Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Kategori: Olycka

En olycklig plånbok

Finns det något som heter en olycklig plånbok? Enligt undersökningar så klarar inte 22 % av svenskarna en oförutsedd utgift och ytterligare 7 % är osäkra om de gör det….

En olycklig plånbok

Finns det något som heter en olycklig plånbok? Enligt undersökningar så klarar inte 22 % av svenskarna en oförutsedd utgift och ytterligare 7 % är osäkra om de gör det. Kring var fjärde person i vår befolkning riskerar alltså ekonomisk kris om det händer något med exempelvis bilen eller i hemmet. Jag brukar säga att pengar inte gör oss lyckligare, men bristen på en ekonomisk buffert bör vara en källa till minskad lycka. Det tänkte jag diskutera lite idag. Och kanske ge lite tips på vägen.

Pengar och lycka

Jag har tidigare skrivit en del blogginlägg om pengars koppling till lycka. Vi vet att lyckan inte ökar efter en viss inkomst. Det är också känt att vi blir lyckligare av att ge bort pengar. Jag har även bloggat om tre materiella ting som jag anser kan bidra till ökad lycka. Det mesta tyder dock på att mycket pengar inte gör oss lyckligare. Sedan kan de i vissa fall användas som ett verktyg till lycka.

Pengar kan skapa viss trygghet, genom att vi har en buffert som gör att vi vet att vi klarar en oförutsedd utgift. Vilket gör att vi inte behöver oroa oss. Ekonomiska medel kan också skapa förutsättningar att vi kan investera i bra saker, som exempelvis en skön säng, som gör att vi sover bättre. De kan även bidra med en känsla av ökad frihet.

Pengar och olycka

Jakten på pengar är däremot en källa till olycka. När pengar blir ett beroende eller ett måste. Där vi bara vill ha mer och mer. Problemet med pengar är att det ofta har den effekten på oss. Jag lyssnade nyligen klart på boken Die with zero av Bill Perkins som också adresserar problemet att de flesta dör med en stor plånbok.

Vi jobbar och sliter genom ett helt liv för att sedan aldrig leva för pengarna. Som författaren säger, att det betyder att vi har jobbat massor av tid i onödan där vi istället kunde jobbat mindre och levt upp pengarna. Tid är en mycket mer begränsande resurs i mångas liv än vad pengar egentligen är, att då prioritera fel är ingen bra väg till lycka.

Bristen på pengar och olycka

Jag är fullt övertygad om att det finns många i världen som lyckas leva lyckliga liv med väldigt små medel. Som inte har i närheten av den levnadsstandard som vi i Sverige kan unna oss. Det är helt andra faktorer som verkligen skapar lycka. Samtidigt är vi också delar av ett samhälle där bristen på pengar är en faktor. Att inte veta om man klarar en oförutsedd utgift måste vara en känsla till oro och ångest för många som är i den situationen. En buffert skulle skapa en positivare känsla.

För egen del har jag inte alltid haft en buffert. När jag sa upp mig som klubbchef 2008 hade jag inga pengar på kontot. Jag sålde min bostadsrätt med förlust och fick dras med ett lån att betala av även efter jag flyttat. Eftersom jag sa upp mig själv blev jag också avstängd 45 dagar från A-kassan. Det ledde till att jag fick bo hemma hos mamma och pappa ett tag.

Den episoden lärde mig en sak, att alltid ha en buffert att klara mig 45-60 arbetsdagar, så att jag kan säga upp mig från ett jobb där jag inte mår bra innan a-kassan kickar in. Det skapar en helt annan känsla i kroppen av frihet. Jag vet att jag inte är beroende av anställningen. Sedan har jag också byggt en ekonomisk ram där jag klarar mig på små medel, mest för att jag inte blir lyckligare av att göra av med massa pengar. Jag är rätt nöjd som det är. 🙂

Fallerande samhällssystem

Jag blev sjukskriven några veckor för ett antal år sedan. Det inträffade precis i ett glapp där jag avslutat en projektanställning. Försäkringskassan strulade till det och jag fick vänta tre månader på att få ersättning från dem. Utan en ekonomisk buffert hade jag riskerat att sitta i skiten (nu har jag vänner och familj som säkert hade kunnat stötta, men det har inte alla). Med tanke på godtyckligheten i vårt sjukförsäkringssystem kan vi idag inte ens vara säkra på att få ersättning, men det känner jag är bäst att inte tänka på för mycket. 🙂

En buffert och ett sparande som klarar mig genom tre månader är en grund. För skulle det krisa ordentligt och du behöver söka ekonomiskt bistånd från socialtjänsten går de tillbaka tre månader och ser vilka inkomster du haft de månaderna. Klarar du att överleva tre månader med en buffert kan du i sista steget åtminstone få möjlighet att få stöd genom ekonomiskt bistånd.

Buffertsparande

Jag har lagt enormt mycket tid på att läsa litteratur och artiklar om sparande. Det finns massor av rekommendationer. Inte minst från bankerna. Det jag har landat i är den absolut bästa långsiktiga lösningen är att ha så mycket i likvid buffert så att du känner att du lätt kan få loss pengar att betala en reparation på bilen eller ett nytt kylskåp. Resten skulle jag placera i en indexfond, med vikt på globala marknaden. Speciellt om du inte är intresserad av sparande.

Alla vettiga tips jag fått och sett handlar om att investera i en global indexfond och låta pengarna vara där. Forskningen visar att det långsiktigt varit den klokaste investeringen. OBS. Det finns alltid risker att placera pengar i den här typen av fonder, den kan gå ner mycket under perioder. Fokus är på långsiktighet. Ha därför tillräckligt med pengar tillgängliga så att du känner dig trygg i din likvida buffert eller att du på annat sätt har en säker källa till pengar som du kan använda om det krisar. Då tänker jag i banor som föräldrar som stöttar, inte sms-lån.

Bygga buffert

Hur mycket ska vi spara varje månad? Det är högst individuellt. Jag är en man med ganska medelmåttlig lön, men jag är också en man som blir lycklig med små medel. Därför kan jag spara en relativt stor andel just nu. Andra upplever sig leva på marginalen. Där gäller det att titta över ekonomin, finns det sätt att minska kostnaderna? Eller öka intäkterna? Kan jag sätta av en hundralapp eller två varje månad som sparande? Sätter du tvåhundra i sparande har du på två år en buffert på nästan 5 000 SEK, det ger ju åtminstone någon liten känsla av säkerhet.

Den absolut bästa regeln jag lärt mig är att spara först. När din lön, eller vilken ersättning du har, kommer, då dras ditt planerade sparande direkt. Ska jag spara 500 SEK i månaden så dras de pengarna samma dag som lönen kommer från mitt konto. Tidigare sparade jag det jag hade kvar i slutet av månaden och lustigt nog var det nära noll varje månad, oavsett inkomst…

Sammanfattning

  1. Börja någonstans, att spara 100 SEK är bättre än noll. Du behöver träna på beteendet att spara.
  2. Dra pengarna från ditt konto direkt när lönen kommer
  3. Välj en buffert som du känner dig trygg med, inte vad alla experter säger du ska ha

Efter att ha lyssnat på experter och läst böcker inom ekonomi så är det tydligt att de flesta ständigt knuffar sin trygghetzon uppåt efterhand som sparande och buffert växer. Har du 100 000 SEK i sparande vill du gärna ha 200 000 SEK istället för att känna dig säker. När du når det målet ökar det snabbt till 400 000 SEK.

Det gäller att fundera över detta, när är det tillräckligt? Det finns människor med 10 miljoner på bankkontot som absolut inte känner att de har ekonomisk trygghet. Medan andra har 37,50 SEK och känner sig trygga i det.

Var din trygghetsgräns går behöver du fundera över och du behöver jobba med den. Dels att nå den gränsen, dels att jobba med trygghetskänslan trots att ditt bankkonto inte visar den siffran.

Det här är inget uttömmande inlägg om sparande eller buffert, mer än tankestartare. Jag vill inget hellre än att människor blir lyckligare och tyvärr är ekonomi ett ämne som påverkar den. Intressera dig mer, läs på och agera utifrån vad som är viktigt för dig. Vill du ha några boktips mm. så hör av dig!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

/Happycato

Kommentarer inaktiverade för En olycklig plånbok

Sömn och lycka

De senaste veckorna har något hänt med mig som inte hänt på många år. Jag har fått problem med min sömn. Sedan jag bröt upp med min psykiska ohälsa har…

De senaste veckorna har något hänt med mig som inte hänt på många år. Jag har fått problem med min sömn. Sedan jag bröt upp med min psykiska ohälsa har sömnen till stora delar fungerat utmärkt.

För någon månad sedan fick jag lite problem med ett öga, som gjorde att jag kunde vakna mitt i natten av att det kliade. Det påverkade sömnen, men inte jättemycket. Däremot så har jag nu kommit in i en fas där jag har väldigt svårt att somna in. Ögat är bättre, men den uteblivna sömnen består.

Det ironiska i det hela är, att jag strax innan problemen uppstod, hade läst en bok om sömnens betydelse. 300 sidor med hur dåligt det är med att sova för lite. Och jag var så glad över att jag sov så bra! 😀

Ska vi leva ett lyckligt liv behöver vi sova ordentligt. Perioder med dålig sömn kan alla ha, men att ständigt undervärdera sina sömnbehov är ett säkert sätt att minska vårt välmående. Det är sömnen som reparerar våra kroppar (med hjälp av det vi stoppar i oss). Det är sömnen som hjälper vår hjärna att fungera bra. Det är sömnen som gör att vi blir motståndskraftiga och orkar tänka långsiktigt.

Fundera själv över hur du fungerar när du är trött och inte fått sova ordentligt. Är du ditt bästa jag då? Är det kanske de dagarna du bråkar med din partner? Är det de dagarna du faller för alla frestelser? Är det de dagarna humöret inte känns på topp? I de flesta fall är det nog så. En trött människa är inte en välfungerande människa. Det visar forskningen gång på gång.

Vi har dessutom en tendens att idag ta de enkla lösningarna. Vi kanske börjar äta sömntabletter varje kväll för att sova, men det har visat sig att den sömn vi får av dem inte ger kroppen samma läkande effekter som vanlig sömn. Dessutom kan vi vänja hjärnan vid dem och därmed bli beroende.

Jag vill försöka undvika sömntabletter. Det finns ändå nätter där jag sovit bra, nycklarna finns där. Jag behöver bara sätta rätt nyckel i rätt lås. Jag har testat massa nycklar de senaste två veckorna. Jag har undvikit koffein. Jag har lagt om kosten till nästintill helt vegetarisk. Jag har testat att flytta min säng till annan plats. Jag har testat öronproppar och sovmask. Jag har testat att mörklägga. Jag stänger av TVn mycket tidigare. Jag kollar inte i mobilen på minst en timme innan sängdags. Jag dricker kamomillte. Jag har nu även bytt bäddmadrass (vilket var dags ändå…). Jag ser till att ha regelbundna sängtider. Jag ser till att få ljus/dagsljus snabbt när jag vaknar. Jag ser till att minska belysningen på kvällen. Jag testar avslappningsövningar.

Allt det här är saker som ska vara bra för sömnen. Utan koffein och med ny kost är jag ändå pigg om dagarna. Det är förändringar som jag verkligen tänker att jag vill fortsätta med. Även mycket av det andra är i grunden hälsosamma förändringar, så på sikt har det positiv effekt. Fast det är irriterande att inte få den sömnnivå jag behöver. Någon nyckel saknas fortfarande.

Och jag tror att en av nycklarna ligger i fysisk ansträngning. Att få in mer pulshöjande aktiviteter. Jag har i år spelat en väldig massa golf. Fyra timmars promenad i frisk luft. Det är nästintill optimalt för bra sömn. Problemen blev värre när säsongen tog slut och den enda natt jag sovit riktigt bra de senaste två veckorna var i fredags när jag spelade några hål med pappa. Och jag känner att jag trots dåliga sömnen har massa energi i kroppen som inte kommer ut.

Golfen har i stora delar fått vara min konditionsträning under sommarhalvåret. Fast jag behöver säkerligen aktiviteten även på vintern. Så det får bli på med löparskorna och springa efter jobbet (det är inte bra att träna för sent om vi vill kunna sova…).

Att sova för lite eller för dåligt har varit något som jag tidigare brottats med. Under alla år med psykisk ohälsa hade jag problem med sömnen. Ångest och tankar kröp sig på framåt natten. Samtidigt misskötte jag andra delar av livet som påverkade sömnen negativt.

Att sova för lite är inte direkt ett unikt fenomen. Var tredje svensk upplever att de sover dåligt. En miljon svenskar tar någon form av sömnmedel. Det är siffror som kan få mig sömnlös… För det påverkar vår samhälleliga lycka. En del har medicinska åkommor som stör sömnen, andra har småbarn, men massor har faktiskt en stor del av lösningen i sina egna händer. Jag är ändå stolt över mig själv, att även om jag just nu har svårt att sova, så gör jag aktivt saker för att förbättra min möjlighet till sömn. Det jag medvetet kan ta ansvar för, det försöker jag göra.

Sömn är grundpelaren för ett långsiktigt välmående. Kost och träning är de två stöttepelarna. De tre samspelar konstant med varandra och får vi alla tre att fungera har vi väldigt mycket vunnet! Jag tänker att jag just nu åtminstone har två stöttepelare så att grundpelaren ändå fungerar. Jag faller inte in i dåliga kostvanor eller slutar träna. Jag jobbar med det jag kan göra.

Jag återkommer med mer om sömn framöver. När jag hittat mina nycklar ska jag delge lite mer om sömn och vad vi kan göra för att förbättra den! Tills dess, sov gott!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Sömn och lycka

Sätt på din syrgasmask först

Vill du ha ett riktigt bra tips för att bli olycklig och må dåligt? Prioritera alla andra före dig själv! Det är nog ett av de effektivaste och mest välbeprövade…

Vill du ha ett riktigt bra tips för att bli olycklig och må dåligt? Prioritera alla andra före dig själv! Det är nog ett av de effektivaste och mest välbeprövade sätten att köra slut på sitt välmående.

Alla ni som har flugit har hört servicepersonalens säkerhetsinstruktioner innan flygningen: -Vid tryckluftsfall i kabinen kommer syrgasmasken ramla ner. Sätt på dig din egen först, innan du hjälper den som sitter bredvid dig.

Det finns inget klockrenare exempel än detta. Om du sitter på det flygplanet och sätter på ditt barn sin syrgasmask först, för att sedan tuppa av innan du har fått på din. Då är du till absolut ingen nytta för ditt barn i en stund där de behöver dig.

Sätter du på dig din egen mask först kan ditt barn tuppa av, men det kommer kvickna till så fort du satt på deras mask. Kortsiktigt kan det kännas egoistiskt och läskigt, men långsiktigt är det avgörande för er båda.

Jag hör gång på gång berättelser av personer som sätter allt och alla före sig själva. Den stora majoriteten är kvinnor. Många är föräldrar, men det är också många som inte är det. Och det gör mig så jäkla ledsen varje gång att höra att människor sätter sig själva sist. För om jag ständigt prioriterar allt och alla, istället för mig själv, då kommer jag för eller senare tuppa av (dvs. bränna ut mig, må dåligt eller bli sjuk i någon form). Och hur kan du då göra din omvärld bättre? Finns det något barn som blir lyckligare av en utbränd förälder? Eller kan vi hålla med om att en lycklig förälder antagligen skapar bättre förutsättningar för ett lyckligt barn?

De flesta av oss har relationer, barn, ett arbete att gå till och en massa andra sammanhang där vi måste förhålla oss till vår omgivning. Där vi kanske ibland behöver kompromissa. Där vi ibland behöver prioritera bort oss själva. Fast det är inte det som är problemet. Problemet är alla som prioriterar ner sig själva i alla sammanhang. Som alltid låter barnen gå före. Som låter sin partner bestämma. Som jobbar över för ingen annan ska behöva göra det.

Prioritera ditt eget välmående över allting annat i hela världen. Jag kan nästan garantera att du på sikt kommer bli en bättre förälder, en bättre medarbetare och en bättre partner. Med ett stort MEN. För det riskerar att vara så, att du har vant din omvärld att du alltid kommer sist i prioriteringen. Och då behöver du antingen få deras acceptans eller byta ut din omvärld (fast inte dina barn förstås, de kommer gilla dig för att du är en lyckligare förälder :D).

Så ta på din egen syrgasmask först, prioritera ditt eget välmående före andras. Det är enda sättet att långsiktigt kunna skapa en bättre och hållbar värld för dig själv!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Sätt på din syrgasmask först

Verklighetsflykt?

När vi gör något som vi tycker är riktigt kul och lagom utmanande så hamnar vi ofta i flow. Ett sorts lyckoläge som är riktigt härligt att vara i. Där…

stolthet Marcus Cato Sölvesborg happycato.se 5

När vi gör något som vi tycker är riktigt kul och lagom utmanande så hamnar vi ofta i flow. Ett sorts lyckoläge som är riktigt härligt att vara i. Där tid och rum försvinner. Fast det har en baksida och det kallas verklighetsflykt.

Jag har arbetat med hemmasittande barn i skolan. Många av dem har hamnat i ett problematiskt datorspelande. Där de spenderar timme efter timme av spelande. För att de mår bra i den världen. Datorspelen ger dem flow. Den får dem att glömma den jobbiga omvärlden. Den ger dem dessutom identitet och samhörighet.

Skulle de här barnen ha balans i sitt spelande är det en fantastisk sysselsättning, men i många fall hade det här istället blivit en verklighetsflykt. Där skolan och dess värld var för jobbig att möta. Där ibland hemmet var en plats som inte heller var välfungerande. Då fanns datorspelen som en värld fri från ångest och problem i stunden. Fast problemen utanför spelen hopade sig. Och då blev det ännu jobbigare att stiga ur den virtuella världen.

Det är lite som kissa ner sig när det är kallt. Det är väldigt skönt där och då, men efter ett tag blir det jäkligt jobbigt. Du kan gå in i din bubbla, men en dag kommer du behöva möta dina problem. Det är oundvikligt.

Igår när jag var på gymmet kom tanken till mig, att kanske jag med drabbats av verklighetsflykt? Inte i datorspel, men på golfbanan. Inte till den grad att det får direkta negativa konsekvenser. Jag sköter mitt jobb, jag sköter min hälsa och träning. Fast det får kanske indirekta negativa konsekvenser? Konsekvenser jag ännu inte upptäckt, för det är fortfarande varmt och skönt i brallan.

Golfen ger mig glädje. Den ger mig identitet. Den ger mig samhörighet. Dessutom är den hälsosammare än de flesta andra sätt att fly verkligheten. På golfbanan finns inga problem, mer än dem som dyker upp på vägen till att få bollen i hål. Jag är där och då. Och jag finner mig längtandes till att få komma ut och spela.

Det finns saker jag borde ta tag i mitt liv. Stora saker som relationer, skrivande, företagande och sedan massa mindre viktiga smågrejer. Fast jag gör inte det. Jag går runt i en bubbla som är väldigt mycket här och nu. Och jag vet inte själv om jag flyr eller njuter av nuet. Det finns ingen extern part som har några krav på mig. Bara jag själv. Men det är också bara jag som får lida om jag kissar i brallan när det är kallt. Bara för det behöver det inte vara bra.

Jag får se hur det landar. Just nu väljer jag att se det som njutning. Det kommer en vinter som rycker ur mig från verklighetsflykten om det är det jag håller på med. Då behöver jag ändå ta tag i de stora frågorna och har inte möjlighet att fly… 🙂

Tankar i mitt huvud fladdrar förbi. Det här var en av alla dem. 🙂

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Verklighetsflykt?

Den kokta grodan

Om du lägger en groda i kokande vatten kommer den hoppa ur kastrullen, men om du sakta värmer vattnet med grodan i kommer den inte märka skillnaden och stanna kvar…

Om du lägger en groda i kokande vatten kommer den hoppa ur kastrullen, men om du sakta värmer vattnet med grodan i kommer den inte märka skillnaden och stanna kvar i kastrullen.

Ovanstående är en klassisk liknelse inom personlig utveckling, men den är inte riktigt sann . Grodan är smartare än så, det har visats flera gånger. Frågan är bara om vi människor är det?

När jag föreläser om lycka och att vi behöver uppleva kontroll över vårt liv, brukar jag prata om nyårslöften. Hur de flesta går in med hull och hår. De springer en mil och äter bara broccoli för att bli hälsosamma. Och efter ett par veckor ger de upp. De har hoppat i en kastrull fylld med kokande vatten.

För att lyckas med långsiktiga förändringar behöver vi göra tvärtom. Små steg framåt, så att vårt system hinner med. Tanke, kropp och känsla har svårt att acceptera för stora steg. I kris kommer de att anpassa sig, men annars behöver vi ta det långsamt.

Problemet är bara att den strategin också fungerar för negativa förändringar. Inte bara hos oss själva, utan på samhällsnivå. Jag lever mitt i kastrullen Sölvesborg. Sakta, men säkert, förflyttar sig politiken här till en ny temperaturnivå. Samtidigt som de står över kastrullen och lugnar oss att det inte blivit varmare.

-Nej, det är ju bara en policy.

-Nej, vi har inget emot dem, men bara de bor någon annanstans. Om inte i Sveg så gärna i Syrien.

-Nej, vi tycker bara det är fel att tigga.

-Banksy? Var det han som målade naturlandskap i Dalarna? I så fall har vi gärna hans tavlor på väggen.

Tiggeri tiggeriförbud lycka

Allt för att kunna höja temperaturen i smyg. För att kunna förflytta sina positioner där människors frihet att vara sig själva sakta urholkas. Inte jag då, jag är ju vit, heterosexuell man utan några större funktionsvariationer. Dessutom företagare och med duglig inkomst. Lite dålig på avelsidan, men det kommer säkert ett åtgärdsprogram för det med…

Det här började långt innan Sölvesborg. Sveriges i särklass skickligaste politiker har ju fått övriga partier att höja temperaturen i sina plattor, så att vi alla nu vant oss vid 72 grader och fått det normaliserat. Vilket gör att vi sakta närmar oss kokpunkten. En tiondels grad i taget. Och vi, normen, tror inte vi sitter i kastrullen. Fast jag lovar, vi blir alla kokta grodor, för ingen lycka finns i att göra skillnad på människor. Inget välmående skapas av att inskränka människors rättigheter. Ingen, mer än en liten skara med makt, gynnas av ett samhälle med intolerans.

Jag hoppas och tror att tillräckligt många människor hoppar ur kastrullen och skållar de fingrar som vridit upp temperaturen. Jag hoppas plattan stängs av och vi åter får en värld som strävar efter gemenskap istället för splittring!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

PS. Och med tanke på våra klimatförändringar är det här inlägget inte ens en liknelse. Vi sitter i kastrullen Jorden och sakta, men säkert, skruvar vi faktiskt upp temperaturen. Och en massa arga män försöker lägga locket på. För om människors engagemang börjar koka, då är det ”min” grupp som förlorar. Det är ”min” grupp som har haft makten genom hundratals, kanske tusentals år. Och den ilska som nu visas, den är bara ett tecken på rädsla… DS.

Kommentarer inaktiverade för Den kokta grodan

Type on the field below and hit Enter/Return to search