Etikett: att lyckas

Jag har under nästan tio års tid arbetat med att stötta människor i utanförskap. Det har varit försörjningsstödstagare, avhoppare från gymnasiet, unga arbetslösa, personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, nyanlända och hemmasittare i skolan. Jag har mött personer i missbruk, i kriminalitet och mycket annat. Under de här tio åren kan jag inte minnas en enda individ som inte hade bra förmågor eller som hade en ovilja till att bidra till samhället. Alla vill på något sätt känna sig inkluderade och behövda.

Samtidigt har jag också träffat entreprenörer, intervjuat företagare och makthavare. De ”drivna” som är innanför och som vill göra skillnad. De som vi många gånger ser upp till. De som lyckats.

En sak har slagit mig kring alla dessa människor jag mött och det är att det oftast bara är en sak som skiljer de som lyckats mot de som står utanför. De i innanförskap har lärt sig hur de ska utnyttja sina styrkor och få dem användbara inom systemet. De har ofta samma styrkor, men insikten kring dem eller förmågan att utnyttja dem saknas hos de i utanförskap. Båda grupperna har ofta inte varit några stjärnor i skolan. Båda grupperna har ofta varit kreativa, entreprenöriella och praktiskt lagda. Den ena gruppen hyllas av vårt samhälle, den andra förkastar vi och skräms av. För vi vet att om vi tittar för nära, inser vi att det precis likaväl skulle kunnat vara vi som var där. Det är en hårfin gräns mellan att få vara inne i värmen eller stå utanför och titta på. Det kunde likaväl varit du eller jag…

Några av mina bästa samtal har varit med människor i utanförskap. Det är i de samtalen jag lärt mig mest om livet. När jag växte upp i villakvarteret, pluggade på universitetet eller jobbade som klubbchef på golfklubbar fanns inte den världen ens i mitt medvetande. Då var innanförskapet naturligt, fast jag alltid kände mig utanför… Därför har de samtalen varit så viktiga för mig, för äntligen fanns det en grupp som stod och betraktade samhället med ett delvis utifrånperspektiv. Ett jag kunnat identifiera mig med, men som jag inte kunde sätta fingret på. Om galenskapen att köpa alla samhällets normer om att lyckas. Att ett jobb, villa och tvåsamhet är svaret på alla livets problem. Att vi blir lyckligare av pengar. Allt sådant som vi går runt och tror gör oss lyckliga, men, om vi bryter ner det, har väldigt liten betydelse.

Ja, ett jobb gör oss lyckligare. Det finns det studier på. En liten del är att vi får en lön som ger oss trygghet och större upplevd kontroll i våra liv. Den stora delen handlar om att få samhörighet med andra, få vara del av något större och att utvecklas som människa. Alla delarna kan vi få utan ett jobb, fast vårt samhälle är byggt på den principen och det är inte fel. Galenskapen kommer sedan, när vi är innanför och offrar familj, hälsa, tid och massor av annat för jobbets skull. Där vi köper ett dyrt hus, låser fast oss i skulder och är fastskruvade i ett skruvstäd. Där vi tvingas arbeta mer än vi vill för att betala ett hus vi inte utnyttjar för vi jobbar för mycket. Det här har människor i utanförskap varit duktiga på att lära mig se. Tyvärr har jag också sett en del gå från utanförskap till innanförskap för att efter ett tag dras med i normerna. Och helt plötsligt försvann den där lyckan igen.

Lyfter vi blicken lite så ser vi ett isberg komma. Ett isberg som heter lågkonjunktur. Jag är rädd att det är ganska massivt och där det finns människor i innanförskap, fastlåsta i skruvstäd, som riskerar att kastas ut. Människor som febrilt blundar för att vi innanför skulle vara något annorlunda än de utanför. När isberget kommer nära kommer en grupp i utanförskap säkert få skulden av vissa grupper. Ni kan själva gissa vilken. Det är deras fel kommer det heta. För vi vill fortsätta blunda och inte inse att vi är ansvariga själva för den sits vi sitter i, för det system vi hjälper till att bibehålla. Det kommer bli en tuff resa, men jag hoppas att när vi kommer ur stormen, att vårt system inte längre baseras på galenskap, på om du är innanför eller utanför. Jag hoppas att det sker en grundlig förändring där vi förstår vad som egentligen är viktigt i denna värld av överflöd. Att vara lycklig, känna mening och ha goda relationer.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag! (Lågkonjunkturen kommer nog först i övermorgon…)

Happy Cato