Kategori: Mening

Hela världen går runt och letar kortsiktiga lösningar. Människor vill ha enkla svar på komplexa problem. Det är för mig det största beviset på att människan är lat och det är det största beviset på att vi är bra på att utvecklas trots detta. Annars hade vår art aldrig överlevt.

Vi kan ta nästan vilket problem som helst idag, så väljer en stor del av människorna den lösning som är snabbast eller mest bekväm. Titta på bantning, det absolut enklaste exemplet. Vi har massor av bantningsmetoder som är mer eller mindre effektiva. Du kommer gå ner i vikt med de flesta på kort sikt, men det kommer aldrig bli en långvarig förändring. För banta är ett kortsiktigt tänk som ger ett kortsiktigt resultat. Jag har själv testat många bantningsmetoder i mina dagar. Den absolut värsta var rikshospitalets diet. Jag och en kollega skulle prova detta för att komma i form, en tretton dagars lång prövning enligt ett strikt schema. Dag tre ringer min kollega och säger att hon inte ens har ork att ta sig upp för trappan och att hon ger upp. Jag däremot bet i. Det var en slät kopp kaffe på morgonen, lite ägg till lunch och spenat med skinka till middag. Eller något liknande. Jag minns bara hur jag hatade spenaten och skinkan. Det vänder sig fortfarande i magen när jag tänker på det. Dieten utlovade att efter de tretton dagarna så skulle ämnesomsättningen ha ändrats. Det är möjligt att den gjorde, men inte till min fördel. För visst, jag gick ner sju eller åtta kilo på knappt två veckor. Problemet är bara att jag inom ett par månader hade gått upp dem igen och än värre är att jag dessutom gick upp tio kilo till efter ett drygt år.

Såhär är det allt som oftast, du går ner och så bryter du dieten eftersom det är en kortsiktig lösning. Du kanske håller din kost för ett tag, men sakta så smyger det sig på och du har gått upp allt igen. För mig handlade det om att förändra livsstil långsiktigt. Det handlade om att förändra kosten helt från grunden, minska de snabba kolhydraterna och in med mer protein och långsamma kolhydrater. Den stora förändringen var dock att jag på allvar tog tag i min motion. Till en början kunde jag inte springa två kilometer, ett par år senare sprang jag en halvmara. Jag började träna på gym och få in promenader. Jag lät det ta tid för det var en förändring för livet, så på tolv månader och en vecka gick jag ned 26 kilo. Jag provade mig fram vad som fungerade för mig, jag är ju som jag är, så för mig blev det att väga all mat jag åt och föra in i ett kostprogram. Det blev en vana så att jag fortsatte med det under tre år, trots att jag inte behövde gå ner. Av den anledningen så har jag dessutom den konstiga kunskapen att ha koll på vad de flesta livsmedel innehåller gällande kalorier, protein, kolhydrater och fett. Den kunskapen har jag dock nytta av varje dag när jag gör mina kostval.

Detsamma gäller så många andra saker i livet, flera av dem kommer jag in på här i bloggen. För massor av mina misstag handlar om att jag inte orkade göra grundjobbet ordentligt. Missbruk i alla dess former är ett sätt att försöka få en snabb lösning på ett problem. Oftast en lösning på just missbruksproblemet. Det blir alltså en ond cirkel. Du äter en kaka för att du mår dåligt, som gör att du blir tjockare, som gör att du mår ännu sämre och så äter du en kaka till. Du får ett ögonblicks glädje, men en livstid av ångest. Det är precis så det är med kortsiktiga lösningar. Det finns den där klassiska om att kissa på sig när du är vilse i en snöstorm på fjället. Just där och då så är det jäkligt varmt och skönt, men vänta en stund tills det våta börjar frysa till is, då skall du få se hur jäkla smart den lösningen var!

Världen i övrigt är lika dum, men ibland inser de inte det själva. Vi har en fråga kring ojämlikheter i Sverige, stora problem som vi brottas med. Det är ett komplext ämne, men många vill ha enkla lösningar. Den enklaste som tycks råda här är att stoppa invandringen, som att det skulle lösa de problem som vi brottas med. Ett annat problem är världsekonomin som beter sig som en olycklig matmissbrukare genom att bota en ökande skuldbörda med att ge mer lån. Ja, det kommer ge en skön känsla ett tag, men smällen kommer bli monumentalt mycket större till slut. Det hade varit bättre att ta tag i grundproblemet från början och hellre få lida ett par år för det. Tyvärr ser inte vår värld ut så idag, alla söker sina snabba lösningar, om det är på individ- eller världsnivå verkar inte spela någon roll. Och de som verkligen blir lyckliga och framgångsrika är de som faktiskt gör tvärtom, jobbar med sig själva från grunden och låter den förändringen ta tid.

Visst, det finns undantag till att snabba lösningar inte alltid är bra. Läcker din båt och du bara har en tidning att laga den med där och då, ja, då är det antagligen bättre att laga den just där och då. Idiotin kommer ju först in när du nästa gång ror ut med båten och tidningen fortfarande är lagningen. Eller om du blir attackerad av ett lejon, då är det ju dumt att försöka tillverka ett gevär från grunden. Det kan vara bättre att bara ta en påk och hoppas på det bästa! Det jag vill säga är att du helt enkelt behöver situationsanpassa dina lösningar, men när det gäller förändringar inom dig själv så är det långsiktiga tänket alltid bättre. Så mycket kan jag garantera dig. Så oavsett vad du vill förändra i ditt liv, om det är vikt, relationer, jobb eller mående så behöver du ha en strategi som sträcker sig längre än målet. Jag hörde för lite sedan Zig Ziglar säga att de flesta människor lägger mer tid på att planera sitt bröllop än att planera sitt äktenskap. Det summerar hela filosofin på ett oerhört talande sätt. Det är inga konstigheter att gifta sig, att få ett lyckligt äktenskap är dock en konst som kräver arbete. Det är egentligen inget svårt att gå ner 10 kilo, att hålla de kilona borta är däremot ett evigt arbete. Så vad du än brottas med och vill ta till en snabb lösning för, tänk på att lägga mer tid på att planera äktenskapet än att planera bröllopet!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Snabba lösningar är sällan bra (Lyssna på dagens inlägg som mp3)