Är du en av alla dem som just nu känner att allt är ett stort j-vla mörker? Där du känner dig deprimerad och nere? Du är långt ifrån ensam. Jag…
Är du en av alla dem som just nu känner att allt är ett stort j-vla mörker? Där du känner dig deprimerad och nere? Du är långt ifrån ensam. Jag har ett litet nördigt intresse att kolla Googles trender. Det finns en tydlig tendens att efter sommaren så stiger sökningarna på ordet depression ordentligt. Det håller i sig fram till december då det dippar ordentligt vid julen, för att sedan sätta igång uppåt igen efter helgerna.
Googlesökningar är ett bra tecken på hur vi känner oss. Varje år ser man tydligt en koppling mellan sökningar på influensa och fall av influensa i vården. Det vi upplever, det söker vi på helt enkelt. Vi ser det på depression, den här tiden på året ökar den känslan markant.
Vad är det som gör att vi är mer deprimerade denna tiden av året? Det självklara är ju mörkret. Solljus är viktigt för vårt välmående. Fast det är ju egentligen en liten del av sanningen. Min teori är att mörkret för med sig bieffekter som gör oss deprimerade. Mörkret gör oss minde sociala, på sommaren träffas vi och umgås med andra. Det gör vi inte i samma utsträckning på vinterhalvåret, förutom vid julen och då sjunker ju också sökningarna. Så att fortsätta umgås med människor du tycker om är ett steg till att klara vintermånaderna.
En annan effekt av mörkret och kylan är att vi är mindre fysiskt aktiva. Vi har lättare för att stanna inne, än att ut och röra på oss. Det känns ju inte lika kul att snöra på löparskorna för att ge sig ut i beckmörkret, som det känns att göra det i vårsolen. Det blir inte lika mycket promenader och utomhusaktiviteter. Vilket också är en bidragande faktor. Vi blir lyckligare av att vara ute, då bör också risken vara större att vi blir deprimerade av att vara inne.
Det här är helt mina egna teorier. För mig är depression den andra sidan av lyckomyntet. Därför handlar det om att göra de sakerna som bevisligen gör oss lyckliga. Saken är den att vi kan klaga på vädret och mörkret. Det finns inte ett skit vi kan göra åt det, vilket då också bidrar till depressionen. För vi upplever inte kontroll. Det du kan kontrollera är att fortsätta umgås med de du tycker om, kanske mer än vanligt! Se till att vara ute så mycket du kan när det är ljust och se till att fortsätta röra på dig lika mycket som du gör annars. Se till att ta kontroll över det du kan kontrollera!
Ni som inte känner mig kan ju lätt säga, vad f-n vet du om det här? Jag har haft mina depressioner genom livet. Det var åtta år sedan senast. Jag är ett levande bevis på att det går att förändras, men det är jäkligt svårt att förstå det om man bara ser på mig idag. I åtta år har jag strategiskt jobbat från att gå från deprimerad till lycklig. På samma sätt som jag tidigare var tjock och många inte kan tro det om mig idag. Vi kan förändras, vi kan träna på både vår fysik och vårt psyke. Visst fasen är mörkret ett skit som jag gärna hade sluppit! Det är naturligt, men det tillåter mig inte längre att deppa ihop. Jag gör det jag kan göra för att hålla mig på bra humör. Jag vet att mörkret påverkar mig med, men jag kan inte göra något åt det. Så det är ibland tufft, för oss alla, att inte kunna påverka saker som påverkar oss!
En depression kommer inte bara av att det är lite mörkare ute, det bidrar, men det är ju bakomliggande faktorer som skapar den. De behöver vi arbeta med varje dag, oavsett årstid. Det du kan ta kontroll över, är att söka hjälp för att börja ändra på det som gör dig deprimerad. Bara att ta det steget hjälper! Mår du dåligt och känner dig deprimerad, sök då professionell hjälp. Det finns massor av bra människor som har kompetens att hjälpa dig ur den! Jag har tidigare skrivit (läs här) om Blue Call, de kan vara en bra hjälp för dig!
Avslutar med en bild från ett sätt som jag hanterar mörkret på, Christian Kjellvander (Kent… Vilka? 🙂 ) på KB i Malmö. Vad är det som gör att jag finner den största lyckan i den deppigaste musiken? Antagligen får den mig att känna mig mer levande och i stunden går jag så långt in i mig själv så att det nästan är ett meditativt tillstånd. Det är få gånger jag har fått uppleva det live, men igår var ett av de tillfällena!
Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag! Och grattis till Tommy ”Helfinger” Cato på fars dag! En bättre pappa kunde jag inte få! Jag älskar dig!
Happy Cato
