Kommentarer inaktiverade för Varför du inte ska leva varje dag som din första!
Likväl som du inte ska leva ditt liv som om varje dag vore din sista, så är det lika dumt att leva ditt liv som om varje dag vore din…
Lev inte dina dagar som om de vore din första!
Likväl som du inte ska leva ditt liv som om varje dag vore din sista, så är det lika dumt att leva ditt liv som om varje dag vore din första.
Häromveckan skrev jag ett inlägg om varför du inte ska leva varje dag som om den vore din sista. Ibland hör vi också att vi ska leva dagen som om den vore vår första. Det finns naturligtvis en poäng i det. Du kommer in i världen oförstörd. Du kommer med stor nyfikenhet, vilja att utvecklas och utan fördomar. Vilket är väldigt vackert.
Samtidigt kommer du in i livet totalt hjälplös, beroende av andra och utan någon kunskap om hur du ska ta dig framåt. Och inte minst är du gapig, egoistisk och bajsar hejvilt. 🙂 De flesta har ändå slutat med det sista, men en del har fortsatt vara gapiga och egoistiska.
Ett barns nyfikenhet
Ett barns nyfikenhet är fint, men den måste kombineras med den vuxnes erfarenhet. Vi hade gått på så många nitar om vi levde med ett barns ögon. Vi hade slickat i eluttaget, stoppat handen på den varma spisplattan och klämt på varenda kvinnobröst inom räckhåll. Det hade inte varit bra för någon. 🙂
Var nyfiken, men lev inte varje dag som om den vore din första. Det skulle bli för jobbigt för din omvärld. 🙂
Kommentarer inaktiverade för Sömnbrist kan leda till depression och olycka
Det finns mycket forskning som pekar på sömnens betydelse för vår mentala hälsa och lycka. Men det är svårt att fullt ut göra kopplingen mellan sömn och lycka. Sömn är…
Sömn påverkar din lycka
Det finns mycket forskning som pekar på sömnens betydelse för vår mentala hälsa och lycka. Men det är svårt att fullt ut göra kopplingen mellan sömn och lycka.
Sömn är en viktig del av vårt välbefinnande. Det handlar inte bara om mängden sömn, utan också kvaliteten. Sömnbrist kan leda till ett antal hälsoproblem och det kan också påverka vårt humör och vår lyckonivå.
Sömnens betydelse för lycka har studerats av forskare från University of Warwick i England. De fann att personer som sov mindre än sex timmar per natt var mer benägna att vara olyckliga än de som sov i sju timmar eller mer.
Kopplingen mellan depression och sömn
Depression är en psykisk sjukdom som drabbar miljontals människor runt om i världen. Det kan orsakas av många faktorer, såsom genetik, miljö eller trauma. Depression kan också orsakas av sömnbrist.
Kopplingen mellan sömn och depression har studerats i decennier nu och det har visat sig att människor som inte får tillräckligt med sömn är mer benägna att utveckla depression än de som får tillräckligt med sömn.
National Sleep Foundation rekommenderar att vuxna sover 7-9 timmar per natt. Men den genomsnittliga amerikanen sover bara 6 timmar per natt. Denna sömnbrist kan leda till stress och ångest som kan ha en negativ inverkan på individens psykiska hälsa såväl som deras fysiska hälsa.
Vad kan du göra?
Det finns många saker du kan göra för att förbättra din sömnkvalitet. Dessa inkluderar:
Kommentarer inaktiverade för Naiva optimister gör ingen lycklig
Jag är ett stort fan av optimister. Människor som har förmågan att se glaset som halvfullt. Som har förmåga att välja perspektiv och se det ljusa. Det är människor som…
Glädjekalkyler?
Jag är ett stort fan av optimister. Människor som har förmågan att se glaset som halvfullt. Som har förmåga att välja perspektiv och se det ljusa. Det är människor som har en bra grund till lycka. Sedan finns det den naiva optimisten. Den som ser glaset som fullt, när det är halvfullt, eller ibland tomt. Som går på smällar, som inte gör dem lyckliga. Det är oftast deras problem, men ibland händer det att den optimisten kommer in i företagsledningar, kommunstyrelser och andra befattningar som gör oss andra olyckligare. Igår dök det upp två sådana situationer som fick mig att fundera vidare.
Om du besöker en läkare som berättar för dig att du har bröstcancer, vilken typ av läkare skulle du vilja ha? Pessimisten som säger att det troligen är kört? Realisten som målar upp ett mörkt och jobbigt scenario om en tuff behandling, andelen som dör av bröstcancer osv? Optimisten som berättar att med rätt behandling så är sannolikheten stor att du klarar dig igenom det, men att det finns risker? Eller en naiv optimist som säger att med rätt inställning så botar det sig själv? Jag kan inte tala för dig, men jag skulle vilja ha en optimist. Någon som med en positiv grundsyn kunde visa på att chanserna är goda, men att det kan vara en jobbig resa.
För ett antal år sedan läste jag enormt mycket böcker om lycka, positivt tänkande, hur vi kan jobba med vårt mindset osv. Böcker som ibland gränsade till naiv optimism (delar av The Secret exempelvis…). Så ramlade jag över boken ”Gilla läget – Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande?” av Barbara Ehrenrich. Hon ställdes inför just den naiva optimisten. En läkare som uppmanade henne att se sin cancersjukdom som en gåva. Hur optimism hade drivits för långt, till en naivitet.
Verklighetens exempel
Igår stötte jag på två sådana här tillfällen i en lite bredare kontext, som får konsekvenser på människors liv och ekonomi. Den ena var en golfklubb där styrelsen tagit ett beslut som gör att klubben går 1,5 miljoner back i år, vilket leder till en ökning av medlemsavgiften nästa år med 15 %. Beslutet grundade sig på naiv optimism. En glädjebudget (ack så vanlig inom golfklubbar) visade sig slå massivt fel och nu får medlemmarna ta konsekvenserna. Man tog inte hänsyn till kända faktorer och gav sig också in på ett område där man inte hade någon direkt kunskap. Jag brukar tänka på unga entreprenörer som jag träffat. Flera av dem har sagt att de skulle aldrig startat om de visste hur mycket jobb det skulle innebära. Den ungdomliga naiviteten är magisk, de ser inte hindren och kör på. Där är det en fin egenskap, men när det gäller andras pengar är det inte lika vackert. När naiv optimism kostar tusentals människor pengar.
Det andra exemplet är en glädjebudget åt andra hållet. Tänk dig att du ska köpa en ny TV till familjens stora glädje. Den gamla är trasig och nästintill en livsfara där barnen fått elstötar när de råkat röra den. Du listar ett antal egenskaper som TV:n måste ha, HDMI, HD-upplösning och så vidare. Sedan sätter du en budget på 1 000 kr för inköp av TV:n. Du kollar inte vad en sådan TV kostar, utan du bestämmer dig för att det får kosta max 1 000 kr, fast i affären finns det ingen billigare än 3 000 kr. Det blir ingen ny TV, istället försöker du anlita en reparatör för att hålla liv i skrället du äger.
Det här har nu skett i ett mycket större sammanhang. En kommun avsätter först 80 miljoner för en ny idrottsanläggning, eftersom den gamla är helt uttjänt. Sedan tar man in anbud och så visar det sig att det kommer kosta mer än det dubbla, vilket leder till att det inte blir något av byggandet.
Glädjekalkyler
Om jag tror att en TV ska kosta 1 000 kr när den i verkligheten kostar 3 000 kr. Då är det naiv optimism. En normal person hade kört en check på Pricerunner och sett att min naiva optimism inte kommer göra mig något gott. Nu har inte Pricerunner idrottsanläggningar i sina sökningar, men det måste ju finnas någon typ av check en kommun kan göra innan. Finns det andra kommuner som byggt liknande anläggningar senaste åren? Högst troligen. En felberäkning på 92 miljoner, alltså från 80 miljoner till 172 miljoner. Det är inte direkt inom felmarginalen. Den personen som gjort kalkylen är antingen en naiv optimist, eller en cyniker som visste att det inte skulle gå ihop sig för att slippa bygga.
Jag lägger ingen värdering i om en ny idrottsanläggning bör prioriteras, eller att golfklubbens styrelsebeslut var riktigt. Däremot blir det tydligt att den naiva optimismen finns överallt. Ibland kan den kläs in i det nya uttrycket ”killgissningar”. Beslut, budgetar och mycket annat tas utan någon realism.
Ett tredje exempel jag kom att tänka på precis nu är det vallöfte som några av våra nya styrande partier kom med inför valet. Att bensin- och dieselpriset skulle sänkas med flera kronor. Nu blir det några fjuttiga ören. Kostnaden för oss, ca. 7 miljarder. Hade deras vallöften gått igenom hade det kostat oss skattebetalare flera hundra miljarder kronor. Mer än vad alla sjukvård, skola och försvar kostar sammanlagt. Vallöftena var byggda på extremt naiv optimism och nu blir det nästan skrattretande att ingen ställde frågan vad det skulle kosta skattebetalarna att sänka dieselpriset med 10 kronor/litern.
Vi behöver en ny Hans Rosling
Det fanns en anledning till att vi älskade Hans Rosling. Han plockade ner de naiva optimisterna med fakta. Hans saknas i världen. Det finns ingen som honom som kan visa med logiska argument den dumhet som ibland härjar, både hos oss själva och i samhället som helhet.
Jag har egentligen bara ett krav på politiker, ledare och chefer. Bygg era beslut på sakliga grunder. Var inga naiva optimister och killgissare. Sluta lägga glädjebudgetar, sluta ta beslut enbart för att ni tycker det känns bra i magen. Var optimister, men släpp naiviteten!
Kommentarer inaktiverade för Varför du inte ska leva varje dag som om den vore din sista!
Hur ofta har vi inte hört eller läst om att vi ska leva varje dag som om den vore den sista? Och ja, jag förstår grundtanken i det. Att leva…
Hur ofta har vi inte hört eller läst om att vi ska leva varje dag som om den vore den sista? Och ja, jag förstår grundtanken i det. Att leva här och nu, säga de saker som lätt blir osagda och så vidare.
Det finns dock ett stort problem med att leva varje dag som om den vore din sista. Förutom att du ju varje dag skulle bränna alla dina pengar, så skulle du också inom kort bränna ut dig. Det finns ett annat uttryck att livet inte är en sprint utan ett maraton. Lever vi varje dag som den sista skulle vi hela tiden spurta i maratonracet. Vilket gör att vår energi tar slut ganska snabbt. Långt, långt innan den egentliga mållinjen.
Ja, livet kan ta slut imorgon och ju äldre vi blir desto sannolikare är det att det blir så. Fast spurtar du hela tiden kommer du förr eller senare få spendera lång tid med att återhämta dig. Och det är dåligt investerad tid, för återhämtningen tar längre tid än spurtandet.
Om jag tänker på vad jag skulle hinna med min sista dag på jorden, så skulle jag behöva en väldigt lång dag. Och förmågan att ändra tidens gång har jag inte. Ännu… 😉 Istället handlar det om att prioritera, känna efter inom mig själv och balansera med krafterna. I perioder kan jag öka tempot, hinna med mer saker, i andra perioder behöver jag sakta ner. Då och då behöver jag kanske till och med stanna helt för att hämta andan. Livet handlar om att balansera nuet och framtiden. Även om framtiden inte finns, behöver vi ändå på något sätt förhålla oss till den. Åtminstone när det gäller vår egen kropp. Annars hade vi aldrig behövt fysisk träning. Vem hade gått till gymmet den sista dagen i sitt liv? Säkert någon galning, men vi andra hade nog levt lite mer hedonistiskt.
Lev dina dagar med en tanke. Säg de saker som behöver sägas till de du bryr dig om, gör de saker som balanserar dig och din kropp mellan nutid och framtiden. Prioritera. Ibland är det en kanelbulle, ibland är det en löptur. Den perfekta balansen finns inte. Hittar du den, försvinner den lika snabbt igen. Fast strävan efter balans kan vi alltid ha.
Och du, ta inte livet på så stort allvar. Du och jag är bara en liten blinkning i detta universums oändlighet. Vad vi gör spelar väldigt liten roll i det stora hela, men det spelar väldigt stor roll i det lilla.
Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag! Eller just ja, den finns ju inte… 😉
Kommentarer inaktiverade för Prestation eller att sluta försöka
Prestation, prestation, prestation. Jag vet inte hur det är för dig, men jag upplever att överallt jag vänder mig möter jag prestationshets. I sociala medier får jag ständigt tips om…
Prestationskravet kan leda till slokande ”solrosor”
Prestation, prestation, prestation. Jag vet inte hur det är för dig, men jag upplever att överallt jag vänder mig möter jag prestationshets. I sociala medier får jag ständigt tips om vad jag ska göra för att förbättra karriären, bli attraktivare, tjäna mer pengar. I tidningarna läser jag hur jag kan må bättre, bli friskare, bli lyckligare, minska stress, få ett bättre sexliv.
Även om jag tror att alla är välvilligt inställda, att de vill mitt och ditt bästa, så är det ständigt krav på att prestera. Jag sitter ju själv här och presterar ett blogginlägg. Måste vi vara så jäkla prestationsinriktade hela tiden? Kan vi inte bara vara? Den människa jag uppskattat allra mest de senaste åren är Björn ”Nattikho” Lindeblad. Och jag tror många med mig känner samma sak. För mig handlar hans sätt att vara om en sak, att vi behöver inte försöka prestera hela tiden, vi kan bli älskade av att bara vara.
Jag har under många år klämt in mig i prestationskulturen, med mål och scheman för att nå min fulla potential. Kanske det passar en del, men det är banne mig inte vägen för mig. Det finns ingen mening att uppnå min fulla potential om resan dit inte är lustfylld. Och vad är ens min fulla potential? Jag tänker att den potentialen uppnås när jag gör det jag älskar att göra utan att behöva planera eller känner press att prestera.
Det senaste dryga året har jag funderat mycket på det här. Jag har haft ett jobb som jag skött, men som jag inte har fått använda mina starkaste kompetenser i. Fullständigt värdelöst sätt att uppnå sin fulla potential, men det har ändå fått mig att fundera mycket kring prestation, kopplat till vad prestationen ger mig. Ju mer jag kopplar mig till min prestation desto sämre går det, det är min erfarenhet. Har jag en mer öppen inställning till att bara vara, men ändå ha en balans i att göra saker, presterar jag utan att känna att jag presterar. Och med bättre resultat.
En slokande solros
Kanske har du, eller någon du känner, hamnat i en intim situation med någon du tycker mycket om. Men fokuset på att prestera en toppinsats har gjort att det fullständigt låst sig. Det som en lätt sommarbris normalt sett kan få att växa till styv kuling, hänger slokande som en ovattnad solros. Och ju mer tanken kommer på slokandet och prestationen, desto mer hänger den bara där. Precis så tror jag det är i resten av livet med.
Jag är trött på att bli omgiven av prestationshets, för jag har själv matat mig med det i många år. Samtidigt är det jag som behöver hantera det. Att inte längre bry mig om allt jag borde göra. Helt enkelt sluta försöka prestera och bara må gott av att glida fram utan mina egna krav på mig själv att nå min fulla potential. För det är då potentialen frigörs.
