Ju äldre jag blir, desto mer inser jag att allt jag har är nuet. Och ju mer jag lyckas vara där, desto lyckligare blir jag. Ett lyckligt nu leder alltså…
Ju äldre jag blir, desto mer inser jag att allt jag har är nuet. Och ju mer jag lyckas vara där, desto lyckligare blir jag. Ett lyckligt nu leder alltså till ett lyckligt du.
Det här har jag vetat om i 20 år. Att det finns inget annat än nu. Allting annat är bara minnen eller fantasier om framtiden. De har båda sina funktioner, men det är bara i nuet jag kan uppleva lycka, eller olycka. Ett glatt minne kan skapa en varm känsla inombords här och nu. På samma sätt som jag kan oroa mig över morgondagens möte och det skapar en jobbig känsla inom mig. Fast det är här och nu jag upplever det. Även om jag flyter framåt eller bakåt i tiden i mina tankar, utspelar det sig just nu i mitt huvud.
Ju mer medveten om detta jag är, desto bättre mår jag. När jag mådde som sämst var jag ständigt tillbakablickande och fick fruktansvärd ångest över alla idiotiska saker jag hade gjort. Eller alla saker som jag inte hade gjort. För att i nästa stund känna oro för det som väntade. Jag befann mig fysiskt i nuet, men jag var aldrig där.
Idag spenderar jag väldigt lite tid på att blicka bakåt. Visst, jag blickar ibland åt det hållet och ser både dåliga som bra saker. Fast jag vet att det bara handlar om en tillbakablick, inget verkligt. Och då kan jag använda det konstruktivt.
På samma sätt jobbar jag med att vara mindre i framtiden. I många delar har jag lyckats där med. Det finns väldigt lite som oroar mig för framtiden, men det betyder inte att jag skiter i den. En av mina livsstrategier är att leva mitt liv idag, så att det blir lite bättre imorgon. Nuet handlar alltså inte om att leva helt och hållet som om det vore sista dagen på jordklotet. Det handlar om att i varje stund göra medvetna val för en bättre framtid. För mig, men också för sin omvärld.
Lyckas jag alltid? Nej, verkligen inte. Det vore banalt att tro att jag skulle nå dit. Någon enstaka gång kommer ångesten, lite oftare oron. Fast jag är ett levande bevis på att det går att förändra. Det handlar om medvetenhet och en tro på att kunna förändras. Det handlar om att sakta, men säkert, träna sig på att släppa taget och uppleva kontroll i nuet. Att acceptera att det ibland inte fungerar och att jag inte är perfekt. Och njuta fullt ut av de stunder då jag faktiskt är helt här och nu, utan någon annanstans att vara…
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
Kommentarer inaktiverade för Att vara i nuet
När blev världen som ett uppmärksamhetssökande barn? Mamma, titta på mig! Pappa, se när jag slår en kullerbytta! Jag spenderade min helg med mina två syskonbarn Doris och Erik. De är unika på sitt sätt, men de är precis som de flesta andra barn i ett extremt behov av att få uppmärksamhet. Till den grad att de ibland struntar i om det är positivt eller negativt för dem själva. Det är uppmärksamheten som är det viktiga, som någonstans bottnar i bekräftelse och kärlek förstås.