Etikett: attityd

707 views

Kommentarer inaktiverade

Jag fick en förfrågan av en bekant som jobbar med ensamkommande flyktingbarn, om hur vi kan hantera livet när det känns som sämst. Många av de här ungdomarna går och…

Jag fick en förfrågan av en bekant som jobbar med ensamkommande flyktingbarn, om hur vi kan hantera livet när det känns som sämst. Många av de här ungdomarna går och väntar på om de ska få uppehållstillstånd eller inte. För mig är ovisshet den absolut värsta känslan vi kan känna. Vår familj fick gå igenom den i somras, när mamma blev inlagd på sjukhuset och de hittade något på levern. I flera dagar slets vi mellan hopp och förtvivlan. Och trots att beskedet inte var positivt på något sätt, så var det ändå lättare att hantera än ovissheten. Vi pratade om det på jobbet för några dagar sedan, om en kvinna som försvunnit och den ovisshet som resten av familjen måste känna. Vi behöver få avslut, oavsett om avslutet är negativt, annars äter det lätt upp oss. Som filmer som slutar utan att vi egentligen får veta om hjälten överlevde eller dog, om kärleksparet fick varandra eller inte. Det är lite som att tänka på universum, vi blir galna om vi tänker för länge på att det skulle vara oändligt, för vår hjärna kan inte hantera oändlighet.

Någonstans ligger det hela i att ovissheten ligger utom vår kontroll. Det finns absolut inget vi kan göra åt den! Första steget är nog att inse det, att släppa tanken på att försöka kontrollera det okontrollerbara. Ingen i hela världen känner till sin framtid, vi är alla utan kontroll till stor del. Så att kunna släppa tanken om att kunna kontrollera just detta är så viktigt!

Den andra delen är att fundera på vad jag faktiskt kan kontrollera. Vad är my business i allt det här? Jag har själv haft några veckor, nu på senaste tiden, där jag fått mata orden my business som ett mantra. Det finns saker som är utanför min kontroll som påverkar mig mycket, men som jag inte kan göra något åt, även om jag skulle vilja. Då gäller det att flytta tillbaka tanken och kontrollen, vad kan jag göra i den här situationen? Vad ligger inom min kontroll? För mig landade det i att vara ärlig, be awesome och fortsätta leva mitt liv på bästa sätt, utan att låta mig påverkas av andras business. De sakerna kan jag kontrollera ganska väl. Så steg två, vad är my business? Vad kan jag påverka i allt det här jag går igenom?

Steg tre vill jag påstå är framgångsrika rutiner. Ett lyckligt liv ligger mycket i att ha rutiner som leder dig till ett bättre mående. Du behöver varje dag gör saker som du mår bra av, både här och nu, men också i det långa loppet. Här finns några punkter som forskningen har visat gör oss lyckliga, som leder oss åt rätt håll. Att varje dag röra sig fysiskt är en sådan sak. 30 minuters promenad om dagen är en bra grund. Och inte på något j-kla gåband, vi mår bättre av att vara utomhus! Vem fasen uppfann den grejen? Jag förstår löpband, men jag kommer aldrig förstå gåbandet. Har vi blivit så lata, att vi måste se på TV samtidigt som vi promenerar? När vi har en fantastiskt vacker värld utanför!

Så fysisk aktivitet varje dag, det är en framgångsrik rutin. En annan som forskningen har visat får oss att må bättre är meditation. Så lite som fem minuter om dagen kan räcka för att vår hjärna ska bilda nya kopplingar som gör oss lyckligare. Och en del tycker fortfarande meditation låter som mumbojumbo, så ni kan istället djupandas i fem minuter…

En tredje sak som forskningen visar, som inte kanske är en daglig rutin, är att ha något att se fram emot. Går du och väntar i ovisshet så stannar livet lätt upp, det blir fokus på ovissheten. Jag märkte det själv under mammas sjukdomsperiod. Alla mina planer stannade in och det kan jag se nu i efterhand inte var riktigt bra. Jag hade behövt något att se fram emot. När du mår dåligt och livet är skit, planera in något kul som du har framför dig. En resa, en bio eller rida islandshäst. Din budget och dina intressen sätter gränsen. Så för de ensamkommande så rekommenderar jag personalen att planera in en kul aktivitet som gruppen skulle gilla! Ni som inte är ensamkommande, men ändå tycker livet är skit då och då, bjud med en vän på din aktivitet. Forskningen visar nämligen att vi blir lyckligare av att spendera pengar på andra och på upplevelser. Här kan du alltså slå två flugor i en smäll! Det skapar fina minnen, som du kan må bra av under lång period framöver!

Vänner och samhörighet med andra är den absolut starkaste lyckofaktorn. Så för att må bättre, umgås så mycket som möjligt med de du tycker om. När jag själv mådde dåligt, då isolerade jag mig. Det var ingen bra lösning, vi är inte ensamma varelser, ingen mår bra av det. Så se till att försöka umgås med människor du tycker om!

Det sista tipset är att göra mer av det du är bra på. Det du är bra på kommer få dig att må bättre. Sen om det är att du bakar världens godaste muffins, spelar gitarr eller säljer symaskinstillbehör, det spelar mindre roll. Det du är bra på är ofta något du gillar att göra, vilket gör att du hamnar i flow som är en form av lyckobubbla. Så har du en passion som du inte riktigt gör när du mår dåligt, ta tag i den!

Det här var några enkla tips på vad som kan hjälpa när livet känns som skit. Mår du riktigt dåligt, sök hjälp! Det finns massor av duktiga människor som kan hjälpa dig med att hitta vägar ur det dåliga måendet. Att bara få prata med någon som inte känner dig brukar hjälpa. För egen del har jag också hjälpts av att skriva av mig. Det är som något magiskt händer när du får ut dina tankar på papper. Och det gör jag fortfarande ibland när jag behöver hantera något. Bjuder på en kort text idag, skriven för några år sedan, med just det där om att vi behöver ett slut på allt, även om det är världen… 🙂

Packar väskan, drar min väg, reser dit där ingen hittar, dit där ingen vet. Lämnar allt bakom mig, bränner broar som aldrig byggts. Börjar om, startar på nytt, ensam vid världens ände.

Imorgon bär det tillbaka till brottsplatsen, ska föreläsa om lycka för ett nytt gäng arbetssökande ungdomar på gamla jobbet! 🙂 Mycket trevligt!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening

Att vara otillräcklig…

Marcus Cato

8 september, 2016 18:21 8 september, 2016

421 views

Kommentarer inaktiverade

Det här inlägget är mer för min egen skull… Ett sätt att få ner lite tankar på papper, för att hitta rätt och få acceptans. Jag var häromdagen inne på…

Det här inlägget är mer för min egen skull… Ett sätt att få ner lite tankar på papper, för att hitta rätt och få acceptans. Jag var häromdagen inne på Magdalena Graafs blogg (läs den här) i ett försök att hitta vägar att utöka min egen läsarkrets. I vilket fall så hade hon precis skrivit ett inlägg om sin otillräcklighet, att aldrig känna att man räcker till i sina olika roller. Och va fasen, jag bor ensam, i lägenhet och har inga barn. Ändå är jag inte i närheten av att känna mig tillräcklig i livet. Det har fått mig att fundera en hel del de sista dagarna. Det här måste ju vara fler som upplever, min misstanke är ju att varenda förälder gör det, men det är ju märkligt att jag som bara har mig själv att bry sig om ändå känner mig otillräcklig alltför ofta för att jag ska gilla den känslan…

Saken är den att jag tror att den är helt och hållet påhittad. Den är det hos mig och den är det hos de flesta andra som upplever den. I mitt liv handlar det om att jag är otillräcklig mot de förväntningar jag har på mig själv. Oftast är det baserat på att jag inte orkar göra mer saker och en del i mig då tycker att jag är lat eller ofokuserad. Och det är baserat på tre delar. Den första är att jag inte tar tag i diskberg, tvätthögar eller en garderob fylld med saker. Den andra är att mina bokprojekt fastnar och att jag inte tar tid att skriva klart dem, trots att ett par av dem är nära slutförande. Det tredje är kosten, för när jag inte har ork så äter jag sämre och det leder till sämre ork och så vidare. Det här är ju helt bisarrt! För jag vet att de som tittar på mitt liv utifrån ibland undrar hur fasen jag hinner med allt och att jag äter nyttigare än de flesta. Men det kvittar ju oftast när jag ställer så höga förväntningar på mig själv. Jag tror de flesta också tänker så om Magdalena Graaf, det verkar ju vara en supermorsa som både fixar karriär och barn.

Det handlar ju helt enkelt om att acceptera att hur mycket vi än gör kommer vi alltid vara otillräckliga. Räddar vi hundra barn från krig, så finns det fortfarande miljoner till att rädda. Det kommer alltid finnas en värld att rädda, det kommer alltid finnas någon som inte får den tid eller uppmärksamhet i ditt liv som de förtjänar (i mitt är det några stycken…), det kommer alltid finnas ett dammkorn att hitta (hos mig finns det några stycken…). Och det är f-n okej! Jag kommer alltid vara otillräcklig och från och med nu ska jag se till att börja acceptera det! Så länge jag varje dag går ut och gör det som får mig att må bra, och försöker att få andra att må bra! Idag låter jag diskhögen vara (en dag till… 🙂 ) och fikar med en god vän istället, idag skiter jag fullständigt i att jag bara har en bit kvar på en bok som fått ligga i flera månader och idag skiter jag i att hamburgaren jag strax ska äta inte är det bästa för mig i långa loppet! Att vara en människa med drömmar och mål som vill göra bra för andra runtomkring kommer alltid innebära en känsla av otillräcklighet! Det är först när du fullständigt ger upp kring det som den känslan försvinner, men den människan vill inte jag vara! Det hoppas jag inte du heller vill, så känner du dig otillräcklig ibland? Se det som ett tecken på att du är fantastisk!! Och visst, jag tänker inte låta mina böcker ligga så länge till, kanske jag behövde skriva det här för att få fart igen. Jag tänker inte fortsätta äta hamburgare varje dag, imorgon får jag ta ett litet steg framåt igen! Och fikan med den goda vännen är ett steg till att få en garderob i ordning, men det tar vi en annan dag! 😀 Fast då är jag otillräcklig någon annanstans, och det ska jag börja glädja mig över! 🙂

Gillade du det här inlägget så kom ihåg att dela och gilla det på Facebook eller Instagram!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

PS. På dagens bild har vi de tre Marcus Cato samlade. Den äldre, den yngre och sladdisen! 🙂

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening

När min största rädsla sakta är på väg att infrias…

Marcus Cato

28 augusti, 2016 18:15 28 augusti, 2016

411 views

Kommentarer inaktiverade

När jag var sex år gammal gick jag i förskolan (det som skulle vara nollan idag). En dag satt vi på golvet i en ring med våra förskolefröknar (är väl…

När jag var sex år gammal gick jag i förskolan (det som skulle vara nollan idag). En dag satt vi på golvet i en ring med våra förskolefröknar (är väl inte direkt det de kallas idag…). Det här var något vi brukade göra och vi pratade om olika saker. Just den här dagen skulle vi prata om våra största rädslor i livet. Fröknarna berättade om sina och sedan fick vi var och en säga vad vi var rädda för. I tur och ordning kom mina kompisars rädslor fram. En var rädd för ormar, en annan för spöken och en tredje för mörkret. Till slut blev det min tur…

När vi har introduktion för våra arbetslösa ungdomar brukar vi i personalen låta ungdomarna gissa lite om vilka vi är. Hur gamla vi är, civilstatus, intressen, var vi kommer ifrån och den stora frågan, vad vi är rädda för! Ofta gissar de på precis de sakerna som mina kamrater på förskolan gissade på. Det är ormar, spindlar eller höjder. Vi pratar ofta rädslor på just det planet, konkreta saker som skrämmer oss. Det är på något sätt lättare att vara rädd för något som finns utanför min egen kontroll. Visst, jag är inget större fan av någon av de tre. Jag hade inte direkt jublat om jag stod på en stege med ormar nedanför mig och ett gäng håriga spindlar sakta klättrandes ned längs stegen… Fast det är långt ifrån det jag är mest rädd för idag, mina största rädslor ligger inom mig.

När vi berättar för ungdomarna om våra rädslor, då händer det något i relationen. Vi släpper in dem så nära det går, våra rädslor är ofta de svåraste att blotta. När vi har blottat oss förstår de att vi inte är så farliga. Det skapar möjlighet för dem att berätta för oss om sina rädslor. Samtidigt som de förstår att vi alla har rädslor, oavsett hur framgångsrika eller trygga vi verkar vara. Vill du komma en människa riktigt nära, våga visa dina rädslor, efter det finns det väldigt lite att blotta.

Mina största rädslor är inte samma som när jag var sex år gammal. Min största rädsla idag är att jag ska se tillbaka på mitt liv och inse att jag inte levt det på det sätt jag vill. Det är också det som flest människor ångrar på sin dödsbädd (framtida inlägg). Jag är rädd för att inte nå min fulla potential. Jag är rädd för att fastna i ett liv som inte var mitt. Jag är också rädd för att inte vara omtyckt, att bli ensam och att dö innan jag var färdig.

Jag är också rädd för att vi går mot en intolerantare värld igen, att varje människas egen rätt att vara sig själv, inte längre ska vara en rättighet. Att vi skall börja uppmuntra att alla ska vara lika istället för olika, att någon ska bestämma över hur jag ska tycka och tänka. Det skrämmer mig att vi lägger vår kraft på att lägga skulden på människor i utsatthet. Det skrämmer mig att vi just nu lever i en tid där vi som värld sparkar problemen framåt istället för att kavla upp ärmarna och rekonstruera från grunden.

Samtidigt så är det rädslorna som driver mig. Det är ofta våra rädslor som är energin bakom våra handlingar. Det är också genom dem jag ser hoppet. Hoppet om en värld som enar sig. Det finns så många goda krafter som vill göra världen till en bättre plats. De får alldeles för lite utrymme i våra medier, men de gör så stor skillnad. Det är i de, ofta unga, krafterna som min rädsla minskar. Jag tänker lägga min tid på att stötta de krafterna, för hoppet om en ljusare framtid är en av de viktigaste lyckofaktorerna!

Tillbaka i ringen med sexåringar. Där satt jag, det var min tur att avslöja min stora skräck… Vad kunde det vara som fick mig att skälva av skräck? Till slut kom det fram… -Min största rädsla är… att bli flintis! 😀 Det var alltså flintskallighet som mitt sexåriga jag fruktade allra mest och nu 30 år senare har jag insett att kampen mot min rädsla är på väg att gå förlorad. Jag kommer kämpa ett tag till, övertyga mig själv ett tag till att det vänder tillbaka, men innerst inne vet jag att min strid en dag tar slut. Till mitt sexåriga jag kan jag säga: -Vad skönt att du fick växa upp med en föreställning om att flintis var det värsta som kunde hända dig! Och det är inte så farligt som man kan tro! Vi höll åtminstone ut nästan 20 år längre än pappa!! 🙂

Oavsett vilka rädslor du har idag, använd dem som din drivkraft framåt! Vissa rädslor kommer infrias med tiden, men de visar sig ofta inte vara så farliga som vi trott. Andra kommer vi arbeta så hårt för att undvika, att vi aldrig behöver ställas inför dem! Bli vän med dina rädslor, det kommer göra dig lyckligare!

Och kära läsare, som vanligt skulle jag uppskatta om du ville gilla eller dela detta inlägget på Facebook och Instagram. Det kan finnas fler sexåringar därute som skräms av att få en kal skalle, ni kan bidra till att få dem att inse att det inte är så farligt! 🙂

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

PS. Idag skalade jag av det mesta av håret, som en sorts terapi! (Det är jag och Britney! 😉 ) Jag är nog rätt glad och lycklig även utan hår! 😀 DS.

happycato flint

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka

Upplevd kontroll

Marcus Cato

9 augusti, 2016 17:22 9 augusti, 2016

661 views

Kommentarer inaktiverade

Jag känner att jag behöver hitta tillbaka till den här bloggens huvudsyfte, att hjälpa dig som läsare att skapa ett lyckligare liv. Jag har ändå tyckt att det varit viktigt…

Jag känner att jag behöver hitta tillbaka till den här bloggens huvudsyfte, att hjälpa dig som läsare att skapa ett lyckligare liv. Jag har ändå tyckt att det varit viktigt att visa att livet ibland överraskar oss på andra sätt än positivt. Ingen lever hela sina liv i en drömvärld och skulle vi lägga lyckan i händerna på externa händelser så hade det inte varit många av oss som var lyckliga. Det handlar om att både hantera smällarna och njuta ordentligt när livet väl flyter på!

Jag skrev häromveckan ett inlägg om fyra steg till lycka, det kan du läsa här.

En snabb sammanfattning av de fyra stegen:

Upplevd kontroll
Upplevd utveckling
Samhörighet
Mening och syfte

Jag tänkte att vi idag börjar med att bryta ned det första steget, upplevd kontroll.

Den absoluta grundförutsättningen för att ens kunna börja känna lycka är att du har upplevd kontroll över ditt eget liv. Lägg märke till att jag skriver upplevd kontroll. Vi har ju egentligen ingen kontroll alls i våra liv, eftersom vad som helst kan hända som tar det ifrån oss här och nu. Att min mamma fått cancer igen ligger ju till stor del utanför hennes kontroll. Den största faktorn för lungcancer är rökning, tror jag läste att 90 % är rökare. Har du slutat för 15 år sedan eller längre så är risken att få lungcancer ungefär den samma som om man aldrig rökt. Min mamma har inte rökt ett bloss på 26 år. Hon har alltså troligen gjort det hon kan för att inte drabbas, ändå händer det. Vi kan inte kontrollera livet, vi kan bara kontrollera vår uppfattning om det. Vi måste bli klara över det. Jag har personer omkring mig som försöker få kontroll på allt i livet, t.o.m. vädret… Det är ingen bra väg till lycka. Du kan inte kontrollera livet, du kan inte kontrollera någon annans liv och ändå är det så många som försöker göra det. Det finns bara ett fåtal faktorer som vi faktiskt kan kontrollera och tränar du på dem så kommer du komma långt, då blir livet mycket lättare när du inser att du inte har full kontroll över det som händer dig.

Tänk dig att ditt liv är en bil. Hur du än gör så kommer du på något sätt finnas med i den här bilen hela vägen. Så då är frågan, var i bilen finns du? Ligger du bakbunden i bagageluckan med en tejp för munnen, medan någon annan kör? Ligger du på motorhuven och desperat skriker att bilen måste stanna? Sitter du i baksätet och spelar Candy Crush? Eller kanske i framsätet och tittar på hur alla andra bilar kör förbi, medan föraren i din bil inte verkar ha hittat gaspedalen? Eller än värre, knogarna är alldeles vita för ni kör som galningar och du känner att du inte vill dö, men kan göra det i vilken sekund som helst?

Jag hoppas att du inte gör något av det. För att kunna få ett lyckligt liv så behöver du till största delen sitta i förarsätet och känna att du är bekväm med att köra bilen. Det finns någon som sagt att den läskigaste insikten i livet är att inse att bara du har ansvar för ditt eget liv. Upplevelsen du har just nu i ditt eget liv kan variera. En del av er känner att ni ligger bakbundna i bagaget, där ni har noll handlingsutrymme att påverka. Andra hänger sig fast i motorhuven, helt utan kontroll över vad som händer, men de kämpar med näbbar och klor för att hänga kvar. Vissa sitter i baksätet och spelar Candy Crush för att de är livrädda att ta ansvaret för sitt liv, det är lättare att leva i en fantasivärld. Eller så sitter du i passagerarsätet och vill hoppa över i förarsätet, men du vet inte hur du ska göra. Alla varianter finns, kanske du har en egen variant? Oavsett behöver du på något sätt kravla dig över till förarsätet och ta kommandot över de saker du kan ta kommandot över. Vissa har fler saker de kan kontrollera, andra har färre.

Attityd

Det finns en sak du alltid kan påverka, din attityd till det som händer dig. Där har du alltid möjlighet att ha kontrollen. Tyvärr är det många som inte har det, de klandrar allt och alla för saker som händer dem. Och det äter upp dem på insidan, för de tillåter andra ta kontrollen över deras attityd. De låter sig ligga bakbundna i bagaget. Det första steget till att ta tillbaka kontrollen kan ju vara att läsa mitt tidigare inlägg om attityd.

Andning

En annan sak som nästan alla kan påverka är andningen. Ligger du på motorhuven och känner hur allting swishar förbi i rasande fart och du stressat klamrar dig fast. Börja med att försöka andas, stanna upp, gör andningsövningar, meditera. Få kontrollen över din andning så kommer du se klarare vilka mer saker du kan ta kontroll över. Börja med att läsa om vikten av att andas rätt.

Mod

Sitter du och spelar dina spel eller flyr in i andra fiktiva världar. I världar där du känner att du har kontroll. Använd de egenskaperna i verkliga livet för att skapa kontroll. Är du en modig hjälte i League of Legends, då kan du ta kontroll över samma egenskaper i ditt eget liv. Ta kontroll över ditt eget mod och din egen attityd. Vad andra säger och gör kan du aldrig veta, men du kan påverka hur du bemöter det och vad du gör av det. Ställ dig frågan vad som skulle vara det värsta som kunde hända om du tog kontroll över ditt eget liv? Vad är det bästa? Och är det bättre att vakna upp en dag och inse att du aldrig har levt ditt liv?

Nyfikenhet

Är du en av dem som vill ta steget över på förarsidan, men vet inte hur? Enkelt, var nyfiken, läs på, hitta en mentor, ta hjälp. Det handlar bara om att våga ta steget. Visst du kommer kanske få en och annan buckla på bilen, men för varje dag så blir du bättre på att styra bilen. För varje dag kan du ta den till nya platser du aldrig trodde du skulle få uppleva. För varje dag tar du nya steg i din utveckling.

Och just det, upplevd utveckling är nästa steg för ett lyckligt liv. Fundera på var i bilen du finns? Fundera på i vilka situationer du idag känner att du upplever kontroll? Vad gör du i dem som du kan göra mer av i andra situationer? Har du människor som du känner kontrollerar ditt liv? Gå därifrån! Känner du att du inte har kontroll någonstans? Sök hjälp och få en struktur. Är du rädd för att ta ansvar för ditt eget liv? Börja med en liten del där du tar ansvar. Vet du inte hur du tar dig över i förarsätet? Läs på, var nyfiken och inse att det är okej att pröva, du lär dig något för varje dag!

Och du? Om du redan sitter i förarsätet, fundera då över vilken bil vill du egentligen köra? Vilket liv vill du leva?

Gillade du det här inlägget eller happycato.se som helhet? Gilla eller dela då det här på Facebook och Instagram. För er som tror att ni kan kontrollera vädret, ni kan skapa några moln där det står happycato.se och en tumme upp istället! 🙂

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening Olycka

Välj din attityd

Marcus Cato

17 juli, 2016 16:02 17 juli, 2016

691 views

Kommentarer inaktiverade

Jag får börja med att hälsa alla nya läsare välkomna! Idag släppte jag den här bloggen för en lite bredare massa än tidigare. Jag hoppas naturligtvis att ni gillar det…

Jag får börja med att hälsa alla nya läsare välkomna! Idag släppte jag den här bloggen för en lite bredare massa än tidigare. Jag hoppas naturligtvis att ni gillar det ni läser och att kanske just något litet påverkar ert liv till att bli lyckligare! Jag såg igår en färsk dokumentär om Tony Robbins. Han berättade där om hur en av hans lärare hade förändrat hans liv genom något så enkelt som att han såg honom och hans styrkor i ett kort möte. Vissa personer råkar få den rollen i vårt liv. Idag ska jag berätta om en person som kanske inte hade samma positiva påverkan på mitt liv i det korta perspektivet, men som ändå har lett mig till den jag är idag. Och att det faktiskt är jag som väljer, oavsett vad som händer mig!

Vare sig du tror att du kan eller inte kan har du rätt. Det uttrycket stod industripionjären Henry Ford för. Och det finns så mycket klokt i det. Allting handlar om den attityd du väljer till dig själv, en uppgift eller livet. Den attityd du väljer att se livet med är direkt korrelerat till din lycka.

När jag var 15 år skulle jag konfirmeras. Tonåren, pubertet, relativt kraftigt överviktig och en extremt låg självkänsla gjorde att min syn på livet var väldigt vacklande. Vi hade en kvinnlig konfirmationspräst som jag tyckte var en ganska vettig person och eftersom jag alltid brottats med min religiösa övertygelse försökte jag lyssna in mycket av det hon sa. Innan konfirmationen skulle vi åka på sedvanligt konfirmationsläger. Lägret lades i Åsljunga. Vilket gav en lyckokick för mig där och då eftersom jag var och är ett extremt fan av Max Lundgrens böcker om Åshöjdens BK. Jag fick se platserna som jag bara hade fantiserat om från böckerna. Däremot så blev de nästkommande 10-15 åren efter den vistelsen präglade av det lägret. Vår konfirmationspräst förde ett samtal med några av oss under en kväll. Vi pratade om de stora frågorna och prästen berättade att hon trodde att livet på jorden var helvetet. Det fanns så mycket ondska i världen så hon kunde inte se detta på något annat sätt. Det satte sig tyvärr alltför hårt hos mig. Hennes ord råkade passa in på hur jag kände just då i livet. Det var en förklaring som gjorde att livet blev lättare att förstå. All skit som jag kände, det var menat att vara så. Jag började se min värld utifrån hennes beskrivning. Därför gjorde jag det till en vald sanning hos mig själv.

Tänk dig själv att du är 15 år och börjar se livet som helvetet? Hur kul kommer du ha i livet då? Du kommer ständigt gå och leta efter tecken som stämmer in på din världsbild. Går det bra för dig kommer du genast att undra när det går åt skogen. Och du kommer ständigt att längta till det hela tar slut. Det enda som tröstade var att jag åtminstone förstod varför livet var plågsamt. För mig hade det mycket väl kunnat ta slut under dessa åren, men jag var också präglad av en bild hemifrån att de som tar livet av sig inte kommer ”vidare”. Det gick inte att frigöra sig från helvetet på egen hand, för jag skulle inte komma någonstans. Så jag var i ett skruvstäd, jag kunde bara härda ut. Jag har fantastiska föräldrar och det var aldrig något moraliserande över frågor som självmord, så jag kan inte klandra dem för att de satt mig i skruvstädet. Idag kan jag ju faktiskt se att det var en del av min räddning. 2008 hade jag skruvat fast mig själv i skruvstädet så hårt att jag inte längre brydde mig. Valet kom ner till att leva livet som jag ville leva det, dvs. inte se det som ett helvete, eller att ta livet av mig. Där och då ändrade jag min attityd till livet. Jag valde att se livet som kul! Jag valde att se livet som en lek! Jag valde att se livet som den roligaste skola jag kunde tänka mig! En tanke i mitt eget huvud gjorde så enormt stor skillnad.

Tänk dig vilken nyfikenhet det skapas av att se livet som något roligt! Tänk dig vilken skillnad det gör mot att se det som ett helvete! Den lilla skillnaden i en enda tanke gör ditt liv så oerhört mycket annorlunda. En liten tanke vänder helt upp och ner på dina perspektiv. Varje liten uppgift i ditt liv kan vara meningslös eller meningsfull. Varje liten sekvens kan du se som ett problem eller en möjlighet. Det är så jäkla enkelt, men ändå så svårt. Hur skulle du vilja se på livet? Vilken metafor skulle göra störst nytta för dig? Livet är som en chokladask, du vet aldrig vad du får?

De säger att det vi lägger fokus på är det vi ser. Som att gravida kvinnor helt plötsligt ser barnvagnar överallt. Eller den där bilen du just köpt som du tyckte var så unik, nu ser du plötsligt dem överallt! I det stora hela så kommer du tolka livets händelser via ditt attitydfilter. Du kommer att leta efter tecknen som motsvarar din attityd. Det gäller livet, invandrarna eller röda saker i rummet. Du har valt en sanning och du kommer omedvetet söka efter händelser som stärker din övertygelse. Så välj en sanning och attityd till livet som gör dig lycklig och glad!

Tyvärr tror jag inte min konfirmationspräst nådde den punkten, att hon förstod att attityden till livet gjorde en skillnad. Vad jag förstått valde hon den andra vägen, att på egen hand frigöra sig från helvetet. Hon skruvade aldrig upp sitt eget skruvstäd. Kanske att hennes öde till slut kan hjälpa andra att byta attityd, att se livet som något fantastiskt istället! Jag hoppas att du ser livet och dess händelser som något positivare från och med nu!

Och till alla er som jobbar med unga människor, inse hur mycket era ord och handlingar kan påverka deras liv! Ett av mina syskonbarn hade en lärare som sa att det inte ska vara roligt att gå i skolan! På en annan skola berättades det för eleverna att högstadiet kommer bli tråkigt! Tänk er vad det kan prägla ett barns syn på livet! Ni behöver inte ge dem falska förhoppningar om att det ska vara rosa elefanter och glass varje dag, men sänk inte deras glädje och nyfikenhet! Låt dem inte se livet som tråkigt, som ett helvete eller något annat värdelöst synsätt! Din attityd smittar, använd den då till att göra världen roligare och bättre!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Etikett: attityd

När livet är skit

Att vara otillräcklig…

När min största rädsla sakta är på väg att infrias…

Upplevd kontroll

Välj din attityd