Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Kategori: Lycka

Perspektiv

Jag gillar att få olika perspektiv på saker i vår omvärld, så även lycka. Vi fastnar lätt i att tro att det bara finns en väg dit. Det här videoklippet…

Jag gillar att få olika perspektiv på saker i vår omvärld, så även lycka. Vi fastnar lätt i att tro att det bara finns en väg dit. Det här videoklippet är ett exempel på det, jag vill påstå att det finns andra vägar till lycka, men videon har en del bra poänger och är absolut EN väg!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

 

Kommentarer inaktiverade för Perspektiv

Lycka förklarad av världens lyckligaste man

Här kommer en kort video om vad lycka är, enligt vad som anses vara världens lyckligaste man, Matthieu Ricard. Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag! Happy Cato  

Här kommer en kort video om vad lycka är, enligt vad som anses vara världens lyckligaste man, Matthieu Ricard.

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

 

Kommentarer inaktiverade för Lycka förklarad av världens lyckligaste man

Fem bästa sätten för en chef att göra personalen olycklig

Varit lite glest med inlägg sista veckorna, helt enkelt för att jag behöver prioritera min tid på lite andra saker. Fast  ikväll kör vi stenhårt istället! 😀 Idag är en…

Dålig chef olycklig

Varit lite glest med inlägg sista veckorna, helt enkelt för att jag behöver prioritera min tid på lite andra saker. Fast  ikväll kör vi stenhårt istället! 😀

Idag är en sådan dag där jag funderat mycket kring ledarskap. Eller rättare sagt, bristen på ledarskap. Vad är det som gör att vi har så många dåliga chefer, på alla plan i samhället och världen? Varför väljer vissa att bli chefer när de saknar förmågor och förståelse för människor? Varför rekryterar organisationer personer som är odugliga? Jag har inte svaren på alla de frågorna. Det jag tycker är märkligt är att det dessutom ofta finns incitament till att missköta sig. En usel chef kan ofta köpas ut för en eller flera årslöner och under tiden ta ett annat välbetalt jobb. För av någon anledning verkar det alltid finnas någon annan som vill rekrytera dem, trots att de varit så dåliga att de behövts köpas ut. Visst, det finns bra chefer som köpts ut, men kring de dåliga finns det ofta en hel del rök kring som en ny arbetsgivare borde reagera på.

Idag får det handla om fem saker chefer gör för att göra sin personal olyckligare och i värsta fall får dem att sluta eller bränna ut sig. Den som vill göra sin personal lyckligare och därmed också produktivare kan ju försöka göra det omvända till de här fem tipsen.

Kommunicera så lite som möjligt

Vill du göra din personal olycklig, sluta kommunicera med dem. Låt dem inte veta vad som pågår, sluta svara på mejl och stäng gärna dörren till ditt kontor. Ju mindre personalen vet, desto mindre kontroll upplever de i sitt jobb. Vilket är helt perfekt för att skapa olyckliga människor. Vill du bli riktigt bra på det här? När någon efter månader av försök att få kontakt med dig, till slut kräver ett möte. Se då till att säga att du medvetet undvikit att svara hen. Det gör ju inte bara att personen inte upplever kontroll utan också får det personen att känna sig extra ospeciell.

Var inkonsekvent

Ett säkert tips för en olyckligare personal. Du kan vara inkonsekvent på flera olika sätt, ju fler du kombinerar desto bättre för olyckan. Stora humörsvängningar är bra! Skäll gärna ut personal ordentligt, för att i nästa stund lyfta dem. Gör det bara inte systematiskt, utan det måste kännas slumpmässigt. Ett bra tips är också att behandla olika personal olika. Ge gärna någon extra fördelar. Den personen blir ju lite lyckligare av det, men kommer säkerligen bli hatad av de andra, så det kommer dra ner dennes lycka ändå. Ger du extra fördelar till någon så kommer de andra känna sig nedvärderade. Ett tredje sätt att vara inkonsekvent är att ta beslut utan någon röd tråd. De får gärna gå emot er organisations värderingar och gå stick i stäv med målen. Lägg gärna in en personlig touch i besluten, så att de gynnar dig personligen. Det ger lite extra olycka till de andra. All inkonsekvens bidrar till att personalen inte känner att de har någon kontroll. Kan du dessutom då behandla personal väldigt olika vad gäller löner och förmåner så kommer de inte heller känna någon samhörighet.

Följ inte er policy, men hänvisa gärna till den

Det här är i linje med det inkonsekventa. Oavsett om det gäller lönepolicy eller sexuella trakasserier, så står du som chef över dem. Lyft som sagt gärna någons lön extra mycket. Helst någon ny utan någon direkt kompetens för jobbet. Anställ gärna personer som du har nära vänskap med eller ännu hellre en släkting. Det finns inget mer demoraliserande för en personalgrupp än när din systerson får en lön som vida överstiger alla andras, trots att han är 12 år gammal och har som uppgift att slicka kuvert! Kan du sen vid nästa lönesamtal hänvisa till er lönepolicy för att slippa höja de andras löner, då är du helt hemma!

Låt personalgruppen då och då diskutera er policy. Be dem komma med förbättringar. Det ger dem lite hopp om att saker ska bli bättre. Fast du vet ju att du ändå inte kommer följa policyn. Ett briljant sätt att ta död på din personals lycka och entusiasm.

Var feg och undvik all form av konflikt

Det här går ju ihop med de andra. Är du duktig på att undvika kommunicera och att hänvisa till policy, då har du alla förutsättningar till att lyckas. Du kan ju inte hamna i konflikt om du inte pratar med någon, eller hur? Skulle det ändå uppstå någon typ av schism, backa och skyll på någon annan. Du har ju inte kommunicerat, så det kan ju omöjligen vara ditt fel att det är konflikter. Det krävs ju kommunikation för att sådana ska uppstå. Ett annat sätt att sänka personalen genom feghet är att aldrig ta beslut. Genom att aldrig ta beslut så kan du ju heller aldrig göra fel? Om du ändå tar ett beslut, se till att arbeta fram det helt på egen hand. Involvera inte gruppen, de kan ju börja tro att de har något vettigt att säga. Se dessutom till att beslutet är riktigt dåligt och saknar verklighetsförankring. Tilldela också ansvaret för genomförandet på den person i personalgruppen du tycker minst om. När ni sedan misslyckas har du en perfekt person att skylla på. Dessutom har antagligen personen redan bränt ut sig efter att ha behövt jobba med något hen finner meningslöst. Win-win för olyckan!

Reflektera aldrig över din egen roll och självbild

Vill du bli en riktigt bra chef som är excellent på att skapa olycklig personal? Då får du aldrig reflektera över dig själv eller tvivla på din egen närmast gudalika förmåga att vara chef. Det finns få saker som gör en personalgrupp olyckligare än en chef som aldrig tvivlar på sig själv eller aldrig har fel. Nej, kör bara på. Fundera aldrig på om du kan ha gjort något fel. I det här ligger också att du aldrig ska försöka kompetensutveckla dig. Kompetensutveckling betyder ju att du fortfarande har något att lära. Du är ju redan perfekt, då behövs inte något sådant. Vill du verkligen sänka personalen, så kan du kritisera dem för att göra saker som du hade tänkt kritisera dem för. Om du någon enstaka gång, i ett svagt ögonblick, skulle börja fundera över dig själv, då är bästa tipset att plåga en hundvalp. Det får direkt tankarna tillbaka på hur fantastiskt fullkomlig du är som människa!

Bonustips

Se till att kontrollera din personal så mycket som möjligt. Snoka gärna på deras rum, läs deras e-post osv. Det gör att de aldrig kan känna sig trygga. Ge dem dessutom så lite frihet som möjligt. Låt dem aldrig tänka själva, det kan få dem att känna att de utvecklas vilket leder till lycka. Så sluta upp med det!

Ett självklart tips är ju att slicka uppåt och sparka neråt. Gör vad du kan för att dina överordnade ska hålla dig om ryggen. Även om det krävs att du ska göra dig till offer och fejka svaghet inför dem. Det gör att du kan sparka hårdare på din personal!

Har du kontroll över personalens kaffe? Ett bra sätt är att börja ta betalt för personalkaffet. Tar du redan betalt, låt oss säga fem kronor koppen, höj då till åtta kronor. Gör det gärna vältajmat med bokslutet där ni gör 15 miljoner i överskott. De där 30 000 kronorna extra ni kommer få in varje år på kaffe kommer garanterat sänka personalens lycka. Inget får oss att känna oss lika nedvärderade som höjt pris på kaffet!

Är du en chef som har lyckats klättra på karriärstegen, då är det här fem supertips om du vill bli utköpt! Blir du inte det kommer din personal sluta eller sjukskriva sig, det garanterar jag! Det betyder att du får anställa ny personal och det tar ett tag för dem att fatta att de ska vara olyckliga. Oroa dig inte, du kommer lyckas med dem också! Har du hög personalomsättning sitter du alltmer ohotad. Det finns ingen som kan verksamheten mer än du och ingen stannar länge nog för att utmana din position.

Det här var alltså fem grymma tips till dig som chef! Är du en chef som är duktig på att göra personalen olycklig, då reflekterar du antagligen aldrig över din egen roll och då känner du inte igen dig! 😉 Fast jag misstänker att din personal gör det!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Fem bästa sätten för en chef att göra personalen olycklig

Varför buar ingen?

En del av mitt nya jobb kommer fokusera på ungt entreprenörskap. Vad vi kan göra för att få fler unga att våga ta steget att bli sin egen chef. Under hela…

Lycka hemmafans

En del av mitt nya jobb kommer fokusera på ungt entreprenörskap. Vad vi kan göra för att få fler unga att våga ta steget att bli sin egen chef. Under hela mitt liv har entreprenörer varit ledstjärnor för mig. Du går inte utklädd till affärsman på förskolans maskerad om inte så var fallet.

Jag har en drömSom barn höll jag, min syster Josse och ibland min granne Peter på med olika affärstankar. Vi plockade bl.a. upp tappade stålborst som fallit av gatusopare. Lyckades hitta en på kvällens promenad! 🙂 Dem satte vi på pinnar och sålde som knivar på gatan. Det låter ju helt fruktansvärt! 😀 Vi lär nog aldrig ha sålt några. Dels bodde vi på en av Sveriges minst trafikerade gator och produkten höll nog inte högsta nivå! 😀 

Syrran och jag startade även en bank. Vi sparade ihop till ett Sega Master System och en bank var ett bra sätt att tjäna pengar. Vår bästa affär var när pappa hade glömt pengar till att köpa pizza och vi generöst lånade ut dem till en ränta på 100 % per dag. Dessutom fick vi pizza! 😀

Såhär har det pågått fram och tillbaka genom livet. På gymnasiet (1997) drev jag och några klasskamrater världens första online-försäljning av ljus som UF-företag. Vi var långt före vår tid. Under internets barndom så försökte jag tjäna pengar på att samla annonser för internetcasinon och andra erbjudanden på en hemsida. Största problemet var väl att jag själv klickade på dem.

De senaste åren har jag studerat massor av framgångsrika entreprenörer. Gått på föreläsningar, lyssnat på poddar och ljudböcker, kollat intervjuer på Youtube och läst biografier. Igår satt jag och kollade på ett seminarium kring ungt entreprenörskap i USA. Det var inga kända entreprenörer, men hyfsat framgångsrika. Och det som slog mig där och då, var att de alla hade haft folk som sa att deras idé var idiotisk eller att det aldrig kommer att gå. Och det har också varit återkommande för många av de jag har studerat genom åren. Det motståndet har varit en drivkraft framåt för att visa att det visst går! Buropen har lyft dem helt enkelt och fått dem ännu mer motiverade.

Jag började fundera på min egna nystartade resa och helt ärligt så är det inte en enda jäkel som jag mött som inte varit peppande. Inte en enda människa har sagt att jag är dum i huvudet som ger mig på detta. Det finns säkert några som tänker det, men det är inte en jäkel som har sagt något. Till och med personer som jag vet inte håller mig speciellt högt har uttryckt sig positivt.

Så då får jag två funderingar i huvudet. Har jag lyckats skapa en social omgivning omkring mig som består av människor som vill lyfta andra till framgång? Och är det bra? Eller skulle jag behöva en motståndarklack som står där och buar för att få riktig fart i drivet?

Svaret på den första funderingen är nog ja. Samtidigt som jag funderar på det så inser jag att det genom livet inte har funnits så många som inte har trott på mig. Jag kan nog räkna dem på en hand. Vilket är jäkligt tur för jag hade nog inte varit i livet idag om det inte vore för att många andra trodde på mig när jag själv inte har gjort det under så lång tid. Det är en av de finaste egenskaperna som finns att tro och lyfta andra, så STORT tack till alla ni fantastiska människor som hejat och fortsätter heja på mig och många andra!

Och är det bra att bara ha en hemmaklack och ingen bortaklack på min arena? Ja, det också. Speciellt när jag valt lycka som mitt område. Att ha människor i sin omgivning som inte lyfter dig är ingen bra väg till lycka. Att använda människors icke-tro på dig eller din idé som drivkraft är bra. Det är att göra det bästa av situationen. För alternativet är att låta det sänka dig. Samtidigt så riskerar vi att börja drivas av att behöva bevisa för någon annan, vi låter det externa ta över från det interna. Det är möjligen bra för att prestera, men det är inte bra för lycka. Fram till den dag jag bottnade 2008, så hade jag ofta tanken att jag ska visa dem att jag kan lyckas. Jag ska visa dem att jag är något. Vilka dem var vet jag faktiskt inte, det var någon diffus bild av en grupp människor från min barndom. Fast jag kan inte minnas att någon var på motståndarsidan ens då. Jag skapade en egen grupp helt enkelt som jag skulle visa någonting för. Det är ju extremt dumt, när den gruppen inte ens fanns i verkligheten.

Jag lyssnade för lite sen på Framgångspodden där Sebastian Siemiatkowski, en av grundarna för Klarna intervjuades. De hade blivit totalsågade av några av Sveriges största affärsmän när de pitchade sin idé. Efteråt hade dock en man kommit fram och sagt till dem att köra, för de andra fattade inte vad de pratade om. Sebastian lyfte fram hur otroligt viktigt det var för dem att få någon som trodde på dem just där och då. Vill du bara lyckas som entreprenör så kan du ha en stor bortaklack. Ska du bli lycklig som entreprenör så tror jag att det är viktigt att ha en så stor hejaklack bakom dig som möjligt. Det här blir nog en central del för hur vi lyckas skapa fler unga entreprenörer. Det behövs fler som hejar på dem, som tror på dem! De behöver människor som pratar taktik, hjälper till med materialet och massa andra saker också, men framförallt så behöver vi övriga applådera högt för att fler ska ta mod till sig och våga!

Och det här handlar inte bara om entreprenörskap, det handlar om all förändring i livet. När människor tar modiga beslut, när folk vill göra något nytt, då måste vi finnas där och heja! De tar ett steg för att göra sitt liv bättre och lyckligare, vad är värt ditt jubel om inte det är det?

Happycato.se firade förra veckan sin första födelsedag! Jag missade det själv, men på ett år har det blivit 138 inlägg och jag tror kring 25 000 läsare sammanlagt. Tack till alla er som läser och som kommer med massa uppmuntran!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

PS. Dagens huvudbild är tagen av mig själv, ståendes på The Kop, Liverpools hemmaläktare. Den som känner mig vet att mitt hjärta klappar för Manchester United, Liverpools ärkerivaler. Hejade jag på Liverpool den dagen? Nja, jag var rätt nöjd med att det blev 1-1 mot ett sådant erkänt topplag som Norwich… 😉 Men jag var så nära att heja på dem som jag någonsin kan förmå mig att komma! 🙂 Och filmen är från Stoke-Leicester, lägg märke till dottern som står bredvid sin buande far (han i mitten)… Är det den förebild du vill vara? DS.

Kommentarer inaktiverade för Varför buar ingen?

Ensamhet dödar

Jag har nästan tre månader befunnit mig utan ett regelbundet socialt sammanhang på dagarna. Inget jobb att gå till, inga kollegor att träffa och i mitt fall heller ingen familj att…

Ensamhet dödar

Jag har nästan tre månader befunnit mig utan ett regelbundet socialt sammanhang på dagarna. Inget jobb att gå till, inga kollegor att träffa och i mitt fall heller ingen familj att komma hem till på kvällarna. Jag gillar att vara själv, men jag märker hur det påverkar psyket. Jag har som tur är ett bra socialt nätverk, så det har bokats upp träffar i parti och minut. Jag har dessutom valt min ensamhet, jag valde att gå från mitt jobb. Och jag är i början av i ett nytt, vilket jag vetat mest hela tiden. Ändå märker jag hur bristen på ett socialt sammanhang påverkade mig.

Det här har fått mig att fundera mycket kring icke-vald ensamhet. Hur fruktansvärt knäckande det är att vara ensam, att inte ha ett sammanhang eller någon att prata med. Katarina Gospic, hjärnforskaren, säger att icke-vald ensamhet är lika farligt för hälsan som rökning är. Simon Simek, en annan av mina förebilder, påstår att ensamhet är det som leder till självmord och massmord. Vi har ett stort behov av att bli sedda, att bli älskade. När vi inte får detta grundläggande mänskliga behov tillfredsställt, då leder det till ett mentalt mörker. När du inte känner dig älskad eller sedd, då leder det till mörka tankar. Simek har en poäng i massmorden. De amerikanska skjutningar som görs sker ofta på skolor eller arbetsplatser där mördaren haft sin dagliga tillvaro, men där de i stor omfattning varit osedda och oälskade människor. I kombination med tillgång till vapen, så går det i ett fåtal fall väldigt snett.

olyckligEfter att ha jobbat med hemmasittande barn och arbetslösa ungdomar så kan jag förstå krafterna bakom. Många av de jag mött har inte upplevt sig mobbade, men däremot väldigt ensamma. De har inget riktigt socialt nätverk och ibland en familjesituation som inte heller ger dem den uppmärksamhet som behövs. När vi började det arbetet så hade jag en tanke med mig sedan tidigare, att se individen. Se barnet eller ungdomen för den de är, inte försöka göra dem till något som passar in. Och det var coacherna fantastiskt duktiga på, vilket ledde till bra resultat. Problemet är att vi vet att det här fungerar, vi vet att inkludering och att lyfta individer är ett sätt att lyckas. Ändå är vårt samhälle så sjukt dåliga på detta.

Svenskar är världens mest individualiserade land, vi är också världens ensammaste land. Och det här gör att ,människor varje dag går under i vårt land. Människor som kämpat för att få lite kärlek, få någon att se dem för den de är och bara få vara mänsklig. Som inte känner att de passar in i våra kvadratiska mönster, men som skulle passa perfekt om vi kunde göra kvadraten lite bredare. Eller gjorde om den till en cirkel. Alla människor behöver kärlek, alla människor behöver känna sig betydelsefull! Det är inte bara du som behöver det!

Jag är psykiskt stark. Jag har varit igenom väldigt mycket skit och isolering, ändå påverkas jag av detta. Jag har ändå ett rikt socialt liv, även om det inte alltid räcker till. Ändå påverkas jag av detta! Tänk då på alla de människor som upplever det här i flera år, som kämpar med ensamhet och inte blir sedda under lång tid. Det är ett j-vla slöseri på människors kapacitet. Det måste dessutom finnas en sjukt stor potential i dessa människor. Klarar man att leva i ensamhet i flera år, då finns det karaktär som få av oss andra har!

Frågan om ensamhet är större än dig och mig. Den är komplex. Det jag vet är att vi behöver göra något åt det. Vi behöver inkludera fler, både i våra privata liv, i föreningar och på arbetsplatser. Mitt nya jobb kommer delvis ha fokus på detta. Hur vi kan se till så att fler unga blir inkluderade i arbetslivet. Vilket leder till en mindre upplevd ensamhet och en känsla av att känna sig behövd. Det är ett litet steg på vägen, men jag vill att alla funderar över vad ni kan göra. Driver du ett företag så kanske du kan anställa någon som kanske inte sitter på det största kontaktnätet. Eller är du aktiv i en förening, hur kan ni inkludera människor som inte har ett socialt sammanhang? Och som kanske inte vill ha en jättestor grupp omkring sig, men ändå några. Eller du som privatperson, kanske du kan ta en fika med Agda vars man gick bort för tre år sedan och som nu lever själv i huset bredvid? För isolering bryts genom inkludering. Den som är ensam kan inte förväntas vara den som slår sig in, då hade de gjort det! Vi behöver öppna upp! Och där har var och en av oss ett ansvar!

Enligt mig så är ensamhet den största faktorn till olycka. Den knäcker oss, den går emot vår mänskliga natur. Vi är sociala varelser som behöver kärlek, närhet och ett behov att vara någon. Jag avslutar med ett citat från en av mina favoritfilmer, Into the Wild (har du inte sett den så se inte klippet eftersom det är slutet…):

”Happiness only real when shared”

Jag gråter som ett barn varje gång jag ser William Hurt (pappan) sätta sig på gatan… Inte för det har med ensamheten att göra, utan den näst största faktorn till olycka, ovissheten… Men mer om det en annan gång!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

1 kommentar till Ensamhet dödar

Type on the field below and hit Enter/Return to search