Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Etikett: balans

Det vi önskar på jobbet

Jag var på jakt efter en studie hur chefer prioriterar sin tid, som jag såg för några år sedan, men kunde inte hitta den. Jag mailade en fd. kollega jag…

Jag var på jakt efter en studie hur chefer prioriterar sin tid, som jag såg för några år sedan, men kunde inte hitta den. Jag mailade en fd. kollega jag arbetade tillsammans med kring värdegrundsfrågor, för det var i det sammanhanget jag hade sett den. Jag fick ett par länkar tillbaka, men hittade ändå inte precis det jag ville ha. Däremot började jag grotta ner mig i en av länkarna, som ledde mig till Sverigestudien 2018. Verktyget som ligger för grund till studien är samma verktyg som vi arbetade med i vårt värdegrundsarbete. Då var det riktat mot en specifik organisation, medan Sverigestudien sammanställer på ett mycket större plan våra värderingar. En del av studien har fokus på organisationers värderingar. Anställd har fått delge sina personliga värderingar, de rådande värderingarna på arbetet och de önskade värderingarna.

Personliga värderingar Nuvarande värderingar Önskade värderingar
Familj Lagarbete Anställdas Hälsa
Ansvar Kostnadsjakt Balans Hem/Arbete
Humor/Glädje Engagemang Humor/Glädje
Ärlighet Humor/Glädje Lagarbete
Tar Ansvar Resultatinriktat Erkännande av anställda
Ekonomisk Stabilitet Ansvar Kvalitet
Medkänsla Hierarki Ekonomisk Stabilitet
Balans Hem/Arbete Anställdas Hälsa Medarbetarengagemang
Positiv Attityd Balans/Hem Arbete Anpassningsbarhet
Hälsa Kvalitet Engagemang

De största glappen (de har kvantifierat ovanstående värderingar) mellan nuvarande värderingar och de önskade värderingarna är:

  1. Anställdas hälsa
  2. Balansen mellan hem/arbete
  3. Erkännande av de anställda

Anställdas hälsa är alltså den värdering vi allra mest önskar att våra organisationer präglades av, men som upplevs vara den organisationer minst lever upp till. Detta gäller för både offentliga och privata organisationer. Det här tycker jag, som vill skapa mer välmående organisationer, är mycket spännande. Ett inneord just nu bland föreläsare och konsulter är ordet arbetsglädje. Vi ska ha kul på jobbet, vilket vi också verkar ha. Det är ingen större diskrepans mellan våra nuvarande värderingar och de önskade värderingarna på Humor/Glädje. Arbetsglädje är viktigt, det påverkar vår hälsa positivt, men det är inte tillräckligt. Den stora skillnaden är att vi känner glädje, men vi kan vara lyckliga. Glädjen kan gå över på fem sekunder, tro mig. Jag har haft en chef som tog min arbetsglädje på fem sekunder, men hen kunde aldrig ta min lycka. Lyckan är ett varaktigt, inre hälsotillstånd. Där glädje är en ingrediens, lagarbetet en, medarbetarengagemanget en osv. Det är en helhet och långsiktighet (plats 4 i glappet mellan nuvarande och önskade värderingar…) som inte löses via att jobba mer med humor, eller införa flextid så att balansen mellan hem och arbete blir bättre. Arbetslycka, eller anställdas hälsa, är ett brett spektra där andra värderingar behöver prioriteras för att få ihop helheten. Problemet med detta är att det är komplext och just långsiktigt, dvs. en sak som saknas i dagens organisationer. Vi vill ha lyckopillret som ger oss en lösning här och nu, vilket gör att arbetsglädje säljer, men vi arbetslyckliga får långsiktigt slå oss fram, sakta men säkert… 😉 Den enkla lösningen ser vi överallt, i politiken, i organisationen och hos oss själva. En hel bantningsindustri vittnar om det…

Vill organisationer förflytta sig mer mot att ha värderingar där anställdas hälsa är viktigt, då behövs det ledarskap som tänker ett steg längre och ser att det är flera faktorer som hänger ihop. Det kräver också ett ledarskap som tror att hälsosamma och lyckliga anställda gör ett bättre jobb (eftersom erkännandet av anställda var en brist är det ju tveksamt… 🙂 ). Forskningen visar på att lycklig och välmående personal presterar någonstans mellan 10-40 % bättre. Det här är en av de största anledningarna till att happycato.se finns till. För att på något sätt kunna få en förflyttning i våra tankar, från att söka de enkla lösningarna, till att göra ett lite mer gediget jobb som säkerligen ger bättre resultat och härligare liv på sikt. Både för dig, ditt företag och ditt samhälle. Jag vill få de nuvarande och önskade värderingarna att matcha.

Sedan undrar jag lite varför hälsa kommer så långt ner på de personliga värderingarna? Vi prioriterar alltså ekonomisk stabilitet över att vara friska… Varför prioriteras den då så högt bland de önskade värderingarna på jobbet? Det är därför det här är komplext. För en av förutsättningarna för att skapa välmående i arbetet är att dina personliga värderingar rimmar ganska väl med din organisations. Du har ett eget ansvar för din hälsa, det är faktiskt helt och hållet ditt. Prioritera upp den i ditt eget liv först, innan du kräver att din arbetsplats gör det. Det är liksom grejen, ditt välmående baseras på att du tar det egna ansvaret. En välmående organisation baseras på att dess individer tar det egna ansvaret först. Balansen mellan hem/arbete kan bara uppnås om vi tar ansvar för vår hälsa och för vårt välmående på båda ställena. Enda skillnaden är att hemma har du fullt ansvar, på jobbet kan en arbetsplats bli bättre på att skapa förutsättningar för välmåendet.

Vad tror du? Vad är det enligt dig som brister i organisationer för att uppnå bättre hälsa hos sina anställda? Varför tror du hälsa är nedprioriterat bland de privata värderingarna? Är det några andra glapp eller värderingar som överraskar dig? Jag vill jättegärna bolla detta med dig. Kommentera här, skriv på Facebook, maila eller boka en tid. För sådana här frågor älskar jag att diskutera, det finns oändligt med perspektiv och tankar som jag inte kan få in i ett inlägg och delar jag missar. Så jag vill gärna veta dina tankar!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

PS. Dagens bild är ett montage… Jag har ett stort huvud, men inte så stort! 😀 DS.

Kommentarer inaktiverade för Det vi önskar på jobbet

För evigt ung

En tanke slog mig just, som jag var tvungen att författa ner här på bloggen. I år har jag spelat mer golf än vad jag har gjort sedan jag var…

Syskonkärlek

En tanke slog mig just, som jag var tvungen att författa ner här på bloggen. I år har jag spelat mer golf än vad jag har gjort sedan jag var 15 år och nästintill levde på golfbanan. Jag var under många år trött på golfen. Både innan jag började jobba med det och framförallt efteråt. Under några år spelade jag knappt alls. Sakta, men säkert, har intresset kommit tillbaka och jag tror att det är för att det gör mig yngre. Det tar mig tillbaka till när jag var 12-13 år, till de delarna av livet som var bra då…

Jag skrev ett inlägg om stolthet häromveckan och det handlade om känslan att få vara stolt över sin golfklubb. Om att jag får vara en liten del av det. En del av det är att få vara med i juniorverksamheten. För mig är det som att få komma tillbaka till den tiden jag var där själv, fast med 25 års mer erfarenhet och trygghet. Det är samma tugg och skratt. Och jag tror med säkerhet att det gör mig yngre i sinnet. På samma sätt som att få arbeta med arbetssökande ungdomar gjorde det. Ingen arbetsplats jag varit på, eller kommer att vara på, hade så mycket barnasinne som Sölvesborgs Navigatorcentrum. Ibland mer än ungdomarna. Och det höll mig ung.

Den här våren och sommaren har min känsla i kroppen varit harmoni. Jag har inte känt mig så harmonisk i livet sedan jag var liten. Trots att mitt liv aldrig har varit så fullt av ovisshet som nu. Min framtid är för tillfället helt outstakad, både privat och professionellt, men på insidan är jag oerhört lugn. Jag tror den känslan har med golfen att göra. Jag får vara tillbaka i en tid där framtiden sällan bekymrade en, där man levde i nuet på ett annat sätt. Framtiden var egentligen helt oviss då med och när jag var 12 var jag glad att jag inte visste vad som skulle följa. Jag är glad att jag då inte bekymrade mig så mycket över vad framtiden hade att visa. Lika glad är jag idag för att inte veta vad för framtid som väntar. Jag vilar tryggt i harmonin och tron på att det löser sig. Jag gör det jag kan göra för att styra åt det håll jag vill, men till slut visar livet sig ändå. 🙂 Det hade kunnat bli en verklighetsflykt, att jag satte mig i baksätet  i min egen metaforiska bil, och blundade för ovissheten, men det här är på ett helt annat plan. Det är ett medvetet val. Känslan av harmoni, även när jag tittar rakt fram och inte blundar för hur verkligheten ser ut, måste vara en av de mest ultimata känslorna du kan ha. Tidigare i livet hade jag kunnat sätta mig i baksätet och blunda. Eller så hade jag suttit vid ratten, fullständigt sönderstressad för att jag inte visste om vägen svänger vänster eller höger. Eller om där ens var en väg. Kan jag känna harmoni nu, när det verkligen är ovisst, då är jag trygg i att den känslan finns där även när jag har lite mer visshet i mitt liv.

För några år sedan träffade jag den gamla fritidsledaren på min högstadieskola, Robban. Vi jobbade nu båda med unga i utanförskap och hade lite erfarenhetsutbyte. Det som slog mig då var, att trots att det hade passerat 20 år sedan vi sist sågs, upplevde jag honom som lika ung i både kropp och tanke som när jag gick på högstadiet. Jag hittar ingen exakt studie som visar på att det är så, även om tusentals hemsidor säger det som fakta, att vi upplever oss som yngre om vi verkar i sådana miljöer. Det finns lite studier som visar på att om vi vistas i miljöer som påminner oss om vår ungdom, kommer vi uppleva oss som yngre. Jag kan alltså inte med säkerhet säga att det är så, men min upplevelse från eget håll och av att ha sett Robban och ett par före detta kollegor som närmar sig 60-strecket, men fortfarande upplevs som unga, är att en ungdomlig miljö kan påverka oss till en känsla av ungdomlighet. Där finns ju ett antal lärare som jag haft genom åren som motbevis för detta, men jag tror det har mer med rollen i kombination med personen att göra.  🙂

Vi blir det vi tänker, våra tankar påverkas av vår miljö och vår miljö påverkas av oss. Ett kretslopp som kan göra dig äldre, yngre, lyckligare, tjockare, dummare och mycket annat! Det märkliga är att jag borde känna mig gammal i miljön på golfbanan, men det gör jag inte, trots att jag är mycket äldre. Hjärnan verkar inte fungera så. Logiskt sett borde jag ju känna mig ung när jag hänger med gamlingar. 🙂 Juniorerna ser ju säkert mig som en riktig gamling, det är en annan femma. Men det är ett litet pris att betala för att få hålla sig ung! 😀

Spontana och subjektiva tankar direkt från min hjärna. Håller du med? Har du andra tankar? Kommentera gärna, eller skriv en rad eller två. Och gillade du inlägget får du gärna gilla det på Facebook och Instagram. 😉

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för För evigt ung

Type on the field below and hit Enter/Return to search