Har du fortfarande inte läst min debutroman som utspelar sig på Hanö? Då tycker jag att du ska beställa den. Beställa gör du genom att klicka här eller på Adlibris….
Har du fortfarande inte läst min debutroman som utspelar sig på Hanö? Då tycker jag att du ska beställa den. Beställa gör du genom att klicka här eller på Adlibris.
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
/Happy Cato
Vi pratar ofta om nyckelfaktorer, men aldrig om nyckelringsfaktorn. Det kan vara för att det är ett uttryck jag kom på idag. 🙂 Jag har köpt en ny cykel och…
Vi pratar ofta om nyckelfaktorer, men aldrig om nyckelringsfaktorn. Det kan vara för att det är ett uttryck jag kom på idag. 🙂
Jag har köpt en ny cykel och det innebar två nya nycklar in på nyckelringen. Det är av den anledningen mina tankar börjat gå mot begreppet nyckelringsfaktorn. Ett litet tag i livet var jag nere på två nycklar i min nyckelring. Bara två nycklar att hålla reda på. Det var en extremt kort period, men ändå. Idag växte nyckelringen till sju nycklar. Då har jag ändå inte räknat med de nycklar och taggar jag också har i från det jobb jag nu jobbar distans på. Eller bilnyckeln till vår gemensamma bil. Då blir det ytterligare fem.
Ju fler nycklar jag får i min nyckelring, desto sämre känns det. Många nycklar visar på något sorts ekonomisk och materiell välmående, men jag känner att ju fler nycklar jag får desto sämre är det för det mentala välmåendet. Det är som att varje ny nyckel är tunga som bly. De begränsar min frihet. Det låter sjukt, men det påverkar mig.
Idén med nyckelringsfaktorn bygger på att vi behöver ha rätt antal nycklar för oss själva. Skulle jag ha noll nycklar skulle det inte vara bra, vi behöver en nyckelring med en hemnyckel. Annars blir det svårt att vara lycklig, även om vi är helt fria. 🙂 Jag kan också tänka mig en nyckel till min arbetsplats (fast inte det viktigaste i mitt liv) samt en till någon form av transportmedel. Den senare är inte heller superviktig. Varje nyckel därutöver känns onödig. En nyckel till innebär mer materiella saker, mer ansvar och mer problem. Varje nyckel är inte en nyckel till frihet, utan till inlåsning.
Jag älskar mitt liv på alla sätt, men jag vill inte ha fler nycklar i nyckelringen nu. Jag hoppas min nya arbetsplats har kodlås, eller åtminstone bara en tag som går till allt. 🙂 Jag vill känna mig lättare, känna mig fri, det är då jag presterar som bäst. Livet ska vara lätt och med en nyckelring med få fysiska nycklar blir livet lättare, det är jag övertygad om! Ge mig mentala nycklar istället, den nyckelringen får gärna vara fullsmockad!
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
/Happy Cato
Kanske är den verkliga nyckeln till varaktig lycka att fortsätta att utvecklas som individer. Tillsammans med några andra nyckelfaktorer är jag övertygad om att vi ständigt behöver utvecklas för att…
Kanske är den verkliga nyckeln till varaktig lycka att fortsätta att utvecklas som individer. Tillsammans med några andra nyckelfaktorer är jag övertygad om att vi ständigt behöver utvecklas för att må bra.
När jag var kanske tio år gammal låg där en tändsticksask i köket hemma hos oss. Jag minns inte anledningen till varför jag behövde den, men jag minns väl att jag höll den i min hand. På den fanns det tryckt ett citat, jag minns inte det ordagrant, men i stil med ”Lär dig älska förändring annars kommer du få ett olyckligt liv”.
Jag vet inte varför det stod tryckt på asken inte heller vem som sagt det. Däremot gjorde det ett jättestort intryck på mig. Exakt hur den meningen format mitt liv kan jag inte säga, men jag tog verkligen till mig av citatet. Utveckling har sedan den dagen varit min stora drivkraft.
Forskning har visat att människor som engagerar sig i ständig personlig utveckling upplever en ökad känsla av välbefinnande och lycka. Att lära sig nya färdigheter, utmana sig själv och sträva efter personlig tillväxt ger inte bara en känsla av prestation. Det ger också en djupare känsla av tillfredsställelse och mening.
När vi sätter upp mål för oss själva och arbetar mot dem, oavsett om det handlar om att lära sig ett nytt språk, ta upp en ny hobby eller förbättra våra relationer. Det aktiverar vi hjärnans belöningssystem och frigör lyckohormoner som dopamin och serotonin. Denna positiva feedback-loop kan leda till en ökad känsla av glädje och tillfredsställelse i våra liv.
Utveckling handlar inte bara om att nå framgång i traditionell bemärkelse, utan också om att växa som människa. Att utveckla våra förmågor, vår medkänsla, vår förståelse för världen och vårt inre lugn kan alla bidra till en djupare och mer varaktig känsla av lycka. För mig har utveckling ofta handlat om just det, att sluta bry mig om framgång och utvecklas inom det som gör mig lycklig.
Så ta hand om utvecklingens kraft och sträva efter att bli den bästa versionen av dig själv. Genom att kontinuerligt utforska din potential och växa som individ kan du upptäcka en djupare känsla av tillfredsställelse och lycka i livet.
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
/Happycato
Finns det något som heter en olycklig plånbok? Enligt undersökningar så klarar inte 22 % av svenskarna en oförutsedd utgift och ytterligare 7 % är osäkra om de gör det….
Finns det något som heter en olycklig plånbok? Enligt undersökningar så klarar inte 22 % av svenskarna en oförutsedd utgift och ytterligare 7 % är osäkra om de gör det. Kring var fjärde person i vår befolkning riskerar alltså ekonomisk kris om det händer något med exempelvis bilen eller i hemmet. Jag brukar säga att pengar inte gör oss lyckligare, men bristen på en ekonomisk buffert bör vara en källa till minskad lycka. Det tänkte jag diskutera lite idag. Och kanske ge lite tips på vägen.
Jag har tidigare skrivit en del blogginlägg om pengars koppling till lycka. Vi vet att lyckan inte ökar efter en viss inkomst. Det är också känt att vi blir lyckligare av att ge bort pengar. Jag har även bloggat om tre materiella ting som jag anser kan bidra till ökad lycka. Det mesta tyder dock på att mycket pengar inte gör oss lyckligare. Sedan kan de i vissa fall användas som ett verktyg till lycka.
Pengar kan skapa viss trygghet, genom att vi har en buffert som gör att vi vet att vi klarar en oförutsedd utgift. Vilket gör att vi inte behöver oroa oss. Ekonomiska medel kan också skapa förutsättningar att vi kan investera i bra saker, som exempelvis en skön säng, som gör att vi sover bättre. De kan även bidra med en känsla av ökad frihet.
Jakten på pengar är däremot en källa till olycka. När pengar blir ett beroende eller ett måste. Där vi bara vill ha mer och mer. Problemet med pengar är att det ofta har den effekten på oss. Jag lyssnade nyligen klart på boken Die with zero av Bill Perkins som också adresserar problemet att de flesta dör med en stor plånbok.
Vi jobbar och sliter genom ett helt liv för att sedan aldrig leva för pengarna. Som författaren säger, att det betyder att vi har jobbat massor av tid i onödan där vi istället kunde jobbat mindre och levt upp pengarna. Tid är en mycket mer begränsande resurs i mångas liv än vad pengar egentligen är, att då prioritera fel är ingen bra väg till lycka.
Jag är fullt övertygad om att det finns många i världen som lyckas leva lyckliga liv med väldigt små medel. Som inte har i närheten av den levnadsstandard som vi i Sverige kan unna oss. Det är helt andra faktorer som verkligen skapar lycka. Samtidigt är vi också delar av ett samhälle där bristen på pengar är en faktor. Att inte veta om man klarar en oförutsedd utgift måste vara en känsla till oro och ångest för många som är i den situationen. En buffert skulle skapa en positivare känsla.
För egen del har jag inte alltid haft en buffert. När jag sa upp mig som klubbchef 2008 hade jag inga pengar på kontot. Jag sålde min bostadsrätt med förlust och fick dras med ett lån att betala av även efter jag flyttat. Eftersom jag sa upp mig själv blev jag också avstängd 45 dagar från A-kassan. Det ledde till att jag fick bo hemma hos mamma och pappa ett tag.
Den episoden lärde mig en sak, att alltid ha en buffert att klara mig 45-60 arbetsdagar, så att jag kan säga upp mig från ett jobb där jag inte mår bra innan a-kassan kickar in. Det skapar en helt annan känsla i kroppen av frihet. Jag vet att jag inte är beroende av anställningen. Sedan har jag också byggt en ekonomisk ram där jag klarar mig på små medel, mest för att jag inte blir lyckligare av att göra av med massa pengar. Jag är rätt nöjd som det är. 🙂
Jag blev sjukskriven några veckor för ett antal år sedan. Det inträffade precis i ett glapp där jag avslutat en projektanställning. Försäkringskassan strulade till det och jag fick vänta tre månader på att få ersättning från dem. Utan en ekonomisk buffert hade jag riskerat att sitta i skiten (nu har jag vänner och familj som säkert hade kunnat stötta, men det har inte alla). Med tanke på godtyckligheten i vårt sjukförsäkringssystem kan vi idag inte ens vara säkra på att få ersättning, men det känner jag är bäst att inte tänka på för mycket. 🙂
En buffert och ett sparande som klarar mig genom tre månader är en grund. För skulle det krisa ordentligt och du behöver söka ekonomiskt bistånd från socialtjänsten går de tillbaka tre månader och ser vilka inkomster du haft de månaderna. Klarar du att överleva tre månader med en buffert kan du i sista steget åtminstone få möjlighet att få stöd genom ekonomiskt bistånd.
Jag har lagt enormt mycket tid på att läsa litteratur och artiklar om sparande. Det finns massor av rekommendationer. Inte minst från bankerna. Det jag har landat i är den absolut bästa långsiktiga lösningen är att ha så mycket i likvid buffert så att du känner att du lätt kan få loss pengar att betala en reparation på bilen eller ett nytt kylskåp. Resten skulle jag placera i en indexfond, med vikt på globala marknaden. Speciellt om du inte är intresserad av sparande.
Alla vettiga tips jag fått och sett handlar om att investera i en global indexfond och låta pengarna vara där. Forskningen visar att det långsiktigt varit den klokaste investeringen. OBS. Det finns alltid risker att placera pengar i den här typen av fonder, den kan gå ner mycket under perioder. Fokus är på långsiktighet. Ha därför tillräckligt med pengar tillgängliga så att du känner dig trygg i din likvida buffert eller att du på annat sätt har en säker källa till pengar som du kan använda om det krisar. Då tänker jag i banor som föräldrar som stöttar, inte sms-lån.
Hur mycket ska vi spara varje månad? Det är högst individuellt. Jag är en man med ganska medelmåttlig lön, men jag är också en man som blir lycklig med små medel. Därför kan jag spara en relativt stor andel just nu. Andra upplever sig leva på marginalen. Där gäller det att titta över ekonomin, finns det sätt att minska kostnaderna? Eller öka intäkterna? Kan jag sätta av en hundralapp eller två varje månad som sparande? Sätter du tvåhundra i sparande har du på två år en buffert på nästan 5 000 SEK, det ger ju åtminstone någon liten känsla av säkerhet.
Den absolut bästa regeln jag lärt mig är att spara först. När din lön, eller vilken ersättning du har, kommer, då dras ditt planerade sparande direkt. Ska jag spara 500 SEK i månaden så dras de pengarna samma dag som lönen kommer från mitt konto. Tidigare sparade jag det jag hade kvar i slutet av månaden och lustigt nog var det nära noll varje månad, oavsett inkomst…
Efter att ha lyssnat på experter och läst böcker inom ekonomi så är det tydligt att de flesta ständigt knuffar sin trygghetzon uppåt efterhand som sparande och buffert växer. Har du 100 000 SEK i sparande vill du gärna ha 200 000 SEK istället för att känna dig säker. När du når det målet ökar det snabbt till 400 000 SEK.
Det gäller att fundera över detta, när är det tillräckligt? Det finns människor med 10 miljoner på bankkontot som absolut inte känner att de har ekonomisk trygghet. Medan andra har 37,50 SEK och känner sig trygga i det.
Var din trygghetsgräns går behöver du fundera över och du behöver jobba med den. Dels att nå den gränsen, dels att jobba med trygghetskänslan trots att ditt bankkonto inte visar den siffran.
Det här är inget uttömmande inlägg om sparande eller buffert, mer än tankestartare. Jag vill inget hellre än att människor blir lyckligare och tyvärr är ekonomi ett ämne som påverkar den. Intressera dig mer, läs på och agera utifrån vad som är viktigt för dig. Vill du ha några boktips mm. så hör av dig!
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
/Happycato
Är det en konst att skriva böcker eller handlar det helt enkelt om hårt arbete? Eller är det ens hårt arbete som krävs? Ni är många därute som när en…
Är det en konst att skriva böcker eller handlar det helt enkelt om hårt arbete? Eller är det ens hårt arbete som krävs? Ni är många därute som när en dröm om att skriva böcker. En del av er gör det, andra låter drömmen förbli en dröm.
Jag gillar när människor förverkligar sina drömmar. Det är en bra väg till ett lyckligare liv. När vi blir äldre vill vi se tillbaka på ett liv där vi gjorde de saker vi drömde om. Annars riskerar vi att ångra saker och i värsta fall landa i bitterhet. Därför tänkte jag idag enkelt förklara vad som krävs och det är inte komplicerat.
Det är inte svårare än att sätta ord på papper. Ja, det krävs en idé till en bok, men oftast inte mer än så. Resten går sen att lösa. Jag började mitt skrivande i vuxen ålder med att skriva filmmanus. De böcker jag läste på ämnet (det var många!) återkom hela tiden till att writing is rewriting. Alltså att ditt första utkast inte är den bästa versionen, utan att det kommer att behöva skrivas om. Inte bara en gång utan flera gånger.
Att skriva om är inte det roligaste jag vet, men jag vet också att när jag väl fått ett första utkast på plats kommer jag ta mig tiden att skriva om. Varför lägga kanske hundratals timmar på något för att sedan inte göra klart det? Utmaningen ligger alltså främst i att börja skriva och få ner ett råmanus som du sedan kan bearbeta.
Om vi vet att första utkastet inte är den färdiga produkten, då kan vi också släppa pressen att varje mening ska vara perfekt. Vi kan släppa meningsbyggnader och stavfel. Du kan till och med skita i att det finns logiska luckor i vårt manus eller att det saknas något kapitel. Vi kan bara fokusera på att få ner text på papper. I mitt fall där jag skriver romaner i historisk kontext lägger jag också tid på att göra massor av research, men det återkommer jag till.
Säg att vi vill skriva en bok. Den kan ha varierande antal sidor, men vi kan säga att 100 boksidor är ungefär 22 500 ord. Mina äventyrsböcker om Hanö ligger på 40 000-50 000 ord. Alltså ungefär 200 boksidor. Vill du skriva för en yngre publik är det ofta betydligt färre ord. Vill du skriva stora epos betydligt fler.
För att kunna exemplifiera så säger vi att du vill skriva en roman på 200 sidor. Det innebär ungefär 45 000 ord. En A4-sida i Word skriven med 1 1/2 radavstånd och i Times New Roman storlek 12 ligger på mellan 300 och 500 ord, beroende på hur mycket dialog det är. För enkelhetens skull säger vi att en A4 i detta fallet innehåller 450 ord. Det betyder att för att skriva 45 000 ord och få 200 boksidor behöver du 100 A4-sidor i Word.
Så, är det en konst att skriva böcker? Inte enligt mig. För det handlar om gnetande. Jag sätter ofta ett mätbart mål när jag ska skriva ett nytt manus. Just nu skriver jag del 3 i Hanö-trilogin. Där har jag satt som mål att skriva 10 000 ord i månaden. Detta bryter jag ner till att det finns ca. 20 vardagar i en månad.
Jag ska alltså skriva 500 ord om dagen dessa dagar. Det är alltså lite mer än en A4 sida. Gör jag det konsekvent på vardagskvällarna har jag alltså nått 45 000 ord på 90 skrivdagar, det är 4 1/2 månad. 500 ord tar mig mindre än en timme att skriva.
Visst, någon dag ibland funkar det inte att skriva. Samtidigt så kan jag ofta få ner 1 000 ord en dag, eller skriva en timme på helgen. Skriver du fem timmar i vecka har du alltså skrivit ett utkast på en roman på under fem månader. Manuset må vara skit, men du har fått ihop ett utkast och det är mer än 95 % av vad alla andra lyckas med. Det är en ren killgissning, men jag har känslan att det finns miljoner människor i Sverige som vill skriva en bok, men som inte gör det.
Om det är hårt arbete med att få ord på papper, är det åtminstone inte ett superkrävande sådant. En timme om dagen och du har ett manus på några månader, det är inte min definition på slitsamt. Att göra research kan däremot vara ett tidskrävande uppdrag. Jag lägger massor av tid på det, men det är också det jag älskar allra mest. Jag får lära mig oerhört mycket och nörda in mig på områden jag inte kan något om.
I den bok jag nu skriver skulle jag kunna lägga år på research. Boken inspireras av en sann händelse där det finns så mycket skrivet och jag tycker det är så kul att läsa om det. Som tur är så är det så att den kunskap vi har idag om händelsen var ett stort mysterium när boken utspelar sig. Carl, Emma och de andra vet väldigt lite om vad som verkligen har hänt, därför väljer jag att också veta mindre än vad jag vill. Åtminstone fram till en brytpunkt där jag måste ta reda på mer.
När ditt råmanus är klart kan du börja ta hjälp. Låt några närstående läsa det, ge dig den första feedbacken och korrekturen. Släpp manuset själv under den perioden. Sedan går du tillbaka och börjar bearbeta texten.
Vi kan bearbeta en text i evighet. För varje genomläsning kommer du hitta meningar du inte gillar eller ord du vill byta. Det kommer du göra även när boken är tryckt och klar. 🙂 Någonstans behöver du bara sätta stopp, att manuset är good enough.
Sedan får du se vad som händer. Plockar något förlag upp det, ska du ge ut det själv eller via ett hybridförlag. Oavsett vilket är det absolut största jobbet att nå ut med din bok och få den såld. Alla timmar du lagt på skrivandet kommer du högst troligen ha en riktigt dålig payoff på. Endast ett fåtal författare når ut till den breda massan, vi andra skriver ändå. Inte för pengarna eller berömmelse, utan för att det finns för mycket historier inom oss. 🙂 Det är alltså en konst att skriva böcker som genererar pengar… 😉
Lycka till! Kom ihåg att tio ord på papper är bättre än inga!
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
/Happycato
Type on the field below and hit Enter/Return to search