Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Kategori: Glädje

Utan er vore jag ingenting

Det är den internationella kvinnodagen idag och det har fått mig att reflektera över kvinnorna i min familj. Hur de har påverkat mig och haft en direkt avgörande betydelse till…

Det är den internationella kvinnodagen idag och det har fått mig att reflektera över kvinnorna i min familj. Hur de har påverkat mig och haft en direkt avgörande betydelse till att jag blivit den jag blivit. Jag har verkligen haft tur som fått finnas i en familj med så fantastiskt inspirerande kvinnor!

Jag hade en mormor som gav mig glädje. En kvinna som hade en positiv attityd trots att livet inte alltid var enkelt. Som hade nära till skratt och som inte tog sig själv på för stort allvar. Det tog tid för mig att förstå, men jag har lärt mig mycket av hur vi kan välja vår egen attityd till det som händer oss.

Jag hade en farmor som gav mig kärlek och omsorg. Som tillsammans med farfar gjorde sitt hem till mitt andra hem. Som hittade på sagor om troll och skapade fantastiska berättelser. Kanske var de inte påhittade, men i min värld kom de direkt från hennes huvud och det var från henne jag hämtat min egen fantastiska fantasi.

Jag hade en mamma som gav mig allt. Glädje, kärlek, trygghet, utmaning och väldigt mycket mer. Min pappa har alltid tyckt att mamma curlade mig och det stämmer väl till viss del, men samtidigt satte hon gränser. Hon fick mig att göra saker som var obekväma för mig, saker hon visste var jobbigt i stunden, men långsiktigt bra. Enkla saker som att ringa till tandläkaren själv. Min introversion gjorde att jag hatade sådana samtal som barn, men det var helt nödvändigt. Riktig kärlek är inte att göra allt åt sina barn, utan att få dem att bli så bra människor som möjligt. Min mamma, med hjälp av pappa, var nog världens bästa på att förstå att hitta den rätta balansen i det.

Jag har en storasyster i Joanna som inspirerar mig. Som vågat bryta upp i saker hon inte trivs med för att våga följa sitt hjärta. Som skolar om sig mitt i livet och har en kreativ ådra som de flesta människor skulle drömma om. Som alltid vill prestera, ibland för mycket för sitt eget bästa, men för att hon tycker massor av saker är kul. Dessutom har hon med sin man lyckats uppfostra tre fantastiska barn som alla tre är stjärnor på sitt eget sätt.

Jag har en lillasyster i Josephine som alltid funnits där för mig. Som jag alltid kunnat prata med när det behövts. Som alltid vill ta hand om andra, ibland på bekostnad av sig själv. Som är den som fyllt min mammas enorma skor att vara den som håller ihop vår familj, trots att hon kämpat massor med den förlusten. Och hon är den största kämpe jag känner. Även hon vågade bryta med det trygga och byta yrkesbana mitt i småbarnsåren. Det är fantastiskt att inte bara ha en syster som vågar följa sitt hjärta, utan två!

Jag har en systerdotter i Elsa, isprinsessan. Den coolaste tjej jag vet. Med en mental styrka och en förmåga till flow som de flesta elitidrottare bara skulle drömma om. Med den förmågan kommer hon nå långt här i världen, även om det inte blir konståkning.

Och jag har en liten lyckospridare i Doris. Min största lyckokälla av dem alla. Ett mirakel i sig. En tjej som har utmaningar, men som fixar dem med ett leende på läpparna och redan har en intellektuell förmåga som imponerar på mig. Hon är klok, kanske för att hon redan lärt sig kämpa.

En av mina stora drömmar är att Doris och Elsa får växa upp i ett samhälle med lika förutsättningar. Att de får växa upp och vara sig själva, inte pressas in i fack styrda av unkna samhällsnormer. Där varje individ får vara precis hur de vill, så länge det inte sker på bekostnad av andras välmående.

Jag tycker alla borde ta ett steg tillbaka och fundera på alla kvinnor som haft en positiv inverkan på livet. De flesta inser nog, precis som jag, att det är dem som gjort oss till de vi är idag.

Jag har dessutom tur att ha många andra fantastiska kvinnor i mitt liv. Som får mig att tänka längre, som utmanar mig och som tar mig till nya nivåer i livet. Tack för att ni finns!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Utan er vore jag ingenting

Den gode byråkraten

Jag hörde för ett tag sedan en politiker beskriva en kommunal chef som en god byråkrat. Det var menat som en komplimang, som en förståelse för processerna inom offentlig verksamhet….

Den gode byråkraten

Jag hörde för ett tag sedan en politiker beskriva en kommunal chef som en god byråkrat. Det var menat som en komplimang, som en förståelse för processerna inom offentlig verksamhet. I mina öron hade det däremot tagits emot som den absolut värsta förolämpning jag kunde tänka mig.

Efter år av arbete som ledare samt studier kring vad som skapar välmående i livet och på arbetsplatsen är byråkrati ett av de absolut värsta orden som finns i mitt ordförråd. En av de mest grundläggande funktionerna för att skapa välmående på en arbetsplats är att ha en låg grad av byråkrati.

Byråkrati är skit
Byråkrati tar bort din kontroll och din meningsfullhet i arbetet.

En organisation som präglas av hög grad av byråkrati har ofta två stora problem som sänker välmåendet hos både de anställda och hos de som har med dem att göra. Det första är att byråkrati i mångt och mycket är ett kontrollsystem. Det byråkratiska systemet är byggt på att människor högre upp i organisationen ska få kontroll. Problemet med det är att de människorna som skall leverera uppföljningarna och administrera tappar sin kontroll. Och som ni vet är upplevd kontroll i våra egna liv det mest fundamentala för välmåendet. Ju mer kontroll vi gör i en organisation, desto mer tenderar den upplevda inre kontrollen minska hos den enskilde.

Det här gäller alltså inte bara medarbetare, utan också kunderna. Ska jag fylla i sjutton blanketter för att köpa en mobiltelefon kommer jag inte vara speciellt nöjd. Tack och lov för mobilt bank-id som har underlättat allt kring blanketter och underskrifter. 🙂

Ju mer vi i en organisation ägnar oss åt byråkrati, desto svårare blir det att skapa välmåendet. Dels för att vi tappar vår egen upplevda kontroll, dels för att vi tappar meningsfullheten i vårt arbete. Behöver jag fylla i massa rapporter, skriva journaler och handlingsplaner som inte fyller något större syfte än att skapa kontroll uppåt i organisationen, kommer jag att tycka de uppgifterna är meningslösa och därmed tappar jag engagemang.

Jag tror att hög grad av byråkrati är en av de största faktorerna till höga sjukskrivningstal.

Det är inte konstigt att offentlig verksamhet har mycket stora problem med sjukskrivningar, personalomsättning och bristande motivation. De är stora byråkratiska maskiner som inte är anpassade efter dagens samhälle. De är byggda på ett system av förutsägbarhet och som sakta byggts upp på ett sätt så att alla tappat kontrollen. Vilket gör att vi försöker införa mer kontroll för att komma till rätta med det. Stora privata organisationer riskerar ofta samma dilemma.

Jag menar inte att vi ska ha ett totalt okontrollerat arbete. Däremot tycker jag att vi ska vara mycket noga när vi väljer att kontrollera och administrera. Vad får vi egentligen ut av det här? För vem kontrollerar vi? Kommer det minska den upplevda kontrollen hos medarbetaren? Fler chefsnivåer? Nej, tack. Ge mer ansvar till enskilda medarbetare istället. Platta ut organisationen!

Det är fint att någon kan tycka att det är bra att vara byråkrat i dagens samhälle. Själv skulle jag vilja se den goda anarkisten i framförallt offentlig organisation. Eller den goda uppviglaren. Någon som börjar ifrågasätta vad fasen vi håller på med. Någon som börjar reformera och göra om de rigida och byråkratiska strukturerna. Det hade varit någon att hylla! 🙂 Fast de personerna söker sig inte till sådana organisationer. De förstår att de skulle gå under av människor som skyfflade pärmar med rapporter över dem!

Och till alla er som jobbar i en byråkratisk organisation! Nöj er inte, höj er röst för att öka välmåendet på jobbet! Ni är värda mycket mer!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato



Kommentarer inaktiverade för Den gode byråkraten

När ska Sveriges politiker fatta grejen?

Den senaste tiden har det snurrat en hel del artiklar kring Nya Zeelands nya inriktning att inte bara mäta ekonomiskt välstånd, utan också börja titta på välmåendet. För er som…

Den senaste tiden har det snurrat en hel del artiklar kring Nya Zeelands nya inriktning att inte bara mäta ekonomiskt välstånd, utan också börja titta på välmåendet. För er som inte läst om det, kan du läsa en artikel här.

Jag som verkligen brinner för ett ökat välmående på flera plan är det här initiativet ett stort steg i rätt riktning. Jag har skrivit om det tidigare, vårt samhälle har fullständigt tappat fokus på vad som är viktigt. En sak som jag exempelvis reagerade på häromdagen var, att ett nytt handelsavtal mellan Kina och USA är på väg att komma till stånd, för att marknaden började gå ner. Inte för att det var bra att samverka eller för mänskligheten. Nej, det var marknaden som behövde tillfredsställas. Och marknaden är överlag inte speciellt intresserad av välmående, den är intresserad av maximal ekonomisk vinst. Det här är ett exempel på att vi behöver tänka nytt och Nya Zeeland tar ett steg i rätt riktning. I en tid där vi i västvärlden lever i ett överflöd, men ändå inte mår bättre, är det inte då dags att börja titta på vårt välmående istället för på pengarna?

När ska Sverige på allvar börja gå åt samma håll? Det pratas väldigt lite om befolkningens välmående i det politiska samtalet. Visst, en del saker har börjat hända, exempelvis denna rapport. Fast jag tycker vi har lång väg att gå. Vi behöver hitta mycket mer konkreta initiativ för att faktiskt börja jobba med de här frågorna på allvar.

Det kommer en dag när vi börjar tänka annorlunda. När tillräckligt många börjar klara av att bryta sig ur tänket att det rådande systemet är det enda som är möjligt. Där vi inser att god ekonomi skapas av ett ökat välmående. En frisk och lycklig befolkning (utan att ha forskning på det) måste vara mycket mer produktiv än en ohälsosam och deppig befolkning. Vi har gång på gång sett att ett ökat välstånd inte självklart ökar välmåendet i samma utsträckning. Däremot tror jag att ett ökat välmående ökar välståndet.

Fram till vi börjar förändra strukturen nationellt och globalt, jobbar jag vidare med att skapa mer lycka på individ- och organisationsnivå. När det är dags, då kanske jag steppar upp och tar en position som lyckominister! 😉

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato



Kommentarer inaktiverade för När ska Sveriges politiker fatta grejen?

Missnöjda kontra inspirerade medarbetare

Tror du att det är någon skillnad på hur väl en medarbetare presterar beroende på om de är missnöjda, nöjda, engagerade eller inspirerade? Tror du att en medarbetare som är…

Välmående personal

Tror du att det är någon skillnad på hur väl en medarbetare presterar beroende på om de är missnöjda, nöjda, engagerade eller inspirerade? Tror du att en medarbetare som är missnöjd på sitt jobb presterar lika bra som en inspirerad medarbetare?

Jag gissar på att de flesta skulle gissa på nej. Ni har ju redan sett bilden… 😉 Det är också helt rätt, men jag tror få initialt inser hur stor skillnad det faktiskt kan vara i produktivitet. Enligt en undersökning från Bain & Company från 2015 skiljer det sig enormt mycket i produktivitet. De intervjuade 300 chefer kring upplevelsen av prestation beroende på om medarbetarna var missnöjda, nöjda, engagerade eller inspirerade. Resultatet ser ni på dagens huvudbild.

Byråkrati minskar välmåendet
Byråkrati är en av fällorna för vårt välmående

En missnöjd medarbetare presterar ungefär 75 % i jämförelse mot en nöjd medarbetare. En engagerad medarbetare presterar ca. 150 % i jämförelse med en nöjd. Alltså dubbelt så mycket som en missnöjd. Kan vi nå högst upp och få inspirerade medarbetare presterar de 225 % i jämförelse med en nöjd medarbetare och alltså tre gånger mer än en missnöjd.

Stämmer de här siffrorna räcker det alltså att vi har en inspirerad anställd för att få ut lika mycket som tre missnöjda. Det är kring en miljon kronor om året i besparing av lönekostnader för precis samma resultat. Dessutom är vi i tider med stora svårigheter i kompetensförsörjningen. En del av lösningen för att lösa det är att förflytta medarbetare uppåt i nivåerna. Det leder både till ökad produktivitet, men också en mycket högre attraktionskraft till företaget. De flesta av oss vill jobba i organisationer som bidrar till mitt välmående. Det kan också leda till att personal stannar längre i organisationen. Rekrytering av ny personal är dyrt. Beroende på tjänst kan det också ta lång tid innan ny personal presterar på samma nivå som den som lämnar.

Lycklig arbetsplats
En stor del av vårt välmående på arbetsplatsen kan vi påverka själva.

Min senast framtagna föreläsning tar fasta på det här. Den fokuserar på vad som krävs för att få nöjda, engagerade och inspirerade medarbetare. En del ligger på ledarskapet, men också mycket kan påverkas av medarbetarskapet. Varje steg kan dessutom behöva analyseras och jobbas aktivt med. Även där finns det möjlighet att anlita mig, för att hitta de konkreta stegen i vad ni behöver göra för att skapa mer välmående på arbetsplatsen.

Ingenting av det jag presenterar är något revolutionerande. Jag erbjuder er inte den senaste flugan inom management. Jag erbjuder er konkreta och gedigna idéer som i flera delar har varit lika i tusentals år. Fast anpassade till dagens miljö och krav.

Blir helt svettig när jag skriver om välmående på arbetsplatsen. 🙂 Det här är en av mina största passioner. Det här är något jag verkligen känner att jag vill och kan bidra med. För alldeles för många verksamheter går runt med missnöjda medarbetare och med enkla medel skulle vi kunna förflytta dem till högre nivåer!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Missnöjda kontra inspirerade medarbetare

3600 Kcal

Den siffran stötte jag på häromdagen och sägs beskriva medelamerikanens kaloriintag varje dag. 1961 skall det dagliga intaget varit 2880 Kcal. Jag tror inte siffrorna fullt ut stämmer, däremot skulle…

SLuta banta, ändra livstil

Den siffran stötte jag på häromdagen och sägs beskriva medelamerikanens kaloriintag varje dag. 1961 skall det dagliga intaget varit 2880 Kcal. Jag tror inte siffrorna fullt ut stämmer, däremot skulle jag tro att den procentuella ökningen av energiintag kan stämma. Från 1961 till nu har alltså snittamerikanen börjat sätta i sig ungefär 25 % mer kilokalorier om dagen, samtidigt som vi under den perioden haft en enorm förändring från fysiska arbeten till mer stillasittande.

Jag tycker det här är fascinerande. När jag bestämde mig för att ändra livsstil för 10 år sedan räknade jag mina kalorier. Jag vägde mat och såg till att jag låg på ett lagom stort kaloriunderskott för att minska i vikt. I samband med det började jag också plugga en kurs kring kost, näring och hälsa. Just nu är jag tillbaka i kalorikollen. Eller kilokalorikollen om vi ska vara petiga. Det har blivit mitt sätt att uppleva kontroll över det beroende som jag burit med mig genom hela livet, maten. Därför är jag just nu inne i en fas där jag lätt hamnar i googlingar kring sånt här konstigt, som hur mycket medelamerikanen äter varje dag. 🙂

Minska kalorier
Bild från pixabay.com
Min väg behöver inte vara din väg.

Jag är en rätt stor kille, jag är 197 cm och väger in på kring 90 kg. Jag har ett stillasittande jobb, men promenerar så gott som dagligen och tränar 5-6 gånger i veckan. Jag landar någonstans mellan 2400 och 2700 Kcal varje dag för att hålla min vikt. Skulle jag leva som en amerikan och de här siffrorna stämmer, skulle jag alltså äta 1000 Kcal till per dag. (Det hade inte varit ett problem… 😀 ) 1000 Kcal extra om dagen skulle innebära minst en timme högintensiv träning till om dagen. Vilket skulle innebära 12-14 träningspass i veckan och fortfarande behålla promenaderna. Hur många amerikaner ligger på den nivån?

1000 Kcal extra varje dag utan ökad aktivitet skulle få förödande konsekvenser på sikt. Energi som vi stoppar i oss och som vi inte behöver omvandlas till fett. Nu är det inte så enkelt att alla de kalorierna blir till fett, men vi säger att det skulle vara det. Varje gram fett består av 9 Kcal, så det skulle varje dag innebära ca 111 gram fett som lagrades i kroppen. Slå ut det på ett år blir det 40 kg i ökad fettmassa. Som sagt, mycket förenklat, men väl värt att ta till sig av.

1000 kcal är en knapp 200 g chipspåse. Det är ett stort Marabouchoklad. Det är 160-170 gram jordnötter. En halv kebabpizza. Det är inga enorma mängder mat som krävs om vi väljer fel livsmedel.

Vi svenskar är inte i amerikanarnas klass, men övervikt och fetma ökar i Sverige. Enligt folkhälsomyndigheten är 51 % av svenskarna överviktiga och 16 % lider av fetma. 20-25 % av alla svenska barn är överviktiga. Och som uppvuxen som överviktigt barn själv, lider jag fruktansvärt av att läsa de siffrorna. Är det något jag led över som barn var det min övervikt. Det var fruktansvärt begränsande och har satt livslånga spår i mig. Jag önskar verkligen att ingen behövde genomleva det. Vi vet också av andra studier att ett överviktigt barn lider mycket större risk att bli överviktig som vuxen.

Varför skriver jag allt det här? Jo, för att jag vill att vi börjar tänka efter. Vi har alla ett ansvar, inte minst för vår egen hälsa. Det kanske bara är jag, men jag fullkomligt hatade att vara överviktig, både som barn och vuxen. Fast det gör ont i mig varje gång barn proppas fulla med läsk, godis, chips och allt möjlig annan skit. Det gör ont i mig varje gång jag ser en vuxen dämpa sin ångest och sitt dåliga mående med mat. Det gör ont i mig varje gång vi inte agerar som förebilder för de yngre generationerna. Och det kan inte bara vara brist i kunskap på att vissa saker inte är bra för oss. Det kan inte heller vara brist på kunskap, att om jag stoppar i mig skitmat så minskar mina energinivåer, för kroppen kan inte använda dem på rätt sätt. Och minskar mina energinivåer, minskar motståndskraften mot den där söta och läckra kanelbullen.

Minska kaloriintaget
Bild från pixabay.com
Vi behöver unna oss, men vi behöver uppleva kontroll i det vi äter.

Jag har ingen patenterad lösning på hur vi löser ett av våra största samhällsproblem. Jag skulle bara vilja att fler blev nyfikna på sin egen hälsa, tog ett större ansvar för den och på så sätt kunde vi sakta vända en trend där vi går mot ett hälsosammare samhälle. Så att jag slapp bli ledsen så ofta. Att jag slapp behöva befinna mig i miljöer där bara ohälsosamma alternativ till mat serveras. Där jag behöver begränsa mitt umgänge, för det finns inga hälsosamma lunchalternativ om jag inte har lagat det själv. Ni som följer mig på Instagram vet att jag inte är en renlevnadsmänniska, det är inte heller det jag efterfrågar att världen ska bli. Jag unnar mig en hamburgare då och då. Det är min njutning. Fast det ni aldrig ser är alla de andra medvetna valen jag gör, varje dag, för att kunna unna mig den. Det vi behöver är att skapa kontroll över oss själva och vad vi stoppar i oss. För mig hjälper kalorikoll, för dig kanske det är något helt annat.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato



Kommentarer inaktiverade för 3600 Kcal

Type on the field below and hit Enter/Return to search