Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Etikett: förlåt

Gud, jesus och den heliga anden

Jag var på dop för över ett år sedan. Min lilla systerdotter Doris skulle döpas och hon är ett lyckopiller i sig. Dopet var inlagt i söndagens högmässa, vilket gjorde…

Treeningheten utan gudJag var på dop för över ett år sedan. Min lilla systerdotter Doris skulle döpas och hon är ett lyckopiller i sig. Dopet var inlagt i söndagens högmässa, vilket gjorde att nästan 90 minuter tillbringades i kyrkan. Personligen så gillar jag kyrkor, men inte speciellt ofta kyrkan. Jag talar ibland om den tidiga skulddrivna religionen som hindrade människor från lycka. Du skulle inte göra saker för att du mår bra av det, utan för att gud (läs kyrkan…) mår bra av det. Skulle du råka må bra av det, då var det antagligen en synd!

Jag har absolut inget emot religion, jag ser mig själv som troende, men jag har knoppat av kyrkan från tron. Min gudsbild stämmer inte riktigt överens med någon kyrka jag stött på. Jag ser det som så, finns gud så vill hen att vi skall vara lyckliga. Och lyckliga blir vi genom att göra saker som är bra för oss själva och som gör gott för andra! Så därför har vi satts på jorden för att göra just detta. Utifrån den filosofin så hade jag likaväl kunnat vara ateist. Min gudstro vilar egentligen bara på ett rätt enkelt fundament, att våra mänskliga hjärnor inte kan hantera att tänka evigheter. Vi har svårt att föreställa oss något som evigt, exempelvis att universum aldrig tar slut, samt det eviga tidsperspektivet. De människor som funderat för länge på de koncepten har ofta blivit mer eller mindre galna. För mig är det beviset på att det finns en större kraft, ett olösbart mysterium. (Även om naturvetenskapen ständigt försöker skjuta sönder den) De flesta kristna håller inte med om det, men det är mitt val och jag får ta konsekvenserna i nästa fas om det är annorlunda! Sen gillar jag den där Jesus med, han verkade vara en rätt skön snubbe som fattade det här med lycka. Så han är rätt bra att ha som rättesnöre i vissa frågor! 🙂

Jag har heller inget emot ateism, jag förstår fullt ut att det är fullkomligt ologiskt att tro på gud. Det finns inte ett enda konkret bevis att hen finns och med mycket av den galenskap som står i bibeln och andra skrifter. Eller allt ont som gjorts i religionens namn. Så det här inlägget skulle inte alls handla om något sådant, för mig får man tro vad man vill, så länge det utgår från att göra gott för sig själv och alla andra.

Tillbaka till dopet. Prästen kom efter ett tag fram till sin predikan. Där pratar han om gud, jesus och den heliga anden som tre olika karaktärer. Gud var skaparen, den som hade skapat allt som fanns. Jesus var försonaren, den som tog straffet för människans synder. Och den heliga anden var hjälparen, den som fanns kvar idag och hjälpte oss genom bön och annat. Det här fick mig att börja tänka lycka! Börjar redan bli arbetsskadad.

Den kristna treenigheten handlar faktiskt rätt mycket om lycka, fast den kristna tron har inte riktigt fått ihop det. Ser vi utifrån ett lyckoperspektiv så är en av drivkrafterna bakom ett lyckligt liv att skapa något större än sig själv, och lämna något efter sig. Vi lär ju inte lira i guds liga, skapa jorden, människor och en massa annat klarar vi inte av. Däremot så kan det vara att få barn som växer upp, dina gener förs vidare. Det kan vara att skriva en bok, driva ett företag som växer eller bygga ett hus. Människan har genom alla tider haft en drivkraft att skapa och göra något större än sig själv. Det gör oss helt enkelt lyckliga.

Försoning, ytterligare en viktig del i ett lyckligt liv. Det handlar inte bara om att förlåta andra, även om det är ack så viktigt. Det handlar minst lika mycket om att förlåta dig själv, försonas med att du är mänsklig och inte perfekt hela tiden. Vissa människor har oerhört svårt att förlåta andra, medan andra har oerhört svårt att förlåta sig själva. Vi behöver bli bra på båda två för att bli långsiktigt lyckliga!

Och den sista, hjälparen. Den är liksom lite självklar. När vi skapar behöver vi skapa bra saker för andra för att bli lyckliga. Att bygga en atombomb gör ingen lyckligare, om de inte är fullt övertygade om att det ska bidra till en bättre värld. Det är ett helt annat inlägg inser jag! Vi behöver hjälpa andra för att bli lyckliga, men vi behöver också hjälpa oss själva. Vi behöver behandla oss själva med godhet. Både genom vårt sätt att tänka och agera. Äter du fyrahundra kanelbullar varje dag så hjälper du inte dig själv! Bakar du däremot fyrahundra kanelbullar varje dag och ger en till dig själv, trehundranittioåtta till hemlösa och en till mig såklart, ja då gör du mer gott för dig själv och andra! Ännu bättre om det var något nyttigt du bakade!

Med risk att få halva kristna världen emot mig, men lär dig av gud, jesus och den heliga anden, var din egen treeninghet! Oavsett om du är kristen, ateist, muslim eller rastafari!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Gud, jesus och den heliga anden

Förlåt

Det här inlägget skrivs på kvällen den 7 februari 2017. Det har varit en konstig dag, jag har av olika anledningar fyllts av stor saknad efter mamma. Jag har gråtit tre…

Förlåt

Det här inlägget skrivs på kvällen den 7 februari 2017. Det har varit en konstig dag, jag har av olika anledningar fyllts av stor saknad efter mamma. Jag har gråtit tre gånger idag och fyllts av kärlek genom alla minnen. Dagarna efter mamma gick bort så grät jag en hel del, men efter det har det bara skett vid något enstaka tillfälle. Så det har känts skönt att få göra det.

Jag har också hamnat i tanken på alla saker jag gjort genom livet, som jag inte känner stolthet över. De tillfällen när jag gjort andra illa, sårat andra eller brustit i den människa jag vill vara. Allt från att jag slog min barndomsvän Andy i magen när jag var nio, till att jag skrev ett mejl till en tjej, där jag skrev saker jag inte skulle ha skrivit. Det finns så mycket misstag man gör genom livet, som inte är gjorda med ett ont uppsåt, men som ändå sårar eller skadar. Och idag vill jag säga ett kollektivt förlåt till alla de människor jag behandlat illa eller sårat genom åren. Stort som smått. Jag önskar, av hela mitt hjärta, att det jag gjorde vore ogjort.

Jag är ju inte ensam om att ha sårat eller gjort illa människor. Det har vi alla gjort och vi har alla blivit sårade. Det är något vi alla måste leva med för resten av våra liv. Vissa har lättare att släppa det, andra bär med sig skulden genom hela livet. En del av mig kommer alltid bära med mig det jag ångrar, det har ändå varit jag, även om det var en tidigare version av mig. Jag kommer med all säkerhet såra fler människor genom mitt liv, trots att jag inte vill det. Jag hoppas dock det blir allt färre, ju äldre jag blir. Någonstans vill jag kunna se tillbaka på mitt liv och se att jag har gjort mycket mer gott än ont för världen och dess invånare. Det kommer inte göra det bättre för de människor jag sårat, men det gör kanske ändå i slutändan någon skillnad.

Det här med bikt och syndernas förlåtelse är ju ett ganska skönt sätt att lösa sig från sina brister. Där du kan gå in och berätta vad skit som helst som du har gjort, för att sedan gå ur biktbåset utan skuld. -Jag har rånmördat 72 personer. -Jaha, min son, fadern förlåter dig! Det här är rätt lätt att skoja om, men det finns en allvarligare sida av detta. Människor som verkligen, verkligen ångrar de saker de gjort. De som har förändrats, kommer ju kunna gå igenom livet mycket lättare, än vad de annars hade gjort. För de som verkligen ångrar det de gjort, är de som med största sannolikhet kommer vara de som har svårast att förlåta sig själva. Och då kan det vara skönt att få en extern bekräftelse på det, oavsett guds existens eller inte. Och de som inte egentligen ångrar sig, kommer inte ha någon större nytta av syndernas förlåtelse. Oavsett guds existens eller inte! 🙂

Jag kan tänka på min mammas liv. Hon hade svårt att förlåta sig själv ibland, för saker som 99 % av oss inte skulle tänka en andra tanke på. Samtidigt hade hon förmågan att förlåta andra, som 99 % av oss aldrig skulle kunna förlåta. Jag behöver bli bättre på att förlåta mig själv för vissa saker och ibland bli bättre på att förlåta andra. En dag når jag dit jag vill vara, men den processen är lång. Jag ser förmågan att förlåta som den finaste egenskapen som finns.  Det är den egenskap jag eftertraktar allra mest! Det är en förutsättning för att leva ett riktigt lyckligt liv. Oförmågan att förlåta äter upp oss. Oförmågan att be om förlåtelse likaså. Det jag märker är att det blir lite lättare att förlåta när vi får distans till det som hänt oss. När vi är mitt uppe i det, så blir det svårare att ta ett steg tillbaka och reflektera. Det finns stolthet och massa annat som hämmar oss. Och sen ska vi ju inte ta vilken skit som helst, men på sikt finns det ingen mening att gå runt och ha agg mot människor, även om de skulle vara idioter. Det är bara vi själva som förlorar på det.

Som sagt, jag vill uppriktigt be om ursäkt för om jag sårat eller behandlat dig illa i livet. Det var aldrig min mening och kanske har jag lidit mer av det än vad du har! Jag kan aldrig göra det ogjort, men är det något jag kan göra för dig idag, så snälla säg till! Och jag kan aldrig kräva av någon, att de ska förlåta mig.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Förlåt

Type on the field below and hit Enter/Return to search