Midsommarfirandet är över och åtminstone här i södra delarna av landet så har det varit fantastiskt väder. Själv har jag spenderat min tid med familjen, havet, träning och böcker. Fyra saker som gör mig lyckligare. Hoppas du har haft det minst lika bra!
Idag får ni ett lite annorlunda blogginlägg. En juldag för kanske tre år sedan så var jag ute och promenerade. Jag hade träffat en av mina systersöner, Adam, på julafton. Han kämpade sig igenom högstadiet vid det tillfället. Jag började tänka på min egen tid som tonåring och hur jag fullkomligt hatade den, hur mycket jag vet idag som jag önskade att jag hade vetat då. Jag har gjort i stort sett alla misstag man kan göra för att leda sig själv till olycka, tänk om jag kunde berätta om de misstagen för mina syskonbarn och andra unga så att de inte behöver gå runt och må lika dåligt som mig i tonåren och i de unga vuxenåren. Så under juldagspromenaden kom jag på idén att skriva en bok, 10 misstag jag har gjort och som du kan lära dig av. Jag skrev och skrev på den där boken. Jag hade ingen direkt struktur när jag skrev den, bara massa hållpunkter kring misstag jag gjort. Till slut hade jag fått ihop ett första utkast, men det höll inte det mått jag ville ha på en bok. Många av misstagen gick in i varandra, strukturen var dålig och jag kände att den fick läggas åt sidan.
Så kom en dag när idén till den här bloggen föddes och jag började skriva några inlägg här hemma. Så tänkte jag på mitt utkast, kanske fanns det delar av den som kunde passa in? Ja, när jag tittade igenom utkastet så insåg jag att nästan varenda kapitel skulle passa galant som blogginlägg. Därför kommer jag då och då kasta in små kapitel från den boken, för de handlar alla om att må bättre och få ett lyckligare liv. Så Adam och alla andra, läs och lär av ett av mina stora misstag i livet, att inte kunna säga nej.
Jag hittade en vän för ett antal år sedan, vi delade samma jobb och samma utmaningar. Vi var unga chefer i en bransch där vi förväntades göra allt. En ekvation som inte gick ihop, vi var ju båda två människor som ville vara till lags, vara duktiga och göra alla nöjda. En omöjlighet då vi båda hade över 1 000 medlemmar att ta hänsyn till och ytterligare 6 000 gäster som kom och besökte vår anläggning varje år. Alla ville ha det så bra som möjligt och vår roll var att skapa de möjligheterna. Jag och min vän hamnade på samma utbildning och våra samtal varade långt in i natten, om omöjligheten i våra jobb och svårigheterna i detta. Även om vi inte kom fram till så mycket så var det oerhört skönt att få tala ut, känna stöd och ha någon annan som förstod min situation.
Vår utbildningsvecka var över, jag satte mig på tåget från Stockholm när det plingade till i mobilen. Ett sms från min vän som löd:
”Kom ihåg att säga nej är att säga ja till något annat”
De orden satte sig djupt inom mig. Inte för att jag riktigt tog till mig av det just där och då, men med mognaden så kom också förståelsen att det går att säga nej till saker. För mig handlade det till slut om att stå inför valet att säga ja eller nej till livet. Jag var så långt nere man kan komma, jag jobbade som chef, jobbade hur mycket som helst, livet utanför jobbet existerade knappt. Samtidigt så räckte det inte, det fanns inte en chans att jag skulle kunna leva upp till det som förväntades, det fanns inte en chans att jag skulle kunna få ordning på det som behövdes. Naturligtvis var det mest jag själv som lastade på mig dessa förväntningar, att det var mitt uppdrag som chef att ordna allt, det var därför de anställt mig. Till slut nådde jag en bristningsgräns, att antingen säger jag nej till livet, dvs. avslutar det, eller så säger jag ja till livet och börjar leva det utifrån de förutsättningar jag ville. Jag valde det senare och där och då bestämde jag mig för att säga ja till saker som jag mår bra av och som jag vill, samtidigt som jag sade nej till saker som jag inte ville eller som inte ledde mig dit jag ville.
Det enkla men ändå så svåra beslutet ledde till att en helt ny värld öppnade sig. En av de första åtgärderna jag gjorde vara att säga nej till mitt jobb, jag sade upp mig mitt i finanskrisen utan något nytt jobb. Jag var trött på att slava för något som inte ledde mig till lycka eller välmående. Det beslutet, att säga nej till att må dåligt mer och prioritera mig själv först var det viktigaste beslutet jag tagit. Det var också det bästa beslutet jag tagit. Att vara alla till lags och inte prioritera dig själv kommer aldrig att leda dig till ett lyckligt och meningsfullt liv. Ta det klassiska exemplet som de kör på säkerhetsgenomgången på flygplan. Om tryckt faller i kabinen skall vi ta på oss andningsmasker, rådet är alltid att sätta på andningsmasken på dig själv först innan du gör det på ditt barn. Det är helt enkelt så att skulle du göra det tvärtom så skulle du kunna tuppa av och inte kunna hjälpa ditt barn mer. På samma sätt fungerar det i livet, om du inte prioriterar dig själv först och din egen lycka så kommer du att få väldigt svårt att göra andra lyckliga, speciellt de som står dig nära. Det här betyder på inget sätt att du skall vara egoistisk och bara tänka på dig själv, tvärtom. Det handlar dock om att sätta gränser, att göra goda saker gentemot andra för att du vill göra det, inte för att de tycker att du skall göra det eller att det förväntas av dig. Tänk själv vilket du skulle må bäst av, att du lagar en god middag till din partner för att han förväntar sig att få mat när han kommer hem. Det finns antagligen väldigt lite glädje i det, och innehåller mer stress. Skulle du dock laga en middag till din partner för att du vill visa din uppskattning och kärlek för honom så kommer du ha en helt annan känsla i dig själv, du kommer att må bättre. Och har du en partner som förväntar sig att få maten serverad varje dag, då är det nog bättre att du börjar prioritera dig själv och leta efter en partner som uppskattar dig.
Det är ju det här som är så svårt, många av oss lever med människor omkring oss som efter år har byggt upp förväntningar hur vi skall vara. Är du en person som alltid har satt andra i första rummet och inte prioriterat dig själv, då finns ju förväntningar på att du skall fortsätta göra det du alltid gjort. Det här är jättesvårt att komma ifrån och vi faller lätt tillbaka in i rollen som vi egentligen inte tycker om. För mig var det ju relativt enkelt att prioritera upp mitt eget liv, jag var singel (rätt mycket tack vare att jag inte prioriterat mig själv) och jag hade möjligheten att säga upp mig från mitt jobb utan att någon mer än jag blev lidande. Jag var dock helt bekväm med att ta konsekvenserna av mitt beslut, jag kunde tänka mig att bo i bilen om det skulle krävas. Så långt gick det inte, jag sålde min lägenhet och med två förstående föräldrar så kunde jag bo hos dem tills jag hittade vad jag ville göra. Kanske inte ett drömscenario när man är runt 30 år, men för mig innebar det frihet att kunna ta mig vidare mot något som jag själv ville. Oavsett, jag hade enklare än de flesta andra att prioritera upp mig själv. Jag förstår om du känner att det är mycket svårare, men jag tycker ändå att du skall prova. Det går faktiskt att börja smått, börja med ett område i livet som du inte är nöjd med. Exempelvis din hälsa, börja sätta din hälsa i första rummet före andras och se vad som händer. För mig personligen kommer den i första rummet oavsett, min hälsa är högre prioriterad än något annat i mitt liv. Säg att du börjar sätta din hälsa i första rummet, vad kan det innebära? Jo, att du kanske går ut och tar en promenad för att du vill göra det för din skull, istället för att sätta dig bredvid din partner framför senaste säsongen av Game of Thrones. Bara ett sånt enkelt steg innebär att du tar makt över ditt eget liv, du sätter dig själv i förarsätet och jag lovar att du kommer att må bra av det. Och ju bättre du mår desto mer gott kan du göra för de omkring dig. För vi människor fungerar så enkelt egentligen, att gör du goda saker för andra för att du vill göra det, så kommer du att må bättre, och den du hjälper kommer må bättre. Det blir som en positiv spiral.
Det här med att prioritera upp sig själv är ett första steg. Du börjar alltså att säga nej till något som inte leder dig till ett mer välmående och lyckligt jag, för att säga ja till något som du vet att du mår bra av. Vad det är som du börjar prioritera är det bara du som kan svara på, varje människa är unik, men det kan ju vara att prioritera sina barn mer istället för sitt jobb, sin hälsa framför chipsen eller bokskrivandet före Let´s Dance. Det handlar också om att prioritera olika områden av sitt liv. Som jag skrev så kommer min egen hälsa som första prioritet i mitt liv, helt enkelt för att jag lärt mig att jag måste må bra för att få andra att må bra. Det betyder både min fysiska och mentala hälsa. Min fysiska hälsa för att jag då orkar mer, men också för att genom att vara aktiv så blir också den mentala hälsan bättre. Efter det så prioriterar jag min familj och vänner, de är betydelsefulla för mig och är också viktiga för att få mig att må bra. Sedan kommer min egen utveckling, att lära mig nya saker, det är det som driver mig här i livet och då kommer det högt upp på listan. Sedan fortsätter det så med alla möjliga områden, arbete, pengar, upplevelser och allt vad det kan vara.
Så vad prioriterar du i ditt liv? Vad ger dig det största välmåendet? Prioritera det som nummer ett och du har tagit ett stort steg på vägen mot ett bättre liv. För har du gjort en medveten prioritering så kommer du också kunna ta nästa steg, att strukturera ditt liv så att det du mår bra av tar mer plats i ditt liv och det som du mår dåligt av tar mindre plats. Det bästa är ju om den tid som du får lägga på att göra det du mår dåligt av byts ut mot saker du mår bra av. Säg att det skulle vara 10 % av din tid som denna förändring skedde på, att du bytte det dåliga mot det bra, det hade haft en enormt stor positiv skillnad på ditt liv, eller hur?
Själv har jag en sådan enkel sak som städning. Jag kan ju inte säga att jag mår dåligt av det, men jag tycker inte det är kul. Det finns många som tycker det är rogivande, men jag tillhör inte dem. Jag har valt att prioritera att köpa in städning från ett företag, för det gör att jag får mer tid över till annat som jag tycker är roligt, samtidigt som jag får ett bättre städat hem än annars. Det är helt enkelt en prioriteringsfråga. Jag har tillräckligt bra inkomst för att prioritera det, men jag prioriterar naturligtvis bort annat när jag köper städning, men för mig är min tid viktigare än mycket annat så då blir det helt enkelt så. Kanske du prioriterar att resa utomlands istället för att köpa en finare bil eller en diskmaskin istället för att slippa lägga tid på att diska för hand. Hela vårt liv består av val och prioriteringar, vägen till ett större välmående utgår från att du börjar prioritera det som är viktigt för dig och gör val utifrån de prioriteringarna. Du måste helt enkelt börja säga nej till de saker som inte är värt att lägga tid på, för det betyder att du kan säga ja till det som är det istället.
Min vän lyckades också börja säga nej så småningom och bytte bransch. Det är ofta så, vi är kloka nog att förstå vad som behöver göras, men vi tar ofta för lång tid på oss att faktiskt göra det. Mitt råd är att agera mer, lev upp till dina egna förväntningar av dig själv!
Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!
Happy Cato
Vad är det som gör att så många människor fortfarande blir provocerade av att se en man i en klänning? Att någon väljer att dela sitt liv med någon av samma kön? Att en person förtjänar att bli föraktad för att de har en annan hudfärg? Att personer får rättvisa förutsättningar? Vad är det som har gett människor makten att bestämma över hur andra människor ska vara eller inte vara? Det gör mig ledsen. För så länge människor väljer att leva sitt liv så att det inte skadar någon annan, så förstår jag inte hur det kan provocera så mycket. Speciellt när jag vet att det är många som delar samma privilegier som mig som känner så. Vi som åtnjuter alla fördelar i samhället bara för att vi råkade ha tur i genlotteriet (utifrån samhällsnormen…).
