Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Kategori: Mening

Livet i sin enkelhet

Det finns ett ord på engelska, oneness, som inte det finns någon bra svensk motsvarighet till. Ett uttryck som ofta förekommer inom yoga, meditation, buddhism fast också i andra uttryck…

ett enkelt liv lycka

Det finns ett ord på engelska, oneness, som inte det finns någon bra svensk motsvarighet till. Ett uttryck som ofta förekommer inom yoga, meditation, buddhism fast också i andra uttryck inom andra religioner. Oneness är när du känner att du är ett med hela universum, en känsla som är helt omöjlig att beskriva, men som slår det mesta. För mig kommer den ofta när jag hoppar i ett småkyligt hav. Det är som om livet stannar upp, jag är där och jag är ett med hela världen. Det låter flummigt för massor av människor, men de som upplevt oneness förstår vad jag menar. Allting i universum är sammankopplat på ett eller annat sätt, allting är en helhet i sig samtidigt som det är en del av något större. Du är en helhet i dig själv, samtidigt som du består av miljarders miljarder delar, som ständigt byts ut. Samtidigt är du en del av en samhörighet, en del av en värld, ett kretslopp och mycket mer. Allting kan brytas ner till mindre beståndsdelar och allting kan byggas upp till större. Det är oneness för mig, för varje liten beståndsdel spelar roll i den stora helheten. Det är det vackraste jag vet, det enklaste jag vet och samtidigt det mest komplicerade jag vet! 🙂

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Livet i sin enkelhet

De meningslösa dagarna

En sak som slagit mig den senaste tiden är det här att försöka se bakom fasaderna. De som ofta visas upp i sociala medier. Vi har lätt att gå på…

De meningslösa dagarna

En sak som slagit mig den senaste tiden är det här att försöka se bakom fasaderna. De som ofta visas upp i sociala medier. Vi har lätt att gå på myten om att människor faktiskt lever de liv som de lägger upp i flödet. Speciellt människor som redan mår dåligt, upplever jag, har svårare att se bortom fasaden. En del trycker ner sig själva ännu djupare i skorna, för att deras liv inte är som de bilderna de ser i sitt flöde. En del vädrar istället aggression, över att alla ska vara så j-vla duktiga hela tiden. Fast bakom fasaderna kämpar vi alla, men det är få som tillåter andra att se det.

För mig, som föreläser, konsultar och bloggar om lycka, är det oerhört lätt att sätta press på mig själv att alltid visa en lycklig sida. På mina sociala medier kan det absolut se ut så. Fast det har väldigt lite med att försöka hålla en fasad. Det beror helt enkelt på att jag majoriteten av tiden numera mår bra, i kombination med att när jag har de dåliga dagarna inte har lust att använda mig av mina sociala medier. De dagarna skriver jag istället. Mycket av det jag skriver hamnar här. Det är i skrivandet jag vänder de dåliga dagarna till bättre.

Jag vet inte hur många som känner så, men vissa dagar får jag en känsla av meningslöshet. Energin är låg, jag ser ingen större mening i någonting och jag tänker bara: -Fuck it! Känslan av meningslöshet är ingen skön känsla och jag är glad att jag har fler dagar med känslan av meningsfullhet. Fast de dåliga dagarna kommer då och då. Och det gör mig ledsen att människor tror att andra har det så jäkla bra hela tiden. För den som inte brottas med något, som inte kämpar för att finna ro med sig själv, den personen vill jag träffa. Vi kämpar bara på olika nivåer.

Den stora skillnaden för mig idag, kontra för drygt 10 år sedan, är strategierna. När jag mådde dåligt och kände meningslöshet rätt ofta, tittade jag på andra och tänkte, varför har alla andra det så bra? Och det i en tid när sociala medier fortfarande var i barnstadiet. Idag vet jag att alla andra inte har det så jäkla bra, jag vet att alla kämpar. Inte för att det hjälper mig när meningslösheten kommer, men däremot har jag lärt mig strategier för att göra något konstruktivt av det meningslösa. Som en god vän uttrycker det ”Att göra det meningslösa meningsfullt”. Den här bloggen har blivit en av mina bästa strategier. Jag skriver mina bästa texter de dagarna jag känner meningslöshet. Vilket gör att jag har en konstruktiv strategi för att hantera det. På samma sätt som mängder av författare, artister osv. har skrivit sina bästa verk i de mörka stunderna. Säkerligen har många av dem gjort det i rent terapeutiskt syfte. En konstruktiv användning av livets meningslöshet.

Idag har inte varit en meningslöshetsdag, tvärtom. När detta skrivs har jag haft en av mina viktigaste dagar, där jag bestämt mig för att levla i livet. Reflekterat över saker jag gör bra och vad jag behöver förändra. Det är de dagarna jag tycker det känns vettigt att visa mig på sociala medier, inte för att jag vill visa upp en fasad, utan för att jag vill göra skillnad. Det är en genuin bild av mig i de stunderna, de andra dagarna väljer jag helt enkelt att inte ha en fasad alls. Jag håller mig borta från alltihopa och hänger över tangentbordet istället. Det är min strategi att lösa de meningslösa dagarna.

Att tro att lyckan bara kommer till några som har tur är ingen bra strategi. Även vi som är lyckliga behöver hantera livet på samma sätt som alla andra, vi har bara hittat våra strategier att göra det på ett bra sätt. Strategier som går att lära och använda själv, även om de ser olika för var och en. Det är en bättre väg framåt än att tro att alla har det så mycket bättre än dig.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för De meningslösa dagarna

Ensamhet dödar

Ensamhet dödar! Vårt mänskliga behov av samhörighet med andra människor är så grundläggande att det förstör vår hälsa när vi inte har det. Det är därför arbetslöshet kan vara förödande….

Ensamhet

Ensamhet dödar! Vårt mänskliga behov av samhörighet med andra människor är så grundläggande att det förstör vår hälsa när vi inte har det. Det är därför arbetslöshet kan vara förödande. Det är därför en ensam pensionär kan tyna bort. Och det är därför ett mobbat barn kan bli fysiskt sjukt. Och de som inte känner sig inkluderade i samhället, de kommer söka samhörighet någonstans. De riskerar att ansluta sig till motorcykelgäng, nazister eller IS. För att få samhörighet och vara en del av något. Vi behöver bli mycket bättre på att inkludera människor!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Jobbet är ditt

Kommentarer inaktiverade för Ensamhet dödar

Att inte vara sitt bästa jag

Jag tror vi alla har varit där, när vi upplever att vi inte lever upp till vår egna förväntning på oss själva. Där vi har en bild av oss själva…

Bästa jag

Jag tror vi alla har varit där, när vi upplever att vi inte lever upp till vår egna förväntning på oss själva. Där vi har en bild av oss själva om att vi är på ett sätt, men beter oss på ett annat sätt. Ett sätt som vi inte tycker om. En trött förälder som skriker på sina barn, trots att de inte vill vara en skrikande förälder. En kollega som delar med sig av skvaller, trots att de inte vill vara en människa som bidrar till andras olycka. En golfare som råkar rubba sin boll och som skulle få pliktslag för det, men som inget säger för att ingen annan såg det. Små vardagliga ting som skapar skav inom oss och som jag tror bidrar till minskad lycka.

De flesta av oss är på en normal nivå. Vi är inte de som fifflar bort miljarder i skatt eller fejkar siffror om våra avgassystem. Kanske att de människorna också började med små skav, som de vande sig vid. Eller kanske de aldrig hade några andra förväntningar på sig själva, deras bästa jag hade en annan definition än min. Kanske slutar det skava när man blivit fartblind.

Oavsett vilket, det skaver i själ och hjärta när vi inte är den version av oss själva som vi vill vara. Jag hade en sådan dag häromdagen där det blev tydligt för mig, där jag på kvällen inte alls kände mig glad över det jag bidragit med den dagen. För min del handlade det denna gång om att ryckas med i skvaller. Där jag kände att ord lämnade min mun som jag inte tyckte om. Det kan vara så att det bara är jag i hela världen som reagerade på det, eller ens tyckte det var skvaller, men det kvittar. För jag levde inte upp till den människa jag förväntar av mig själv att vara.

Det skaver hos mig titt som tätt. Fast mer sällan idag än för några år sedan. Det var det där skavet som kunde väcka ångesten till liv. Och det gjorde den ofta förr, för jag levde sällan upp till mitt bästa jag. Och då fanns det massor av saker som kunde väcka ångesten, bland annat alla mina beroenden som jag använde för att dämpa ångesten. Idag är skav väldigt sällan så stora att de väcker ångest och istället retar de igång mig.

Det där skavet gör att jag vill bli bättre. Det påminner mig om att jag har massor av utvecklingspotential. Det får mig att reflektera över mina beteenden och vem jag vill vara. Och sakta tar jag steg mot ett bättre jag. När jag väl tagit stegen kommer det fortsätta skava, fast på nya nivåer.

Alla som haft skoskav vet att det inte är speciellt skönt. Fortsätter vi gå med skav kommer vi bara få mer och mer ont. Det går inte att skoignorera. Vi behöver plåstra om och läka. Kanske också gå så långt som att byta skor. Att inte leva upp till förväntningarna på dig själv är samma sak. Du behöver förlåta dig själv när du brister och låta det skavet läka ut. Att slå ner på dig själv eller älta kommer inte att göra det bättre. Fundera istället på vad du kan lära dig för att slippa skavet i framtiden och kunna gå vidare. Nästa gång väljer du kanske en annan strategi istället för att skrika på ditt barn. Eller väljer att inte säga något om den smaskiga nyheten du just fått veta om en kollega. Och du tar det där pliktslaget, trots att ingen såg. För du vet att det är skönare att slippa skavet, än det du får av att inte leva upp till bilden av dig själv.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

PS. Ett av mina favoritkapitel i en av mina favoritböcker The Happiness Hypothesis handlar om att vi alla är hycklare. Ingen människa har förmågan att leva helt utan skav… 🙂 DS.

Kommentarer inaktiverade för Att inte vara sitt bästa jag

Tävla och vinn min favoritbok

Om det fanns en bok jag läst i vuxen ålder som verkligen påverkat mig och mitt sätt att tänka, skulle jag välja Livet måste ha en mening av Viktor E….

Livet måste ha en mening

Om det fanns en bok jag läst i vuxen ålder som verkligen påverkat mig och mitt sätt att tänka, skulle jag välja Livet måste ha en mening av Viktor E. Frankl. I boken berättar Viktor om sin tid i koncentrationsläger och vad han såg var skillnaden mellan de som överlevde och de som dog. Den här boken är ingen lyckobok, men den innehåller några verkligt bra exempel på vad som får oss att må bra och gör oss villiga att kämpa för det. Därför vill jag nu göra någon glad och lottar ut ett exemplar av den engelska versionen till en lycklig vinnare.

Det du behöver göra är att svara på tre enkla frågor samt berätta om vad du bidrar med för att göra världen lite bättre. Den som har svarat rätt på frågorna och har bästa motiveringen (stort eller smått) enligt mig vinner boken. Tävlingen pågår till 10 november och vinnaren kontaktas via e-post samt publiceras här på bloggen. Stort lycka till!

Tävlingen är nu avslutad!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

 

Kommentarer inaktiverade för Tävla och vinn min favoritbok

Type on the field below and hit Enter/Return to search