Tänk dig att du kommer hem till ditt hem en mörk kväll. Du låser upp dörren och går in. För en sekund famlar du efter lysknappen. Där, lyset går på…
Tänk dig att du kommer hem till ditt hem en mörk kväll. Du låser upp dörren och går in. För en sekund famlar du efter lysknappen. Där, lyset går på och du tittar upp. Tre meter framför dig står en okänd man i mask och en stor yxa i högsta hugg! Är den smartaste strategin att blunda, hålla för öronen och tänka att allt är bra?
För mig verkar det vara så vår regering resonerar kring tiggeriet. Och tydligen också en majoritet av folket. Enligt vissa undersökningar är majoriteten av svenskarna för ett tiggeriförbud. Det skrämmer mig, att vi vill sätta skygglappar på oss själva i en värld som är mer transparent än någonsin! Mannen med yxan finns kvar hur mycket du än blundar, precis som att människan utanför din affär lever kvar i misär trots att du inte längre ser dem varje dag.
Nej, jag är inte sprudlande glad över att det sitter en tiggare utanför mitt lokala Coop. Varken för min eller för tiggarens skull. Det innehåller alltid ett uns dåligt samvete över att inte ge någonting. Ett samvete som påverkar min lycka negativt vid de tillfällena. Ett samvete som mår lite dåligt för att jag går hem med en påse full med godsaker, varav hälften är totalt onödigt, medan det sitter en man hela dagarna och skramlar ihop några kronor per dag. Visst, den lilla sekunden av dåligt samvete skulle försvinna om tiggaren försvann. Problemet är att den korta dippen av lycka skulle bytas ut mot en mycket längre dipp om han försvann p.g.a. ett tiggeriförbud. Det skulle vara som han från Irakkriget, Bagdad Bob, som ständigt uttalade sig om att Irak hade kontroll under USAs invasion. Han visste ju mycket väl att allt var på väg åt helvete, men fasaden utåt var han tvungen att hålla. Precis på samma sätt är vi nu på väg i Sverige. Vi förbjuder tiggarna så att vi inte längre ser dem. Då är ju problemet löst? Eller?
Det finns en grupp människor som säkerligen lever lyckligt ovetande, som måste se problemen precis framför sig för att förstå dem. Jag tror inte du är en av dem. Du fattar ju mycket väl att vi löser väldigt få problem med att förbjuda tiggeri. Du kommer inte se dem varje dag, men inom dig vet du mycket väl att de finns och de har det sämre än tidigare. Precis som de syriska flyktingarnas problem inte tog slut bara för att vi stängde gränsen. Tvärtom så blev livet antagligen än svårare för dem. Fast det kan vi ju skita i med ett tiggeriförbud, nu behöver jag inte längre ha dåligt samvete när jag kommer ut med tre chipspåsar från Coop. Nu behöver jag inte se den utsatthet som världen består av, men som vi i Sverige är så förbannat skyddade från.
”– Målet måste vara att få bort tiggeriet. Det är ingen lösning på fattigdomen. Lösningen på diskrimineringen och utanförskapet i Rumänien och Bulgarien är inte och kommer aldrig att vara att vi har tiggeri på svenska gator” säger civilminister Ardalan Shekarabi. Det har han ju helt och hållet rätt i. Fast hur löser vi fattigdom? Inte genom att förbjuda tiggeri, eller kanske alla fattiga svälter ihjäl då? Det är ju en lösning, men jag vet inte om det var den som Ardalan syftade på. Att tiggeriförbud löser fattigdomen är som att tro att du löser dina ekonomiska problem genom att sluta betala räkningarna!
Har jag en lösning på hur man får bort fattigdomen? Nej, det är en komplex fråga på många plan, men jag vet att den kommer aldrig lösas genom att bestraffa de mest utsatta i vår värld. Vi har svenska banker som pumpar ut 100 miljarder i vinst varje år. Vi kanske skulle börja titta lite mer åt det hållet än på en rumänsk tiggare när vi tittar på de problem vi har i vårt samhälle! Men vårt samhälle är byggt för att ha enkla lösningar på komplexa problem, så varför skulle detta vara annorlunda?
Saken är den att jag har i ett par månader haft en tanke kring att skriva om tiggande och lycka. För jag skulle vilja påstå att tiggare faktiskt gör våra liv lyckligare, hur bisarrt det än må låta! Det finns två anledningar till det. Den första är att vi blir lyckligare av att ge pengar till andra. Forskningen visar att även de som har allra minst i vårt samhälle blir lyckligare av att ge till andra (återkommer längre fram i tiden om detta). Fem kronor till en tiggare kommer alltså att öka din lycka. Här i lilla Sölvesborg så är det ju dessutom nästan alltid samma person som sitter utanför Coop och vi blir ömsesidigt glada varje gång vi ses. Och det är inte för att jag ger honom en massa pengar (det gör jag verkligen inte…), utan för att jag ser honom som en människa. Vi har en samhörighet utan ett gemensamt språk. Vår relation sträcker sig inte längre än så.
Min lillasysters bästa vän, Ida, hon har gått ett steg längre. Hon har bjudit hem den moldaviske kvinna som suttit utanför hennes lokala affär. Hon gör insamlingar av kläder och bygger en relation på riktigt, med en människa som hon skulle kunnat ignorera totalt, utan att samhället hade dömt henne. Hon bidrar till en bättre värld och det är en av de absolut viktigaste lyckofaktorerna. Ska vi skapa en lyckligare värld handlar det om att inkludera, istället för att stänga ute. Där är Ida min hjälte! Jag kommer återkomma med ett inlägg hur inkludering, på andra sätt, har gjort mitt liv lyckligare på flera plan.
Den andra lyckofaktorn är samma som att se på sorgliga filmer (läs mer här). Jag vill hävda att vi tänker mer på våra nära och kära när vi ser människor i utsatthet. Vi uppskattar det vi har mycket mer när vi ser andras svårigheter. Så i all sin konstighet kommer du känna mer lycka efter du har passerat tiggaren med dina tre chipspåsar i handen. Oavsett om du ger dem pengar eller inte. Fatta hur jävla bra vi har det i det här landet när ett av det största problemen som diskuteras är att det sitter en rumänsk tiggare utanför din mataffär! Tänk på det nästa gång, att du är jäkligt lyckligt lottad!
Människan går till extrema åtgärder för att överleva. En av de som sitter hårdast är att behöva tigga för sin familjs överlevnad. Vem av oss skulle ens klara av det om det verkligen inte var ett måste? Jag tror ingen väljer att sitta i 10 timmar varje dag i alla väder om de såg en annan utväg. Det finns säkert andra utvägar, men det är inte säkert de ser dem. Det här är deras sista desperata verktyg för att kunna överleva, för att kunna ge sina barn ett bättre liv än det de lever. Ändå sitter vi med tak över huvudet, rinnande vatten, mat för dagen och en varm säng med mage att tycka detta är ett problem i våra liv!! Jag hade tyckt det var okej om vi såg att det var ett problem för deras liv, men det är ju inte därför vi vill ha tiggeriförbud. För det vet vi båda två inte kommer lösa grundproblemet.
Och det här med organiserat tiggeri? Visst, jag tycker det är för jävligt om någon utnyttjar människor för egen vinning. Men de som blir utnyttjade kommer inte heller få det bättre av att tvingas sluta tigga. Slå mot de som organiserar det då, se till att ingen kan tjäna stora pengar på andras utsatthet. Lägg kraften på det som är de stora problemen, slå aldrig mot dem som redan ligger! Annars är vi inte ett dugg bättre än de som organiserar tiggeriet!
Nästa gång du ser en tiggare, reflektera över det du just läst! På vilket sätt skulle ditt liv bättre om den personen försvann? På vilket sätt skulle du kunna göra ditt och tiggarens liv bättre om hen blir kvar? Ingen blir mätt på ett leende och ett hej, men det är ett fan så mycket trevligare sätt att svälta ihjäl på!
Jag önskar av hela mitt hjärta att ingen människa ska leva i fattigdom, att ingen människa ska behöva tigga. Jag kommer försöka bidra till det på de sätt jag kan, men inte genom att lösa komplexa problem med enkla lösningar som dessutom slår mot de utsatta.
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
PS. Ni får ursäkta språket idag, både rörigt och svordomar! 🙂 Men blir lätt så när jag blir engagerad! DS.
Kommentarer inaktiverade för Vem blir lyckligare av ett tiggeriförbud?
