När vi gör något som vi tycker är riktigt kul och lagom utmanande så hamnar vi ofta i flow. Ett sorts lyckoläge som är riktigt härligt att vara i. Där…
När vi gör något som vi tycker är riktigt kul och lagom utmanande så hamnar vi ofta i flow. Ett sorts lyckoläge som är riktigt härligt att vara i. Där tid och rum försvinner. Fast det har en baksida och det kallas verklighetsflykt.
Jag har arbetat med hemmasittande barn i skolan. Många av dem har hamnat i ett problematiskt datorspelande. Där de spenderar timme efter timme av spelande. För att de mår bra i den världen. Datorspelen ger dem flow. Den får dem att glömma den jobbiga omvärlden. Den ger dem dessutom identitet och samhörighet.
Skulle de här barnen ha balans i sitt spelande är det en fantastisk sysselsättning, men i många fall hade det här istället blivit en verklighetsflykt. Där skolan och dess värld var för jobbig att möta. Där ibland hemmet var en plats som inte heller var välfungerande. Då fanns datorspelen som en värld fri från ångest och problem i stunden. Fast problemen utanför spelen hopade sig. Och då blev det ännu jobbigare att stiga ur den virtuella världen.
Det är lite som kissa ner sig när det är kallt. Det är väldigt skönt där och då, men efter ett tag blir det jäkligt jobbigt. Du kan gå in i din bubbla, men en dag kommer du behöva möta dina problem. Det är oundvikligt.
Igår när jag var på gymmet kom tanken till mig, att kanske jag med drabbats av verklighetsflykt? Inte i datorspel, men på golfbanan. Inte till den grad att det får direkta negativa konsekvenser. Jag sköter mitt jobb, jag sköter min hälsa och träning. Fast det får kanske indirekta negativa konsekvenser? Konsekvenser jag ännu inte upptäckt, för det är fortfarande varmt och skönt i brallan.
Golfen ger mig glädje. Den ger mig identitet. Den ger mig samhörighet. Dessutom är den hälsosammare än de flesta andra sätt att fly verkligheten. På golfbanan finns inga problem, mer än dem som dyker upp på vägen till att få bollen i hål. Jag är där och då. Och jag finner mig längtandes till att få komma ut och spela.
Det finns saker jag borde ta tag i mitt liv. Stora saker som relationer, skrivande, företagande och sedan massa mindre viktiga smågrejer. Fast jag gör inte det. Jag går runt i en bubbla som är väldigt mycket här och nu. Och jag vet inte själv om jag flyr eller njuter av nuet. Det finns ingen extern part som har några krav på mig. Bara jag själv. Men det är också bara jag som får lida om jag kissar i brallan när det är kallt. Bara för det behöver det inte vara bra.
Jag får se hur det landar. Just nu väljer jag att se det som njutning. Det kommer en vinter som rycker ur mig från verklighetsflykten om det är det jag håller på med. Då behöver jag ändå ta tag i de stora frågorna och har inte möjlighet att fly… 🙂
Tankar i mitt huvud fladdrar förbi. Det här var en av alla dem. 🙂
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
Kommentarer inaktiverade för Verklighetsflykt?
Spelandet dämpade ångest och tristess. Det fick timmarna att rulla och i stunden kunde det kännas rätt bra. Fram till jag tiltade, pengarna var bortspelade och ångestklumpen var 100 gånger större helt plötsligt. I kombination med skam och skuld för att jag spelade bort det mina föräldrar sparat till mig under många år. Jag känner än idag skuld över det, samtidigt är det en lärdom som jag har mycket nytta av idag. Även om det var en dyrköpt sådan.
Till dig som är i riskzonen, men som fortfarande har möjlighet att sluta, gör det!! Vårt samhälle har på något sätt fått det här om bakfoten, att snabb rikedom gör oss långsiktigt lyckligare. Det gör den inte, den kommer inte lösa dina andra problem i livet. Tvärtom kommer den antagligen bara förstärka den! Om du är en av de 0,00000001 % som lyckas… Finns det något jag önskar så är det att någon hade berättat det för mig när jag var 16 år och att jag hade förstått det då. Då hade jag haft mycket dumt ogjort och troligen varit miljonär idag. Och då hade jag kunnat jobba med min passion fullt ut. Mitt kortsiktiga driv att bli rik snabbt har alltså gjort min lyckliga väg längre och svårare. Jag var inte tillräckligt smart att förstå det i tid, förhoppningsvis är du det!
Eller något annat intresse. På samma sätt som jag har kunnat se hos de hemmasittare vi jobbade med, att de fastnat i datorspel för att den världen var trygg och gav en skön känsla. Kortsiktigt gav det mycket mer att finnas där än att behöva gå till skolan och uppleva allt annat än flow. De valde det som var skönast nu och långsiktigt kunde den verklighetsflykten förstöra mycket mer. På samma sätt som någon som väljer golfbanan varje dag istället för att ta tag i sina relationer.
Sedan är det den där jäkla golfen. Där jag hamnar i flow, men ramlar ur det igen. Senast igår fick jag uppleva den fantastiska känslan att vara där. När jag träffar fairways och green. I puttningen har jag sällan flow av någon anledning… Lika brutalt rycktes jag ur flow genom ett eller två mindre bra slag. Och igår var det verkligen brutalt, för helt plötsligt började jag tvivla fullständigt på varje beslut jag tog. Tveksamma tankar kom in i huvudet och gärna precis när jag påbörjade min sving. För alla som spelar golf så är det här hög igenkänningsfaktor. Vi har alla varit där. Och när du tvekar i golf och inte litar på dig själv är du rökt. Det kommer ett och annat vettigt slag, men det kommer också fruktansvärda missar.
Ett sista sätt att uppleva flow är att göra något nytt, lära dig något du inte kunnat innan och som är kul. Jag har en vän nu som just börjat spela golf, där behöver du inte ens spela bra för att uppleva känslan av flow. En annan vän gav sig på Rubiks kub. Vad skulle du vilja lära dig som skulle göra livet lite lyckligare? Och på vilka områden upplever du flow idag?