Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Kategori: Lycka

10 lyckligaste jobben

Min krasslighet från förra veckan har inte riktigt gett med sig, tre dagars fullständig vila har fortfarande inte gjort att det halsonda har släppt. Har tid hos vårdcentralen imorgon förmiddag…

Mario lycklig på jobbet arbetsglädje lycka arbete

Min krasslighet från förra veckan har inte riktigt gett med sig, tre dagars fullständig vila har fortfarande inte gjort att det halsonda har släppt. Har tid hos vårdcentralen imorgon förmiddag så får vi se vad de säger. Mammas begravning är på fredag och tills dess tänker jag vara på benen igen. När vi pratar vila så har det verkligen varit vila, det innefattar uteblivet bloggskrivande. Som tur är så hade jag förberett ett par inlägg, så idag får ni glädjen att läsa ett av dem så kan jag lägga mig på soffan igen! 🙂

Jag ramlade över en topplista med de 10 jobb som rankas som de lyckligaste. Det finns flera olika listor, men de flesta var amerikanska, denna hade åtminstone breddat sig lite. Jag har kollat på ett antal listor angående detta och det är verkligen ingen konsekvent läsning. Det är både väldigt blandade yrken med, samtidigt som få yrken hamnar på flera listor. Så det här ska ju tas med en rejäl nypa salt. Idag gör jag ett försök på en egen analys till vad jag tror skapar lycka i för just dessa 10 jobb!

10. Assistent

Den engelska versionen kallar det Personal Assistant, men det skulle bli personlig assistent på svenska och det är inte det yrket de syftar på. Detta är mer en chefsassistent eller liknande som hjälper till med planering, administration mm. Min egen bild är ju mest från amerikanska TV-serier där assistenten ständigt är utskälld. Troligen stämmer inte den stereotypa bilden. En organisation eller en chef är beroende av en bra assistent, och förstår därför att uppskatta dem. Dessutom så är alla som vill komma nära chefen beroende av att ha goda relationer med assistenten, det är de som är grindvakt. De får vara en central del av organisationen, vara med och påverka samt ha många kontakter. De har antagligen en rätt stor kontroll, en varierande arbetsmiljö som skapar utveckling och goda relationer. Alla tre viktiga delar till lycka.

9. Rörmokare

Att fixa andras avlopp är tydligen en väg till lycka! 🙂 Jag misstänker att det är för att du får jobba med händerna, du ser direkta resultat och du hjälper andra. Dessutom är det ett ganska fritt arbete, många har egna firmor. Dessutom har de möjligheten att ta bra betalt, det är ständig brist på rörmokare. Artikeln tar också upp att de får arbeta ganska ostört och fokuserat, en typ av lycka är att vara i Flow. En rörmokare som jobbar ostört hamnar antagligen i flow, för att skapa flow hos kunden… 😀 Jag har skapat ett material för arbetslösa ungdomar där de ska utföra ett visst antal quests för att ta reda på vad de vill göra i livet. I ett quest möter de Luigi, Super-Marios bror. Luigi berättar för dem hur olycklig han är över att vara rörmokare. Han kände sig tvingad att bli det, eftersom Mario fick så mycket berömmelse i yrket. Luigi uppmanar ungdomarna att inte göra hans misstag, utan att leta efter sitt drömjobb! Luigi önskade så att få ha blivit kock istället! Det här är en bra påminnelse om att det kvittar vilket yrke du har, finns inte din passion i det så kommer det sällan göra dig speciellt lycklig, även om du som Luigi blev rörmokare…

8. Forskare

experiment-220023_640Att forskare kommer med överraskar mig lite, men när jag tänker efter så är det ganska naturligt. De gör experiment i en kontrollerad miljö, de upplever därför kontroll. Oavsett om deras experiment lyckas eller inte, så kommer de lära sig något. De upplever alltså utveckling. Forskare har också ganska bra nätverk med varandra. De lever i en liten värld där få förstår det de gör, därför blir de få som gör det antagligen ganska goda kollegor. Därför känner de också samhörighet. Och forskning är till för att föra vår värld framåt, de bidrar alltså till något större än sig själva och gör gott för världen. Det är alla stegen till lycka i ett yrke. Och jag som tyckte det jobbet verkade skittråkigt… 🙂

7. Trägårdsmästare

Du får vara ute, du får arbeta med händerna och du får skapa något. Jag lade en bild på Instagram för några veckor sedan, när jag klippte gräs. Jag fick en inre tillfredsställelse av det och jag tror det är samma som en trädgårdsmästare får. Du gör någonting vackrare, en mer estetisk miljö som får oss att må bra. Du får även se dina egna resultat, konstant feedback är en bra faktor att ha med sig. Det här är det enda riktiga utomhusyrket på listan, och vi ska inte underskatta effekten av att få frisk luft. Vi blir lyckligare av att vara ute, så en trädgårdsmästare har den plusfaktorn!Om de inte stängt in sig i växthusen…

6. Läkare

Du räddar livet på människor och folk ser upp till dig! Svårare än så behöver det inte vara. På samma sätt som forskare så är det få som är läkare, så det finns en liten, men fin samhörighet, mellan läkare. Och helt utan vetenskaplig grund  så tror jag läkare är hälsosammare och rör sig mer än normalpersonen och det bidrar med till ett lyckligare liv.

5. Marknadsförare och PR

search-engine-optimization-1359429_640Hur fasen kom de här med på listan? 🙂 Det måste varit en marknadsföringsbyrå som genomförde undersökningen… Nej, antagligen är det för att de verkar i en händelserik miljö, med varierande uppdrag och får vara kreativa. Precis som rörmokare så tror jag en marknadsförare ofta får vara i flow, dessutom tillsammans med andra. Det är en skön bubbla att vara i som skapar en lyckokänsla.

4. Sjuksköterska

Sjuksköterskor är alltså lyckligare än läkare! Det betyder att pengar inte är det som avgör! Däremot så villar de på liknande grund, de får hjälpa människor. Dessutom får de ofta vara mer i kontakt med de som de hjälper än vad läkarna får. Det tror jag är en bidragande faktor. Och det är en utsatt miljö så det kollegiala spelar stor roll, en samhörighet i yrkeskåren gör att du orkar, men ger också lycka. Som artikeln refererar till så är också sjuksköterskor den yrkesgrupp vi har allra störst förtroende för. Redan med yrkestiteln har relationsbyggandet börjat.

3. Lärare

Det borde säga sig självt. Du får barn och ungdomar att växa. Vad för högre syfte än så finns där? Du har dessutom möjlighet att få en nära samhörighet med både kollegor och elever. Lärare är ett sjukt tufft och ansvarsfullt jobb, precis som flera andra på listan, kanske är det just det som skapar förutsättningar för lycka. En annan lista med lyckligaste jobben toppades av rektorer. Ett av de mest komplexa yrken jag någonsin stött på. Jag brukar säga att det är det enda jobbet jag aldrig skulle kunna tänka mig att ha. Ändå har de störst tillfredsställelse i sitt jobb. Att få verka i en miljö som bidrar till andras utveckling och fyller ett högre syfte är tydligen en viktig väg till lycka.

2. Frisör

expocosmetica-1312191_640När jag var 12-13 år skulle jag klippa mig. Min vanlige frisör, den i Osby legendariske Morten, kunde inte klippa mig den dagen. Så jag fick en annan frisör. När jag kom ut därifrån hade jag en slickad sidbena, allt som fattades var mustaschen så hade jag varit en kopia av Hitler! Idag kan jag skratta över det eller andra klippfadäser (frisören på Campus i Växjö…). Fast just där och då var det jäkligt jobbigt. Håret har en makt över oss, det fanns en orsak till att jag var rädd för att bli flintis när jag var liten (läs det här). Så vi ska inte underskatta en god frisörs betydelse. Och det är nog därför de är en av de lyckligaste yrkesgrupperna. De förstår att håret faktiskt, på ett lite bisarrt sätt, fyller ett stort syfte i många människors liv. Dessutom får de använda händerna, ser resultatet direkt, får feedback från kunderna och en hyfsad variation på sitt arbete. De får också vara sociala med sina kunder, de blir lite mini-psykologer utan att behöva ta ansvar. De får höra alla andra människors skit, vilket gör att de antagligen inser att deras egna liv är ganska bra! 😀 Det byggs ju också upp en relation under många år med många av kunderna. Ångesten som kommer för att behöva byta en frisör du varit nöjd med och haft i många år är enorm. Ni som ser Big Bang Theory minns säkert när Sheldons frisör hamnat i koma och han åker till sjukhuset för att försöka få honom att klippa honom, trots koman. Jag tror att alltför många känner igen sig i det… 🙂 Så tro fasen att frisörerna är lyckliga, de får varje dag höra livshistorier och dessutom uppdateras de var sjätte vecka med en ny episod! 🙂

1. Ingenjör

Den lyckligaste gruppen är alltså ingenjörer! Vem kunde tro det? Säger ekonomen i mig lite bittert… 😀 Jag kan inte påstå att de ingenjörer jag känner är mycket lyckligare än någon annan. 🙂 Fast de får jobba med rejäla utmaningar, det innebär ofta mycket problemlösning. I det så upplever de antagligen mycket utveckling och de har dessutom likt forskarna kontroll över processen. De två grunderna för lycka är alltså på plats. De arbetar ofta i team för att lösa utmaningen och de teamen blir ganska sammansvetsade. Det betyder att de också högst troligt uppfyller känslan av samhörighet. Ser de också att det problem de löser fyller ett högre syfte, så är alla stegen på lyckotrappan uppfyllda. Och jag tror få ingenjörer arbetar med något som de ser som meningslöst. Precis som i många av de andra yrkena på listan så är det brist på dem och de har mycket respekt med sig i titeln. Det är en god förutsättning för att kunna byta jobb så pass ofta att du hittar den plats du gillar. Det är en faktor vi inte ska underskatta! Du har kontroll över ditt eget yrkesliv, det är en enormt viktig faktor.

Så, det var de 10 lyckligaste yrkena enligt en undersökning. Jag misstänker att det kan finnas en och annan av mina läsare som innehar ett av dessa yrkena. Lägg gärna en kommentar för att bekräfta eller såga mina teorier. För jag har inte haft något av dessa jobben på heltid. Marknadsföring har jag arbetat med och tycker det är ruskigt kul, plus att jag då och då får lära ut och det är med roligt! Vilket yrke saknar du på listan? Jag hade faktiskt trott att vi skulle se bonde, det är ett yrke jag tror kan vara rätt lyckligt! Skulle det vara så att ditt yrke inte finns med på listan, men du är lycklig ändå? Då måste du genast sluta vara det, för topplistor har alltid rätt!! 😀

Listan med de olyckligaste jobben, den tar vi en annan dag! Jag misstänker att vi hittar ekonomer, politiker och myndighetsutövare högt på listan! 😀 Och med det sagt tappade jag nog en massa gillare, men skulle du ändå gilla mig och detta inlägget? Dela eller gilla det då på Facebook eller Instagram! 🙂

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för 10 lyckligaste jobben

Fredagsmys

Jag och pappa har landat i sommarstugan, denna den sista dagen i september. Ett par dagar av att bara vara väntar. Lite småkrasslig pressade jag mig igenom 9 hål golf,…

sommarhus-samlingsplats-lycka

Jag och pappa har landat i sommarstugan, denna den sista dagen i september. Ett par dagar av att bara vara väntar. Lite småkrasslig pressade jag mig igenom 9 hål golf, så nu blir det bara att försöka kurera mig. Lite skrivande, god mat och Ryder Cup hade jag tänkt var en bra lösning på det halsonda.

golf

Vår sommarstuga, i Sandviken utanför Sölvesborg, har vi haft i 13 år. Den har blivit vår familjs samlingsplats. Här firar vi en del högtider ihop, hänger på semestern eller bara njuter över en helg. För mig är det en av mina favoritplatser på den här planeten. Dit kan jag komma och bara få vara. Dessutom ligger den på cykelavstånd från där jag bor, det krävs inte mycket planering för mig att ta mig hit. Mina föräldrar sålde mitt barndomshem ungefär samtidigt som vi köpte stugan, alla barnen var utflugna och huset var för stort. Det var vår samlingsplats tidigare, och först idag insåg jag hur viktigt det var att barndomshemmet fick en ersättare i stugan.

I söndags var vi på tacksägelsegudstjänst för mamma och prästen pratade om en episod från Jesu liv:

En man kom fram till Jesus och frågade: ”Mästare, vad ska jag göra för gott för att få evigt liv?” Jesus sade till honom:”… Vill du gå in i livet, så håll buden” … Då sade den unge mannen till Jesus: ”Allt detta har jag hållit. Vad är det mer som fattas?” Jesus svarade: ”Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig.” När den unge mannen hörde detta gick han bedrövad sin väg, ty han ägde mycket (Matt 19:16-22)

Jag och pappa pratade om det här efter. Tänk om vi verkligen gav bort allt vi ägde? -Tänk om jag sålde stugan och gav bort pengarna, sa pappa. Det skulle ju inte göra vår familj lyckligare, resonerade han. De senaste dagarna har jag funderat på både Jesus ord och pappas. Och för mig har båda rätt utifrån ett lyckoperspektiv. Relationer är grunden till ett lyckligt liv, pengar är det inte. Jesus hade helt rätt i att vi inte kan binda oss för hårt vid några materiella ting. De är förgängliga och kan lätt försvinna, därför är det en farlig väg att gå att göra sig beroende av saker.

Samtidigt så har vissa materiella ting ett stort symbolvärde, det för oss samman och samlar oss. Vår sommarstuga är just en sådan symbol. Den har gett vår familj en plats att samlas på, den har skapat förutsättningar för oss att träffas och fördjupa våra relationer. Vilket i sin tur har lett oss till lyckligare liv. Skulle pappa sälja den och ge bort pengarna, så skulle det göra vår familjs samhörighet svårare att upprätthålla. Vi ska inte underskatta den här typen av plats att samlas på, som en modern lägereld. Vi är inte beroende av vår sommarstuga som materiellt ting, vi är beroende av den som en samlingsplats. Den gör att vi alla kan finnas under samma tak under en period, få vara väldigt nära under korta perioder. På gott och ont… 😉 Fast jag skulle aldrig vilja ha det på något annat sätt!

stugan lycka

Jag har nog aldrig funderat över hur viktigt det är att ha bra mötesplatser för att fördjupa relationer. En mötesplats där vi kan känna oss hemma och vara avslappnade är ju faktiskt en väldigt viktig förutsättning för att våga skapa bra relationer. Har du och dina nära en samlingspunkt? Var får ni träffas under lättsamma former där alla får vara sig själva? Jag hoppas i framtiden få vara med och bidra till fler sådana samlingsplatser i vår värld, alla på den här jorden borde få ha en sådan plats.

Efter mammas bortgång har vi pratat en del om stugan. Jag tror att vi alla är överens om att den är viktig för oss att behålla. Det kan naturligtvis finnas ekonomiska aspekter som gör att vi tvingar oss göra av med den, men fram tills dess hoppas jag att den fortsätter vara en plats för oss att ses och ha kul!

Och ja, jag vann golfen! 😀

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Fredagsmys

Att vara på rätt väg!

Ibland känns det helt naturligt att gå längs en väg. Vägen kan vara helt ny, du har ingen aning om vart den leder, men den känns helt rätt att gå!…

Gå sin egen väg livet lycka

Ibland känns det helt naturligt att gå längs en väg. Vägen kan vara helt ny, du har ingen aning om vart den leder, men den känns helt rätt att gå! Så känns det för mig med happycato.se och lyckoinriktningen. Idag har jag föreläst för ett gäng arbetslösa ungdomar om just lycka. Det är bara tredje gången jag föreläser om just lycka, men det känns så naturligt på något sätt.

Visst, det finns en hel del att förbättra i föreläsningen. En del partier som behöver bli tydligare, lite mer delar som knyts ihop i slutet och kanske framförallt presentationsmässigt. Däremot så känns det så självklart att prata om det, som om det är den väg som jag borde vandra. Det har jag aldrig riktigt känt med något tidigare, och det är en härlig känsla.

Lycka, som jag skrivit om tidigare, innehåller fyra steg. Jag upplever kontroll eftersom jag har makten att välja vad jag ska skriva om eller säga på föreläsningen. Jag upplever ständigt utveckling för jag får hela tiden nya infallsvinklar, hittar ny forskning och allt som händer i världen går att analysera ur ett lyckoperspektiv. Sedan happycato.se startades så har också min samhörighet med andra ökat. Jag har under de senaste månaderna haft fler djupa och reflekterande samtal om livet än tidigare. Med människor som jag inte alltid känner så väl, vilket gör det ännu lite mer intressant. Och då, det fjärde steget, att det fyller ett högre syfte och mening. Det blir så tydligt idag, jag får föreläsa om det jag brinner för och det bidrar förhoppningsvis till att ungdomarna fick med sig något tänkvärt som skapar en positiv utveckling i deras liv.

Det är också så det känns inom mig, trots att jag är mitt inne i en sorgeprocess, så känner jag att min lyckonivå är på ett helt annat plan än tidigare. När sorgen lättar och jag vågar ta steget att satsa på mitt eget fullt ut så kommer förhoppningsvis ytterligare ett skutt uppåt. Just att våga ta steget är den fråga som jag brottas med mest i mitt huvud just nu. För tillfället är jag tjänstledig 25 % och jag har så mycket saker som jag vill utveckla, men det hinns inte med, trots att jag lägger mer än 25 % av min tid på detta. Samtidigt så har allt kring mammas sjukdom och bortgång satt fokus på annat ett tag. Det är en fin balansgång att just nu vandra två olika vägar och veta när det är dags att lämna den ena. Planen har hela tiden varit att stiga av den ena vägen den 31 december 2017, men den vägen känns hela tiden svårare att gå. Så vi får se de närmaste veckorna vad som händer. Kanske att jag hoppar och hoppas på det bästa, kanske att jag fortsätter följa min plan! Jag tänker vara lycklig vilket som och fortsätta försöka bidra till att du som läser eller lyssnar på mig blir lite lyckligare!

Går DU på rätt väg? Eller går du som jag, på två vägar just nu? Hur hanterar du det? Eller står du i ett vägskäl och inte vet vilken väg du ska välja? Eller har du hoppat ut i det okända utan att veta vad som väntar! Oavsett vilket så får du jättegärna skriva en kommentar, maila, skicka på Facebook eller Instagram kring dina tankar. En som jag tycker är riktigt cool, som hoppade rakt ut i mörkret utan att veta var hon landar, är min storasyster. För drygt ett år sedan lämnade hon en fast anställning efter många år, för att gå sin egen väg. Hon startade underbartudda.se och även om vägen inte är helt tydlig än, så har hon börjat gå. Det tycker jag är häftigt!!

Och skulle det vara så att du är sugen på att höra mig föreläsa om lycka, då kan du, din chef, föreningen eller någon annan kontakta mig såklart! 🙂 I vilket fall får du fortsätta ha det fantastiskt! 🙂

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Att vara på rätt väg!

Livet handlar inte om rättvisa…

Idag har livet återgått till det lite mer normala. Jag har sovit i min egen säng och jobbat igen. Det kan vara rätt skönt att komma in i lite vanliga…

rättvist orättvist livet liv

Idag har livet återgått till det lite mer normala. Jag har sovit i min egen säng och jobbat igen. Det kan vara rätt skönt att komma in i lite vanliga rutiner igen, glädjas och reta sig på de mer triviala sakerna i livet. 🙂 Bloggen kommer också så smått återgå till det normala, men jag kommer återkomma gång på gång till det som varit och det jag lärt mig. Idag vill jag dock stanna upp vid en fråga som jag ibland tror minskar lyckonivåerna i våra liv.

Både när min mamma insjuknade och när hon gick bort så har det funnits många som sagt att livet inte är rättvist eller att det är orättvist. Jag har full respekt för att vi tänker så, det är den känslan som vi ofta får i svåra stunder. Även jag har tänkt tanken flera gånger och vi har pratat om det många gånger de senaste två månaderna, i familjen och med mamma.

Jag tror aldrig vi kan mäta livet i rättvist eller orättvist. Jag vet att min mamma höll med om det. Livet bara är. Min mamma blev 62 år gammal, ja, medellivslängden i Sverige är klart mycket högre. Så ur det perspektivet så skulle det vara orättvist att hon försvann så mycket tidigare. Hade hon gått bort 1930 i Sverige hade hon levt över medellivslängden. Hade min mamma varit född i Tchad eller Afghanistan hade hon varit långt över medellivslängden. När vi börjar vidga våra perspektiv på livet inser vi att det är helt omöjligt att bedöma livet som orättvist eller rättvist.

Min mamma var med om mer svårigheter på 62 år än vad de flesta i vårt land ens kan uppleva i sina mardrömmar. Väldigt lite av det var hon orsak till själv. Det skulle kunna ses som väldigt orättvist, men mamma såg inte livet så. Hon hade utan tvekan kunnat välja att vara bitter, anklaga andra för det hon varit med om, skrika på gud att hon varit med om nog. Det hade varit fullt förståeligt, men hon var klok nog att förstå att livet eller döden inte skulle bli ett dugg bättre av det. Hon valde varje dag att ha livsglädje istället, att ge sin kärlek till alla som behövde den. Det valet var helt upp till henne, hon valde sin attityd att älska livet trots att det slagit henne hårt många gånger.

Ett bra liv handlar om kvalité, inte kvantitet. Du kan leva i 90 år utan att ha levt. Jag vet att min mamma har fått uppleva mer lycka och glädje i livet än de flesta hinner pressa in på långt många fler år. Det mesta av det var hon orsak till själv! När hon blev sjuk igen så sa hon att hon inte ville dö för att hon älskar livet så mycket. Jag har träffat människor som inte varit i närheten av att ha upplevt det som min mamma har varit med om. Människor som tyckt livet varit fruktansvärt orättvist och klandrat sig själv och andra för det. Jag har själv varit där tidigare i livet. Som jag skrev i ett tidigare inlägg (läs här), jag hade en extremt lycklig barndom, men jag fattade det inte förrän 20 år efter. Däremellan klandrade jag mig själv, gud och en massa andra för mina problem. Jag lyckades ställa om och jag inser idag att min attityd till livet alltmer tar efter den min mamma hade. Det är det enda jag har kontroll över, vad som än händer mig kan jag välja hur det påverkar mig.

Hade jag sett livet som rättvist eller orättvist hade jag idag mått mycket sämre i allt det som hänt. Jag väljer istället att se livet som livet. Jag väljer att minnas min mamma med kärlek och glädje. Jag väljer att ta lärdom av den djupa livsvisdom som hon helt naturligt hade i sig. Jag väljer att lära mig av de nya känslor och insikter jag fått. Jag väljer att inspireras av min mamma, att jobba ännu mer för att fortsätta göra henne stolt! Det är det enda jag kan styra i allt detta och jag hoppas att du som läser kan ta med dig den insikten. Livet är livet, du kan välja att möta det precis som du vill, vad som än händer dig så har du makten över hur du reagerar på det. Det är hela nyckeln till ett lyckligt liv och det var min mamma expert på!

Och du, att livet inte kan mätas i rättvisa eller orättvisa betyder inte att det inte finns orättvisor i världen. Vi behöver alla fortsätta arbeta för att alla människor ska ha rätten att vara sig själva, få samma lön för lika arbete och en himla massa andra saker. Det arbetet är en del av ett lyckligare och meningsfullare liv, så vi vinner alla på det!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

1 kommentar till Livet handlar inte om rättvisa…

Att finna glädje i sorgen

Först och främst vill jag och min familj rikta ett stort, stort TACK till alla som har stöttat oss i vår svåra stund. Jag är överväldigad över hur mycket kärlek…

Doris finna glädje i sorgen

Först och främst vill jag och min familj rikta ett stort, stort TACK till alla som har stöttat oss i vår svåra stund. Jag är överväldigad över hur mycket kärlek det finns när den behövs som mest. Många har skrivit att inget de skriver kan hjälpa, men ATT ni skriver har hjälpt. Hundratals människor har antingen hört av sig, skickat meddelanden, ringt, skickat kort, blommor eller besökt min familj de senaste dagarna. Människor jag inte känner har skrivit och berättat hur de uppskattade min mamma. Texten jag skrev i söndags hade på två dygn visats över 5 000 gånger, jag är otroligt tacksam att så många vill och vågar läsa om vår familjs kärlek till mamma.

Det är fantastiskt hur människor som absolut inte behöver bry sig ändå gör det. För mig ger det extra hopp om framtiden, nästa steg blir att vi vågar visa den kärleken för varandra inte bara i de svåraste stunderna, utan i livets vanliga skeenden. Jag har sedan mamma blev sjuk börjat träna på det, men jag har en lång väg kvar.  Jag ska banne mig bli förbaskat bra på att visa mitt stöd och uppskattning till människor även i de vardagliga stunderna!

Efter att jag hade skrivit texten i söndags så lätt jag pappa läsa den innan den publicerades. Tillsammans fick vi gråta en stund, krama om varandra och för mig började läkeprocessen så smått i det. Att få ner sorgen och kärleken i ord har för mig en stark kraft. Det är kanske den största anledningen till att happycato.se finns. Ni kanske tror att det är för er som läser, men det är nog ännu mer för mig. Den är mitt sätt att göra livet mer förståeligt för mig själv.

Det har gått tre dygn från att jag skrev den texten och saknaden är fortfarande enorm, men den är hanterbar. Jag vet mycket väl att det kan komma över mig igen, kanske det inte sjunkit in, men just nu kan jag hantera den. Jag har kunnat börja känna glädje i sorgen och det är ett gott tecken. Och det är lite det jag vill skriva om idag, för jag har insett att många delar av sorgehanteringen är för mig samma ingredienser som att vara lycklig. Det senaste året har jag läst massor om lycka och jag inser att det hjälper mig så mycket i den här processen.

20160918_135839

På översta bilden finns min systerdotter Doris. Hon är ett mirakel i sig (läs här) och hon är den bästa medicinen för att hitta glädjen. Hon har alltid ett leende på läpparna, tittar stort på en och man känner sig som den mest älskade mannen på jorden. Att hon ler lika mycket över morfars klocka bortser jag ifrån… 🙂 Hennes storebror Erik och jag lekte med hans Villa Villekulla i söndags. Hans bubblande skratt över en improviserad lek med Pippis pappa i huvudrollen var minst lika helande. Små barn och husdjur (läs här) har en läkande effekt, åtminstone för mig. Ännu mer i allt detta. Min mamma älskade djur, speciellt hundar, fåglar och fjärilar. Så fort jag ser en talgoxe eller en liten hund så känner jag glädje, för jag minns min mammas värme för dem. Det är den nivån jag alltid vill vara på, tänk att kunna känna genuin glädje varje gång du ser en liten fågel. Det är så enkelt, så genialt enkelt faktiskt.

Cato familj lycka

För mig har det också varit viktigt att bara få vara med familjen denna veckan. Vi har kunnat prata, ge varandra trygghet och kramas. Jag är så oerhört glad över att vi är en familj som kramas mycket. Jag har insett de senaste åren att det inte är helt självklart, men i vår familj är det så. Jag har tidigare skrivit om kramars effekt på oss (läs här) och kramas du för lite är det dags att börja träna på det!! 🙂 Det som förutom Doris gett mig enskilt störst läkeeffekt de senaste dagarna inträffade i måndags förmiddag. Min mamma och pappa har i hela mitt liv umgåtts med ett annat par, Josef och Vesna. Min mamma och Vesna stod varandra väldigt nära, och har hittat på mycket ihop. De båda kom bort till oss i måndags förmiddag och de berättade en del minnen de hade haft tillsammans med mamma. En del galenskaper som vi fick skratta åt. Det var första gången jag kunde få tänka tillbaka på mamma och känna glädje. Fram tills dess kände jag bara saknad, men där och då kom det också glädje. Det är där jag vill vara, att minnas de stunder jag har haft med mamma och känna glädje trots att jag saknar henne. Tillsammans med att jag skrev min text, att  pappa fick läsa den och leken med mina två syskonbarn, så släppte mycket av den akuta sorgen. Det var förlösande, en långsam övergång från akut sorg, till ett läkande av en saknad som aldrig helt kommer att försvinna.

En sista grej som hjälpt mig är fysisk aktivitet (läs här). De senaste åren har jag alltid använt löpning som en form för att få ut ilska. Det händer då och då att jag känner att människor inte betett sig speciellt väl mot mig eller andra. Då har löpningen varit en ventil, ilskan ger energipåslag som hjälper och som får utlopp i löpningen. I de stunderna har ilskan släppt, åtminstone i stunden. Jag sprang igår och den hade samma effekt på sorgen. När sorgen sköljer över mig framöver, då ska jag använda löpningen för att kunna lindra den.

Jag gråter en skvätt varje dag, det känns skönt att få tillåta sig göra det (gråter rätt ofta annars med). Det känns bra att jag som man få säga det. Den här märkliga klyschan att stora pojkar inte gråter, den hoppas jag en dag försvinner. Problemet är nog oftast inte den som gråter, utan det ligger nog mer i att vi som ser det tycker det är jobbigt att se.

Återigen ett stort tack till alla som hört av sig! Till alla er som är vänner till pappa och mina systrar, fortsätt stötta dem! Det sägs ofta att precis när något sådant här händer så finns det många att luta sig mot, men tre eller sex månader senare är det lätt att glömma bort den som förlorat någon. Fortsätt höra av er till dem, fortsätt bry er om dem! Mina vänner vet jag redan kommer göra det! 🙂

Innan du stänger ner det här inlägget och går vidare med ditt liv, snälla, fundera på en sak. Var hittar du din glädje? Och vad behöver du göra för att få uppleva den ännu oftare?

Återigen tack till alla som läst, skrivit, gillat och gett ert stöd till mig och min familj!! Du har gjort vår sorg lite lättare att hantera och det är en fin gåva att ge!!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

 

4 kommentarer till Att finna glädje i sorgen

Type on the field below and hit Enter/Return to search