Kategori: Lycka

Livet handlar inte om rättvisa…

26 september, 2016 19:43 26 september, 2016

5 min read

572 views

Idag har livet återgått till det lite mer normala. Jag har sovit i min egen säng och jobbat igen. Det kan vara rätt skönt att komma in i lite vanliga…

Idag har livet återgått till det lite mer normala. Jag har sovit i min egen säng och jobbat igen. Det kan vara rätt skönt att komma in i lite vanliga rutiner igen, glädjas och reta sig på de mer triviala sakerna i livet. 🙂 Bloggen kommer också så smått återgå till det normala, men jag kommer återkomma gång på gång till det som varit och det jag lärt mig. Idag vill jag dock stanna upp vid en fråga som jag ibland tror minskar lyckonivåerna i våra liv.

Både när min mamma insjuknade och när hon gick bort så har det funnits många som sagt att livet inte är rättvist eller att det är orättvist. Jag har full respekt för att vi tänker så, det är den känslan som vi ofta får i svåra stunder. Även jag har tänkt tanken flera gånger och vi har pratat om det många gånger de senaste två månaderna, i familjen och med mamma.

Jag tror aldrig vi kan mäta livet i rättvist eller orättvist. Jag vet att min mamma höll med om det. Livet bara är. Min mamma blev 62 år gammal, ja, medellivslängden i Sverige är klart mycket högre. Så ur det perspektivet så skulle det vara orättvist att hon försvann så mycket tidigare. Hade hon gått bort 1930 i Sverige hade hon levt över medellivslängden. Hade min mamma varit född i Tchad eller Afghanistan hade hon varit långt över medellivslängden. När vi börjar vidga våra perspektiv på livet inser vi att det är helt omöjligt att bedöma livet som orättvist eller rättvist.

Min mamma var med om mer svårigheter på 62 år än vad de flesta i vårt land ens kan uppleva i sina mardrömmar. Väldigt lite av det var hon orsak till själv. Det skulle kunna ses som väldigt orättvist, men mamma såg inte livet så. Hon hade utan tvekan kunnat välja att vara bitter, anklaga andra för det hon varit med om, skrika på gud att hon varit med om nog. Det hade varit fullt förståeligt, men hon var klok nog att förstå att livet eller döden inte skulle bli ett dugg bättre av det. Hon valde varje dag att ha livsglädje istället, att ge sin kärlek till alla som behövde den. Det valet var helt upp till henne, hon valde sin attityd att älska livet trots att det slagit henne hårt många gånger.

Ett bra liv handlar om kvalité, inte kvantitet. Du kan leva i 90 år utan att ha levt. Jag vet att min mamma har fått uppleva mer lycka och glädje i livet än de flesta hinner pressa in på långt många fler år. Det mesta av det var hon orsak till själv! När hon blev sjuk igen så sa hon att hon inte ville dö för att hon älskar livet så mycket. Jag har träffat människor som inte varit i närheten av att ha upplevt det som min mamma har varit med om. Människor som tyckt livet varit fruktansvärt orättvist och klandrat sig själv och andra för det. Jag har själv varit där tidigare i livet. Som jag skrev i ett tidigare inlägg (läs här), jag hade en extremt lycklig barndom, men jag fattade det inte förrän 20 år efter. Däremellan klandrade jag mig själv, gud och en massa andra för mina problem. Jag lyckades ställa om och jag inser idag att min attityd till livet alltmer tar efter den min mamma hade. Det är det enda jag har kontroll över, vad som än händer mig kan jag välja hur det påverkar mig.

Hade jag sett livet som rättvist eller orättvist hade jag idag mått mycket sämre i allt det som hänt. Jag väljer istället att se livet som livet. Jag väljer att minnas min mamma med kärlek och glädje. Jag väljer att ta lärdom av den djupa livsvisdom som hon helt naturligt hade i sig. Jag väljer att lära mig av de nya känslor och insikter jag fått. Jag väljer att inspireras av min mamma, att jobba ännu mer för att fortsätta göra henne stolt! Det är det enda jag kan styra i allt detta och jag hoppas att du som läser kan ta med dig den insikten. Livet är livet, du kan välja att möta det precis som du vill, vad som än händer dig så har du makten över hur du reagerar på det. Det är hela nyckeln till ett lyckligt liv och det var min mamma expert på!

Och du, att livet inte kan mätas i rättvisa eller orättvisa betyder inte att det inte finns orättvisor i världen. Vi behöver alla fortsätta arbeta för att alla människor ska ha rätten att vara sig själva, få samma lön för lika arbete och en himla massa andra saker. Det arbetet är en del av ett lyckligare och meningsfullare liv, så vi vinner alla på det!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

1 kommentar

Glädje Lycka Mening

Att finna glädje i sorgen

Marcus Cato

21 september, 2016 20:12 21 september, 2016

8 min read

452 views

4 kommentarer

Först och främst vill jag och min familj rikta ett stort, stort TACK till alla som har stöttat oss i vår svåra stund. Jag är överväldigad över hur mycket kärlek…

Först och främst vill jag och min familj rikta ett stort, stort TACK till alla som har stöttat oss i vår svåra stund. Jag är överväldigad över hur mycket kärlek det finns när den behövs som mest. Många har skrivit att inget de skriver kan hjälpa, men ATT ni skriver har hjälpt. Hundratals människor har antingen hört av sig, skickat meddelanden, ringt, skickat kort, blommor eller besökt min familj de senaste dagarna. Människor jag inte känner har skrivit och berättat hur de uppskattade min mamma. Texten jag skrev i söndags hade på två dygn visats över 5 000 gånger, jag är otroligt tacksam att så många vill och vågar läsa om vår familjs kärlek till mamma.

Det är fantastiskt hur människor som absolut inte behöver bry sig ändå gör det. För mig ger det extra hopp om framtiden, nästa steg blir att vi vågar visa den kärleken för varandra inte bara i de svåraste stunderna, utan i livets vanliga skeenden. Jag har sedan mamma blev sjuk börjat träna på det, men jag har en lång väg kvar. Jag ska banne mig bli förbaskat bra på att visa mitt stöd och uppskattning till människor även i de vardagliga stunderna!

Efter att jag hade skrivit texten i söndags så lätt jag pappa läsa den innan den publicerades. Tillsammans fick vi gråta en stund, krama om varandra och för mig började läkeprocessen så smått i det. Att få ner sorgen och kärleken i ord har för mig en stark kraft. Det är kanske den största anledningen till att happycato.se finns. Ni kanske tror att det är för er som läser, men det är nog ännu mer för mig. Den är mitt sätt att göra livet mer förståeligt för mig själv.

Det har gått tre dygn från att jag skrev den texten och saknaden är fortfarande enorm, men den är hanterbar. Jag vet mycket väl att det kan komma över mig igen, kanske det inte sjunkit in, men just nu kan jag hantera den. Jag har kunnat börja känna glädje i sorgen och det är ett gott tecken. Och det är lite det jag vill skriva om idag, för jag har insett att många delar av sorgehanteringen är för mig samma ingredienser som att vara lycklig. Det senaste året har jag läst massor om lycka och jag inser att det hjälper mig så mycket i den här processen.

20160918_135839

På översta bilden finns min systerdotter Doris. Hon är ett mirakel i sig (läs här) och hon är den bästa medicinen för att hitta glädjen. Hon har alltid ett leende på läpparna, tittar stort på en och man känner sig som den mest älskade mannen på jorden. Att hon ler lika mycket över morfars klocka bortser jag ifrån… 🙂 Hennes storebror Erik och jag lekte med hans Villa Villekulla i söndags. Hans bubblande skratt över en improviserad lek med Pippis pappa i huvudrollen var minst lika helande. Små barn och husdjur (läs här) har en läkande effekt, åtminstone för mig. Ännu mer i allt detta. Min mamma älskade djur, speciellt hundar, fåglar och fjärilar. Så fort jag ser en talgoxe eller en liten hund så känner jag glädje, för jag minns min mammas värme för dem. Det är den nivån jag alltid vill vara på, tänk att kunna känna genuin glädje varje gång du ser en liten fågel. Det är så enkelt, så genialt enkelt faktiskt.

Cato familj lycka

För mig har det också varit viktigt att bara få vara med familjen denna veckan. Vi har kunnat prata, ge varandra trygghet och kramas. Jag är så oerhört glad över att vi är en familj som kramas mycket. Jag har insett de senaste åren att det inte är helt självklart, men i vår familj är det så. Jag har tidigare skrivit om kramars effekt på oss (läs här) och kramas du för lite är det dags att börja träna på det!! 🙂 Det som förutom Doris gett mig enskilt störst läkeeffekt de senaste dagarna inträffade i måndags förmiddag. Min mamma och pappa har i hela mitt liv umgåtts med ett annat par, Josef och Vesna. Min mamma och Vesna stod varandra väldigt nära, och har hittat på mycket ihop. De båda kom bort till oss i måndags förmiddag och de berättade en del minnen de hade haft tillsammans med mamma. En del galenskaper som vi fick skratta åt. Det var första gången jag kunde få tänka tillbaka på mamma och känna glädje. Fram tills dess kände jag bara saknad, men där och då kom det också glädje. Det är där jag vill vara, att minnas de stunder jag har haft med mamma och känna glädje trots att jag saknar henne. Tillsammans med att jag skrev min text, att pappa fick läsa den och leken med mina två syskonbarn, så släppte mycket av den akuta sorgen. Det var förlösande, en långsam övergång från akut sorg, till ett läkande av en saknad som aldrig helt kommer att försvinna.

En sista grej som hjälpt mig är fysisk aktivitet (läs här). De senaste åren har jag alltid använt löpning som en form för att få ut ilska. Det händer då och då att jag känner att människor inte betett sig speciellt väl mot mig eller andra. Då har löpningen varit en ventil, ilskan ger energipåslag som hjälper och som får utlopp i löpningen. I de stunderna har ilskan släppt, åtminstone i stunden. Jag sprang igår och den hade samma effekt på sorgen. När sorgen sköljer över mig framöver, då ska jag använda löpningen för att kunna lindra den.

Jag gråter en skvätt varje dag, det känns skönt att få tillåta sig göra det (gråter rätt ofta annars med). Det känns bra att jag som man få säga det. Den här märkliga klyschan att stora pojkar inte gråter, den hoppas jag en dag försvinner. Problemet är nog oftast inte den som gråter, utan det ligger nog mer i att vi som ser det tycker det är jobbigt att se.

Återigen ett stort tack till alla som hört av sig! Till alla er som är vänner till pappa och mina systrar, fortsätt stötta dem! Det sägs ofta att precis när något sådant här händer så finns det många att luta sig mot, men tre eller sex månader senare är det lätt att glömma bort den som förlorat någon. Fortsätt höra av er till dem, fortsätt bry er om dem! Mina vänner vet jag redan kommer göra det! 🙂

Innan du stänger ner det här inlägget och går vidare med ditt liv, snälla, fundera på en sak. Var hittar du din glädje? Och vad behöver du göra för att få uppleva den ännu oftare?

Återigen tack till alla som läst, skrivit, gillat och gett ert stöd till mig och min familj!! Du har gjort vår sorg lite lättare att hantera och det är en fin gåva att ge!!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

4 kommentarer

Glädje Lycka Olycka

Att be om hjälp är halva lösningen…

Marcus Cato

15 september, 2016 07:00 15 september, 2016

6 min read

436 views

Kommentarer inaktiverade

Ni som läst min blogg kontinuerligt vet att jag under stora delar av mitt liv inte känt mig lycklig. Tvärtom, jag har mått riktigt dåligt. Så dåligt att jag för…

Ni som läst min blogg kontinuerligt vet att jag under stora delar av mitt liv inte känt mig lycklig. Tvärtom, jag har mått riktigt dåligt. Så dåligt att jag för knappt åtta år sedan slog i botten. Jag ställde mig inför valet att antingen avsluta mitt liv eller börja leva det som jag vill. Jag valde av olika anledningar det senare. Jag tänker beskriva den episoden i ett senare inlägg, vad som gjorde att jag kom vidare.

Ni som har lärt känna mig de senaste åren har nog ibland svårt att greppa att jag varit så långt nere. Det är också ett bevis på att ALLA som idag mår dåligt har samma möjlighet att förändra sin situation. Jag säger inte att det är enkelt, men det går! För mig räckte det att välja mitt liv, det blev min drivkraft framåt. Det var då min nyfikenhet kickade igång för att se hur livet skulle kunna vara om det var bra! Jag började mata mig igenom litteratur, kolla in människor som verkade lyckliga osv. Jag snodde recept på ett bättre liv!

Idag och de senaste åren har jag jobbat med att dela med mig av mina recept. Happycato.se är ett resultat av det. Jag har också fått möjligheten att de senaste sju åren arbeta med människor som upplever någon typ av utanförskap. Det har varit arbetslösa, personer som har försörjningsstöd, nyanlända, hemmasittande barn och kanske allra främst arbetssökande ungdomar. Genomgående för alla dessa grupper är att många av de jag mött har brottats med psykisk ohälsa eller depression. I vissa fall beror det på utanförskapet, i andra fall beror utanförskapet på den psykiska ohälsan. Det som har slagit mig ofta är vad ett samtal kan göra. Bara genom att få prata om sina problem så har livet lättat, en del har löst sina problem där och då. Det är som att vi bygger upp något inom oss och när det får komma ut som ord så känns problemen inte lika stora längre. Deras börda eller svårigheter delas nu med någon annan. Någon som de dessutom inte har någon djupare relation med, någon som inte dömer dem eller värderar det de säger.

Jag har försökt coacha människor som står mig nära, det funkar inte alls lika bra, för både jag och den jag coachar har svårare att bortse från vår normala relation. Därför har jag nu börjat be dem söka kontakt med någon typ av samtalskontakt som de inte har en tidigare relation med. Och idag vill jag slå ett slag för en sådan möjlighet som är tillgänglig för alla.

För någon vecka sedan blev jag kontaktad av ett företag som hade hittat min blogg och ville samarbeta. Trots att jag är nyfödd som bloggare så har det hänt ett par gånger tidigare att jag fått liknande förfrågningar, men då har jag avstått. Jag vill vara genuin på den här bloggen och ska jag samarbeta eller lyfta fram något, då ska det vara saker som bidrar till en bättre värld och som jag själv skulle kunna tänka mig att använda. Efter en del research så kände jag att det här företaget var något jag verkligen kan stå bakom och samarbeta med.

Företaget heter BlueCall och har tagit fram en app för den som känner att de behöver ett samtalsstöd. Det kan bara vara att du har en pissig dag och behöver få lite fokus på glädjen igen, till att du hamnat i en livssvacka och behöver någon att prata med. Appen har idag två nivåer, dels kan du prata med en volontär. Det är en vuxen person som kan finnas där som ett stöd och lyssna. Den tjänsten är gratis. Den andra nivån, som innebär en mindre kostnad, kallas Mentor. Mentorer är psykologer under utbildning, terapeuter, sjuksköterskor, socionomer och andra personer över 25 år med människovårdande yrkesutbildningar som har specialkompetens inom psykisk ohälsa och samtalsstöd över telefon. En tredje nivå är på gång under nästa år då du ska kunna ringa legitimerade psykologer.

De personer BlueCall har som volontärer och mentorer genomgår en ansökningsprocess som säkerställer att du inte får prata med en galning. 🙂 Som jag har förstått det så betygssätts också de volontärer och mentorer som finns, vilket gör att de får en tidig signal om någon inte lever upp till kraven. Alla har också tillgång till utbildningsmaterial och handledning.

Jag tror vi alla då och då behöver den här typen av tjänst. Även en lyckoexpert har kassa dagar och då hade det varit skönt att få prata av sig med någon som inte har en relation till mig. 🙂 Jag ser det här som ett perfekt verktyg för alla oss som inte känner att vi behöver gå till psykiatrin för att få hjälp. Det finns absolut en grupp av människor som mår bättre av att söka det stödet, men vi är många som inte är på den nivån, men som ändå hade mått bra av att sätta ord på våra problem. Där är BlueCall ett bra initiativ.

För tillfället har deras jourtelefon öppet tre dagar i veckan, måndagar, onsdagar och söndagar mellan 19-22. Appen är nyss lanserad och det kommer säkert utökas med tiden! Är du intresserad av att veta mer så besök www.bluecallapp.com.

Appen hittar ni här i AppStore!

Oavsett vilket, mår du dåligt eller har en svacka i livet, ta hjälp! Ensam må vara stark ibland, men inte när vi mår dåligt! Människor vill i grunden hjälpa varandra och oavsett dina problem så finns det de som inte värderar eller dömer dig! Alla människor förtjänar att må bra, så även DU! Ta hjälp av någon och lätta lite på bördan, hur litet eller stort problemet än är!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening

Passion är lyckans belöning

Marcus Cato

13 september, 2016 19:23 13 september, 2016

5 min read

295 views

Kommentarer inaktiverade

Idag vet jag faktiskt inte vad jag ska skriva om. Jag har suttit och börjat det här inlägget tjugo gånger nu. Varje gång känner jag att, nej, det här är…

Idag vet jag faktiskt inte vad jag ska skriva om. Jag har suttit och börjat det här inlägget tjugo gånger nu. Varje gång känner jag att, nej, det här är inte det jag går igång på idag. Jag vill skriva med passion, det är då jag blir som bäst. Det är i passionen för ämnet som eldar igång mina tankar och konstiga kopplingar. Det är då orden bara flödar ned på papperet. Så kom jag att tänka på ett av mina absoluta favoritcitat, sagt av författaren Somerset Maugham:

”Jag skriver bara när inspirationen infaller. Som tur är så infaller den exakt klockan nio varje morgon.”

Inspiration och passion är bra på många sätt, vi ska inte underskatta den. Däremot så är det så att passionen kan komma när vi verkar igång den. Jag märker ofta det när jag försökt författa mina böcker och filmmanus. Jag skjuter upp och skjuter upp för att jag inte kan komma på vad jag ska skriva om, men när jag väl sitter där så är jag så inne i det så tiden flyger iväg och jag blir helt varm. Skulle jag bara skriva när inspirationen och passionen infinner sig, då skulle det bli ett inlägg här var tredje vecka. Jag älskar verkligen att skriva bloggen, men hade jag inte haft ett rätt tydligt körschema och en struktur för när jag ska skriva, så hade det sällan blivit något.

Det här är något som jag tror vi alla kan lära oss av. Jag tror ytterst få böcker, filmer eller stora företag har kommit fram av att folk känt sig passionerade alltid. De som lyckas är de som förstår att det ibland tar emot och att det är då det är som allra viktigast att börja. För sedan kommer inspirationen och passionen som ett brev på posten.

På samma sätt tror jag inte att det finns speciellt många bra böcker, filmer eller några större företag som kommit till utan att det funnits en passion i det. Du måste brinna för det du gör. Saken är bara den, att vi har blandat ihop det. Vi tror att brinnandet kommer först, när det egentligen är tvärtom. Du behöver plocka ved, fixa tändmaterial och tända elden, sen kan det brinna länge. Precis samma sak är det med passion och inspiration.

Jag har alltid sett det som en av mina stora svagheter, att jag inte är speciellt passionerad över något. Folk runtomkring mig tycker nog precis tvärtom. Det handlar egentligen om just detta, jag har inte fattat att jag är superpassionerad för massor av saker. Det är bara att jag har haft svårt att komma igång. Det är det som jag gillar med att skriva denna bloggen. Jag behöver inte släcka och tända hela tiden, som om jag skrev en bok. Varje inlägg är sin egen lilla passionerade stund och i nästa inlägg hittar jag ny passion.

För mig hänger passion och lycka ihop. Vi tror någonstans att i passionen blir vi lyckliga. Som i en nyförälskelse. Och det är helt sant, men problemet är att passionen är flyktig. Då och då kommer det en störtskur och släcker den. Det är då lyckan ställs på sin spets, det är då den som förstår sig på lycka vet vad som krävs. Det hårda arbetet att samla veden, tändmaterialet och få fyr på passionen igen. Den som förstår sig på lycka, inser att det är i det hårda arbetet som lyckan egentligen finns. Passionen är bara dess belöning.

Jag hade ingen aning om vad det här inlägget skulle handla om när jag skrev första meningen. Jag hade ingen passion idag, och nu, ungefär fjorton minuter senare, så har jag fått ner drygt 800 ord kring just passion. Det enklaste hade varit att bara skita i det, ta ett förskrivet inlägg och slänga upp det. Fast idag borrade jag mig fast, lät orden leda mig och då kom också passionen.

Så nu är min fråga till dig, i vilket område i livet har du en passion, men som du ändå har svårt att ta tag i? Hur kan du göra för att hitta veden och få fyr på elden? Är det i din relation, ditt skrivande, något på jobbet eller något helt annat? Jag tror alla människor har en stor glöd inom sig, men alldeles för få lyckas få fart på den! Du har den säkerligen, så våga tända elden!

Sitter du här nu och pyr lite för att du gillade det du just läste? Då får du gärna se till så att några fler får den möjligheten, genom att dela eller gilla detta inlägget på Facebook eller Instagram! Och du, vissa har en förmåga att få igång en ordentlig brasa som brinner upp alldeles för snabbt. Se till att skaffa ett bra reglage, så passionen inte bara blir en stor askhög innan du ens börjat… 🙂

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka

Bröllop, lycka, lite urballning och en crazy cat lady!

Marcus Cato

10 september, 2016 12:13 10 september, 2016

5 min read

287 views

1 kommentar

Det är dags för bröllop och de dagarna innebär lite extra mycket kärlek! Så idag vill jag ge en av dagens huvudpersoner en extra liten kärlekshyllning, för det är hon…

Det är dags för bröllop och de dagarna innebär lite extra mycket kärlek! Så idag vill jag ge en av dagens huvudpersoner en extra liten kärlekshyllning, för det är hon värd! 🙂

Idag är det dags för en av mina allra närmaste vänner, att gifta sig med sin Fredrik. Jag och Anna-Karin har känt varandra i drygt fyra år, tre av dem har vi delat kontor. Det krävs verkligen något speciellt för att jag ska stå ut med någon så nära inpå under så lång tid, och hon är verkligen speciell. Jag har aldrig träffat en människa som för in så mycket glädje i både mitt och andras liv. Du kan ha världens uslaste morgon, så sitter hon ändå där superglad på kontoret och får en att känna som att det var det roligaste som hänt henne i livet att jag kom! Ungefär samma glädje som en hund utstrålar, när du varit iväg ett par timmar och sen kommer hem. Det går inte att motstå den glädjen, den smittar och så sitter du där glad utan att du fattar varför. 🙂 Hon har en vacker egenskap till, som hundar också brukar förknippas med, lojalitet. Hon ställer alltid upp, fixar saker och gör mitt liv så jäkla mycket lättare. Och hon gör det med ett leende! Hon kompletterar mina svaga sidor och hade jag inte haft henne hade mitt liv varit både tråkigare och svårare!

Hon har dessutom en egenskap, som hon delar med min lillasyster, förmågan att plocka fram mitt barnasinne. Jag är chef och en sådan borde kanske inte ha så mycket barnasinne i yrket, speciellt inte med sina medarbetare, men prio 1 i vår grupp är glädje och det innebär att det ibland ballar ur… Minst en gång i veckan urartar det till vattenkrig, vindruvekastning eller att någon av oss jagar den andre med en toaborste… Och jag fattar aldrig hur det kan gå så snett, men kul har vi! 🙂 Det är samma glädje och galenskap som gör henne fantastisk med ungdomarna vi träffar. Det tar ju fem minuter innan de inser att de verkar fullkomligt normala i jämförelse! Och då släpper de sin garde och slappnar av! 🙂

Som en liten hyllning har jag satt ihop ett litet bildspel med lite vettighet och lite galenskap! 🙂

Idag ska alltså Anna-Karin gifta sig med Fredrik, killen hon raggade upp i toakön för en sisådär 10 år sen. Trots att hon och jag har känt varandra så länge och umgås en hel del, så har jag faktiskt bara träffat Fredrik mer än fem minuter vid 1-2 tillfällen. Jag tror Anna-Karin medvetet gjort detta för att hon matar oss med osanna historier och är rädd för att vi ska jämföra dem! 😀 Det jag vet om Fredrik gör att jag tror han är ett bra kap! Det kräver sin man att klara av en tjej som vill ha massor av katter, älskar Måns Zelmerlöw, Ernst och kungafamiljen. Som antingen är fem år gammal eller 75 år. Har han fixat det i 10 år så lär han stå stabilt i många år till! 🙂 Skämt åsido, er relation känns som en förebild för hur relationer ska vara, det känns som att ni fokuserar på att göra varandra glada och lyckliga! Fortsätt med det! 🙂

Och ikväll förväntar jag mig även denna dans från er båda! Sånt som händer ovanligt ofta hos oss… 🙂

Vi har delat kontor och spenderat oerhört många timmar ihop de senaste åren. Ändå känner jag under sista tiden att vi inte riktigt haft den tid som behövs för att vårda vår vänskap, för mycket jobb kommer i vägen och jag hoppas det blir bättre igen! Och jag tror inte vi delar kontor i tre år till, men jag ska njuta mer av den tiden som finns kvar! För vart vi än hamnar i framtiden så har jag svårt att se att jag någonsin skulle hitta en kollega som ger mig så mycket glädje och kompletterar mina svagheter som du gör! Jag är evigt tacksam för det och TACK!!!

Och till er båda, stort grattis på bröllopsdagen!! Må lyckan lysa över ert äktenskap och fortsätt njuta av livet! Och vad jag än kan bidra med för att ert äktenskap och liv ska bli ännu bättre, så kommer jag göra det!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!!

Happy Cato

1 kommentar