Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Kategori: Olycka

Den gode byråkraten

Jag hörde för ett tag sedan en politiker beskriva en kommunal chef som en god byråkrat. Det var menat som en komplimang, som en förståelse för processerna inom offentlig verksamhet….

Den gode byråkraten

Jag hörde för ett tag sedan en politiker beskriva en kommunal chef som en god byråkrat. Det var menat som en komplimang, som en förståelse för processerna inom offentlig verksamhet. I mina öron hade det däremot tagits emot som den absolut värsta förolämpning jag kunde tänka mig.

Efter år av arbete som ledare samt studier kring vad som skapar välmående i livet och på arbetsplatsen är byråkrati ett av de absolut värsta orden som finns i mitt ordförråd. En av de mest grundläggande funktionerna för att skapa välmående på en arbetsplats är att ha en låg grad av byråkrati.

Byråkrati är skit
Byråkrati tar bort din kontroll och din meningsfullhet i arbetet.

En organisation som präglas av hög grad av byråkrati har ofta två stora problem som sänker välmåendet hos både de anställda och hos de som har med dem att göra. Det första är att byråkrati i mångt och mycket är ett kontrollsystem. Det byråkratiska systemet är byggt på att människor högre upp i organisationen ska få kontroll. Problemet med det är att de människorna som skall leverera uppföljningarna och administrera tappar sin kontroll. Och som ni vet är upplevd kontroll i våra egna liv det mest fundamentala för välmåendet. Ju mer kontroll vi gör i en organisation, desto mer tenderar den upplevda inre kontrollen minska hos den enskilde.

Det här gäller alltså inte bara medarbetare, utan också kunderna. Ska jag fylla i sjutton blanketter för att köpa en mobiltelefon kommer jag inte vara speciellt nöjd. Tack och lov för mobilt bank-id som har underlättat allt kring blanketter och underskrifter. 🙂

Ju mer vi i en organisation ägnar oss åt byråkrati, desto svårare blir det att skapa välmåendet. Dels för att vi tappar vår egen upplevda kontroll, dels för att vi tappar meningsfullheten i vårt arbete. Behöver jag fylla i massa rapporter, skriva journaler och handlingsplaner som inte fyller något större syfte än att skapa kontroll uppåt i organisationen, kommer jag att tycka de uppgifterna är meningslösa och därmed tappar jag engagemang.

Jag tror att hög grad av byråkrati är en av de största faktorerna till höga sjukskrivningstal.

Det är inte konstigt att offentlig verksamhet har mycket stora problem med sjukskrivningar, personalomsättning och bristande motivation. De är stora byråkratiska maskiner som inte är anpassade efter dagens samhälle. De är byggda på ett system av förutsägbarhet och som sakta byggts upp på ett sätt så att alla tappat kontrollen. Vilket gör att vi försöker införa mer kontroll för att komma till rätta med det. Stora privata organisationer riskerar ofta samma dilemma.

Jag menar inte att vi ska ha ett totalt okontrollerat arbete. Däremot tycker jag att vi ska vara mycket noga när vi väljer att kontrollera och administrera. Vad får vi egentligen ut av det här? För vem kontrollerar vi? Kommer det minska den upplevda kontrollen hos medarbetaren? Fler chefsnivåer? Nej, tack. Ge mer ansvar till enskilda medarbetare istället. Platta ut organisationen!

Det är fint att någon kan tycka att det är bra att vara byråkrat i dagens samhälle. Själv skulle jag vilja se den goda anarkisten i framförallt offentlig organisation. Eller den goda uppviglaren. Någon som börjar ifrågasätta vad fasen vi håller på med. Någon som börjar reformera och göra om de rigida och byråkratiska strukturerna. Det hade varit någon att hylla! 🙂 Fast de personerna söker sig inte till sådana organisationer. De förstår att de skulle gå under av människor som skyfflade pärmar med rapporter över dem!

Och till alla er som jobbar i en byråkratisk organisation! Nöj er inte, höj er röst för att öka välmåendet på jobbet! Ni är värda mycket mer!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato



Kommentarer inaktiverade för Den gode byråkraten

När bubblan spricker…

Vi lever just nu i en bubbla, en gigantisk ekonomisk bubbla. Det är åtminstone min känsla och tro. Vi är alla i den och den är därför nästan helt omöjlig…

Vi lever just nu i en bubbla, en gigantisk ekonomisk bubbla. Det är åtminstone min känsla och tro. Vi är alla i den och den är därför nästan helt omöjlig att se. Ni vet det där isberget jag skrev om en gång, först när det var för sent så insåg vi att vi höll på att krascha in i det. Jag upplever det tyvärr som att det här är på väg att hända med vår värld just nu. Och konsekvenserna av en sprucken bubbla är jag väldigt rädd för.

Varför skriver jag om detta? Handlar inte lycka om att sväva runt på små fluffiga rosa moln? Skapar inte en sådan här text en oro som gör oss olyckligare?

  1. För att leva i förnekelse skapar ingen långsiktig lycka
  2. Nej, lycka handlar om att uppleva kontroll och mycket mer
  3. Jo, på kort sikt, men på lång sikt kan den istället vara räddningen


Jag har nämnt det vid ett flertal blogginlägg. Att vår världsekonomi beter sig som en dålig matmissbrukare. En sådan som dämpar sin ångest med att stoppa in ytterligare en kaka i munnen och hoppas på att det löser viktproblemen… Världsekonomin löser sina problem med enorma skuldbördor med att ge ännu mer lån för att finansiera räntebördorna. De löser det genom att trycka nya pengar för att försöka få fart på ekonomin. Pengar som till stor del går rätt in i aktiemarknaden och därför blåser upp kurserna. De används inte till konsumtion, jobbskapande och sådant som kanske skulle göra nytta. Räntorna har sänkts till nästintill obefintlighet, för att försöka få fart i det hela. För att nå inflationsmål. Ett inflationsmål som enligt mig är bland de dummaste mål som satts upp. Det är som att mäta omkretsen på mina vader när jag vill bedöma mitt allmänna hälsotillstånd.

Svenskarna belånar sig allt mer. Med låga räntor är det väldigt attraktivt att låna. Arbetslösheten är relativt låg, de flesta som inte är nyanlända eller unga har jobb. Vilket gör att allt känns bra. Vårt land och vår värld taktar på rätt bra, precis som Titanic gjorde!

Problemet är att extremt lite av substans har skapats av alla de insatser som har gjorts. Eftersom räntorna är låga så finns det inget bra avkastningsalternativ till aktiemarknaden. Pengarna har därför pumpats in där. Och blåser upp kurserna. Sedan behöver det bara fisas till lite för att hela spektaklet ska spricka. Panik uppstår och så kollapsar hela systemet. Vem det är som fiser, det vet jag inte än, men någon kommer göra det. Uppstår panik rasar bankerna ihop, för de lånar ut mångt mycket mer pengar än vad de har. Tidigare har statskassor fått gå in och rädda banker, men nu står många statskassor och gapar tomma. Det finns inga bail-outs.

Det här kommer kasta in världen i en djup depression. Tänk er en hel värld av depression, det mest tragiska som finns. Men vi har oss själva att skylla, för vi går runt och lever som rockstjärnor. Den förra stora depressionen ledde till världskrig. Vi börjar se samma tendenser och strömningar i världen igen. Idag med vapen och teknologi som är bra mycket värre än vad vi hade för 80 år sedan.

Antingen har de stora spelarna blivit för giriga och ser inte detta, eller så är de så livrädda just nu, att de gör allt för att hålla ihop bubblan och försöka göra pyspunka. Och i Sverige tror jag inte man har fattat någonting, det är bara fokus på att vinna röster. Det gör du inte genom att prata om det här. Det gör du genom att prata om sådant som de egentligen inte kan påverka.

Personligen tror jag det är bra för mänskligheten med en kris. Det kan låta bisarrt, men det är i kris vi faktiskt börjar ta tag i de saker som inte fungerar. Vi gör om och gör bättre. De flesta lyckliga människor jag känner har haft en kris och efter det lagt om sitt liv för att leva på ett mer hållbart sätt. Många organisationer som genomgår kriser och förmår sig att förändra det som fört dem in i krisen, kommer ut starkare och bättre efteråt. Efter världskriser har vi som mänsklighet ofta kommit ur det starkare. Tyvärr tenderar vi aldrig att lära oss av vår historia. Jag hoppas av hela mitt hjärta att kris i detta läget inte innebär krig. Jag hoppas kris leder till samarbete för att lösa de globala utmaningarna. Jag hoppas att kris leder till en reformering av hela vårt skolsystem och flera andra delar av vårt samhälle. Jag hoppas kris innebär att vi går från ett politiskt klimat som polariserar och undviker ansvar, till ett klimat där vi åter pratar om framtidstro och hoppfullhet.

Det bästa är att inte tänka för mycket på vad som kan hända. Vi behöver nog vara i bubblan själva för att kunna hantera det. Jag blickar ibland ur min bubbla och väljer att se det positiva i det negativa som ska komma.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för När bubblan spricker…

Ärlighet varar längst

Har du någonsin varit nyförälskad? I en person som verkar vara helt perfekt. Han/hon är snygg, charmig, intelligent och dessutom verkar han/hon vara jäkligt intresserad av dig. Det flyger fjärilar…

Har du någonsin varit nyförälskad? I en person som verkar vara helt perfekt. Han/hon är snygg, charmig, intelligent och dessutom verkar han/hon vara jäkligt intresserad av dig. Det flyger fjärilar i hela kroppen och du ser en gyllene framtid framför dig.

Sex månader senare är fjärilarna bortflugna och utbytta mot bitterhetslarver. Den ideala partnern visade sig vara en rövhatt som lockade med guld och gröna skogar, men som levererade i klass med Hasse Anderssons kånkelbär. Och ju mer ni umgicks, ju mer insåg du att den här personen faktiskt hade en bild av sig själv att hen var förträffligast i världen, trots att det gång på gång visades motsatsen. Bristen på självinsikt var total.

Ofta kanske det inte är riktigt så allvarligt, men jag misstänker, att du som jag, har träffat/dejtat en och annan som till en början verkade vara helt fantastisk, men som inte riktigt levde upp till de förväntningarna. Vilket leder till besvikelse.

Översätter vi det här till organisationsvärlden kallas det hyperkultur. Ledningen i en organisation kan se organisationskulturen på det sätt de vill att den ska vara, inte på det sätt som den faktiskt är. De presenterar sin bild av organisationen på ett sätt som låter bra och som är kraftigt förenklad.

På en dejtingsida skulle det kunna finnas en profil som lyder såhär:

Jag uppskattar träning lika mycket som att laga mat (verklighet: Jag hatar båda). När jag inte är ute och paddlar kajak eller bestiger berg, sitter jag gärna ihopkurad i soffan med något gott att dricka (verklighet: Vi hajkade en gång i femteklass och paddlade då kanot, men jag vet inte skillnaden på kanot och kajak. Året efter fick vi inte paddla för Nils ramlade i och fick vatten i lungorna. Då gick vi upp för Brösarps backar istället. Det var skitjobbigt, så sedan den dagen ligger jag på soffan och dricker öl).

Motsvarigheten i organisationsvärlden blir en platsannons:

Vi är ett företag som ligger i framkant. (verklighet: Vi följer alla managementtrender som kommer och använder mycket hajpade floskler) Hos oss får du chansen att utvecklas och göra skillnad (verklighet: Vi vill att du ständigt ökar dina försäljningssiffror och på så sätt gör skillnad i ägarnas plånböcker). Vår organisation präglas av högt i tak, lyhördhet och öppenhet. (Verklighet: Det är verkligheten, fast bokstavligt talat. Kontoret är en gammal idrottshall där ljudet studsar överallt och du är utmattad efter en timme.)

Det här är extrema exempel, men en hyperkultur brister i självinsikten. Vi vill vara någonting, men verkligheten är något annat. Fast vi (ledningen) är inte intresserade av att veta det, för det hade varit för jobbigt att inse.

I dejtingscenariot är det inte så farligt. Om det inte visar sig vara en seriemördare. Du kanske går på en dejt och inser snabbt, att det enda berg den du har mittemot dig tar sig an, är diskberg. En timme och du kan gå vidare, lite besviken, men med en rolig anekdot att berätta. Det är något värre med dem som lyckas upprätthålla fasaden över tid och du hinner bli känslomässigt engagerad, skaffa hus och ungar. Först då visar sig hen vara en rövhatt. I de flesta av de fallen tror jag signaler fanns där tidigare. Det var andra faktorer som spelade in…

I ett anställningsförfarande är det ofta lite värre. Du lämnar ofta ett annat jobb för det nya. Du går in med positiva förväntningar i det nya jobbet och har en förväntan på dig själv av vad du ska prestera på den nya arbetsplatsen. När det sedan efter ett tag visar sig, att det du trodde du sa ja till inte alls stämde, då är du ofta fast. Precis som när man dejtar en förtäckt rövhatt, blir det lätt att man först börjar klandra sig själv. Har jag missuppfattat? Hade jag fel förväntningar? Gör jag något fel i mitt jobb? En massa frågor som du antagligen inte får svar på, för i den här typen av kultur vill ledningen undvika svaren på den typen av frågor. Den här typen av mismatch i förväntningar på organisationen och dig själv kan få rätt långtgående konsekvenser. Det kan leda till sämre relationer med andra människor. Du mår dåligt i jobbet och orkar inte emotionellt hantera det. Det kan leda till likgiltighet och meningslöshet i jobbet. Och det kan leda till emotionell utmattning, alltså att du bränner ut dig. Helt och hållet för att du tog ett jobb som inte visade sig vara det du trodde.

I en anställning är du ofta fast ett tag och har i de här lägena liten kontroll över att kunna förändra situationen snabbt. Du kan säga upp dig och söka nya jobb, men det tar kraft och energi. Har det gått för lång tid är det svårt att uppbringa den kraften. Du går till jobbet, men skiter egentligen i att göra något vettigt.

Utan full täckning för påståendet, anser jag att för många organisationer präglas av hyperkultur. Där en typ av organisationskultur sägs råda, men där det sedan visar sig vara en helt annan i verkligheten. Det riskerar att bli extra mycket så, när vi har brist på kompetent folk. I desperation utmålar vi oss för att vara bättre än vi är och anställer människor som har fel förväntningar på arbetet. Som sedan slutar snabbt, slutar prestera eller bränner ut sig.

Jag önskar att fler chefer och ledare verkligen tog sig tiden att fundera hur organisationskulturen är i företaget. Att fler intresserade sig för att få insikt i det rådande läget och sedan var transparenta med det när de sökte nytt folk. För vill vi ha välmående personal som stannar, då behöver människor få rätt förväntningar när de börjar jobbet. De behöver få rätt förutsättningar från start. Det skapar tillit, en av de viktigaste byggstenarna för framgångsrika organisationer. Vi ökar dessutom chanserna att anställa rätt personer. För anställer vi utifrån vad vi tror vi är, istället för vad vi faktiskt är, då riskerar vi efterfråga fel kompetenser.

På samma sätt som vi själva i vår egen ”marknadsföring”, oavsett om det gäller en livspartner eller ett nytt jobb, behöver våga titta inåt och vara transparent. Vi behöver klargöra våra egna inre värderingar och våga förmedla dem. Vi behöver bli ärliga mot oss själva, för att sedan vara ärliga mot dem omkring oss. Och då menar jag inte dumärlig där du på första dejten berättar ingående om din analklåda. Den lämpar sig bäst på tredje dejten, det vet alla!

Ärlighet bygger tillit, tillit skapar förutsättningar för äventyr, äventyr skapar utveckling och utveckling skapar möjlighet till djupare förståelse för sig själv och andra. Det i sin tur skapar ännu större insikt som leder till mer ärlighet osv.

Befinner du dig i en relation eller på ett jobb där det finns ett stort glapp mellan det du trodde du gav dig in på och vad som sedan blev fallet, då bör du nog fundera några extra varv om du ska röra dig vidare.

Är du chef eller ledare? Fundera på om din organisation skulle kunna vara en hyperkultur. Är det hög personalomsättning? Mycket sjukskrivningar? Det går att förändra till det bättre. Det går att göra rätt saker, men det krävs mod att våga titta på om min verklighet stämmer med andras verklighet. Är du modig nog att göra det, då hjälper jag gärna till för att ta nästa steg.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Ärlighet varar längst

Livet leker

Att leka blir vi aldrig för gamla för. Och när livet känns kasst, då är det kanske allra bäst läge att leka! Gör något du tycker är kul, något som…

livet leker

Att leka blir vi aldrig för gamla för. Och när livet känns kasst, då är det kanske allra bäst läge att leka! Gör något du tycker är kul, något som inte kräver något av dig, bara lek! Ofta hamnar vi då i en sorts flow som gör att tankarna försvinner iväg, åtminstone för en stund. Det blir ett andningshål som hjälper!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Jobbet är ditt

Kommentarer inaktiverade för Livet leker

De meningslösa dagarna

En sak som slagit mig den senaste tiden är det här att försöka se bakom fasaderna. De som ofta visas upp i sociala medier. Vi har lätt att gå på…

De meningslösa dagarna

En sak som slagit mig den senaste tiden är det här att försöka se bakom fasaderna. De som ofta visas upp i sociala medier. Vi har lätt att gå på myten om att människor faktiskt lever de liv som de lägger upp i flödet. Speciellt människor som redan mår dåligt, upplever jag, har svårare att se bortom fasaden. En del trycker ner sig själva ännu djupare i skorna, för att deras liv inte är som de bilderna de ser i sitt flöde. En del vädrar istället aggression, över att alla ska vara så j-vla duktiga hela tiden. Fast bakom fasaderna kämpar vi alla, men det är få som tillåter andra att se det.

För mig, som föreläser, konsultar och bloggar om lycka, är det oerhört lätt att sätta press på mig själv att alltid visa en lycklig sida. På mina sociala medier kan det absolut se ut så. Fast det har väldigt lite med att försöka hålla en fasad. Det beror helt enkelt på att jag majoriteten av tiden numera mår bra, i kombination med att när jag har de dåliga dagarna inte har lust att använda mig av mina sociala medier. De dagarna skriver jag istället. Mycket av det jag skriver hamnar här. Det är i skrivandet jag vänder de dåliga dagarna till bättre.

Jag vet inte hur många som känner så, men vissa dagar får jag en känsla av meningslöshet. Energin är låg, jag ser ingen större mening i någonting och jag tänker bara: -Fuck it! Känslan av meningslöshet är ingen skön känsla och jag är glad att jag har fler dagar med känslan av meningsfullhet. Fast de dåliga dagarna kommer då och då. Och det gör mig ledsen att människor tror att andra har det så jäkla bra hela tiden. För den som inte brottas med något, som inte kämpar för att finna ro med sig själv, den personen vill jag träffa. Vi kämpar bara på olika nivåer.

Den stora skillnaden för mig idag, kontra för drygt 10 år sedan, är strategierna. När jag mådde dåligt och kände meningslöshet rätt ofta, tittade jag på andra och tänkte, varför har alla andra det så bra? Och det i en tid när sociala medier fortfarande var i barnstadiet. Idag vet jag att alla andra inte har det så jäkla bra, jag vet att alla kämpar. Inte för att det hjälper mig när meningslösheten kommer, men däremot har jag lärt mig strategier för att göra något konstruktivt av det meningslösa. Som en god vän uttrycker det ”Att göra det meningslösa meningsfullt”. Den här bloggen har blivit en av mina bästa strategier. Jag skriver mina bästa texter de dagarna jag känner meningslöshet. Vilket gör att jag har en konstruktiv strategi för att hantera det. På samma sätt som mängder av författare, artister osv. har skrivit sina bästa verk i de mörka stunderna. Säkerligen har många av dem gjort det i rent terapeutiskt syfte. En konstruktiv användning av livets meningslöshet.

Idag har inte varit en meningslöshetsdag, tvärtom. När detta skrivs har jag haft en av mina viktigaste dagar, där jag bestämt mig för att levla i livet. Reflekterat över saker jag gör bra och vad jag behöver förändra. Det är de dagarna jag tycker det känns vettigt att visa mig på sociala medier, inte för att jag vill visa upp en fasad, utan för att jag vill göra skillnad. Det är en genuin bild av mig i de stunderna, de andra dagarna väljer jag helt enkelt att inte ha en fasad alls. Jag håller mig borta från alltihopa och hänger över tangentbordet istället. Det är min strategi att lösa de meningslösa dagarna.

Att tro att lyckan bara kommer till några som har tur är ingen bra strategi. Även vi som är lyckliga behöver hantera livet på samma sätt som alla andra, vi har bara hittat våra strategier att göra det på ett bra sätt. Strategier som går att lära och använda själv, även om de ser olika för var och en. Det är en bättre väg framåt än att tro att alla har det så mycket bättre än dig.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för De meningslösa dagarna

Type on the field below and hit Enter/Return to search