över det som händer dig.

Tänk dig att ditt liv är en bil. Hur du än gör så kommer du på något sätt finnas med i den här bilen hela vägen. Så då är frågan, var i bilen finns du? Ligger du bakbunden i bagageluckan med en tejp för munnen, medan någon annan kör? Ligger du på motorhuven och desperat skriker att bilen måste stanna? Sitter du i baksätet och spelar Candy Crush? Eller kanske i framsätet och tittar på hur alla andra bilar kör förbi, medan föraren i din bil inte verkar ha hittat gaspedalen? Eller än värre, knogarna är alldeles vita för ni kör som galningar och du känner att du inte vill dö, men kan göra det i vilken sekund som helst?

Jag hoppas att du inte gör något av det. För att kunna få ett lyckligt liv så behöver du till största delen sitta i förarsätet och känna att du är bekväm med att köra bilen. Det finns någon som sagt att den läskigaste insikten i livet är att inse att bara du har ansvar för ditt eget liv. Upplevelsen du har just nu i ditt eget liv kan variera. En del av er känner att ni ligger bakbundna i bagaget, där ni har noll handlingsutrymme att påverka. Andra hänger sig fast i motorhuven, helt utan kontroll över vad som händer, men de kämpar med näbbar och klor för att hänga kvar. Vissa sitter i baksätet och spelar Candy Crush för att de är livrädda att ta ansvaret för sitt liv, det är lättare att leva i en fantasivärld. Eller så sitter du i passagerarsätet och vill hoppa över i förarsätet, men du vet inte hur du ska göra. Alla varianter finns, kanske du har en egen variant? Oavsett behöver du på något sätt kravla dig över till förarsätet och ta kommandot över de saker du kan ta kommandot över. Vissa har fler saker de kan kontrollera, andra har färre.

Attityd

Det finns en sak du alltid kan påverka, din attityd till det som händer dig. Där har du alltid möjlighet att ha kontrollen. Tyvärr är det många som inte har det, de klandrar allt och alla för saker som händer dem. Och det äter upp dem på insidan, för de tillåter andra ta kontrollen över deras attityd. De låter sig ligga bakbundna i bagaget. Det första steget till att ta tillbaka kontrollen kan ju vara att läsa mitt tidigare inlägg om attityd.

Andning

En annan sak som nästan alla kan påverka är andningen. Ligger du på motorhuven och känner hur allting swishar förbi i rasande fart och du stressat klamrar dig fast. Börja med att försöka andas, stanna upp, gör andningsövningar, meditera. Få kontrollen över din andning så kommer du se klarare vilka mer saker du kan ta kontroll över. Börja med att läsa om vikten av att andas rätt.

Mod

Sitter du och spelar dina spel eller flyr in i andra fiktiva världar. I världar där du känner att du har kontroll. Använd de egenskaperna i verkliga livet för att skapa kontroll. Är du en modig hjälte i League of Legends, då kan du ta kontroll över samma egenskaper i ditt eget liv. Ta kontroll över ditt eget mod och din egen attityd. Vad andra säger och gör kan du aldrig veta, men du kan påverka hur du bemöter det och vad du gör av det. Ställ dig frågan vad som skulle vara det värsta som kunde hända om du tog kontroll över ditt eget liv? Vad är det bästa? Och är det bättre att vakna upp en dag och inse att du aldrig har levt ditt liv?

Nyfikenhet

Är du en av dem som vill ta steget över på förarsidan, men vet inte hur? Enkelt, var nyfiken, läs på, hitta en mentor, ta hjälp. Det handlar bara om att våga ta steget. Visst du kommer kanske få en och annan buckla på bilen, men för varje dag så blir du bättre på att styra bilen. För varje dag kan du ta den till nya platser du aldrig trodde du skulle få uppleva. För varje dag tar du nya steg i din utveckling.

Och just det, upplevd utveckling är nästa steg för ett lyckligt liv. Fundera på var i bilen du finns? Fundera på i vilka situationer du idag känner att du upplever kontroll? Vad gör du i dem som du kan göra mer av i andra situationer? Har du människor som du känner kontrollerar ditt liv? Gå därifrån! Känner du att du inte har kontroll någonstans? Sök hjälp och få en struktur. Är du rädd för att ta ansvar för ditt eget liv? Börja med en liten del där du tar ansvar. Vet du inte hur du tar dig över i förarsätet? Läs på, var nyfiken och inse att det är okej att pröva, du lär dig något för varje dag!

Och du? Om du redan sitter i förarsätet, fundera då över vilken bil vill du egentligen köra? Vilket liv vill du leva?

Gillade du det här inlägget eller happycato.se som helhet? Gilla eller dela då det här på Facebook och Instagram. För er som tror att ni kan kontrollera vädret, ni kan skapa några moln där det står happycato.se och en tumme upp istället! 🙂

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening

Tacksamhet

Marcus Cato

6 augusti, 2016 13:26 6 augusti, 2016

7 min read

494 views

Kommentarer inaktiverade

Något som jag har funderat mycket på de senaste dagarna är tacksamhet. Hur jäkla bra den här killen hade det när han växte upp. Jag är övertygad om att tacksamhet…

Något som jag har funderat mycket på de senaste dagarna är tacksamhet. Hur jäkla bra den här killen hade det när han växte upp. Jag är övertygad om att tacksamhet är en av de allra bästa vägarna till lycka, för den tvingar oss att reflektera över allt bra vi har. Det är samma effekt som att se sorgliga filmer (läs det inlägget här), vi börjar tänka på de som står oss nära.

När jag började min egen väg från ett högst olyckligt liv till ett lyckligt, då var känslan av tacksamhet en av de första sakerna jag snappade upp. Flera av de stora ikonerna pratade mycket om vikten av att känna tacksamhet för det vi har i livet. Jag får fortfarande upp starka minnesbilder från de första promenaderna jag gjorde, där jag gick igenom allt jag kände mig tacksam för. Idag gör jag det som första aktivitet när jag vaknar. Jag ska bryta ner konceptet i några få steg till er:

Jag börjar med mig själv. Vad hos mig själv är jag tacksam för? Det kan vara min hälsa, min fantasi, min vilja att utvecklas osv.
De personer som står mig nära. Mina föräldrar och min övriga familj kommer först, sedan de personer som betyder mycket för mig.
De mest basala sakerna, som vi i västvärlden tar för givet. Jag känner tacksamhet för att jag har tak över huvudet, rent vatten i kranen, mat att äta och en massa hjälpmedel som gör mitt liv så oerhört mycket enklare. Jag uttrycker också tacksamhet för alla de människor som varit kloka nog att komma på allt det som gör mitt liv enklare!
Personer som har betytt mycket på olika sätt i min resa som jag inte känner. Exempelvis de som påverkade mig mycket när jag startade min egen förändringsresa, Tony Robbins var en sådan person.
Alla saker som roar mig, skapar glädje i livet och som utvecklar mig. Och så avslutar jag med att jag är tacksam för att jag jobbar med att ständigt förbättra min hälsa.

Allt det här gör jag i mitt huvud och försöker visualisera det samtidigt. De första två delarna är lite mer specifika. Sedan blir det mer och mer generellt, jag går inte igenom varje banan jag ätit eller alla tusentals personer som hjälpt mig på min väg. Utan jag får naturligtvis klumpa ihop mycket, annars hade jag kunnat spendera hela mina dagar med att bara ligga och tänka på det. Det tar några minuter och för mig är det en fantastisk start på dagen!

Det senaste året har jag också avslutat dagen med att gå igenom vad jag är tacksam för just den dagen, tillsammans med vad jag gjort bra idag och vad jag lärt mig. Det ger en positiv känsla in i sömnen. Vad jag är tacksam för under en dag varierar ju kraftigt, men det finns alltid något att vara tacksam för även de pissigaste dagarna.

Jag har också så smått börjat träna på att visa min tacksamhet för andra. Det är ett utvecklingsområde jag har (tillsammans med att kunna ta åt mig när andra visar mig sin tacksamhet). Det finns så oerhört många människor som jag uppskattar och det finns väldigt sällan skäl till att inte säga det till dem! Jag är ju tacksam för dig som läser det här, att någon tar sig tid i sitt liv för att läsa mina ord är faktiskt en stor ära! Så tack för det!

Mina tacksamhetstankar de senaste dagarna har handlat mycket om de stora frågorna. Jag har känt oerhört stor tacksamhet för alla er som hört av sig och gett ert stöd! En del av er har jag aldrig ens träffat. Jag har känt tacksamhet att jag har vänner som verkligen vågar bry sig! Sedan har jag också reflekterat mycket kring min barndom. Jag är tacksam för att den faktiskt var väldigt lycklig. Jag var inte alltid lycklig, men min barndom var det! Det låter lite märkligt, men mina problem skapade jag mycket själv. Världen runtomkring mig var väldigt vacker på många sätt. Jag fick ha alla mina mor- och farföräldrar i livet till vuxen ålder, och stå dem nära. Jag fick växa upp i ett kärleksfullt hem med en fantastisk familj. Jag brukar säga att vi är den mest funktionella dysfunktionella familjen som finns! 🙂 Jag behövde aldrig på nära håll brottas med sjukdomar, död eller traumatiska händelser (undantaget när min lillasyster hotade mig med kniv för att hon inte fick skrapa av den sista glassen på glasspaketet 😉 ). Det är först på senare år som jag har fattat hur jäkla lyckligt lottad jag var. Fasen, barn och ungdomar överallt får uppleva så mycket skit och misär som de borde få slippa. Jag har sett det så mycket i mitt jobb de senaste åren. Det var troligen inte ett dugg bättre för många när jag var barn, men det fattade jag ju inte då. Barn får fightas i en mycket mörkare värld, än den jag mötte varje dag i min uppväxt. Det har verkligen fått mig att inse hur bra jag har och har haft det!

Jag har också de senaste dagarna känt oerhört stor tacksamhet för all skit som har hänt mig. Alla de smällar jag fått har fått mig att växa och hitta min väg. I stunden har det varit jäkligt tufft, men i backspegeln har det alltid lett till något bra. Det här kommer jag återkomma till, för tacksamhet i de svåra stunderna och ödmjukhet i de lätta, det är en helt egen historia. Istället vill jag avsluta med tre frågor till dig:

Vad känner du tacksamhet över i ditt liv?

Hur bra är du på att känna och reflektera över din tacksamhet?

Och vad kan du göra för att bli bättre på det?

Skulle du gilla det här inlägget eller min sida som helhet! Då skulle jag också bli väldigt tacksam om du gillar eller delar det på Facebook, Instagram eller skriker det på torget! 🙂

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening Olycka

Träningsläger inför nästa fight

Marcus Cato

3 augusti, 2016 20:00 3 augusti, 2016

5 min read

463 views

10 kommentarer

Livet är inte alltid en dans på rosor. Inte för någon. Ibland händer det saker som slår undan benen på oss, för att testa oss, för att se hur mycket…

Livet är inte alltid en dans på rosor. Inte för någon. Ibland händer det saker som slår undan benen på oss, för att testa oss, för att se hur mycket vilja det finns. Livet är inte heller rättvist. Det premierar ibland människor som inte förtjänar det och det slår hårt mot dem som ger all sin kärlek till andra. Ni som har läst de senaste två blogginläggen (läs dem här och här) vet att vår familj på bara några dagar fått oss en svängom med livets tuffare del.

Jag önskar att jag kunde säga att det vi oroade oss för inte var sant. Jag önskar jag kunde säga att det var en fis på tvären. Jag önskar att livet ibland slutade slå på dem som inte förtjänar det. Men livet har inte alltid rosa moln med enhörningar och spunnet socker överallt. Jag var med idag när mamma träffade läkaren. Domen är inte helt klar, de måste avvakta den leverbiopsi som gjordes igår, men oddsen lutar kraftigt åt en tumör i lungan med metastaser i levern. De hittade en fläck på lungan på röntgen och det är den de tror är orsak till levern. Min mamma drabbas antagligen av en andra typ av cancer, något som tydligen bara händer 1-3 % av alla som får cancer. Lägg på en hjärntumör på det så blir det som mamma sa: -Jag är ju rätt unik!

Det märkliga är, och jag tror att jag talar för de flesta i min familj, att på något sätt landar man någonstans lättare i att få veta. Ovissheten har sakta skingrats och vi har märkt åt vilket håll det lutar, steg för steg. Det sjunker in och på ett konstigt sätt känner man sig harmonisk i situationen. Trots att vi fått ett riktigt tufft besked. Att se vad som väntar gör det mesta lättare, även om vi ibland måste kliva ut i en storm (läs det här).

Naturligtvis finns det en ledsamhet. Hos min mamma likaså, fast jag tycker hon är fantastiskt modig i allt det här! Och härlig! Varje dag på sjukhuset har hon kört andningsövningar för att hon läst i min blogg att det är bra och något vi kan påverka. Hon sa dessutom igår att trots allt detta så kände hon sig lycklig. Det är väl också det som är den viktigaste lärdomen och som jag skrivit om flera gånger, det är din attityd som påverkar hur du tacklar det som händer dig. Min mamma borde hålla kurser i det, att välja lycka i de tuffaste tiderna är det få som klarar av! Det finns inget motsatsförhållande till att vara ledsen och vara lycklig. Det känns konstigt att skriva, men i det ledsna kan det ändå finnas en lycka, tacksamhet och ödmjukhet. Det är därför jag nästan skäms inombords, för jag känner mig stark i allt det här. Jag har en bild av hur man borde reagera i sådana här situationer, men den stämmer inte in på mig. Visst, även jag är ledsen, men jag känner att jag fixar det här. Den känslan tror jag också min mamma har.

Jag skrev i förra inlägget att vi var en oerhört sammansvetsad familj, de senaste dagarna har de banden stärkts. Samtal om livet som jag tror vi skulle behöva många fler av på vår jord. Få prata om vad som verkligen är viktigt, vilka prioriteringar vi gör och vad som gör oss lyckliga. Samma saker som jag vill att den här bloggen skall handla om.

Det är i de här stunderna som lyckan prövas på riktigt. Det var inte alls det här jag hade tänkt när happycato.se kom till, men livet händer samtidigt och då får jag följa med det. Människor som är transparenta är de som jag uppskattar mest, så den egenskapen vill jag ta efter. Det är när vi visar oss mänskliga som vi kan komma varandra nära. Det är när vi visar oss mänskliga som vi kan skapa förändring. Jag frågade mina föräldrar om det var okej att skriva om allt detta och de är två av de transparenta människor jag ser upp till, så de tyckte det var självklart.

Mamma fick komma hem idag och nu börjar hennes träningsläger. Tänk er Rocky Balboa inför mötet med Ivan Drago. Hon tvingas upp i ringen igen och ska vara i toppform inför matchen! Idag får hon min specialsallad, fullmatad med nyttigheter! 🙂 Imorgon får hon springa med en stock bak nacken i meterdjup snö eller gå en promenad. Vi har valt att avvakta vädret innan vi vet vilket det blir! 🙂

Tack för all support och kärlek! Jag, min mamma och vår familj uppskattar det fantastiskt mycket! Jag hoppas ni alla finns med på läktaren framöver och hejar på henne!!!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

10 kommentarer