Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Etikett: depression

Sömn och lycka

De senaste veckorna har något hänt med mig som inte hänt på många år. Jag har fått problem med min sömn. Sedan jag bröt upp med min psykiska ohälsa har…

De senaste veckorna har något hänt med mig som inte hänt på många år. Jag har fått problem med min sömn. Sedan jag bröt upp med min psykiska ohälsa har sömnen till stora delar fungerat utmärkt.

För någon månad sedan fick jag lite problem med ett öga, som gjorde att jag kunde vakna mitt i natten av att det kliade. Det påverkade sömnen, men inte jättemycket. Däremot så har jag nu kommit in i en fas där jag har väldigt svårt att somna in. Ögat är bättre, men den uteblivna sömnen består.

Det ironiska i det hela är, att jag strax innan problemen uppstod, hade läst en bok om sömnens betydelse. 300 sidor med hur dåligt det är med att sova för lite. Och jag var så glad över att jag sov så bra! 😀

Ska vi leva ett lyckligt liv behöver vi sova ordentligt. Perioder med dålig sömn kan alla ha, men att ständigt undervärdera sina sömnbehov är ett säkert sätt att minska vårt välmående. Det är sömnen som reparerar våra kroppar (med hjälp av det vi stoppar i oss). Det är sömnen som hjälper vår hjärna att fungera bra. Det är sömnen som gör att vi blir motståndskraftiga och orkar tänka långsiktigt.

Fundera själv över hur du fungerar när du är trött och inte fått sova ordentligt. Är du ditt bästa jag då? Är det kanske de dagarna du bråkar med din partner? Är det de dagarna du faller för alla frestelser? Är det de dagarna humöret inte känns på topp? I de flesta fall är det nog så. En trött människa är inte en välfungerande människa. Det visar forskningen gång på gång.

Vi har dessutom en tendens att idag ta de enkla lösningarna. Vi kanske börjar äta sömntabletter varje kväll för att sova, men det har visat sig att den sömn vi får av dem inte ger kroppen samma läkande effekter som vanlig sömn. Dessutom kan vi vänja hjärnan vid dem och därmed bli beroende.

Jag vill försöka undvika sömntabletter. Det finns ändå nätter där jag sovit bra, nycklarna finns där. Jag behöver bara sätta rätt nyckel i rätt lås. Jag har testat massa nycklar de senaste två veckorna. Jag har undvikit koffein. Jag har lagt om kosten till nästintill helt vegetarisk. Jag har testat att flytta min säng till annan plats. Jag har testat öronproppar och sovmask. Jag har testat att mörklägga. Jag stänger av TVn mycket tidigare. Jag kollar inte i mobilen på minst en timme innan sängdags. Jag dricker kamomillte. Jag har nu även bytt bäddmadrass (vilket var dags ändå…). Jag ser till att ha regelbundna sängtider. Jag ser till att få ljus/dagsljus snabbt när jag vaknar. Jag ser till att minska belysningen på kvällen. Jag testar avslappningsövningar.

Allt det här är saker som ska vara bra för sömnen. Utan koffein och med ny kost är jag ändå pigg om dagarna. Det är förändringar som jag verkligen tänker att jag vill fortsätta med. Även mycket av det andra är i grunden hälsosamma förändringar, så på sikt har det positiv effekt. Fast det är irriterande att inte få den sömnnivå jag behöver. Någon nyckel saknas fortfarande.

Och jag tror att en av nycklarna ligger i fysisk ansträngning. Att få in mer pulshöjande aktiviteter. Jag har i år spelat en väldig massa golf. Fyra timmars promenad i frisk luft. Det är nästintill optimalt för bra sömn. Problemen blev värre när säsongen tog slut och den enda natt jag sovit riktigt bra de senaste två veckorna var i fredags när jag spelade några hål med pappa. Och jag känner att jag trots dåliga sömnen har massa energi i kroppen som inte kommer ut.

Golfen har i stora delar fått vara min konditionsträning under sommarhalvåret. Fast jag behöver säkerligen aktiviteten även på vintern. Så det får bli på med löparskorna och springa efter jobbet (det är inte bra att träna för sent om vi vill kunna sova…).

Att sova för lite eller för dåligt har varit något som jag tidigare brottats med. Under alla år med psykisk ohälsa hade jag problem med sömnen. Ångest och tankar kröp sig på framåt natten. Samtidigt misskötte jag andra delar av livet som påverkade sömnen negativt.

Att sova för lite är inte direkt ett unikt fenomen. Var tredje svensk upplever att de sover dåligt. En miljon svenskar tar någon form av sömnmedel. Det är siffror som kan få mig sömnlös… För det påverkar vår samhälleliga lycka. En del har medicinska åkommor som stör sömnen, andra har småbarn, men massor har faktiskt en stor del av lösningen i sina egna händer. Jag är ändå stolt över mig själv, att även om jag just nu har svårt att sova, så gör jag aktivt saker för att förbättra min möjlighet till sömn. Det jag medvetet kan ta ansvar för, det försöker jag göra.

Sömn är grundpelaren för ett långsiktigt välmående. Kost och träning är de två stöttepelarna. De tre samspelar konstant med varandra och får vi alla tre att fungera har vi väldigt mycket vunnet! Jag tänker att jag just nu åtminstone har två stöttepelare så att grundpelaren ändå fungerar. Jag faller inte in i dåliga kostvanor eller slutar träna. Jag jobbar med det jag kan göra.

Jag återkommer med mer om sömn framöver. När jag hittat mina nycklar ska jag delge lite mer om sömn och vad vi kan göra för att förbättra den! Tills dess, sov gott!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Sömn och lycka

Tre tips för en lyckligare höst

Vi är inte där ännu, men det är bara att inse, hösten närmar sig. Med hösten kommer också kyla och mörker, men för många också deppighet, stress och en mörkare…

Vi är inte där ännu, men det är bara att inse, hösten närmar sig. Med hösten kommer också kyla och mörker, men för många också deppighet, stress och en mörkare årstid på insidan. Fast det finns massor av saker vi kan göra för att göra hösten och också vintern lite lyckligare. Idag ger jag dig tre tips som jag är övertygad kan göra de mörkare dagarna lite lyckligare.

1 Fortsätt umgås med dina vänner

Jag har inga forskningsbelägg för att det är så, men min upplevelse är att vi svenskar är fantastiskt duktiga på att umgås med andra under sommaren. Det är grillkvällar, utekonserter, resor till Liseberg och en massa annat. Sedan går vi i något slags socialt idé på hösten och vintern. Där vi i mycket lägre utsträckning umgås med våra vänner.

Marcus Cato Sölvesborg happycato.se m

Om vi vet en sak om lycka så är det att bra sociala relationer, samhörighet, är en avgörande faktor för lycka. När mörkret faller på och dagarna är kalla, då är vårt behov av den sociala värmen ännu större. Egentligen är det på den delen av året vi skulle umgås, så kunde vi ha sommarlov från varandra istället om vi nu inte orkar med varandra hela året. 🙂 Det hade varit bättre för lyckan.

2 Gå en kvällskurs

Happiness

För att haka i resonemanget kring ettan. En kvällskurs är en perfekt möjlighet att både lära känna nya människor och att också lära sig något nytt. Att uppleva utveckling är ett av lyckostegen och här finns en väldigt enkel form att få göra det. Även om du inte blir världens bästa på spanska eller silversmide, får du några roliga kvällar i höst.

3 Ta vara på dagsljuset

I alla tider har människan tagit till vara på dagsljuset och varit ute så mycket som möjligt under de stunder då solen inte är uppe så länge på himlen. Det har varit en fråga om överlevnad. Förr var vi tvungna att göra det för vi hade dåligt med artificiellt ljus och en massa andra faktorer.

Lycka havet solnedgång

Idag sitter de flesta av oss inne under hela dagen när dagsljuset är framme, sedan går vi hem i mörkret för att nästa dag göra samma sak igen. Vilket faktiskt är idiotiskt. Vi borde tänka om och förflytta våra arbetsdagar så att vi på något sätt kommer ut under dagen. Exempelvis med en längre lunch.

Jag ska försöka göra detta under hösten. De dagar jag har möjlighet ska jag försöka förlänga lunchen och ta en promenad (vilket också är bra för välmåendet). Jag får hellre jobba lite längre på kvällen.

Alla har naturligtvis inte de möjligheterna, men fundera över vad du skulle kunna göra annorlunda för att få en lyckligare höst!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Tre tips för en lyckligare höst

Att vara i nuet

Ju äldre jag blir, desto mer inser jag att allt jag har är nuet. Och ju mer jag lyckas vara där, desto lyckligare blir jag. Ett lyckligt nu leder alltså…

Bästa jag lycka, mening, glädje

Ju äldre jag blir, desto mer inser jag att allt jag har är nuet. Och ju mer jag lyckas vara där, desto lyckligare blir jag. Ett lyckligt nu leder alltså till ett lyckligt du.

Det här har jag vetat om i 20 år. Att det finns inget annat än nu. Allting annat är bara minnen eller fantasier om framtiden. De har båda sina funktioner, men det är bara i nuet jag kan uppleva lycka, eller olycka. Ett glatt minne kan skapa en varm känsla inombords här och nu. På samma sätt som jag kan oroa mig över morgondagens möte och det skapar en jobbig känsla inom mig. Fast det är här och nu jag upplever det. Även om jag flyter framåt eller bakåt i tiden i mina tankar, utspelar det sig just nu i mitt huvud.

Ju mer medveten om detta jag är, desto bättre mår jag. När jag mådde som sämst var jag ständigt tillbakablickande och fick fruktansvärd ångest över alla idiotiska saker jag hade gjort. Eller alla saker som jag inte hade gjort. För att i nästa stund känna oro för det som väntade. Jag befann mig fysiskt i nuet, men jag var aldrig där.

Idag spenderar jag väldigt lite tid på att blicka bakåt. Visst, jag blickar ibland åt det hållet och ser både dåliga som bra saker. Fast jag vet att det bara handlar om en tillbakablick, inget verkligt. Och då kan jag använda det konstruktivt.

lycka, mening, glädje
Medvetenhet om nuet är kanske det viktigaste

På samma sätt jobbar jag med att vara mindre i framtiden. I många delar har jag lyckats där med. Det finns väldigt lite som oroar mig för framtiden, men det betyder inte att jag skiter i den. En av mina livsstrategier är att leva mitt liv idag, så att det blir lite bättre imorgon. Nuet handlar alltså inte om att leva helt och hållet som om det vore sista dagen på jordklotet. Det handlar om att i varje stund göra medvetna val för en bättre framtid. För mig, men också för sin omvärld.

Ensamhet
Det finns ingen mening i att tro att jag kan nå hela vägen till ett ständigt varande i nuet.

Lyckas jag alltid? Nej, verkligen inte. Det vore banalt att tro att jag skulle nå dit. Någon enstaka gång kommer ångesten, lite oftare oron. Fast jag är ett levande bevis på att det går att förändra. Det handlar om medvetenhet och en tro på att kunna förändras. Det handlar om att sakta, men säkert, träna sig på att släppa taget och uppleva kontroll i nuet. Att acceptera att det ibland inte fungerar och att jag inte är perfekt. Och njuta fullt ut av de stunder då jag faktiskt är helt här och nu, utan någon annanstans att vara…

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Att vara i nuet

När blev vi rädda?

Jag gick förbi en busshållplats på väg till jobbet idag. I den fanns stora reklamskyltar med budskapen ”Hejdå stöldligor” och ”Inga terrorister på våra gator”. Avsändare i det här fallet…

Jag gick förbi en busshållplats på väg till jobbet idag. I den fanns stora reklamskyltar med budskapen ”Hejdå stöldligor” och ”Inga terrorister på våra gator”. Avsändare i det här fallet var Moderaterna, men det kunde lika gärna varit något av de andra partierna.

Det här fick mig att fundera, när fasen blev vi så rädda? För den här typen av budskap sänder ut signalen att det här är vanligt förekommande. Nu ser ju inte Moderaterna ut att göra något bra val, så kanske inte denna skrämselpropaganda fungerar. Fast vi hör samma retorik från flera av de andra partierna.

Rädsla är en stark drivkraft i oss människor. Den har historiskt sett haft en biologisk viktig funktion för vår överlevnad. Fast idag upplever jag att våra rädslor till stor del är hjärnspöken som ställer till det. Vi behöver inte ständigt vara på vakt för att bli påhoppade av en sabeltandad tiger eller en fientlig stam. Istället går vi runt och är rädda för saker som rent statistiskt är relativt liten sannolikhet för att vi ska utsättas för.

2017 uppskattas det att 1,8 % av hushållen drabbades av inbrott. Ett brott som i sig är väldigt integritetskränkande och jobbigt. Samtidigt betyder det, att om inbrotten fördelades jämt över alla hushåll så är det med den statistiken sannolikt att du drabbas mer sällan än vart femtionde år. Bostadsinbrotten 2018 minskade dessutom med 24 % enligt BRÅ. Så det kan röra sig om 60 år istället. 🙂

Personligen kan jag tycka det är lite dumt att gå runt och oroa sig över något som statistiskt sett drabbar mig vart femtionde eller sextionde år. Naturligtvis ska man ju inte utsätta sig för onödiga risker, men jag upplever rädslan i vårt samhälle är större än sannolikheten för att drabbas.

Detsamma gäller terrorism. Det finns väl ingen, förutom en terrorist, som vill att de ska finnas på våra gator? Fast hur stor är egentligen sannolikheten att vi ska hamna i en sådan situation? En amerikansk analys (som varit mer utsatta för terrorism än oss) visar på att mellan 1975 och 2016 var det 1/3.200.000 (Kul att få referera till en sådan fin webbadress… 🙂 ) att du som amerikan skulle dö i en terrorattack. Det här inkluderar terrorattacken i New York 2001. Jämför det med chansen 1/88 att du begår självmord. Eller 1/8900 att du dör av solsting…

För mig känns det som att rädslan startade efter terrorattentaten mot World Trade Center. Någonstans där förändrades tonläget i samhället, retoriken hos politiken ändrades och vi blev rädda för det vi statistiskt sett inte ska behöva vara rädda för. Till den grad att vi faktiskt idag ser det som självklara kampanjer i ett EU-val.

Ett samhälle som är byggt på rädsla är inget bra samhälle. Det skapar bara mer rädsla. Som i sin tur skapar mer rädsla. Så att vi kapslar in oss och slutar leva. Där vi blir rädda för det okända och slutar utvecklas. Vi försöker kontrollera det okontrollerbara. Vi tappar samhörighet med varandra och allt detta är förödande för vårt samhälles välmående. Allt det som terroristerna ville med sin attack har infriats. De har ökat vår rädsla och minskat vår frihet. Vi har valt presidenter som är tokiga och fått helt skeva perspektiv.

Jag är helt säker på, utan att ha något belägg för det i siffror, att den rädsla vårt samhälle präglas av idag är en avgörande faktor för att den psykiska ohälsan ökar. Det gör mig ledsen, för det är svårt att förhålla sig till. För att den skördar många fler offer än terrorismen. Och för att den präglar även mig. Jag hatar att vara rädd för något jag inte ska behöva vara rädd för. Jag avskyr att vi tar beslut baserade på rädsla, som gör att vi mår sämre. Ge mig en enda politiker som bygger sin retorik och värld på något annat än rädsla, då ska jag på allvar fundera på att rösta igen…

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

PS. Jag har inte mer emot Moderaterna än något annat parti… Jag är helt politiskt obunden och sympatiserar överhuvudtaget inte med något av dagens partier. Det var bara så att just den reklamen fick mig att fundera över det som blev till det här inlägget. 🙂 DS.

Kommentarer inaktiverade för När blev vi rädda?

När bubblan spricker…

Vi lever just nu i en bubbla, en gigantisk ekonomisk bubbla. Det är åtminstone min känsla och tro. Vi är alla i den och den är därför nästan helt omöjlig…

Vi lever just nu i en bubbla, en gigantisk ekonomisk bubbla. Det är åtminstone min känsla och tro. Vi är alla i den och den är därför nästan helt omöjlig att se. Ni vet det där isberget jag skrev om en gång, först när det var för sent så insåg vi att vi höll på att krascha in i det. Jag upplever det tyvärr som att det här är på väg att hända med vår värld just nu. Och konsekvenserna av en sprucken bubbla är jag väldigt rädd för.

Varför skriver jag om detta? Handlar inte lycka om att sväva runt på små fluffiga rosa moln? Skapar inte en sådan här text en oro som gör oss olyckligare?

  1. För att leva i förnekelse skapar ingen långsiktig lycka
  2. Nej, lycka handlar om att uppleva kontroll och mycket mer
  3. Jo, på kort sikt, men på lång sikt kan den istället vara räddningen


Jag har nämnt det vid ett flertal blogginlägg. Att vår världsekonomi beter sig som en dålig matmissbrukare. En sådan som dämpar sin ångest med att stoppa in ytterligare en kaka i munnen och hoppas på att det löser viktproblemen… Världsekonomin löser sina problem med enorma skuldbördor med att ge ännu mer lån för att finansiera räntebördorna. De löser det genom att trycka nya pengar för att försöka få fart på ekonomin. Pengar som till stor del går rätt in i aktiemarknaden och därför blåser upp kurserna. De används inte till konsumtion, jobbskapande och sådant som kanske skulle göra nytta. Räntorna har sänkts till nästintill obefintlighet, för att försöka få fart i det hela. För att nå inflationsmål. Ett inflationsmål som enligt mig är bland de dummaste mål som satts upp. Det är som att mäta omkretsen på mina vader när jag vill bedöma mitt allmänna hälsotillstånd.

Svenskarna belånar sig allt mer. Med låga räntor är det väldigt attraktivt att låna. Arbetslösheten är relativt låg, de flesta som inte är nyanlända eller unga har jobb. Vilket gör att allt känns bra. Vårt land och vår värld taktar på rätt bra, precis som Titanic gjorde!

Problemet är att extremt lite av substans har skapats av alla de insatser som har gjorts. Eftersom räntorna är låga så finns det inget bra avkastningsalternativ till aktiemarknaden. Pengarna har därför pumpats in där. Och blåser upp kurserna. Sedan behöver det bara fisas till lite för att hela spektaklet ska spricka. Panik uppstår och så kollapsar hela systemet. Vem det är som fiser, det vet jag inte än, men någon kommer göra det. Uppstår panik rasar bankerna ihop, för de lånar ut mångt mycket mer pengar än vad de har. Tidigare har statskassor fått gå in och rädda banker, men nu står många statskassor och gapar tomma. Det finns inga bail-outs.

Det här kommer kasta in världen i en djup depression. Tänk er en hel värld av depression, det mest tragiska som finns. Men vi har oss själva att skylla, för vi går runt och lever som rockstjärnor. Den förra stora depressionen ledde till världskrig. Vi börjar se samma tendenser och strömningar i världen igen. Idag med vapen och teknologi som är bra mycket värre än vad vi hade för 80 år sedan.

Antingen har de stora spelarna blivit för giriga och ser inte detta, eller så är de så livrädda just nu, att de gör allt för att hålla ihop bubblan och försöka göra pyspunka. Och i Sverige tror jag inte man har fattat någonting, det är bara fokus på att vinna röster. Det gör du inte genom att prata om det här. Det gör du genom att prata om sådant som de egentligen inte kan påverka.

Personligen tror jag det är bra för mänskligheten med en kris. Det kan låta bisarrt, men det är i kris vi faktiskt börjar ta tag i de saker som inte fungerar. Vi gör om och gör bättre. De flesta lyckliga människor jag känner har haft en kris och efter det lagt om sitt liv för att leva på ett mer hållbart sätt. Många organisationer som genomgår kriser och förmår sig att förändra det som fört dem in i krisen, kommer ut starkare och bättre efteråt. Efter världskriser har vi som mänsklighet ofta kommit ur det starkare. Tyvärr tenderar vi aldrig att lära oss av vår historia. Jag hoppas av hela mitt hjärta att kris i detta läget inte innebär krig. Jag hoppas kris leder till samarbete för att lösa de globala utmaningarna. Jag hoppas att kris leder till en reformering av hela vårt skolsystem och flera andra delar av vårt samhälle. Jag hoppas kris innebär att vi går från ett politiskt klimat som polariserar och undviker ansvar, till ett klimat där vi åter pratar om framtidstro och hoppfullhet.

Det bästa är att inte tänka för mycket på vad som kan hända. Vi behöver nog vara i bubblan själva för att kunna hantera det. Jag blickar ibland ur min bubbla och väljer att se det positiva i det negativa som ska komma.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för När bubblan spricker…

Type on the field below and hit Enter/Return to search