Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Etikett: ekonomi

När bubblan spricker…

Vi lever just nu i en bubbla, en gigantisk ekonomisk bubbla. Det är åtminstone min känsla och tro. Vi är alla i den och den är därför nästan helt omöjlig…

Vi lever just nu i en bubbla, en gigantisk ekonomisk bubbla. Det är åtminstone min känsla och tro. Vi är alla i den och den är därför nästan helt omöjlig att se. Ni vet det där isberget jag skrev om en gång, först när det var för sent så insåg vi att vi höll på att krascha in i det. Jag upplever det tyvärr som att det här är på väg att hända med vår värld just nu. Och konsekvenserna av en sprucken bubbla är jag väldigt rädd för.

Varför skriver jag om detta? Handlar inte lycka om att sväva runt på små fluffiga rosa moln? Skapar inte en sådan här text en oro som gör oss olyckligare?

  1. För att leva i förnekelse skapar ingen långsiktig lycka
  2. Nej, lycka handlar om att uppleva kontroll och mycket mer
  3. Jo, på kort sikt, men på lång sikt kan den istället vara räddningen


Jag har nämnt det vid ett flertal blogginlägg. Att vår världsekonomi beter sig som en dålig matmissbrukare. En sådan som dämpar sin ångest med att stoppa in ytterligare en kaka i munnen och hoppas på att det löser viktproblemen… Världsekonomin löser sina problem med enorma skuldbördor med att ge ännu mer lån för att finansiera räntebördorna. De löser det genom att trycka nya pengar för att försöka få fart på ekonomin. Pengar som till stor del går rätt in i aktiemarknaden och därför blåser upp kurserna. De används inte till konsumtion, jobbskapande och sådant som kanske skulle göra nytta. Räntorna har sänkts till nästintill obefintlighet, för att försöka få fart i det hela. För att nå inflationsmål. Ett inflationsmål som enligt mig är bland de dummaste mål som satts upp. Det är som att mäta omkretsen på mina vader när jag vill bedöma mitt allmänna hälsotillstånd.

Svenskarna belånar sig allt mer. Med låga räntor är det väldigt attraktivt att låna. Arbetslösheten är relativt låg, de flesta som inte är nyanlända eller unga har jobb. Vilket gör att allt känns bra. Vårt land och vår värld taktar på rätt bra, precis som Titanic gjorde!

Problemet är att extremt lite av substans har skapats av alla de insatser som har gjorts. Eftersom räntorna är låga så finns det inget bra avkastningsalternativ till aktiemarknaden. Pengarna har därför pumpats in där. Och blåser upp kurserna. Sedan behöver det bara fisas till lite för att hela spektaklet ska spricka. Panik uppstår och så kollapsar hela systemet. Vem det är som fiser, det vet jag inte än, men någon kommer göra det. Uppstår panik rasar bankerna ihop, för de lånar ut mångt mycket mer pengar än vad de har. Tidigare har statskassor fått gå in och rädda banker, men nu står många statskassor och gapar tomma. Det finns inga bail-outs.

Det här kommer kasta in världen i en djup depression. Tänk er en hel värld av depression, det mest tragiska som finns. Men vi har oss själva att skylla, för vi går runt och lever som rockstjärnor. Den förra stora depressionen ledde till världskrig. Vi börjar se samma tendenser och strömningar i världen igen. Idag med vapen och teknologi som är bra mycket värre än vad vi hade för 80 år sedan.

Antingen har de stora spelarna blivit för giriga och ser inte detta, eller så är de så livrädda just nu, att de gör allt för att hålla ihop bubblan och försöka göra pyspunka. Och i Sverige tror jag inte man har fattat någonting, det är bara fokus på att vinna röster. Det gör du inte genom att prata om det här. Det gör du genom att prata om sådant som de egentligen inte kan påverka.

Personligen tror jag det är bra för mänskligheten med en kris. Det kan låta bisarrt, men det är i kris vi faktiskt börjar ta tag i de saker som inte fungerar. Vi gör om och gör bättre. De flesta lyckliga människor jag känner har haft en kris och efter det lagt om sitt liv för att leva på ett mer hållbart sätt. Många organisationer som genomgår kriser och förmår sig att förändra det som fört dem in i krisen, kommer ut starkare och bättre efteråt. Efter världskriser har vi som mänsklighet ofta kommit ur det starkare. Tyvärr tenderar vi aldrig att lära oss av vår historia. Jag hoppas av hela mitt hjärta att kris i detta läget inte innebär krig. Jag hoppas kris leder till samarbete för att lösa de globala utmaningarna. Jag hoppas att kris leder till en reformering av hela vårt skolsystem och flera andra delar av vårt samhälle. Jag hoppas kris innebär att vi går från ett politiskt klimat som polariserar och undviker ansvar, till ett klimat där vi åter pratar om framtidstro och hoppfullhet.

Det bästa är att inte tänka för mycket på vad som kan hända. Vi behöver nog vara i bubblan själva för att kunna hantera det. Jag blickar ibland ur min bubbla och väljer att se det positiva i det negativa som ska komma.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för När bubblan spricker…

När ska Sveriges politiker fatta grejen?

Den senaste tiden har det snurrat en hel del artiklar kring Nya Zeelands nya inriktning att inte bara mäta ekonomiskt välstånd, utan också börja titta på välmåendet. För er som…

Den senaste tiden har det snurrat en hel del artiklar kring Nya Zeelands nya inriktning att inte bara mäta ekonomiskt välstånd, utan också börja titta på välmåendet. För er som inte läst om det, kan du läsa en artikel här.

Jag som verkligen brinner för ett ökat välmående på flera plan är det här initiativet ett stort steg i rätt riktning. Jag har skrivit om det tidigare, vårt samhälle har fullständigt tappat fokus på vad som är viktigt. En sak som jag exempelvis reagerade på häromdagen var, att ett nytt handelsavtal mellan Kina och USA är på väg att komma till stånd, för att marknaden började gå ner. Inte för att det var bra att samverka eller för mänskligheten. Nej, det var marknaden som behövde tillfredsställas. Och marknaden är överlag inte speciellt intresserad av välmående, den är intresserad av maximal ekonomisk vinst. Det här är ett exempel på att vi behöver tänka nytt och Nya Zeeland tar ett steg i rätt riktning. I en tid där vi i västvärlden lever i ett överflöd, men ändå inte mår bättre, är det inte då dags att börja titta på vårt välmående istället för på pengarna?

När ska Sverige på allvar börja gå åt samma håll? Det pratas väldigt lite om befolkningens välmående i det politiska samtalet. Visst, en del saker har börjat hända, exempelvis denna rapport. Fast jag tycker vi har lång väg att gå. Vi behöver hitta mycket mer konkreta initiativ för att faktiskt börja jobba med de här frågorna på allvar.

Det kommer en dag när vi börjar tänka annorlunda. När tillräckligt många börjar klara av att bryta sig ur tänket att det rådande systemet är det enda som är möjligt. Där vi inser att god ekonomi skapas av ett ökat välmående. En frisk och lycklig befolkning (utan att ha forskning på det) måste vara mycket mer produktiv än en ohälsosam och deppig befolkning. Vi har gång på gång sett att ett ökat välstånd inte självklart ökar välmåendet i samma utsträckning. Däremot tror jag att ett ökat välmående ökar välståndet.

Fram till vi börjar förändra strukturen nationellt och globalt, jobbar jag vidare med att skapa mer lycka på individ- och organisationsnivå. När det är dags, då kanske jag steppar upp och tar en position som lyckominister! 😉

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato



Kommentarer inaktiverade för När ska Sveriges politiker fatta grejen?

Att omvärdera vår syn på världen

Jag var ett steg i från döden. Ett steg hade räckt för att jag skulle göra slut på allt. Jag var samhällets perfekta lilla kugghjul i det stora maskineriet. Med…

omvärdera världen

Jag var ett steg i från döden. Ett steg hade räckt för att jag skulle göra slut på allt. Jag var samhällets perfekta lilla kugghjul i det stora maskineriet. Med en utbildning, karriär och ett materialistiskt driv som tillväxtekonomerna blev alldeles våta av. En person som konsumerar upp alla sina pengar, det är någon som ser till att resten av samhällets kugghjul snurrar. Ändå var jag ett steg från döden, trots att jag gjorde allt ”rätt”.

Den senaste tiden har jag lagt mycket av min tankeverksamhet på samhället. Hur det ur ett lyckoperspektiv gått snett för oss. Hur våra västerländska samhällen varit fokuserade på ekonomisk tillväxt, som ett sätt att försöka öka lyckan. Vi har satt likhetstecken mellan ekonomiskt välstånd och lycka. Trots att det visat sig att en ökad ekonomisk tillväxt i en ekonomi som Sveriges inte bidrar långsiktigt till vårt välmående (läs en studie här). Ändå är det den ekonomiska politiken som är central i nästan alla nationer. Det är tillväxten, inflationen och ”marknaden” som ska tillfredsställas. Och det oavsett om du kallar dig socialist, liberal eller konservativ. Visst, många västerländska länder rankas högt i World Happiness Report, men den använder också BNP per capita som en av måttstockarna. Den sätter lite likhetstecken att ekonomiskt välstånd ökar vår lycka redan från början. Ni som läser om det, kan se kritiken att exempelvis Colombias invånare upplever mest daglig lycka, men rankas ändå som det 37:e lyckligaste landet. Jag tycker Happy Planet Index är lite mer spännande, eftersom den också försöker ta hänsyn till hållbarhet. Och där har vi helt andra länder i topp.

Varför har vi gått i fällan och inte tar oss ur? Trots att många ser att det är fullständigt galet. Jag tror faktiskt en del av svaret är relativt enkelt. Det är lätt att mäta! Förra året hade vi 100 kronor, i år 104. 4 % tillväxt, det går bra nu! Det är lätt att bygga ekonomisk tillväxt, åtminstone på papperet. Och det är siffror som politiker älskar att lyfta fram. Mänskligt välmående däremot, det är svårt att mäta. Det är subjektivt och komplext. Och tyvärr finns det alltså ingen korrelation mellan ekonomisk tillväxt och befolkningens välmående, åtminstone inte över tid. Idag lever vi i en rejäl högkonjunktur, den ekonomiska tillväxten är hög, ändå har vi en ökning av psykisk ohälsa, sjukskrivningar p.g.a. utbrändhet, depressioner och andra psykiska besvär. Stressrelaterade sjukskrivningar har enligt Försäkringskassans statistik gått från drygt 6 000 år 2010 till närmare 37 000 år 2017.

Samhället är byggt på individer. Var och en av oss är en del av det stora. Var och en av oss har ett ansvar. Var och en av oss måste börja stanna upp och fundera över vad vi håller på med. Gör jag aktiva val i mitt liv för att öka mitt och andras välmående? Gör jag aktiva val för att bidra till en bättre värld? Eller har jag fastnat i ett ekorrhjul där ekonomi, materialism och förlegade samhällsnormer tillåts styra mina beslut? Istället för mitt välmående. Oavsett hur lyckligt eller olyckligt ett land anses vara har du fortfarande ditt egna ansvar och din egen möjlighet att påverka din egen lycka. Ett samhälle kan bidra med förutsättningar, men i slutändan handlar det om dig.

En del skulle hävda att det här är ett politiskt inlägg. Det är det inte. Det är ett mänskligt inlägg bortom politiken. De som känner mig väl, vet att jag inte sympatiserar med något av våra partier, för de är alla del av systemet som drivs av ekonomisk tillväxt som motor i samhället. Och tiden är ännu inte mogen för de som vill sätta in en motor av medmänsklighet och nya normer. Det kommer, det är min övertygelse. Fast jag tror inte det är politiken som kommer stå för förändringen, utan andra krafter. Jag är dessutom övertygad att kostnaderna för samhället, företag och individen är mycket lägre med en annan motor. Jag har inget emot ekonomiska vinster på något plan, men jag ser mycket hellre att de uppkommer utifrån viljan att göra en positiv skillnad i världen, än av drivkraften av pengar. Det finns massor av tendenser runtom i vårt samhälle som jag gillar. Företag som drivs med hjärtat före plånbok, människor som gör val utifrån sitt välmående istället för sin ekonomiska status. Vi är på rätt väg, men det får gärna gå fortare!

En del tror det sitter en ondskefull trojka som konspirerar för att hålla alla på plats. Jag älskar en bra konspirationsteori, men jag tror inte det är så sofistikerat. Ja, det finns människor som tjänar på det system vi har idag. Främst för sitt eget välmående. Fast de är människor de med, de fastnar i sina system, rädda för det okända. Jag har full förståelse för att de vill upprätthålla det som är, men de är bara individer med samma ansvar som dig. Vi kan inte begära att de som gynnas av dagens system driver förändringen, den måste komma från oss som inte känner oss gynnade av det. Vi måste reflektera och fundera över våra liv och vart vi är på väg. Vi behöver ta vårt eget ansvar för vårt välmående och göra vad vi kan för att bidra till andras.

Jag är övertygade om att den korta vägen till lycka är att ta den långa vägen. Oavsett om det är på individ-, organisations- eller samhällsnivå. Har jag en färdig lösning för hur allt detta ska gå till? Nej. Jag är för världsfred, men jag har inte en klar lösning på det heller. Det jag vet är att ekonomisk tillväxt kommer ha väldigt liten effekt på din och min lycka. Då tycker jag det är värt att fundera över om det finns bättre sätt!

Vi ses i en gladare och morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Att omvärdera vår syn på världen

Type on the field below and hit Enter/Return to search