Kategori: Lycka

Ett bröllop och en begravning

7 oktober, 2016 19:33 7 oktober, 2016

4 min read

527 views

Idag, den 7 oktober, begravdes min mamma. På samma datum som hon för 38 år sedan stod bredvid pappa i samma kyrka och lovade honom evig kärlek. Deras kärlek är…

Idag, den 7 oktober, begravdes min mamma. På samma datum som hon för 38 år sedan stod bredvid pappa i samma kyrka och lovade honom evig kärlek. Deras kärlek är evig, det är jag säker på, även om de nu under en period inte får utöva den på samma sätt som de är vana vid. Blommorna på mammas kista var av samma sort som hon hade i handen den där dagen för 38 år sedan, som en vacker påminnelse om livet och kärleken.

20161007_125202

Jag har aldrig sett begravningar som en speciellt viktig del av min sorgeprocess. Jag har full förståelse för de som har det, det är ett sätt att få ta farväl och minnas en människa man älskat. För mig har jag haft de stunderna för mig själv, kanske för att jag på samma sätt som i sorgen också har lättast att ta farväl i enrum. Med mamma fick jag ett så vackert farväl den dagen hon gick bort. Det är det jag kommer minnas starkast i framtiden. Hade jag inte fått vara med den dagen, då hade säkert dagens begravning känts viktigare på något sätt.

20161007_122509

Det var verkligen en jättevacker begravning. Prästen fångade mammas personlighet i tre delar, livsglädje, djur o natur samt familjen. Hon uppmanade oss att ha min mamma som förebild i livet och att hon var som en ängel här på jorden. Finare beskrivning av min mamma kunde jag inte tänka mig. Själv satt jag och tänkte mycket på de minnen vi har delat. Jag känner att en hel del av dem är lite blockerade just nu, men en del kom fram. Allt från när jag som liten en gång kallade dig kärringjävel, till vår resa till Italien, till alla skrattanfall vi har fått i sommarstugans soffa över absolut ingenting, till när du låg där full med frid på sjukhuset för knappt tre veckor sedan. På något sätt skrattade och grät jag på samma gång under begravningen. Det går inte att känna något annat än kärlek och glädje när jag tänker på dig. Jag kan inte förknippa dig med ledsamhet, det går inte. Trots att du saknas mig enormt, så är det glädjen som kommer när jag tänker på dig. Så vill jag att det ska fortsätta vara.

Jag är glad att mamma fick en fin begravning, jag är glad över att de som inte var med på sjukhuset fick ta sitt farväl, men för mig var den mer bara en vacker stund till att minnas. Vårt farväl hade vi redan tagit för tre veckor sedan.

Trots att mamma gick bort i sviterna av bröstcancer, så valde vi att de som ville ge en minnesgåva gjorde det till Världsnaturfonden. Mamma älskade djur och natur, näst efter familjen var det den stora kärleken. Det kändes rätt för oss. Dessutom så kommer cancerfallen minska om vi åter får en balans i miljön. Ett stort tack till alla som skänkt en minnesgåva! Skulle ni vilja göra mig glad och hedra min mamma, så får ni gärna också sätta in en slant till Världsnaturfonden. Jag kommer återkomma med ett inlägg om att vi blir lyckligare av att ge bort pengar än att få dem, så det gynnar även dig! 🙂 Själv kommer jag satsa på att bli Östersjöfadder, det är bra både för världen och mina dopp i Sandviken. Den snabbtänkte skulle antagligen säga att om jag slutade doppa mig i Östersjön så hade det löst problemet. 🙂 Men vita valar är ett sällsynt inslag på östkusten, så jag fortsätter… 😉

Jag avslutar med den låt som mamma hade önskats spelas på sin begravning. Det är nog första och enda gången den spelas vid ett sådant tillfälle… 🙂 Men den hade en speciell betydelse för mamma och för min pappa, det är också en vacker text. Mitt eget minne av Renée & Renato var att de spelades flitigt hemma när jag var väldigt ung och att min lillasyster drog en knytnäve i klockspelet på pappa, under en av deras låtar. 😀

Mamma och pappa, jag älskar er!! Och grattis på bröllopsdagen!!

Happy Cato

3 kommentarer

Lycka Olycka

5 oktober 2008

Marcus Cato

5 oktober, 2016 19:31 5 oktober, 2016

12 min read

443 views

Kommentarer inaktiverade

De flesta minns nog inte vad de gjorde den 5 oktober 2008. Antagligen var det som vilken söndag som helst för de flesta. För mig var det just där och…

De flesta minns nog inte vad de gjorde den 5 oktober 2008. Antagligen var det som vilken söndag som helst för de flesta. För mig var det just där och då den värsta dagen i mitt liv. Jag hade nått botten, mitt mående var så dåligt att jag inte klarade att hantera det mer. Den kvällen tittade jag ut från balkongen, ner på järnvägsspåren som passerade en bit bort och sedan bort mot det mörka havet.

Det hade inte gått på en dag, mitt mående hade varit upp och ner i över femton år. Det hade funnits riktigt mörka stunder tidigare, men aldrig som denna. Jag kände att jag inte hade någon kontroll kvar i mitt liv. Jag var fast i en rävsax och jag hade slutat bry mig. Arbetet slök all min tid och den tid jag hade över använde jag till att få utlopp för alla beroenden jag hade. På något magiskt sätt hade jag lyckats sluta snusa den våren, men jag hade bytt ut det mot ett okontrollerat ätande, drickande, spelande och massa annat. Fast i en negativ spiral som bara eskalerade. Dessutom gick inte mitt jobb alls som jag ville. Klubbens ekonomi var hårt ansträngd och jag fick sitta och bolla med fakturor för att vår sista likviditet inte skulle innebära en konkurs. Det var på gång att säljas några tomter som skulle stärka ekonomin, men det drog hela tiden ut på tiden. Den personal jag arbetade med uppskattade jag väldigt mycket, de höll uppe någon typ av glädje i den sitsen och jag ville inte att klubben skulle konkursa och sätta dem i en osäker sits. Det här var precis när finanskrisen var i antågande, världen var osäkrare än vanligt. Det påverkade också mig, jag hade skapat ett liv omkring mig där jag brände alla mina pengar. Jag visste att det skulle vara svårt att få ett annat jobb med ändå en rätt hyfsad lön för den tiden.

En av få bilder på mig från det året… Finns en viss symbolik i den!

Helgen som just hade passerat hade jag märkligt nog spenderat i Sölvesborg. Jag och killarna som arbetade på banan körde en liten avslutning på säsongen. Vi åkte upp och spelade golf i Kristianstad, övernattade i vår sommarstuga, festade till det på Altona och sedan hemåt igen. Kvällen på Altona slutade med att de andra åkte hem, medan jag och banchefen Peter stannade kvar. Vi hade en bra relation och var ganska öppna med varandra, så det samtalet var nog det första där jag berättade hur dåligt jag mådde i allt. Jag tror dock varken han eller jag förstod hur illa det var.

På hemvägen från Sölvesborg stannade vi på Frasses i Fjälkinge, ett hamburgerhak vid motorvägen. Jag beställde deras största mål och det var som att få in en ICA-kasse med pommes frites. Det kvittade, jag satte i mig så gott som allt, det dämpade både bakfyllan och den stora ångest jag ständigt levde med. En timme hjälpte det, sedan var ångesten tillbaka, större än någonsin. Det var såhär det var hela tiden, ångesten kom, jag dämpade den med mat eller annat, den kom tillbaka ännu starkare, jag dämpade den igen. Någonstans inom mig fattade jag att det inte fungerade, men jag hade inga andra verktyg som jag kunde ta till.

Väl hemma igen så la jag mig på soffan, tankarna snurrade. Livet är verkligen ett helvete, jag orkar inte mer, jag pallar inte pressen, döden hade varit en befrielse, finns det verkligen några lyckliga människor, varför är alla andra lyckliga och inte jag, är livet inte mer än såhär och en massa andra tankar. Tanken på att söka hjälp tror jag inte ens kom in i mitt huvud. Dels kände jag en så oerhörd skam över att jag mådde såhär, trots att mitt liv på ytan var väldigt bra. Dels så visste jag nog inte ens om att det fanns. Jag levde i en värld långt ifrån psykisk ohälsa och utanförskap, en värld jag nu har sett i nästan åtta år. Jag hade inte koll på att man kunde få psykologhjälp eller annan hjälp. Jag kände mig totalt ensam.

Sedan jag såg filmen Nyckeln till Frihet för första gången så fastnade ett citat från den hos mig: ”Get busy living or get busy dying!” Jag hade haft den texten som bakgrundsbild på datorn under flera år. Det var det citatet jag hittade kraft i varje gång jag hade dippat, för jag valde alltid att get busy living. Den här gången var första gången jag på allvar övervägde den andra delen, alla gånger jag hade försökt leva hade ändå misslyckats och tagit mig hit, till ett mående sämre än någonsin. Till slut orkar man inte kämpa mer, speciellt om man inte använder rätt verktyg för att ta sig upp igen.

De senaste dagarna, nu när jag varit hemma sjuk, har påmint mig lite om den tiden som ledde fram till 5 oktober 2008. Jag har legat på soffan, maratonkollat serier och inte gjort något vettigt. Det var så det var nästan varje helg på den tiden, fast det var sju fotbollsmatcher också att se. Gärna med lite betting till. Och det är så tydligt, min vila nu är välbehövlig, men jag har svårt att acceptera den för jag är inte längre van. Jag har inte haft många såna dagar de sista åren och nu har det blivit en vecka efter mammas bortgång och en vecka med sjukdom. Det är ett mindshift, jag har svårt att acceptera vilan, för åtta år sedan hade jag svårt att acceptera rörelsen. Jag gjorde inte mer än vad jag behövde för att överleva dagen. Att leva i nuet är bra, att leva för dagen är förödande… Än värre att leva för att överleva dagen…

Så vad hände egentligen? Jag stod där och tittade på järnvägsspåren, havet och även hur långt till marken det var från min balkong. Jag övervägde säkert fler sätt att dö på, men jag minns inte vilka. Det var de tre jag kunde visuellt se. Och jag var livrädd, livrädd för att dö. Det kräver stor beslutsamhet för att välja att ta sitt eget liv. Och det kräver en del planering. Jag vet inte om jag var för feg för att ta mitt eget liv eller om jag var modig nog för att börja leva. Det blev aldrig så att jag kom så långt att jag behövde ta reda på det. En stor del av min tvekan låg i det jag tidigare nämnt i bloggen, att en barndomskompis året innan gått bort och jag såg vad det gjorde med hans familj. Men också i en nyfikenhet, världen kommer ju fortsätta utan mig och jag får inte veta vad som händer. Jag och min lillasyster har alltid varit sist hem från festerna för kanske att det hände något kul 03.30… Det gjorde det sällan, men nyfikenheten hjälpte mig i det läget.

Det är här den del jag tycker är pinsam i vändningen av mitt eget liv. Jag hade bestämt mig för att inte ta ett så stort beslut den kvällen, skulle jag göra det så ville jag ha planerat det och en söndagskväll efter en festhelg var inte rätt läge för planering. Istället satte jag mig i soffan och satte på en film jag hade på datorn. Jag kan än idag inte förklara varför jag hade filmen eller varför jag satte på just den. Filmen var The Secret, baserad på boken med samma namn. Såhär flera år senare och med hundratals böcker, filmer och utbildningstimmar inom personlig utveckling så skulle jag säga att den filmen är ett typiskt amerikaniserat framgångsdravel. De förenklar processer till att om vi bara tänker på en Ferrari så kommer vi attrahera in en Ferrari in i vårt liv. Livet är inte så enkelt, men det fanns en poäng i allt det som fastnade hos mig. Du blir vad du tänker och du upplever det du lägger fokus på. Den fastnade så starkt att det kanske räddade mitt liv och förändrade det i grunden. En bra idé räcker för att förändra livet, det brukar jag numera tänka när jag läser en bok som jag inte tycker håller måttet. Det räcker att den innehåller en idé för att jag ska kunna ta ett stort steg framåt.

Jag kan aldrig klandra The Secret för att vara amerikanskt framgångsdravel, den räddade kanske mitt liv och då gjorde den just precis det som den var menad till. Jag skulle kunna rekommendera tvåhundra böcker som jag tycker är mycket mer givande på området, men ändå är det den boken eller filmen som var starten till ett liv utifrån mina villkor. Jag kommer alltid att tycka att det är pinsamt att det är så, men det är den ärliga historien. Jag önskar att det vore Rocky IV, men så här var det.

Från den dagen började jag fokusera mer på mina egna tankar och hur de påverkade mig. Jag började lägga fokus på att se mer positivt på världen och jag började läsa massor om personlig utveckling. Jag hatade fortfarande att gå till jobbet, men jag började ta tag i saker i mitt privatliv och mina beroenden. En dryg månad senare tänkte jag ”What the fuck!”, jag lämnade in min uppsägning och livet har varit jäkligt bra sen dess. Golfklubben fick in sina pengar för tomterna och en ny klubbchef som var rätt för dem. Det var en lycklig skilsmässa och jag kommer aldrig i hela mitt liv ångra det beslutet.

Åtta år är en lång tid, samtidigt som det är en kort tid. De första tre åren efteråt jobbade jag mycket med att hitta vem jag verkligen är, den utveckling jag upplevde då tror jag aldrig att jag får uppleva igen. Efter det har mitt fokus varit att försöka bli den person jag vill vara, ett arbete som aldrig kommer att ta slut. Få har, på nära håll, fått se mitt liv både före och efter. De få som har gjort det, skulle nog vittna om att skillnaden är stor, även om det alltid funnits någon grund att stå på.

Idag är det åtta år sedan jag upplevde den värsta dagen i mitt liv, den som visade sig vara den bästa! Tänk på det, att de svåraste dagarna visar sig ofta i slutändan leda till något väldigt bra. Och mår du dåligt, ta hjälp. Är det en sak jag önskar jag hade gjort annorlunda så är det att jag skulle tagit hjälp utifrån. Dessutom långt tidigare, innan det eskalerade.

Jag ska fira åttaårsdagen med att se The Secret, det var några år sedan jag såg den sist. Det ska bli spännande att se den med det perspektiv jag har på livet idag. Kanske den innehåller någon klok idé jag inte var mottaglig för när jag såg den första gången. Eller så ler jag bara över faktum att denna film förändrade mitt liv och tar fram skämskudden lite! 🙂

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening

10 lyckligaste jobben

Marcus Cato

3 oktober, 2016 19:41 3 oktober, 2016

12 min read

2334 views

Kommentarer inaktiverade

Min krasslighet från förra veckan har inte riktigt gett med sig, tre dagars fullständig vila har fortfarande inte gjort att det halsonda har släppt. Har tid hos vårdcentralen imorgon förmiddag så får vi se vad de säger. Mammas begravning är på fredag och tills dess tänker jag vara på benen igen. När vi pratar vila så har det verkligen varit vila, det innefattar uteblivet bloggskrivande. Som tur är så hade jag förberett ett par inlägg, så idag får ni glädjen att läsa ett av dem så kan jag lägga mig på soffan igen! 🙂

Jag ramlade över en topplista med de 10 jobb som rankas som de lyckligaste. Det finns flera olika listor, men de flesta var amerikanska, denna hade åtminstone breddat sig lite. Jag har kollat på ett antal listor angående detta och det är verkligen ingen konsekvent läsning. Det är både väldigt blandade yrken med, samtidigt som få yrken hamnar på flera listor. Så det här ska ju tas med en rejäl nypa salt. Idag gör jag ett försök på en egen analys till vad jag tror skapar lycka i för just dessa 10 jobb!

10. Assistent

Den engelska versionen kallar det Personal Assistant, men det skulle bli personlig assistent på svenska och det är inte det yrket de syftar på. Detta är mer en chefsassistent eller liknande som hjälper till med planering, administration mm. Min egen bild är ju mest från amerikanska TV-serier där assistenten ständigt är utskälld. Troligen stämmer inte den stereotypa bilden. En organisation eller en chef är beroende av en bra assistent, och förstår därför att uppskatta dem. Dessutom så är alla som vill komma nära chefen beroende av att ha goda relationer med assistenten, det är de som är grindvakt. De får vara en central del av organisationen, vara med och påverka samt ha många kontakter. De har antagligen en rätt stor kontroll, en varierande arbetsmiljö som skapar utveckling och goda relationer. Alla tre viktiga delar till lycka.

9. Rörmokare

Att fixa andras avlopp är tydligen en väg till lycka! 🙂 Jag misstänker att det är för att du får jobba med händerna, du ser direkta resultat och du hjälper andra. Dessutom är det ett ganska fritt arbete, många har egna firmor. Dessutom har de möjligheten att ta bra betalt, det är ständig brist på rörmokare. Artikeln tar också upp att de får arbeta ganska ostört och fokuserat, en typ av lycka är att vara i Flow. En rörmokare som jobbar ostört hamnar antagligen i flow, för att skapa flow hos kunden… 😀 Jag har skapat ett material för arbetslösa ungdomar där de ska utföra ett visst antal quests för att ta reda på vad de vill göra i livet. I ett quest möter de Luigi, Super-Marios bror. Luigi berättar för dem hur olycklig han är över att vara rörmokare. Han kände sig tvingad att bli det, eftersom Mario fick så mycket berömmelse i yrket. Luigi uppmanar ungdomarna att inte göra hans misstag, utan att leta efter sitt drömjobb! Luigi önskade så att få ha blivit kock istället! Det här är en bra påminnelse om att det kvittar vilket yrke du har, finns inte din passion i det så kommer det sällan göra dig speciellt lycklig, även om du som Luigi blev rörmokare…

8. Forskare

Att forskare kommer med överraskar mig lite, men när jag tänker efter så är det ganska naturligt. De gör experiment i en kontrollerad miljö, de upplever därför kontroll. Oavsett om deras experiment lyckas eller inte, så kommer de lära sig något. De upplever alltså utveckling. Forskare har också ganska bra nätverk med varandra. De lever i en liten värld där få förstår det de gör, därför blir de få som gör det antagligen ganska goda kollegor. Därför känner de också samhörighet. Och forskning är till för att föra vår värld framåt, de bidrar alltså till något större än sig själva och gör gott för världen. Det är alla stegen till lycka i ett yrke. Och jag som tyckte det jobbet verkade skittråkigt… 🙂

7. Trägårdsmästare

Du får vara ute, du får arbeta med händerna och du får skapa något. Jag lade en bild på Instagram för några veckor sedan, när jag klippte gräs. Jag fick en inre tillfredsställelse av det och jag tror det är samma som en trädgårdsmästare får. Du gör någonting vackrare, en mer estetisk miljö som får oss att må bra. Du får även se dina egna resultat, konstant feedback är en bra faktor att ha med sig. Det här är det enda riktiga utomhusyrket på listan, och vi ska inte underskatta effekten av att få frisk luft. Vi blir lyckligare av att vara ute, så en trädgårdsmästare har den plusfaktorn!Om de inte stängt in sig i växthusen…

6. Läkare

Du räddar livet på människor och folk ser upp till dig! Svårare än så behöver det inte vara. På samma sätt som forskare så är det få som är läkare, så det finns en liten, men fin samhörighet, mellan läkare. Och helt utan vetenskaplig grund så tror jag läkare är hälsosammare och rör sig mer än normalpersonen och det bidrar med till ett lyckligare liv.

5. Marknadsförare och PR

Hur fasen kom de här med på listan? 🙂 Det måste varit en marknadsföringsbyrå som genomförde undersökningen… Nej, antagligen är det för att de verkar i en händelserik miljö, med varierande uppdrag och får vara kreativa. Precis som rörmokare så tror jag en marknadsförare ofta får vara i flow, dessutom tillsammans med andra. Det är en skön bubbla att vara i som skapar en lyckokänsla.

4. Sjuksköterska

Sjuksköterskor är alltså lyckligare än läkare! Det betyder att pengar inte är det som avgör! Däremot så villar de på liknande grund, de får hjälpa människor. Dessutom får de ofta vara mer i kontakt med de som de hjälper än vad läkarna får. Det tror jag är en bidragande faktor. Och det är en utsatt miljö så det kollegiala spelar stor roll, en samhörighet i yrkeskåren gör att du orkar, men ger också lycka. Som artikeln refererar till så är också sjuksköterskor den yrkesgrupp vi har allra störst förtroende för. Redan med yrkestiteln har relationsbyggandet börjat.

3. Lärare

Det borde säga sig självt. Du får barn och ungdomar att växa. Vad för högre syfte än så finns där? Du har dessutom möjlighet att få en nära samhörighet med både kollegor och elever. Lärare är ett sjukt tufft och ansvarsfullt jobb, precis som flera andra på listan, kanske är det just det som skapar förutsättningar för lycka. En annan lista med lyckligaste jobben toppades av rektorer. Ett av de mest komplexa yrken jag någonsin stött på. Jag brukar säga att det är det enda jobbet jag aldrig skulle kunna tänka mig att ha. Ändå har de störst tillfredsställelse i sitt jobb. Att få verka i en miljö som bidrar till andras utveckling och fyller ett högre syfte är tydligen en viktig väg till lycka.

2. Frisör

När jag var 12-13 år skulle jag klippa mig. Min vanlige frisör, den i Osby legendariske Morten, kunde inte klippa mig den dagen. Så jag fick en annan frisör. När jag kom ut därifrån hade jag en slickad sidbena, allt som fattades var mustaschen så hade jag varit en kopia av Hitler! Idag kan jag skratta över det eller andra klippfadäser (frisören på Campus i Växjö…). Fast just där och då var det jäkligt jobbigt. Håret har en makt över oss, det fanns en orsak till att jag var rädd för att bli flintis när jag var liten (läs det här). Så vi ska inte underskatta en god frisörs betydelse. Och det är nog därför de är en av de lyckligaste yrkesgrupperna. De förstår att håret faktiskt, på ett lite bisarrt sätt, fyller ett stort syfte i många människors liv. Dessutom får de använda händerna, ser resultatet direkt, får feedback från kunderna och en hyfsad variation på sitt arbete. De får också vara sociala med sina kunder, de blir lite mini-psykologer utan att behöva ta ansvar. De får höra alla andra människors skit, vilket gör att de antagligen inser att deras egna liv är ganska bra! 😀 Det byggs ju också upp en relation under många år med många av kunderna. Ångesten som kommer för att behöva byta en frisör du varit nöjd med och haft i många år är enorm. Ni som ser Big Bang Theory minns säkert när Sheldons frisör hamnat i koma och han åker till sjukhuset för att försöka få honom att klippa honom, trots koman. Jag tror att alltför många känner igen sig i det… 🙂 Så tro fasen att frisörerna är lyckliga, de får varje dag höra livshistorier och dessutom uppdateras de var sjätte vecka med en ny episod! 🙂

1. Ingenjör

Den lyckligaste gruppen är alltså ingenjörer! Vem kunde tro det? Säger ekonomen i mig lite bittert… 😀 Jag kan inte påstå att de ingenjörer jag känner är mycket lyckligare än någon annan. 🙂 Fast de får jobba med rejäla utmaningar, det innebär ofta mycket problemlösning. I det så upplever de antagligen mycket utveckling och de har dessutom likt forskarna kontroll över processen. De två grunderna för lycka är alltså på plats. De arbetar ofta i team för att lösa utmaningen och de teamen blir ganska sammansvetsade. Det betyder att de också högst troligt uppfyller känslan av samhörighet. Ser de också att det problem de löser fyller ett högre syfte, så är alla stegen på lyckotrappan uppfyllda. Och jag tror få ingenjörer arbetar med något som de ser som meningslöst. Precis som i många av de andra yrkena på listan så är det brist på dem och de har mycket respekt med sig i titeln. Det är en god förutsättning för att kunna byta jobb så pass ofta att du hittar den plats du gillar. Det är en faktor vi inte ska underskatta! Du har kontroll över ditt eget yrkesliv, det är en enormt viktig faktor.

Så, det var de 10 lyckligaste yrkena enligt en undersökning. Jag misstänker att det kan finnas en och annan av mina läsare som innehar ett av dessa yrkena. Lägg gärna en kommentar för att bekräfta eller såga mina teorier. För jag har inte haft något av dessa jobben på heltid. Marknadsföring har jag arbetat med och tycker det är ruskigt kul, plus att jag då och då får lära ut och det är med roligt! Vilket yrke saknar du på listan? Jag hade faktiskt trott att vi skulle se bonde, det är ett yrke jag tror kan vara rätt lyckligt! Skulle det vara så att ditt yrke inte finns med på listan, men du är lycklig ändå? Då måste du genast sluta vara det, för topplistor har alltid rätt!! 😀

Listan med de olyckligaste jobben, den tar vi en annan dag! Jag misstänker att vi hittar ekonomer, politiker och myndighetsutövare högt på listan! 😀 Och med det sagt tappade jag nog en massa gillare, men skulle du ändå gilla mig och detta inlägget? Dela eller gilla det då på Facebook eller Instagram! 🙂

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening

Fredagsmys

Marcus Cato

30 september, 2016 19:12 30 september, 2016

5 min read

302 views

Kommentarer inaktiverade

Jag och pappa har landat i sommarstugan, denna den sista dagen i september. Ett par dagar av att bara vara väntar. Lite småkrasslig pressade jag mig igenom 9 hål golf,…

Jag och pappa har landat i sommarstugan, denna den sista dagen i september. Ett par dagar av att bara vara väntar. Lite småkrasslig pressade jag mig igenom 9 hål golf, så nu blir det bara att försöka kurera mig. Lite skrivande, god mat och Ryder Cup hade jag tänkt var en bra lösning på det halsonda.

golf

Vår sommarstuga, i Sandviken utanför Sölvesborg, har vi haft i 13 år. Den har blivit vår familjs samlingsplats. Här firar vi en del högtider ihop, hänger på semestern eller bara njuter över en helg. För mig är det en av mina favoritplatser på den här planeten. Dit kan jag komma och bara få vara. Dessutom ligger den på cykelavstånd från där jag bor, det krävs inte mycket planering för mig att ta mig hit. Mina föräldrar sålde mitt barndomshem ungefär samtidigt som vi köpte stugan, alla barnen var utflugna och huset var för stort. Det var vår samlingsplats tidigare, och först idag insåg jag hur viktigt det var att barndomshemmet fick en ersättare i stugan.

I söndags var vi på tacksägelsegudstjänst för mamma och prästen pratade om en episod från Jesu liv:

En man kom fram till Jesus och frågade: ”Mästare, vad ska jag göra för gott för att få evigt liv?” Jesus sade till honom:”… Vill du gå in i livet, så håll buden” … Då sade den unge mannen till Jesus: ”Allt detta har jag hållit. Vad är det mer som fattas?” Jesus svarade: ”Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig.” När den unge mannen hörde detta gick han bedrövad sin väg, ty han ägde mycket (Matt 19:16-22)

Jag och pappa pratade om det här efter. Tänk om vi verkligen gav bort allt vi ägde? -Tänk om jag sålde stugan och gav bort pengarna, sa pappa. Det skulle ju inte göra vår familj lyckligare, resonerade han. De senaste dagarna har jag funderat på både Jesus ord och pappas. Och för mig har båda rätt utifrån ett lyckoperspektiv. Relationer är grunden till ett lyckligt liv, pengar är det inte. Jesus hade helt rätt i att vi inte kan binda oss för hårt vid några materiella ting. De är förgängliga och kan lätt försvinna, därför är det en farlig väg att gå att göra sig beroende av saker.

Samtidigt så har vissa materiella ting ett stort symbolvärde, det för oss samman och samlar oss. Vår sommarstuga är just en sådan symbol. Den har gett vår familj en plats att samlas på, den har skapat förutsättningar för oss att träffas och fördjupa våra relationer. Vilket i sin tur har lett oss till lyckligare liv. Skulle pappa sälja den och ge bort pengarna, så skulle det göra vår familjs samhörighet svårare att upprätthålla. Vi ska inte underskatta den här typen av plats att samlas på, som en modern lägereld. Vi är inte beroende av vår sommarstuga som materiellt ting, vi är beroende av den som en samlingsplats. Den gör att vi alla kan finnas under samma tak under en period, få vara väldigt nära under korta perioder. På gott och ont… 😉 Fast jag skulle aldrig vilja ha det på något annat sätt!

stugan lycka

Jag har nog aldrig funderat över hur viktigt det är att ha bra mötesplatser för att fördjupa relationer. En mötesplats där vi kan känna oss hemma och vara avslappnade är ju faktiskt en väldigt viktig förutsättning för att våga skapa bra relationer. Har du och dina nära en samlingspunkt? Var får ni träffas under lättsamma former där alla får vara sig själva? Jag hoppas i framtiden få vara med och bidra till fler sådana samlingsplatser i vår värld, alla på den här jorden borde få ha en sådan plats.

Efter mammas bortgång har vi pratat en del om stugan. Jag tror att vi alla är överens om att den är viktig för oss att behålla. Det kan naturligtvis finnas ekonomiska aspekter som gör att vi tvingar oss göra av med den, men fram tills dess hoppas jag att den fortsätter vara en plats för oss att ses och ha kul!

Och ja, jag vann golfen! 😀

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening

Att vara på rätt väg!

Marcus Cato

28 september, 2016 19:42 28 september, 2016

4 min read

662 views

Kommentarer inaktiverade

Ibland känns det helt naturligt att gå längs en väg. Vägen kan vara helt ny, du har ingen aning om vart den leder, men den känns helt rätt att gå!…

Ibland känns det helt naturligt att gå längs en väg. Vägen kan vara helt ny, du har ingen aning om vart den leder, men den känns helt rätt att gå! Så känns det för mig med happycato.se och lyckoinriktningen. Idag har jag föreläst för ett gäng arbetslösa ungdomar om just lycka. Det är bara tredje gången jag föreläser om just lycka, men det känns så naturligt på något sätt.

Visst, det finns en hel del att förbättra i föreläsningen. En del partier som behöver bli tydligare, lite mer delar som knyts ihop i slutet och kanske framförallt presentationsmässigt. Däremot så känns det så självklart att prata om det, som om det är den väg som jag borde vandra. Det har jag aldrig riktigt känt med något tidigare, och det är en härlig känsla.

Lycka, som jag skrivit om tidigare, innehåller fyra steg. Jag upplever kontroll eftersom jag har makten att välja vad jag ska skriva om eller säga på föreläsningen. Jag upplever ständigt utveckling för jag får hela tiden nya infallsvinklar, hittar ny forskning och allt som händer i världen går att analysera ur ett lyckoperspektiv. Sedan happycato.se startades så har också min samhörighet med andra ökat. Jag har under de senaste månaderna haft fler djupa och reflekterande samtal om livet än tidigare. Med människor som jag inte alltid känner så väl, vilket gör det ännu lite mer intressant. Och då, det fjärde steget, att det fyller ett högre syfte och mening. Det blir så tydligt idag, jag får föreläsa om det jag brinner för och det bidrar förhoppningsvis till att ungdomarna fick med sig något tänkvärt som skapar en positiv utveckling i deras liv.

Det är också så det känns inom mig, trots att jag är mitt inne i en sorgeprocess, så känner jag att min lyckonivå är på ett helt annat plan än tidigare. När sorgen lättar och jag vågar ta steget att satsa på mitt eget fullt ut så kommer förhoppningsvis ytterligare ett skutt uppåt. Just att våga ta steget är den fråga som jag brottas med mest i mitt huvud just nu. För tillfället är jag tjänstledig 25 % och jag har så mycket saker som jag vill utveckla, men det hinns inte med, trots att jag lägger mer än 25 % av min tid på detta. Samtidigt så har allt kring mammas sjukdom och bortgång satt fokus på annat ett tag. Det är en fin balansgång att just nu vandra två olika vägar och veta när det är dags att lämna den ena. Planen har hela tiden varit att stiga av den ena vägen den 31 december 2017, men den vägen känns hela tiden svårare att gå. Så vi får se de närmaste veckorna vad som händer. Kanske att jag hoppar och hoppas på det bästa, kanske att jag fortsätter följa min plan! Jag tänker vara lycklig vilket som och fortsätta försöka bidra till att du som läser eller lyssnar på mig blir lite lyckligare!

Går DU på rätt väg? Eller går du som jag, på två vägar just nu? Hur hanterar du det? Eller står du i ett vägskäl och inte vet vilken väg du ska välja? Eller har du hoppat ut i det okända utan att veta vad som väntar! Oavsett vilket så får du jättegärna skriva en kommentar, maila, skicka på Facebook eller Instagram kring dina tankar. En som jag tycker är riktigt cool, som hoppade rakt ut i mörkret utan att veta var hon landar, är min storasyster. För drygt ett år sedan lämnade hon en fast anställning efter många år, för att gå sin egen väg. Hon startade underbartudda.se och även om vägen inte är helt tydlig än, så har hon börjat gå. Det tycker jag är häftigt!!

Och skulle det vara så att du är sugen på att höra mig föreläsa om lycka, då kan du, din chef, föreningen eller någon annan kontakta mig såklart! 🙂 I vilket fall får du fortsätta ha det fantastiskt! 🙂

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade