Etikett: ensamhet

Vara ensam

16 juni, 2018 13:00 16 juni, 2018

1 min read

291 views

Kommentarer inaktiverade

Jag har ofta skrivit att icke-vald ensamhet är ett av de sämsta tillstånden som finns. Ensam kan du känna dig oavsett hur många människor du har runtomkring dig. Det är…

Jag har ofta skrivit att icke-vald ensamhet är ett av de sämsta tillstånden som finns. Ensam kan du känna dig oavsett hur många människor du har runtomkring dig. Det är en subjektiv upplevelse. I dagens film handlar det om detta och vad du kan göra åt det.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Företag/Organisation Glädje Lycka Mening

Den hårfina skillnaden

Marcus Cato

21 februari, 2018 19:50 21 februari, 2018

5 min read

375 views

Kommentarer inaktiverade

Jag har under nästan tio års tid arbetat med att stötta människor i utanförskap. Det har varit försörjningsstödstagare, avhoppare från gymnasiet, unga arbetslösa, personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, nyanlända och hemmasittare i skolan. Jag har mött personer i missbruk, i kriminalitet och mycket annat. Under de här tio åren kan jag inte minnas en enda individ som inte hade bra förmågor eller som hade en ovilja till att bidra till samhället. Alla vill på något sätt känna sig inkluderade och behövda.

Samtidigt har jag också träffat entreprenörer, intervjuat företagare och makthavare. De ”drivna” som är innanför och som vill göra skillnad. De som vi många gånger ser upp till. De som lyckats.

En sak har slagit mig kring alla dessa människor jag mött och det är att det oftast bara är en sak som skiljer de som lyckats mot de som står utanför. De i innanförskap har lärt sig hur de ska utnyttja sina styrkor och få dem användbara inom systemet. De har ofta samma styrkor, men insikten kring dem eller förmågan att utnyttja dem saknas hos de i utanförskap. Båda grupperna har ofta inte varit några stjärnor i skolan. Båda grupperna har ofta varit kreativa, entreprenöriella och praktiskt lagda. Den ena gruppen hyllas av vårt samhälle, den andra förkastar vi och skräms av. För vi vet att om vi tittar för nära, inser vi att det precis likaväl skulle kunnat vara vi som var där. Det är en hårfin gräns mellan att få vara inne i värmen eller stå utanför och titta på. Det kunde likaväl varit du eller jag…

Några av mina bästa samtal har varit med människor i utanförskap. Det är i de samtalen jag lärt mig mest om livet. När jag växte upp i villakvarteret, pluggade på universitetet eller jobbade som klubbchef på golfklubbar fanns inte den världen ens i mitt medvetande. Då var innanförskapet naturligt, fast jag alltid kände mig utanför… Därför har de samtalen varit så viktiga för mig, för äntligen fanns det en grupp som stod och betraktade samhället med ett delvis utifrånperspektiv. Ett jag kunnat identifiera mig med, men som jag inte kunde sätta fingret på. Om galenskapen att köpa alla samhällets normer om att lyckas. Att ett jobb, villa och tvåsamhet är svaret på alla livets problem. Att vi blir lyckligare av pengar. Allt sådant som vi går runt och tror gör oss lyckliga, men, om vi bryter ner det, har väldigt liten betydelse.

Ja, ett jobb gör oss lyckligare. Det finns det studier på. En liten del är att vi får en lön som ger oss trygghet och större upplevd kontroll i våra liv. Den stora delen handlar om att få samhörighet med andra, få vara del av något större och att utvecklas som människa. Alla delarna kan vi få utan ett jobb, fast vårt samhälle är byggt på den principen och det är inte fel. Galenskapen kommer sedan, när vi är innanför och offrar familj, hälsa, tid och massor av annat för jobbets skull. Där vi köper ett dyrt hus, låser fast oss i skulder och är fastskruvade i ett skruvstäd. Där vi tvingas arbeta mer än vi vill för att betala ett hus vi inte utnyttjar för vi jobbar för mycket. Det här har människor i utanförskap varit duktiga på att lära mig se. Tyvärr har jag också sett en del gå från utanförskap till innanförskap för att efter ett tag dras med i normerna. Och helt plötsligt försvann den där lyckan igen.

Lyfter vi blicken lite så ser vi ett isberg komma. Ett isberg som heter lågkonjunktur. Jag är rädd att det är ganska massivt och där det finns människor i innanförskap, fastlåsta i skruvstäd, som riskerar att kastas ut. Människor som febrilt blundar för att vi innanför skulle vara något annorlunda än de utanför. När isberget kommer nära kommer en grupp i utanförskap säkert få skulden av vissa grupper. Ni kan själva gissa vilken. Det är deras fel kommer det heta. För vi vill fortsätta blunda och inte inse att vi är ansvariga själva för den sits vi sitter i, för det system vi hjälper till att bibehålla. Det kommer bli en tuff resa, men jag hoppas att när vi kommer ur stormen, att vårt system inte längre baseras på galenskap, på om du är innanför eller utanför. Jag hoppas att det sker en grundlig förändring där vi förstår vad som egentligen är viktigt i denna värld av överflöd. Att vara lycklig, känna mening och ha goda relationer.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag! (Lågkonjunkturen kommer nog först i övermorgon…)

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening

En kärlekshyllning till personen jag älskar mest!

Marcus Cato

14 februari, 2018 19:56 14 februari, 2018

6 min read

461 views

Kommentarer inaktiverade

Det är alla hjärtans dag, dagen då vi ska uppmärksamma kärleken. När vi ska uppmärksamma våra partners lite extra, ge presenter och skämma bort varandra. Jag ska ärligt talat säga…

Det är alla hjärtans dag, dagen då vi ska uppmärksamma kärleken. När vi ska uppmärksamma våra partners lite extra, ge presenter och skämma bort varandra. Jag ska ärligt talat säga att jag inte riktigt gillar påfundet. Det ger vägar ut för många att inte ge det där lilla extra resten av året. Varje dag är ett bra tillfälle att uppmärksamma de vi älskar! Dessutom verkar de flesta uppmärksamma det med diverse materiella ting, för det är ett enkelt sätt att visa det på. Samtidigt som en ask choklad betyder väldigt lite i jämförelse med en massa andra fina saker du kan göra. Nu hoppas jag att ni alla lever i relationer där ni får kärlek och uppmärksamhet även när det inte är menat att vi ska skämma bort varandra! Och att ni skäms bort med mer än choklad och blommor då och då.

Kan det vara så att jag bara sitter och är bitter för att inte jag får någon choklad? Eller för att jag inte direkt har någon att skämma bort (åtminstone inte på det planet som Alla Hjärtans Dag vill uppmärksamma)? Nja, ett uns ledsamhet finns det i min själ för att mitt hjärta bara slår fortare när jag är i löparspåret, men det är verkligen bara ett uns. För även det här handlar om attityd och val grundade i självkänslan. Jag läste en bok av Olof Röhlander, Det blir alltid som man tänkt sig, för ett tag sedan, (kommer lotta ut ett exemplar framöver). Han skrev om deras kamp om att få barn och hur han hade jobbat aktivt med att må bra ändå även om de förblev barnlösa. Det satte sig djupt hos mig och det hjälpte mig att processa mina egna tankar om att leva ett liv utan en partner och med det en eventuell barnlöshet. Även om min önskan är en annan, gäller det att också kunna acceptera och hantera livet som det blir. Och det landar i mina val och attityder, vilket leder mig in på dagens ämne, en kärlekshyllning till den person jag älskar mest.

Mitt första filmmanus, Masturbatören, handlade om en tonårskille som var ”kär” i sin egen högerhand. Hur han kämpar med sitt beroende och hur det ställer till det i olika situationer. Det är inte den typen av kärlek jag menar här, när jag säger att kärleken till mig själv är den största! 🙂 Däremot är det kärleken till min förmåga att skapa en helt ny värld på insidan, en berättelse som kommer ut i ord. Det är kärleken till att ha en hjärna som lärt sig välja, som lärt sig att se olika perspektiv. Det är kärleken till min förmåga att fortsätta kämpa för det jag tror på, att stå upp för mina värderingar och inte ta skit. Det är kärleken till att vara nyfiken, att ständigt vilja utvecklas. Det är kärleken till att en konstig tanke i mitt huvud kan få mig att skratta. Det är kärleken till att jag är så fylld av brister, men ändå på något konstigt sätt perfekt. Det är kärleken till min passion i mötet med andra människor, att få vara med och utveckla andra. Det är kärleken till min egen resa genom livet, till de som skapat mig. Både rent biologiskt i mamma och pappa, men också alla dem som format mig längs min resa. Det är kärleken till min förmåga att känna tacksamhet och ödmjukhet till livets vägar. Det är kärleken till min konstighet, min unikhet som jag omfamnar varje dag. Det är kärleken till mig, Marcus Cato, en liten plutt i universums historia, men ändå i min egen hjärna den största som levt! Det är kärleken till tron på mig själv och det är kärleken till den ständiga oron över att jag missbedömt tron på mig själv. Det är kärleken till komplexiteten, det är kärleken till att ständigt finna nya saker inom mig själv, det är kärleken, det är kärleken!

Jag skulle inte byta mig själv för att få vara någon annan i hela världen. För 10 år sedan skulle jag bytt med vem som helst för att slippa vara jag. Idag, med exakt samma förmågor som jag hade då, är jag glad att det inte gick att byta! Och jag är glad över att jag hade förmågan att byta perspektiv, att byta filter på livet. Jag kommer aldrig att byta ut kärleken till mig själv, jag delar gärna med mig av kärleken till andra, men det kommer aldrig kunna bekostas av kärleken till mig själv.

För många, många år sedan var Thomas Di Leva programledare för jullovsmorgon. Jag minns endast en sak från de programmen. En morgon målade Thomas läppstift på sig själv, ställde sig framför en spegel och kysste sin spegelbild och sa ”Åh, Thomas, jag älskar dig!”. Det var bland det flummigaste jag sett! 😀 Fast han hade en poäng och av någon anledning minns jag det! Riktig kärlek börjar alltid i dig själv, när du börjar älska dina brister såväl som dina styrkor, då blir du oövervinnerlig. Det är kärleken till dig själv som lägger grunden till att kunna ge kärlek till andra. Älska dig själv först, men aldrig på bekostnad av andras självkärlek! Så idag uppvaktar jag mig själv för att jag faktiskt har lärt mig att älska mig själv! (Firade med en spontan lunch med en god vän hos min andra kärlek, Shady Burgers… 😉 )

Det kan också vara att jag är narcissist… 😀 Fast då jag ibland tvivlar på min egen fantastiskhet tror jag inte det är så! 😉

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag! All kärlek till er!

Happy Cato

PS. Och jag vet att ni alla sitter där och undrar, är Masturbatören en självbiografi? Nej, jag är vänsterhänt… 😉 Och när kommer den på bio? Det får framtiden utvisa! DS.

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening Olycka

Ensamhet dödar

Marcus Cato

24 april, 2017 20:02 24 april, 2017

6 min read

916 views

1 kommentar

Jag har nästan tre månader befunnit mig utan ett regelbundet socialt sammanhang på dagarna. Inget jobb att gå till, inga kollegor att träffa och i mitt fall heller ingen familj att…

Jag har nästan tre månader befunnit mig utan ett regelbundet socialt sammanhang på dagarna. Inget jobb att gå till, inga kollegor att träffa och i mitt fall heller ingen familj att komma hem till på kvällarna. Jag gillar att vara själv, men jag märker hur det påverkar psyket. Jag har som tur är ett bra socialt nätverk, så det har bokats upp träffar i parti och minut. Jag har dessutom valt min ensamhet, jag valde att gå från mitt jobb. Och jag är i början av i ett nytt, vilket jag vetat mest hela tiden. Ändå märker jag hur bristen på ett socialt sammanhang påverkade mig.

Det här har fått mig att fundera mycket kring icke-vald ensamhet. Hur fruktansvärt knäckande det är att vara ensam, att inte ha ett sammanhang eller någon att prata med. Katarina Gospic, hjärnforskaren, säger att icke-vald ensamhet är lika farligt för hälsan som rökning är. Simon Simek, en annan av mina förebilder, påstår att ensamhet är det som leder till självmord och massmord. Vi har ett stort behov av att bli sedda, att bli älskade. När vi inte får detta grundläggande mänskliga behov tillfredsställt, då leder det till ett mentalt mörker. När du inte känner dig älskad eller sedd, då leder det till mörka tankar. Simek har en poäng i massmorden. De amerikanska skjutningar som görs sker ofta på skolor eller arbetsplatser där mördaren haft sin dagliga tillvaro, men där de i stor omfattning varit osedda och oälskade människor. I kombination med tillgång till vapen, så går det i ett fåtal fall väldigt snett.

olycklig Efter att ha jobbat med hemmasittande barn och arbetslösa ungdomar så kan jag förstå krafterna bakom. Många av de jag mött har inte upplevt sig mobbade, men däremot väldigt ensamma. De har inget riktigt socialt nätverk och ibland en familjesituation som inte heller ger dem den uppmärksamhet som behövs. När vi började det arbetet så hade jag en tanke med mig sedan tidigare, att se individen. Se barnet eller ungdomen för den de är, inte försöka göra dem till något som passar in. Och det var coacherna fantastiskt duktiga på, vilket ledde till bra resultat. Problemet är att vi vet att det här fungerar, vi vet att inkludering och att lyfta individer är ett sätt att lyckas. Ändå är vårt samhälle så sjukt dåliga på detta.

Svenskar är världens mest individualiserade land, vi är också världens ensammaste land. Och det här gör att ,människor varje dag går under i vårt land. Människor som kämpat för att få lite kärlek, få någon att se dem för den de är och bara få vara mänsklig. Som inte känner att de passar in i våra kvadratiska mönster, men som skulle passa perfekt om vi kunde göra kvadraten lite bredare. Eller gjorde om den till en cirkel. Alla människor behöver kärlek, alla människor behöver känna sig betydelsefull! Det är inte bara du som behöver det!

Jag är psykiskt stark. Jag har varit igenom väldigt mycket skit och isolering, ändå påverkas jag av detta. Jag har ändå ett rikt socialt liv, även om det inte alltid räcker till. Ändå påverkas jag av detta! Tänk då på alla de människor som upplever det här i flera år, som kämpar med ensamhet och inte blir sedda under lång tid. Det är ett j-vla slöseri på människors kapacitet. Det måste dessutom finnas en sjukt stor potential i dessa människor. Klarar man att leva i ensamhet i flera år, då finns det karaktär som få av oss andra har!

Frågan om ensamhet är större än dig och mig. Den är komplex. Det jag vet är att vi behöver göra något åt det. Vi behöver inkludera fler, både i våra privata liv, i föreningar och på arbetsplatser. Mitt nya jobb kommer delvis ha fokus på detta. Hur vi kan se till så att fler unga blir inkluderade i arbetslivet. Vilket leder till en mindre upplevd ensamhet och en känsla av att känna sig behövd. Det är ett litet steg på vägen, men jag vill att alla funderar över vad ni kan göra. Driver du ett företag så kanske du kan anställa någon som kanske inte sitter på det största kontaktnätet. Eller är du aktiv i en förening, hur kan ni inkludera människor som inte har ett socialt sammanhang? Och som kanske inte vill ha en jättestor grupp omkring sig, men ändå några. Eller du som privatperson, kanske du kan ta en fika med Agda vars man gick bort för tre år sedan och som nu lever själv i huset bredvid? För isolering bryts genom inkludering. Den som är ensam kan inte förväntas vara den som slår sig in, då hade de gjort det! Vi behöver öppna upp! Och där har var och en av oss ett ansvar!

Enligt mig så är ensamhet den största faktorn till olycka. Den knäcker oss, den går emot vår mänskliga natur. Vi är sociala varelser som behöver kärlek, närhet och ett behov att vara någon. Jag avslutar med ett citat från en av mina favoritfilmer, Into the Wild (har du inte sett den så se inte klippet eftersom det är slutet…):

”Happiness only real when shared”

Jag gråter som ett barn varje gång jag ser William Hurt (pappan) sätta sig på gatan… Inte för det har med ensamheten att göra, utan den näst största faktorn till olycka, ovissheten… Men mer om det en annan gång!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

1 kommentar