Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Etikett: entreprenörskap

Framtidens ledarskap

Hur ser egentligen framtidens ledarskap ut? Vad krävs för att vi ska nå framgång och välmående i den moderna organisationen? Den frågan har jag funderat mycket över den senaste tiden….

Framtidens ledarskap

Hur ser egentligen framtidens ledarskap ut? Vad krävs för att vi ska nå framgång och välmående i den moderna organisationen? Den frågan har jag funderat mycket över den senaste tiden. Tidigare var kunskap makt, var du kunnig på ditt område kunde du bli chef. Vilket ofta inte blir bra alls, för det du var kunnig på var inte ledarskap. Vi ser fortfarande den här typ av rekryteringar till chefsposter, men förhoppningsvis är en förändring på väg. Där det inte längre är kunskap som efterfrågas, utan tre andra egenskaper.

När jag tänker på en modern organisation tänker jag mindre upplevelse av hierarkiska strukturer, större inslag av självorganisering och ett större medskapande med kunder/personal. Där de vi finns till för, kunderna, är så djupt involverade i vår affärsutveckling att de nästan kan känna doften av Berits morgonbesök på den tredje personaltoaletten på fjärde våningen.  I den typen av organisation står våra användare för den stora kunskapen. De vet bäst vad de vill ha i en produkt, tjänst eller samhällsservice. Personalen bidrar sedan mer med utformningen av det. Det här ställer helt andra krav på ledarskap än vad det tidigare gjort. Och tre ledaregenskaper sticker ut;

Mod, tillit och trygghet

Mod är en bristvara idag. Vårt samhälle är idag mer transparent, men också mer dömande. En person i ledande position riskerar få mycket mer skit via media och sociala medier. De ställs inför högre krav från både anställda, kunder och högre chefer. Vilket gör att det enklaste sättet att undvika att få skit är att bli en icke-beslutare. Om jag minimerar mina beslut, då kan ingen bli arg. Det leder till ren katastrof, men är i för många fall rådande chefsstil. Dessa personer vill uppleva kontroll, de vill ha trygghet och genom att inte agera försöker de uppnå det. Det kräver ordentligt med mod för att våga stå upp för det vi tror på idag, när de som inte håller med kan piska upp en lynchstämning. För att lyckas som ledare i en modern organisation är dock mod en av de viktigaste egenskaperna. För en modig ledare kan ingjuta trygghet i personalen. Låt mig ta ett exempel från skolvärlden. I skolan skall elever ägna sig åt entreprenöriellt lärande enligt läroplanen. En lärare får ingen utbildning i detta under sin lärarutbildning, vilket gör att de riskerar att känna sig osäkra på vad det innebär. För att få eleverna att börja tänka entreprenöriellt behöver de känna trygghet i att det är okej att göra misstag och dra lärdomar av det. Den tryggheten kan läraren ge, men bara om den är modig nog att gå utanför den bekväma ramen. För att läraren skall känna sig trygg i att gå utanför den bekväma ramen, krävs det en rektor som är modig nog att lita på sina lärare och skapa den tryggheten.

Det här är samma sak som i ett företag. I en modern organisation med platt struktur kommer personal till stor del behöva vara sina egna ledare. Det kräver mod från de som trots allt är satta som formella ledare. För vi har inbyggt i oss att vi vill ha kontroll. Den ger vi bort genom att ge tillit till vår personal. Att ge tillit är alltså ett sätt att vara modig, för vi kan inte med säkerhet veta att det blir bra. Vi måste också ha tillit till processerna och mod att bjuda in till dem. Det moderna ledarskapet kommer vila i en inre trygghet, på att processerna tar rätt väg, även utan att du kontrollerar dem. Det här kräver enormt mycket av oss som ledare. Du måste arbetat med dig själv och dina inre processer för att kunna hantera det. Det är läskigt att släppa ifrån sig kontrollen för något som är ditt fel om det går snett. Fast det är det enda sättet för framgång i en modern organisation.

Som ledare är det alltså ditt mod och din tillit som skapar trygghet hos din personal att våga vara modiga. Det är din trygghet som gör att du klarar av att vara modig. Det är det modet som kan skapa lojalitet hos både era kunder och er personal. Det handlar om din inre upplevda kontroll, att kunna navigera utan karta och kompass.

Hade vi jobbat mer med självkännedom, entreprenöriellt lärande och mod att släppa yttre kontroll i skolans värld, hade vi haft hundratusentals ledare rustade att möta framtiden. Oavsett om de bara ledde sig själva eller andra. Istället fortsätter vi forma unga efter gårdagens utmaningar. Det här oroar mig mycket. För i framtiden ska jag behöva möta vår sjukvård, äldrevård och löständer. Med krav på att få vara delaktig i min egen utformning av alla de delarna, men utlämnad åt ett förlegat system med ledare formade i gamla modeller.

En annan utmaning är att de som skulle kunna stå för det moderna ledarskapet idag. De som har den inre tryggheten, förstår komplexiteten och skulle kunna driva saker framåt, de undviker formella chefsroller i många organisationer. För organisationen är inte byggd för ett modigt och modernt ledarskap. Hur fasen vi löser det har jag ännu inte hittat någon bra lösning på. 🙂

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Framtidens ledarskap

Kort summering av 2017

2017 närmar sig sitt slut. Mitt första hela år som företagare är därmed över. Trots att jag bara kör på 25 % än så länge kan jag se tillbaka på…

Lyckligt år

2017 närmar sig sitt slut. Mitt första hela år som företagare är därmed över. Trots att jag bara kör på 25 % än så länge kan jag se tillbaka på ett ganska händelserikt år som på många sätt slagit mina förväntningar. Här är en kort sammanfattning av vad jag hunnit med:

  • Gett ut min första bok, JOBBET ÄR DITT! -En praktisk jobbsökarguide.
  • Gett ut min första E-bok, FYRA STEG TILL LYCKA.
  • Haft 22 betalda föreläsningar med allt från 3 till 300 i publiken.
  • Fått mitt första konsultuppdrag som projektskrivare. Med utgång att uppdragsgivaren fick en godkänd ansökan med 4,5 miljoner i projektmedel. Och ett tack från projektfinansiären för en mycket tydlig och välskriven ansökan.
  • Slog mitt omsättningsmål med 25 %
  • Slog mitt vinstmål med 80 %
  • Inklusive detta har jag publicerat 108 blogginlägg under 2017
  • Happycato.se har besökts 19 900 gånger i år, stort tack för det!
  • Och viktigast av allt, jag har varit lycklig mesta delen av tiden!! 🙂

Vill tacka alla som har anlitat mig under 2017, jag uppskattar det verkligen! Jag vill tacka alla er som läser bloggen och ett extra tack till alla er som gillar, delar, kommenterar och pratar lycka med mig! Jag blir alltid varm i hjärtat när någon kommer och säger att de brukar läsa eller att de uppskattat en föreläsning. Det är inte det som är drivkraften, men det värmer!!

Jag avslutar med mitt enklaste råd till lycka! Gör mer av det du mår bra av och mindre av allt annat! Det borde vara nyårslöftet 2018! 😉

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag! Jag önskar er alla ett Gott Nytt och Lyckligt År!!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Kort summering av 2017

Varför buar ingen?

En del av mitt nya jobb kommer fokusera på ungt entreprenörskap. Vad vi kan göra för att få fler unga att våga ta steget att bli sin egen chef. Under hela…

Lycka hemmafans

En del av mitt nya jobb kommer fokusera på ungt entreprenörskap. Vad vi kan göra för att få fler unga att våga ta steget att bli sin egen chef. Under hela mitt liv har entreprenörer varit ledstjärnor för mig. Du går inte utklädd till affärsman på förskolans maskerad om inte så var fallet.

Jag har en drömSom barn höll jag, min syster Josse och ibland min granne Peter på med olika affärstankar. Vi plockade bl.a. upp tappade stålborst som fallit av gatusopare. Lyckades hitta en på kvällens promenad! 🙂 Dem satte vi på pinnar och sålde som knivar på gatan. Det låter ju helt fruktansvärt! 😀 Vi lär nog aldrig ha sålt några. Dels bodde vi på en av Sveriges minst trafikerade gator och produkten höll nog inte högsta nivå! 😀 

Syrran och jag startade även en bank. Vi sparade ihop till ett Sega Master System och en bank var ett bra sätt att tjäna pengar. Vår bästa affär var när pappa hade glömt pengar till att köpa pizza och vi generöst lånade ut dem till en ränta på 100 % per dag. Dessutom fick vi pizza! 😀

Såhär har det pågått fram och tillbaka genom livet. På gymnasiet (1997) drev jag och några klasskamrater världens första online-försäljning av ljus som UF-företag. Vi var långt före vår tid. Under internets barndom så försökte jag tjäna pengar på att samla annonser för internetcasinon och andra erbjudanden på en hemsida. Största problemet var väl att jag själv klickade på dem.

De senaste åren har jag studerat massor av framgångsrika entreprenörer. Gått på föreläsningar, lyssnat på poddar och ljudböcker, kollat intervjuer på Youtube och läst biografier. Igår satt jag och kollade på ett seminarium kring ungt entreprenörskap i USA. Det var inga kända entreprenörer, men hyfsat framgångsrika. Och det som slog mig där och då, var att de alla hade haft folk som sa att deras idé var idiotisk eller att det aldrig kommer att gå. Och det har också varit återkommande för många av de jag har studerat genom åren. Det motståndet har varit en drivkraft framåt för att visa att det visst går! Buropen har lyft dem helt enkelt och fått dem ännu mer motiverade.

Jag började fundera på min egna nystartade resa och helt ärligt så är det inte en enda jäkel som jag mött som inte varit peppande. Inte en enda människa har sagt att jag är dum i huvudet som ger mig på detta. Det finns säkert några som tänker det, men det är inte en jäkel som har sagt något. Till och med personer som jag vet inte håller mig speciellt högt har uttryckt sig positivt.

Så då får jag två funderingar i huvudet. Har jag lyckats skapa en social omgivning omkring mig som består av människor som vill lyfta andra till framgång? Och är det bra? Eller skulle jag behöva en motståndarklack som står där och buar för att få riktig fart i drivet?

Svaret på den första funderingen är nog ja. Samtidigt som jag funderar på det så inser jag att det genom livet inte har funnits så många som inte har trott på mig. Jag kan nog räkna dem på en hand. Vilket är jäkligt tur för jag hade nog inte varit i livet idag om det inte vore för att många andra trodde på mig när jag själv inte har gjort det under så lång tid. Det är en av de finaste egenskaperna som finns att tro och lyfta andra, så STORT tack till alla ni fantastiska människor som hejat och fortsätter heja på mig och många andra!

Och är det bra att bara ha en hemmaklack och ingen bortaklack på min arena? Ja, det också. Speciellt när jag valt lycka som mitt område. Att ha människor i sin omgivning som inte lyfter dig är ingen bra väg till lycka. Att använda människors icke-tro på dig eller din idé som drivkraft är bra. Det är att göra det bästa av situationen. För alternativet är att låta det sänka dig. Samtidigt så riskerar vi att börja drivas av att behöva bevisa för någon annan, vi låter det externa ta över från det interna. Det är möjligen bra för att prestera, men det är inte bra för lycka. Fram till den dag jag bottnade 2008, så hade jag ofta tanken att jag ska visa dem att jag kan lyckas. Jag ska visa dem att jag är något. Vilka dem var vet jag faktiskt inte, det var någon diffus bild av en grupp människor från min barndom. Fast jag kan inte minnas att någon var på motståndarsidan ens då. Jag skapade en egen grupp helt enkelt som jag skulle visa någonting för. Det är ju extremt dumt, när den gruppen inte ens fanns i verkligheten.

Jag lyssnade för lite sen på Framgångspodden där Sebastian Siemiatkowski, en av grundarna för Klarna intervjuades. De hade blivit totalsågade av några av Sveriges största affärsmän när de pitchade sin idé. Efteråt hade dock en man kommit fram och sagt till dem att köra, för de andra fattade inte vad de pratade om. Sebastian lyfte fram hur otroligt viktigt det var för dem att få någon som trodde på dem just där och då. Vill du bara lyckas som entreprenör så kan du ha en stor bortaklack. Ska du bli lycklig som entreprenör så tror jag att det är viktigt att ha en så stor hejaklack bakom dig som möjligt. Det här blir nog en central del för hur vi lyckas skapa fler unga entreprenörer. Det behövs fler som hejar på dem, som tror på dem! De behöver människor som pratar taktik, hjälper till med materialet och massa andra saker också, men framförallt så behöver vi övriga applådera högt för att fler ska ta mod till sig och våga!

Och det här handlar inte bara om entreprenörskap, det handlar om all förändring i livet. När människor tar modiga beslut, när folk vill göra något nytt, då måste vi finnas där och heja! De tar ett steg för att göra sitt liv bättre och lyckligare, vad är värt ditt jubel om inte det är det?

Happycato.se firade förra veckan sin första födelsedag! Jag missade det själv, men på ett år har det blivit 138 inlägg och jag tror kring 25 000 läsare sammanlagt. Tack till alla er som läser och som kommer med massa uppmuntran!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

PS. Dagens huvudbild är tagen av mig själv, ståendes på The Kop, Liverpools hemmaläktare. Den som känner mig vet att mitt hjärta klappar för Manchester United, Liverpools ärkerivaler. Hejade jag på Liverpool den dagen? Nja, jag var rätt nöjd med att det blev 1-1 mot ett sådant erkänt topplag som Norwich… 😉 Men jag var så nära att heja på dem som jag någonsin kan förmå mig att komma! 🙂 Och filmen är från Stoke-Leicester, lägg märke till dottern som står bredvid sin buande far (han i mitten)… Är det den förebild du vill vara? DS.

Kommentarer inaktiverade för Varför buar ingen?

Världens mest oinspirerade Marcus

Idag har jag världens sämsta motivation (hängmattebild är snyggare än soffbild… 🙂 ) Den är så låg att jag inte ens riktigt klarar att pressa fram prestation. Jag har inte…

Oinspirerad

Idag har jag världens sämsta motivation (hängmattebild är snyggare än soffbild… 🙂 ) Den är så låg att jag inte ens riktigt klarar att pressa fram prestation. Jag har inte riktigt koll på varför det händer, men det kommer sådana dagar då och då. Bloggskrivandet är en sista utväg för mig de dagar det kommer. Det brukar alltid gå att skriva ur sig ett inlägg. Idag har jag suttit i över en timme utan att få ur mig ett ord. Inga idéer om vad jag skulle skriva om eller ett sug att publicera något av alla de inlägg som ligger förberedda.

Jag misstänker ju att jag inte är den enda som lider av dagar då det är svårt att uppbära kraft att producera något av värde. Fast ibland känns det så, speciellt som entreprenör. Jag följer många framgångsrika och drivna människor på olika sociala medier. De talar alltid om sitt driv framåt och att de aldrig får stanna upp. De talar aldrig om dagar som jag känner idag, där de bara vill ligga på soffan, äta chips och se på Seinfeld. Antingen har de aldrig en sådan dag eller så är det tabu att tala om dem. För dagens entreprenörer ska alltid vara så jäkla drivna mot sitt mission att det inte är tillåtet att stanna upp. Och det sätter en onödig press på mig och en massa andra människor. För vi matas med att vi aldrig får stanna om vi vill nå dit vi vill vara. Vi måste ständigt pressa oss, även de dagar då vi inte känner för det. Vi matas med citat som detta:

Genius is one percent inspiration, ninety-nine percent perspiration

Jag säger inte att det inte finns klokhet i ett sådant citat, men hur många därute pressar sig inte till det yttersta varje dag? Till väldigt liten nytta. De hade mått mycket bättre av att någon gång ibland säga -What the fuck och sedan ligga med chipspåsen inom en armlängds avstånd hela dagen. Och framförallt inte må dåligt för att man inte känner sig motiverad till att skapa en bättre värld någon gång ibland!

Jag är rätt bra på att förmedla mitt driv också. 9 av 10 dagar har jag det drivet. Jag vet mitt syfte och vad jag vill.  Räcker 90 % av dagarna för att skapa det jag vill skapa? Inte en jäkla aning, men jag har fasen ingen ambition att nå det om det innebär att jag ska behöva må dåligt över att jag inte har drivet den tionde dagen.  Nej, låt oss bryta detta tabu om att visa att vi saknar motivation någon gång ibland. Vi måste ibland få ha dagar som inte är prestationsinriktade. Jag tror vi presterar bättre i det långa loppet då, så länge vi inte klandrar oss för att vi har en sådan dag.

Ni kloka läsare förstår ju att det här inlägget bara har varit ett sätt för mig att rättfärdiga min brist på motivation! 🙂 Fast jag tycker att vi via våra sociala medier har skapat ett klimat där låg motivation har väldigt liten plats, så kanske kan det kännas skönt för någon av er att det inte bara är ni som känner så! I mitt oinspirerade läge har jag dessutom lyckats få fram ett nytt inlägg. Inte så långt, men bättre än inget! Det får bli mitt nya motto de här dagarna när jag inte har något driv! Det är bättre att göra något lite, än ingenting alls. Då känns ju ändå chipspåsen mer välförtjänt… 😉 Fast nu blir det ingen chipspåse idag, det blir istället innebandy. Lite av drivet hittade nämligen tillbaka precis nu! 🙂 Och vilket jäkla privilegierat liv jag lever som har möjligheten att kunna unna mig att vara oinspirerad! En stor eloge till alla människor i världen som varje dag oförtrutet måste pressa sig för att ens överleva! Den tanken sätter dagens känsla i ett helt annat fokus!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Världens mest oinspirerade Marcus

Type on the field below and hit Enter/Return to search