Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Etikett: flow

Lyckligt sex?

Är lyckligt sex detsamma som att få orgasm? Är det vad vi vill uppnå, eller finns det andra aspekter av lycka i mötet mellan två kroppar (eller fler om man…

Stunder av lycka

Är lyckligt sex detsamma som att få orgasm? Är det vad vi vill uppnå, eller finns det andra aspekter av lycka i mötet mellan två kroppar (eller fler om man nu gillar sånt… 🙂 )?

Orgasmen, åtminstone den manliga, är rockstjärnelycka. Kanske en av de skönaste formerna av den, men den är över på några sekunder för de allra flesta. Vilket gör att mannen (efter lite omladdning) vill uppleva det igen.

Den kvinnliga är lite mer kryptisk… 🙂 Dels behöver den inte vara över på några sekunder, dels finns det studier som visar att den också är kopplad till kärlek. Man har sett att orgasmen frigör oxytocin som också är känt som ”kärlekshormonet”. Kvinnans känslor stärks alltså av orgasmen.

Så redan där kan vi se att orgasmen är en större del av lycka än bara rockstjärnelycka. Åtminstone för kvinnor. Den ökar känslan av samhörighet, samtidigt som den ger lite rockstjärnekänsla.

Min egen upplevelse är också att det här går vidare till en annan nivå. Den kvinnliga orgasmen känns i större utsträckning kopplad till känslor. Om man har sex med någon man älskar och är trygg i det, då ökar också sannolikheten för orgasm. De flesta män tycks inte behöva den kopplingen för att nå klimax. Det här är kraftigt generaliserat, men jag tror att det finns en viss grad av sanning i det.

Det här leder oss in på en högre form av lycka, båda kopplade till flow och meningsfullhet. Om vi har sex med någon som vi älskar och är trygga med, då är det något annat. Det handlar inte längre om rockstjärnelycka. Det går knappt ens att definiera det som sex, även om det på ytan kan se likadant ut. Nej, det handlar om att älska och att visa kärlek på ett fysiskt sätt. Där meningsfullheten ligger i att ge och få kärlek. Att få bekräfta en annan människa i sin fulla naturlighet. Där vi gemensamt hamnar i flow. Där tid och rum försvinner.

Det avslutas förhoppningsvis i ett klimax, men det är bara grädden på moset. Det var stunden av total samhörighet, utan något tid och rum omkring som var behållningen. Känslan av att få ge kärlek och bidra till lycka för någon vi älskar. Det är något helt annat än sex. Och det går bara att uppleva för att förstå.

Jag hoppas att ni alla fått och får uppleva det. Att ni alla har fått känna skillnaden. Att ni försvunnit in i en annan dimension där tid och rum försvann för ett tag. Det är inget fel på ”bara” sex. I vissa stunder är det allt vi behöver, en skön kick. Ungefär som vi ibland behöver unna oss en bit choklad, bara för att det är gott. Så länge alla parter är med på att det är det vi söker. Fast vill vi verkligen uppnå en högre form av lycka, behöver vi ha tillit, ömsesidig kärlek och mod att vara i stunden med vår partner.

Det finns massor av mer saker att diskutera kring sex och lycka, men för idag får det vara nog. 🙂

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Lyckligt sex?

Verklighetsflykt?

När vi gör något som vi tycker är riktigt kul och lagom utmanande så hamnar vi ofta i flow. Ett sorts lyckoläge som är riktigt härligt att vara i. Där…

stolthet Marcus Cato Sölvesborg happycato.se 5

När vi gör något som vi tycker är riktigt kul och lagom utmanande så hamnar vi ofta i flow. Ett sorts lyckoläge som är riktigt härligt att vara i. Där tid och rum försvinner. Fast det har en baksida och det kallas verklighetsflykt.

Jag har arbetat med hemmasittande barn i skolan. Många av dem har hamnat i ett problematiskt datorspelande. Där de spenderar timme efter timme av spelande. För att de mår bra i den världen. Datorspelen ger dem flow. Den får dem att glömma den jobbiga omvärlden. Den ger dem dessutom identitet och samhörighet.

Skulle de här barnen ha balans i sitt spelande är det en fantastisk sysselsättning, men i många fall hade det här istället blivit en verklighetsflykt. Där skolan och dess värld var för jobbig att möta. Där ibland hemmet var en plats som inte heller var välfungerande. Då fanns datorspelen som en värld fri från ångest och problem i stunden. Fast problemen utanför spelen hopade sig. Och då blev det ännu jobbigare att stiga ur den virtuella världen.

Det är lite som kissa ner sig när det är kallt. Det är väldigt skönt där och då, men efter ett tag blir det jäkligt jobbigt. Du kan gå in i din bubbla, men en dag kommer du behöva möta dina problem. Det är oundvikligt.

Igår när jag var på gymmet kom tanken till mig, att kanske jag med drabbats av verklighetsflykt? Inte i datorspel, men på golfbanan. Inte till den grad att det får direkta negativa konsekvenser. Jag sköter mitt jobb, jag sköter min hälsa och träning. Fast det får kanske indirekta negativa konsekvenser? Konsekvenser jag ännu inte upptäckt, för det är fortfarande varmt och skönt i brallan.

Golfen ger mig glädje. Den ger mig identitet. Den ger mig samhörighet. Dessutom är den hälsosammare än de flesta andra sätt att fly verkligheten. På golfbanan finns inga problem, mer än dem som dyker upp på vägen till att få bollen i hål. Jag är där och då. Och jag finner mig längtandes till att få komma ut och spela.

Det finns saker jag borde ta tag i mitt liv. Stora saker som relationer, skrivande, företagande och sedan massa mindre viktiga smågrejer. Fast jag gör inte det. Jag går runt i en bubbla som är väldigt mycket här och nu. Och jag vet inte själv om jag flyr eller njuter av nuet. Det finns ingen extern part som har några krav på mig. Bara jag själv. Men det är också bara jag som får lida om jag kissar i brallan när det är kallt. Bara för det behöver det inte vara bra.

Jag får se hur det landar. Just nu väljer jag att se det som njutning. Det kommer en vinter som rycker ur mig från verklighetsflykten om det är det jag håller på med. Då behöver jag ändå ta tag i de stora frågorna och har inte möjlighet att fly… 🙂

Tankar i mitt huvud fladdrar förbi. Det här var en av alla dem. 🙂

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Verklighetsflykt?

Livet leker

Att leka blir vi aldrig för gamla för. Och när livet känns kasst, då är det kanske allra bäst läge att leka! Gör något du tycker är kul, något som…

livet leker

Att leka blir vi aldrig för gamla för. Och när livet känns kasst, då är det kanske allra bäst läge att leka! Gör något du tycker är kul, något som inte kräver något av dig, bara lek! Ofta hamnar vi då i en sorts flow som gör att tankarna försvinner iväg, åtminstone för en stund. Det blir ett andningshål som hjälper!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Jobbet är ditt

Kommentarer inaktiverade för Livet leker

Lyckovideo

Den här bloggen har alltid fokus på att göra dig lyckligare. Ibland pratar vi direkt om lycka, ibland om andra områden i livet som påverkar din lycka. I dagens video…

Den här bloggen har alltid fokus på att göra dig lyckligare. Ibland pratar vi direkt om lycka, ibland om andra områden i livet som påverkar din lycka. I dagens video är det direkt fokus på lycka, vad är lycka, vad påverkar vår lycka och hur blir vi lyckliga? Det mesta i den här videon har du kunnat läsa om massor av gånger i denna blogg. Här kommer lite av en crash course! 🙂

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Lyckovideo

Så nära, men ändå inte

Jag är 23 år gammal och har ännu inte fått känna av bestående lycka. Endast korta perioder i mitt liv har jag känt mig riktigt tillfredsställd vad gäller lycka. Jag…

Jag är 23 år gammal och har ännu inte fått känna av bestående lycka. Endast korta perioder i mitt liv har jag känt mig riktigt tillfredsställd vad gäller lycka. Jag skulle nog kunna räkna dem på en hand. Jag talar då om genuin lycka, då man bara vill att tiden skall stå still.

I min förvirrade skalle hade jag för mig att jag skulle spela kvartsfinal i golfklubbens matchspel i lördags. När jag kollade kalendern strax innan jag skulle sticka till golfklubben visade det sig att det var söndagen som gällde (Seger på hål 17… 😉 ). Helt plötsligt stod jag med en helt oplanerad lördag. Vad gör man då? Normalt sett alldeles för lite, fast just denna lördag bestämde jag mig för att ta tag i några riktiga surdegar. Jag har haft  ett par lådor i min klädkammare som tar upp massa plats och jag tänkte att jag går igenom dem för att få ordning och reda. Mitt i det arbetet hittade jag en gammal anteckningsbok. Eller jag hittade flera, likadana, eftersom jag köpte ett 10-pack när jag pluggade på Irland. I någon sorts ambition i att skriva massa saker. Flera var fortfarande tomma, men i en fann jag en text, skriven när jag var 23 år gammal och inledningen på den inledde detta inlägg.

Jag blev löjligt glad över att hitta texten. För jag har absolut inget minne av den. Jag kan inte ens minnas att jag reflekterat över lyckotermen tidigare. Olycka, det reflekterade jag över ofta, men att jag satt mig ner och funderat över lycka, det hade jag glömt. Och det slår mig hur nära jag var att förstå lycka, men ändå så långt ifrån. Det slår mig också, att det jag idag delvis försörjer mig på, att föreläsa, redan då var något som gjort mig lycklig. För jag skriver i texten om de tillfällen jag kan minnas jag varit lycklig (utifrån min 23-årige definition av lycka). Två av de fem tillfällena var i skolan, när jag, tillsammans med andra, hade haft presentationer. En på gymnasiet och en på universitetet. Där vi hade haft ett tydligt budskap, men presenterat det på ett annorlunda sätt. Två tillfällen där jag antagligen upplevde flow, eftersom jag ville att tiden skulle stå still.

…och kunde visa en humoristisk sida som bröt helt bilden av hur mina klasskamrater såg mig. Jag lyckades visa självdistans. Varför kan jag inte visa det oftare? Det är det klart bästa sättet att hantera problem.

Ni som läser kontinuerligt vet att jag ofta skriver om att välja perspektiv. Självdistans är en variant på att byta perspektiv. Du kan zooma ut från dig själv och bjuda på dina brister, utan att det skadar din självkänsla. En människa som mår dåligt försöker ofta hålla upp en fasad. Den kämpar allt vad den kan för att hålla den, vilket gör att självdistansen uteblir. För med den, riskerar fasaden att rasa. Jag minns den här presentationen än idag, jag minns den från gymnasiet med. Jag minns hur oerhört bra jag mådde efter, för jag hade utmanat mig själv.

Det tredje tillfället handlade om en fotbollsmatch jag spelat och jag blev bästa spelare på plan. På samma sätt som presentationerna upplevde jag antagligen flow i matchen och blev sedan externt bekräftad efteråt. Och tillfälle fyra och fem handlade om kärlek, när någon, mot all förmodan, hade visat mig ömhet i ett kort ögonblick. Problemet var att båda de tillfällena bidrog enormt mycket mer till olycka i slutändan… 😀 Och som texten fortsätter förstår jag varför…

Så, vad gör mig lycklig då? Bemött kärlek från någon som jag ser som den vackraste och underbaraste på jorden. Det ger lycka. Att bevisa för mig själv och andra att jag verkligen kan och att bli belönad för det. Det är lycka. Det är därför jag inte känt lycka det senaste 1 1/2 åren. Jag har överträffat mig själv, utvecklats enormt, ändrat hela mitt liv, men människorna i min vardag ser inte förändringen för de har varit mitt i den. De har inte reflekterat över den.

Det är inte konstigt att jag inte var lycklig på den tiden… Hade jag kunnat prata med mitt 23-åriga jag hade jag sagt följande:

Bemött kärlek från den jag ser som den vackraste och underbaraste på jorden är helt rätt. Det ger lycka, den dagen du börjar se dig själv som vackrast och underbarast på jorden. Den dagen du börjar älska dig själv, då kommer lyckan. Annars riskerar du bara bli ett bekräftelsesökande monster, som aldrig kan bli mätt. Oavsett hur ofta någon bemötte mig med kärlek.

Att bevisa för mig själv och andra att jag verkligen kan och att bli belönad för det. Det är inte alls lycka, det är bekräftelsesökande… Att utvecklas är lycka, men bara om du gör det för din egen skull. Inte för andras. Jag vet att min utveckling under den perioden gjordes för att passa in i någon annans mall. Det gav inte lycka. Det gav självdestruktivitet och självhat. Det gav en ung man som ständigt körde över sina värderingar och han visste egentligen om det. Fast han klarade inte stå emot. Det gav en ung man som skadade sig själv genom beroenden. Som letade efter lyckan i andras bekräftelse. Som letade lycka i att lyckas.

Jag avslutar sedan med att reflektera över vad som ger mig glädje. Det roliga är att till stor del hade jag förväxlat begreppen. För det jag skriver kring glädje handlar mer om långsiktig lycka, det jag skriver om lycka handlar mer om glädje och den kortsiktiga rockstjärnelyckan.

Vad får mig att känna glädje? Att umgås med vänner jag verkligen bryr mig om, att höra och berätta saker för vänner (samhörighet). Att slå en bra drive (rockstjärnelycka…). Att lyckas nå upp till min förmåga (upplevd utveckling). Att ha disciplin (upplevd kontroll) och att verkligen känna att man försöker göra det bästa av sitt liv (mening och syfte). Att träffa familjen efter att ha varit borta ett tag (samhörighet). Att tala med en människa på samma intellektuella nivå (samhörighet och aningen pretentiöst…). Att se en bra film, läsa en bra bok (rockstjärnelycka/flow). Att skita (jag hade fattat grejen med en lycklig bajs redan då!! 😀 ). Att höra att man betyder något för någon (extern bekräftelse, men också samhörighet).

Att ta reda på vad som egentligen gör oss lyckliga, det var inte lika lätt för den 23-årige Marcus som det är för oss idag. Jag hade tillgång till Internet och Altavista (dåtidens Google). Inga bloggar, inga riktiga sociala medier, inget Youtube. Ingen riktig våg av självhjälpsböcker, även om de fanns, men inte i mitt universum. Mycket av vad som gör oss lyckliga fick jag genom mina studier i organisationsutveckling. Fast jag fattade det inte riktigt då, det tog några år att inse hur jag kunde göra de teorierna mer personliga.

Mitt mission idag, mitt högre syfte, är att göra det lättare att förstå lycka och att sprida vad som verkligen gör oss lyckliga. Jag vill att alla ska lyckas nå upp till sin förmåga, men enbart om det skapar välmående. Jag vill skapa en värld där 23-åriga Marcusar fortsätter reflektera över lycka, men också får med sig verktygen och förståelsen vad som gör oss lyckliga. Jag vill bidra till att vi kan gå till arbetet och känna att här kommer jag till en arbetsplats som får mig att må bra. Där chefer, ledare och medarbetare förstår nycklarna till en lycklig arbetsplats. Där vi förstår att en välmående arbetsplats också presterar klart mycket bättre än en där personalen mår dåligt. Jag saknade det högre syftet som 23-åring. Mitt fokus låg helt naturligt på mig själv, för jag ville må bra. Hade jag kunnat ha mer distans, hade jag sett att lyckan jag upplevde när jag presenterade eller blev man of the match inte handlade om mig. Det handlade om att få vara del av ett team, om att få bidra till laget och för att ge. Jag hamnade rätt till slut och jag är evigt tacksam för mina tidigare versioner, att de varit funderare och sökare, som lämnat mig små juveler, att återfinna och omdefiniera.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

 

 

 

 

 

Kommentarer inaktiverade för Så nära, men ändå inte

Type on the field below and hit Enter/Return to search