Etikett: fysisk aktivietet

Lycka är en process som aldrig tar slut

16 augusti, 2017 20:00 16 augusti, 2017

7 min read

492 views

Kommentarer inaktiverade

Kalla det vad du vill, envishet, målmedvetenhet eller dumdristighet. En av de viktigaste sakerna för att bli lycklig på lång sikt är att ha just förmågan att aldrig ge upp….

Kalla det vad du vill, envishet, målmedvetenhet eller dumdristighet. En av de viktigaste sakerna för att bli lycklig på lång sikt är att ha just förmågan att aldrig ge upp. För processen tar tid, den pågår egentligen hela ditt liv. För det är själva processen som är lyckan.

Låt oss ta ett exempel. Säg att du har tjugo kilos övervikt. Du vill jättegärna gå ner de kilona, men du har inte orkat ta tag i det. Det begränsar ditt mående, eftersom du vet att du borde göra något åt det. Du lever inte upp till dina egna förväntningar. Och att inte leva upp till våra egna förväntningar påverkar våra lyckonivåer negativt.

Så kommer dagen där du börjar ta tag i träningen och kosten. Du går ut stenhårt och går snabbt ner tre kilo. Lyckonivån ökar, du gör det du behöver göra för att skapa den förändring du behöver. Dessutom känner du dig snyggare med några kilo mindre, vilket spär på känslan.

Eftersom du kört på hårt i början, känner du att du behöver pressa dig ut varje gång du ska träna. Det är inte roligt att få blodsmak i munnen. Känslan efteråt är härlig, men den har svårt för att kompensera jobbigheten att ta sig ut. Samtidigt så börjar kilona på vågen stagnera, andra veckan är det ner ett kilo, tredje veckan ett halvt. Du börjar ifrågasätta både dig själv, om du gör rätt, och om det är värt det. Dessutom åker du på en förkylning och kan inte träna mer, och så faller du ur rutinen och går tillbaka till ditt gamla liv. Här tror jag många känner igen sig. Och du kommer kanske en kort period vara lite gladare, för du försökte ju ändå. Saken är den att du rent teoretiskt kan bli lyckligare efter detta, för dina förväntningar på livet och dig själv kan ställas om. Du börjar välja sanningar som att lite mullighet är bra, jag är inte en sån som kan träna, min ämnesomsättning är för dålig. De valda sanningarna skapar en lägre förväntning på livet, men den leder inte till den lyckan som du är värd!

Eller så är du en av alla dem som tränar på, går på en diet och lyckas gå ner de 20 kilona. Du har verkligen ansträngt dig och du känner verkligen hur du mår bättre av att ha gjort det här. Du har tagit tag i ditt problem och löst det. Och du kommer vara lyckligare i hela livet! Eller kommer du verkligen det? Nej, för det är processen som skapar lyckan. När du nått ditt mål så kommer det en tomhet, vad skall du nu göra. En del är så nöjda med att nå sitt mål, så de går tillbaka till sitt gamla liv och så har de gått upp 20 kilo igen. Sedan börjar de om resan igen, för de vill uppleva samma grej. En riktig jojo-bantare. Det här är samma triggers som i ett beroende, du har upplevt en kick av välmående i resan ner i vikt. När den är klar har du inga andra strategier så du går upp allt igen och hoppas på att få samma kick i nästa omgång. Under uppgången i vikt får du ju dessutom massa kickar av onyttig mat. Andra gången du går ner får du inte samma kick som första gången, du har redan gjort den resan och den är inte lika utmanande längre. Du har redan kunskapen om hur du gör, du lär dig mindre nya saker och det utvecklar inte dig. Det är en redan inkörd process. Samtidigt som du får mindre uppmuntran från din omgivning för de har ju redan sett dig göra det en gång och då gick du ju tillbaka till det gamla. Så du siktar på att gå ner snabbare eller mer i vikt, för att kompensera lyckobortfallet. Vilket kan vara direkt ohälsosamt.

De som blir långvarigt lyckliga är de som förstår att lyckan är en process i sig. Att du behöver ständigt utvecklas utifrån den vision du har av dig själv. De som blir lyckliga på riktigt är de som förstår att en viktnedgång på 20 kilo kommer inte göra dem lyckligare, om det inte innebär att de skaffar sig en hälsosammare livstil som är hållbar på sikt. De inser också att 20 kilo inte kan vara det enda utvecklingsmålet de har, utan det måste finnas både parallella mål och efterföljande mål. För det kommer veckor när det är kämpigt med att gå ner i vikt, lägger du ditt välmående helt i den korgen, då kommer du inte må bra just då. Har du däremot olika mål att jobba på, i olika delar av livet, kanske det går bättre på några andra områden som kompenserar för det tuffa i viktnedgången. Så ha parallella mål som inte är beroende av varandra, inom alla delar av ditt liv. Och se till att när du har gått ner 20 kilo i vikt så har du ett annat mål som tar vid, kanske bygga mer muskler, springa ett maraton eller vad det nu kan vara. Det gör att du ständigt strävar efter att utvecklas, hitta nya och bättre rutiner samt har något att kämpa för.

Det här gäller för alla områden i livet. För er med viktproblem som brukar ha tendensen att göra allt med 300 % kraft när ni väl sätter igång, som springer en mil första gången ni tränar för att sedan aldrig göra om det. Till er har jag ett råd som fungerade för mig när började min process och som någon klok människa sade till mig (minns tyvärr inte riktigt vem): -Träna aldrig hårdare eller längre än att du inte skulle vilja göra det imorgon igen! Det är en fantastisk regel som tillåter dig att bygga en långsiktig process!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Lycka är en process som aldrig tar slut (Lyssna eller ladda ner dagens blogginlägg som inläst MP3-fil)

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening

Josse, Zorro och cirkeln

Marcus Cato

6 augusti, 2017 20:15 6 augusti, 2017

6 min read

407 views

Kommentarer inaktiverade

I morse var jag ute och sprang med min kära syster Josephine. Ni som läser ofta kanske minns detta inlägg. Konversationen jag hade den dagen var med henne, det var…

I morse var jag ute och sprang med min kära syster Josephine. Ni som läser ofta kanske minns detta inlägg. Konversationen jag hade den dagen var med henne, det var hon snabb med att offentliggöra. 🙂 Det har gått knappt två månader sedan det skrevs och det har verkligen hänt grejer. Från att knappt ha klarat 1,5 km då så sprang hon idag 4,3 km i kuperad terräng (Klinten i Osby). På under två månader så har hon alltså nästan tredubblat distansen och dessutom ökat i tempo.

För mig var min resa liknande. Jag kunde knappt springa 2 kilometer när jag började springa, ett par år senare sprang jag Göteborgsvarvet (21 km) på under två timmar. Det är ingen monstertid, men för någon som tidigare knappt kunde ta sig framåt så är det en jäkla bedrift!

Fysisk aktivitet är för mig ett av de viktigaste sätten för att skapa ett lyckligare liv, men Josses träning handlar också om grundstegen till lycka, upplevd kontroll och upplevd utveckling. Hennes träning går att överföra till andra områden. Och det tänkte jag beröra idag.

Har ni sett filmen om Zorro, med Antonio Banderas? I den är han under en del nedbruten och uppgiven. Han super och är bitter över sin brors bortgång. Samtidigt som han vill göra skillnad. Han vill hoppa direkt upp på fjärde steget till lycka, mening och syfte. Problemet är att han hoppade över de ack så viktiga stegen upplevd kontroll och upplevd utveckling. I filmen möter han sin läromästare, den gamle Zorro, som hjälper honom. Läromästaren har en liten cirkel på golvet och tvingar Zorro att hålla sig inom denna när han tränar fäktning. Ungefär som Daniel LaRusso får göra sin klassiska Wax on-Wax off i The Karate Kid. Det är inte alls kul att öva sig inom cirkeln, men läromästaren tvingar sin adept att hålla sig där, trots tjat. Sakta, men säkert utvecklas både Zorro och Karate Kid. De lär sig att uppleva kontroll och självbehärskning. Precis det här är vad Josse gör rätt. Hon började inte med att försöka springa milen, för hennes kropp hade inte gillat det och hennes hjärna hade skrikit NEJ varje gång hon ens funderade på att springa igen någon gång i livet. För den känslan att pressa sig i början hade satt en känsla som inte alls var behaglig. Istället tar hon det sakta, men säkert. Varje runda ökar hon med några meter, hon behåller kontrollen även om det är frustrerande att vilja springa ännu längre eller snabbare.

När Zorro och Karate Kid lärt sig att uppleva kontroll tar det inte lång tid förrän de gör mycket mer avancerade tekniker. Deras kontroll har gjort att deras upplevda exponentiella utveckling sedan tar fart. Helt plötsligt kan Zorro svinga sig från ljuskronor och fäktas. Karate Kid kan göra tranan på en smal stock osv. På samma sätt ser Josses utveckling ut. Sista två rundorna har hon ökat längden med nästan en kilometer. När du har lärt dig att ta de små stegen, så kommer du att kunna ta större steg relativt fort. Problemet med mänskligheten är att vi vill ta de stora stegen direkt! Sluta med det! Håll dig i cirkeln! Ta små steg, lär dig självkontroll och du kommer få igen det tusen gånger om i slutändan!

Josse säger själv att träningen är mycket skönare nu, än när hon började. Hon har kommit över den där jobbiga tröskeln, den vi behöver komma över för att börja skönja effekten. Jag ser på henne att hon börjar fatta grejen! Nu är det bara att hålla i, fortsätta utvecklas och sedan också klara sig igenom när man når en platå. För då och då blir det stopp i utvecklingen. Då gäller det bara att bita i och fortsätta. Kanske testa något nytt, köra intervaller eller träna i backar. Fast det är en bit kvar innan vi är där. 🙂

Idag har jag fått medverka som gäst i Levnadspodden (avsnittet kommer nästa söndag). Jag berättade om min egen resa och lite kring lycka. Gång på gång återkom jag till den upplevda kontrollen. Kontroll i formen av självkontroll och upplevd kontroll är så oerhört viktigt. Jag pratar om det här och på andra ställen mest hela tiden. Kontroll i form av att kontrollera andra eller att försöka kontrollera sådant vi inte kan kontrollera, det är däremot fullständigt värdelöst! Och vi är ibland mänskliga, vi klarar inte av att hålla vår kontroll 100 % i alla lägen. Det är jag den första att erkänna! 🙂 Stress, trötthet, alkohol och mycket annat sätter ner vårt självkontrollsförsvar som kan få oss att göra både små felsteg och fullständigt idiotiska grejer (lex Anders Borg, var på skalan tänker inte jag bedöma utan att ha varit där…), men eftersträva och lär dig förstå att det är i den som första steget till ett lyckligt liv finns.

Jag är grymt imponerad och stolt som bror över Josse. Hon börjar göra saker väldigt rätt, inte bara i träningen, utan även på andra plan. Hon har verkligen satt sig i förarsätet i sitt eget liv. Fortsätter det här i något år riskerar jag att bli omsprungen! 😀 Men det blir jag gärna!

Ha en fantastisk vecka!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening

Rör på dig!

Marcus Cato

11 juni, 2017 20:12 11 juni, 2017

7 min read

462 views

2 kommentarer

Jag hade idag en konversation med en person som står mig nära. Det handlade om ett ämne som jag ofta stöter på i mina samtal med människor, nämligen träning. Eller…

Jag hade idag en konversation med en person som står mig nära. Det handlade om ett ämne som jag ofta stöter på i mina samtal med människor, nämligen träning. Eller mer om oförmågan att börja träna. Trots att man vet att det skulle vara bra. Så idag vill jag bara ge alla som inte är speciellt fysiskt aktiva en uppmaning, börja röra på er!!

Det finns forskning på deprimerade personer och kopplingen till fysisk aktivitet. I en studie fick personer med depression tre olika recept. En grupp fick endast antidepressiva medel. En andra grupp fick en kombination av antidepressiva och fysisk aktivitet. Den tredje gruppen fick bara fysisk aktivitet. Efter några veckor följdes personerna i studien upp. Grupp två och tre uppvisade ett klart bättre mående än grupp ett. Alltså, de som hade någon form av fysisk aktivitet som recept hade större framgång att komma ur sin depression än de som bara hade antidepressiva mediciner.

Efter några månader så följde man upp gruppen igen och det visade sig nu att grupp tre mådde bättre än de andra grupperna. De personer som alltså bara hade fått fysisk aktivitet i sitt recept, var alltså de som nu mådde bäst! Bättre än medicinerna.

Vi lever i ett samhälle där alltför många vill ha snabba lösningar på sina problem. Piller är en sådan lösning, den hjälper ju här och nu, men du får inte ett verktyg som hjälper dig långsiktigt. Fysisk aktivitet är ett verktyg som du kan använda varje dag i hela livet för att må bättre! Det handlar inte bara om det, fysisk aktivitet har så oerhört många positiva effekter på oss. Den frigör endorfiner, den gör vår kropp starkare, den får oss att sova bättre, ger oss energi, ökar vår koncentrationsförmåga och mycket mycket mer. Boken Hjärnstark har fått mycket uppmärksamhet det senaste året. Den som inte börjat träna ännu bör läsa den för att förstå vilka fantastiska fördelar träning ger!

Om jag får ge ett råd till en person som vill bli lyckligare, så skulle det vara att börja träna och röra på sig mer. Gärna tillsammans med andra och utomhus. För då får vi in två positiva lyckofaktorer till, men att bara röra på sig mer är bra nog. När jag mådde som sämst, rörde jag mig som minst. Idag vill jag hävda att den absolut viktigaste faktorn från att gå från att ha varit på gränsen att ta mitt eget liv till att vara lycklig är den fysiska aktiviteten. Jag satte en prioritering att min egen fysiska och mentala hälsa ska gå före allting annat i min värld. Före vänner, familj, nöjen, skrivande och jobb. För min hälsa är en förutsättning för att alla andra delar ska fungera. Därför prioriterar jag alltid den före allting annat! Och ibland prioriterar jag vila, för det är också hälsa och lätt att glömma när du väl tränar!

Jag förväntar mig att människor omkring mig gör sitt bästa för att skapa lyckliga liv, men jag blir alltid förbannad när de säger sig inte ha tid till att träna eller inte klarar av att skapa en rutin för det. Det finns f-n inga ursäkter för att nedprioritera hälsan. Även om du har sjuhundra småbarn och är ensamstående så skulle du vara en klart bättre förälder om du satte av några minuter varje dag för att röra på dig. Endast din fantasi sätter gränserna för hur du ska kunna få in träningen i ett tight schema. Idag finns det så mycket hjälpmedel som gör det lätt att träna. Appar med sjuminuters träningsprogram exempelvis. Har du inte sju minuter om dagen att avsätta till träning så får du nog fundera på vad fasen du håller på med!

Gör något åtminstone och börja smått! 90 % av alla nyårslöften infrias inte och jag är helt säker på att man börjar för stort! Har du aldrig sprungit innan, börja då inte med milen, börja med fem minuter eller 100 meter eller fem meter om det är så. När jag började träna igen för några år sedan så kunde jag inte springa två kilometer. Ett par år senare sprang jag Göteborgsvarvet som är 2,1 mil. Och då hade jag inte löpning som primär träningsaktivitet. Men jag började smått. Det bästa träningsråd jag fått är:

”Träna aldrig hårdare eller längre än att du skulle vilja göra det imorgon igen!”

Du behöver pressa dig lite, för det är obekvämt i början att träna, men gör det i små steg. De personer jag beundrar mest är de som jag ser på gymmet eller i löparspåret som inte är de vältränade maskinerna, utan de som har extra kilon och som verkligen utmanat sig själva. De som byggt upp så mycket mod att gå till ett gym trots att de kommer vara klenast och mest otränade. De som vågat snöra på sig löparskorna trots att det känns som att hela världen skrattar åt dem i löparspåret. För de gör något åt sin lycka och sin hälsa. De vågar skapa förändring i sina egna liv och det ska de ha all cred för. Jag hade själv fruktansvärd ångest när jag stack ut och sprang första gångerna eller gick till gymmet. Idag är jag så glad att jag var modig nog att göra det, för det tar inte långt tid att inse att alla andra är så självupptagna att de skiter fullständigt i vad du håller på med! 🙂

Så snälla, om du inte rör dig, börja göra det idag! Det finns inga ursäkter! Om du inte gör det för din egen skull (vilket jag tycker du ska) så gör det för dina barn eller dina vänners skull. För du kommer må bättre och det kommer få människor i din omgivning att må bättre! Om du nu inte har vänner som blir avundsjuka på att du tar tag i ditt liv och vill skapa ett lyckligt sådant. Men då kanske du ska fundera om du ska ha såna vänner, eller så tar du med dem! 🙂

Och börjar du träna så kommer du säkerligen bli förkyld efter en vecka eller fyra. Det är den stora utmaningen, att fortsätta efter motgångar. Bestäm dig för att ditt liv är värt mer än att ge upp för något sådant!

Jag kommer fortsätta skriva om vikten av fysisk aktivitet, för den person jag nämnde i början ska banne mig få det här inpräntat i sitt medvetande så att det inte finns någon återvändo! 😀 Träning är lycka och lycka är träning!!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

2 kommentarer

Glädje Lycka Mening

Good enough vs. excellent

Marcus Cato

2 april, 2017 19:46 2 april, 2017

7 min read

361 views

Kommentarer inaktiverade

När jag växte upp var en av mina favoritfilmer The Goonies. Ett gäng barn och ungdomar ger sig iväg på skattjakt för att få ihop pengar för att rädda kvarteret…

När jag växte upp var en av mina favoritfilmer The Goonies. Ett gäng barn och ungdomar ger sig iväg på skattjakt för att få ihop pengar för att rädda kvarteret de bor i. Jag tror att de flesta uppväxta under 80-talet har en relation till den här filmen. Soundtracket till filmen gjordes av Cyndi Lauper och heter The Goonies ´r´ Good Enough (kolla in videon nedan). The Goonies är absolut good enough, det är de flesta människor i mitt tycke. Frågan är istället vad är good enough för mig?

För en tid sedan skrev jag ett inlägg om igenkänningsfaktorn och att vi ibland hanterar livet som om vi vore kapten på Titanic. Vi kan se problemen långt där framme, men här och nu är det ganska gott. Livet är rätt okej, tillräckligt för att jag inte ska oroa mig över isberget långt därborta. Först när livet är tillräckligt jävligt börjar vi ta tag i det hela. Det här är mänskligt, det finns i våra gener. Är livet good enough här och nu så vill vår hjärna och kropp gärna ha det så. De vill inte pressa sig i onödan, fasen vi har det ju bra här och nu! Det här gäller även mig och det retar mig som f-n. Gång på gång vaggas jag in i att livet är good enough och så blir jag bekväm. Missförstå mig rätt, jag är väldigt tacksam över att jag får leva det liv jag gör. Fast hela mitt jag är byggt på att kunna se tillbaka på mitt liv om 50 år och känna att jag faktiskt gjorde vad jag kunde för att skapa ett excellent liv, inte bara ett som var good enough.

Var och en har sina egna liv att leva. För vissa är good enough detsamma som excellent. För andra är det inte det. Vad som är vad är upp till dig. Mitt livssyfte är att utveckla mig själv och andra att nå sin fulla potential. Vi har alla olika potential inom olika områden och jag vill att fler ska nå sin topp. Lika mycket vill jag hitta min och det är så grymt frustrerande att känna att det finns så mycket potential som jag inte får ut. Som om jag hade ett megastort pussel som när det är lagt öppnar en dörr till en stor skattkammare, men jag får inte ihop de sista pusselbitarna. Så därför kommer det inte ut, utan halvhjärtat lägger jag bitarna i hopp om att de ska passa. Med tiden har fler pusselbitar lagt sig på plats i mitt liv, men en del saknas fortfarande och då är inte good enough ett alternativ för mig.

Tony Robbins brukar säga att du måste göra ditt borde till ett måste. Först när vi gör det till ett måste så kommer drivkraften. Det är då vi slits ur bekvämligheten. Det är då vi kan få tummarna loss och skapa ett excellent liv istället för ett som är good enough. I förmiddags när jag satt och slökollade på Minionerna så blev jag förbannad på mig själv, för sista veckorna har verkligen varit ett liv som siktat in sig på good enough. På flera plan. Det är fasen dags att sätta fart!

Jag tror inte på att förändra allt på en och samma gång. Jag får leva med good enough på vissa områden ett tag till. Så jag valde ett område att börja med, som jag retar mig mest på just nu, nämligen min fysik. Jag tränar rätt mycket och äter hyfsat hälsosamt, men det är alltför ofta good enough. Sen jag gick ner mina 26 kilo för några år sedan har jag haft väldigt lite framsteg i min träning. Det har varit ett bibehållande av det gamla. Jag har varit för bekväm och det har retat mig. För jag tror att det finns mycket mer att göra. Så idag bestämde jag mig för att påbörja en rejäl 90 dagars satsning med målet att avsevärt förbättra min fysik. De närmaste månaderna ska jag utmana min kropp på ett sätt jag inte gjort under så lång tid tidigare. I kombination med en diet som är klart mycket striktare. De teoretiska kunskaperna kring allt detta har jag, det är inte där det har brustit. Det är att mitt Titanic har haft lugna vatten och det där isberget har inte känts stort nog. Så nu tar jag isberget till Titanic istället och skriver ut det här, så jag får en jäkla social press på mig! 🙂

Exakt mål och strategi ska jag plocka fram under morgondagen. Idag var det viktigaste att bestämma sig att livet inte bara ska vara good enough och börja köra! 90 dagar är tillräckligt lång sträcka för att det bör kunna göra skillnad, samtidigt som det är kort nog för att överblicka. Förhoppningen är att de 90 dagarna leder till en ny rutin, som på sikt leder mig ännu längre fram! Så får vi se vilket nästa område blir att omvandla. Strävan efter att nå min egen potential och verkligen göra det jobbet är troligen den största pusselbiten jag inte lyckats lägga. Det är därför jag gör det här, för jag vill verkligen se vad fasen jag kan åstadkomma när skattkammaren är öppen!

Är det bara jag som känner såhär? Som att jag kör en Ferrari, men någon har strupit motorn så den inte går mer än i 80 km/h? Och att det finns så mycket mer kraft som kan komma ut? Om någon av er känner likadant, lägg gärna en kommentar eller skriv till mig. För ibland undrar jag faktiskt om det bara är jag som känner så. Och har du känt så, men hittat dina pusselbitar, hjälp mig gärna med att berätta vad som var skillnaden som gjorde skillnaden! Vad fick loss din potential? Vad fick dig att gå från good enough till excellent?

För dig som inte känner igen dig alls, grattis! Du slipper en del av livets frustration! 🙂 I övrigt önskar jag er en fantastisk vecka! Min innehåller glädje i föreläsning, spänning om jobbesked, vånda över tandläkarbesök och till helgen härligt häng med min pappa! Och stenhård träning! 🙂

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Företag/Organisation Glädje Lycka Mening

Hur du skapar framgångsrika rutiner

Marcus Cato

1 februari, 2017 19:31 1 februari, 2017

11 min read

1194 views

Kommentarer inaktiverade

Jag fick för flera månader sen en förfrågan om att skriva om hur vi skapar framgångsrika rutiner och får dem att faktiskt bli en rutin som blir kvar. Jag har…

Jag fick för flera månader sen en förfrågan om att skriva om hur vi skapar framgångsrika rutiner och får dem att faktiskt bli en rutin som blir kvar. Jag har inte riktigt hittat en bra ingång för att skriva om det, men nu har jag fått lite påfyllning av klokhet, så då kan jag ta mig an ämnet och göra det konkret. Jag har skapat rätt många bra rutiner i mitt eget liv under de senaste åtta åren, men jag har också misslyckats med att införa några jag önskat ha. Sakta, men säkert har jag börjat förstå vad det beror på.

En av de saker jag retar mig allra mest på här i världen är när vi sätter mål. Det gäller både personliga som organisatoriska. Vi kanske har en vision som vi utgår från och sen sätter vi målen utifrån det. Problemet är att visionen är det tredje steget i en framgångsrik väg mot att uppnå sina mål. Ändå hoppar nästan alla över steg 1 och 2! En vän skrev häromdagen på Facebook att jag verkade snöat in mig på värderingar, jag svarade att jag har varit insnöad på det i många år! 🙂 Steg 2 är värderingar, är inte din vision och dina mål kopplade till dina värderingar, så kommer du inte heller hitta motivationen att nå dem! Allt du gör i livet ska rimma med dina värderingar, när dina beteenden och rutiner går hand i hand med dem så kommer du må bra! Sen lyckas inte någon fullt ut med det, som vi varit inne på i tidigare inlägg. Är exempelvis glädje en av dina viktigaste värderingar, då måste dina mål och rutiner vara kopplade till den värderingen på något sätt. Vill du gå ner i vikt, men hatar löpning? Hitta då en träningsform som du tycker är kul, dans kanske?

Steg 1 är att det måste finnas ett större syfte (mission i företagsvärlden) med rutinen eller målet. Vi gör ingenting som inte känns meningsfullt för oss själva! Du kommer inte att träna, om du inte har en klar bild framför dig varför du gör det! När vi hittar syftet kommer ofta kraften! Så allt du gör måste ha ett tydligt syfte, annars kommer du aldrig göra det!

Steg 1 och 2 är inte alltid så konkreta. De är svåra att identifiera, de tar tid att formulera och är svåra att förklara. Det är också därför många inte lägger sin tid på de här delarna, för de känns för komplicerade! Vilket gör att vi misslyckas med våra visioner, nå våra mål och skaffa framgångsrika rutiner! Snälla, snälla, snälla, gör grundarbetet först!!

Steg 3 är att skriva ner dina mål. Jag håller på att färdigställa min E-bok om lycka och där finns en del som beskriver hur du sätter mål. Så är du inte bekväm med det, så kan du vänta in den. Annars googla på SMARTa mål, så får du en bra beskrivning hur du sätter dem! Det finns en klassisk studie från Harvard där de frågade studenterna om de hade mål i livet. 80 % hade inga mål, 17 % hade mål, men bara i huvudet. De sista tre procenten hade nedskrivna mål. Många år senare så kollade de av hur det gick för de här personerna i livet. De med mål som inte var nedskrivna var dubbelt så ”framgångsrika” mot de som inte hade några mål. De som hade skrivit ned sina mål var tio gånger så ”framgångsrika” än de andra tillsammans. De tjänade massor av mer pengar, upplevde sig ha bättre relationer och var lyckligare!! Så skriv ner dina mål!!

Steg 4 är sedan att skapa rutiner som leder dig till dina mål. Och målen i sin tur leder dig till ett liv i harmoni med dina värderingar och ditt syfte! Hur gör du då detta? Vi har alla varit där, när vi vill bli hälsosammare och bättre i livet. Det funkar ett par veckor, sedan är vi tillbaka i det vanliga. Vi är extremt fasta i våra vanor och det är jäkligt svårt att ändra dem! Även om vi gjort de tre första stegen rätt! Första steget i att ändra rutiner är att göra det i små steg! Hur äter du en elefant? Många tänker att det är omöjligt, men det enkla svaret är, en bit i taget. Precis samma är det med rutiner. Börja smått. Har du inte tränat massor innan och ska börja träna? Börja med en dag i veckan, få kontroll över den dagen och sedan kan du bygga på efterhand. Det är så många jag träffat som börjar med att springa så de får blodsmak i munnen första gången. Hur inspirerad kommer din hjärna och kropp vara för att ta sig ut nästa gång? Inte ett skit!!! Vilket gör att du ger upp! Det bästa råd jag fått, åtminstone gällande träning, är att träna aldrig längre eller hårdare än att du inte vill göra det imorgon igen! Skapa kontroll i små steg, förändra inte allt på en gång!

Skriver du en sida om dagen, så har du på ett år skrivit 365 sidor. Det är ett bra exempel. Bryt ner allt till små delar, ta små steg och känns det ändå jobbigt? Ta ännu mindre steg! Tålamodet i dagens samhälle är en av de största bristvarorna! Vi har en nyvuxen generation som är uppväxt med en mobil i handen, där de kan få direkt tillfredsställelse i sin tristess. Det finns experiment där människor gav sig själva elstötar efter sju minuter av ensamhet för att det var bättre än tristessen. Det här är ett tecken på bristen på tålamod! Inget av större värde kommer snabbt! Du behöver göra jobbet! Jag lade för en tid sedan nedanstående bild på Facebook och Instagram. Ska du bli lycklig på lång sikt, då behöver du ha tålamod och göra jobbet!!

Samtidigt så måste du underlätta de rutiner du vill skapa och försvåra de som du vill bli av med! Det är här min nya kunskap kommer in. Jag läste just ut The Happiness Advantage av Shawn Achor och där kom han med en väldigt klok idé som han kallade 20-sekundersregeln. Vår hjärna är skapt så att den väljer det enklaste i stunden. Så vi måste underlätta för den! Så han gjorde så, att saker han ville göra mer av gjorde han det så enkelt att det tog mindre än 20 sekunder att starta. Det han ville göra mindre av, det såg han till att det tog längre än 20 sekunder att göra. Exempelvis så ville han läsa mer och se mindre på TV. Då tog han ur batterierna ur fjärrkontrollen, lade dem i en byrålåda i ett helt annat rum och såg till att det blev en jobbig process att sätta på TVn. Samtidigt lade han en bok på bordet, lätt tillgänglig inom 20 sekunder. På så sätt var det mycket enklare att ta boken, än att sätta på TVn. Och det här gjorde han i tre veckor, för det är så lång tid det tar att skapa en vana. Han ville börja träna direkt på morgonen, så under några veckor sov han i sina träningskläder, för då var steget mycket enklare. Galenskap, ja, men funkar det? Tro fasen det gör! Vi måste göra det lätt för vår hjärna att välja de positiva vanorna, för ren viljestyrka funkar inte! Viljestyrka tar vår energi, den går inte att hålla i längden. Så se till för hjärnan att det blir lätt!

Själv försöker jag inte ha godsaker hemma, för då är det enkelt att äta dem. Behöver jag gå till affären när jag är sugen, då har jag en lång procedur innan som dels får mig att tänka till, dels hinner fundera på om det är värt det! I kombination med att jag har ett lite nyttigare alternativ i skafferiet, så väljer jag istället det! Den absolut största anledningen till att jag inte flyttar från min lägenhet är för att jag har en minuts promenad till gymmet! Det är så enkelt för mig att ta mig dit, att jag inte ens behöver fundera på det! Jag vet att det skulle vara annorlunda om jag bodde längre ifrån. Nu är den rutinen så satt, så det är nog inget problem ändå, men för mig är det ändå så viktigt!

Med dagens teknik finns det massor av hjälp att få på vägen! Det finns program som ser till att du inte kan öppna jobbmailen på kvällarna, som påminner dig om att dricka mer vatten eller vad det nu kan vara för rutin du behöver skapa eller bryta! Så gör det enkelt för din hjärna att välja det goda!!! Använd 20-sekundersregeln! Funkar på allt utom sex!! 😀 Och när du har kommit in i vanan, så kan du börja släppa på regeln, för då är hjärnan programmerad till en rutin för framgång!

Jag har en bit kvar för att lyckas fullt ut med mina rutiner. Problemet är att jag mycket väl vet vad jag skulle behöva göra för att få de sista rutinerna på plats, men jag tar inte tag i det. Varför? För att de inte har en tydlig koppling till steg 1 och 2! Så jag får fundera på hur jag kan göra det tydligt för mig själv hur de rutinerna skulle hjälpa mitt syfte! Först då kommer jag känna det som meningsfullt att ändra dem!

Att skapa framgångsrika rutiner är inte enkelt, för då hade vi alla haft sådana i alla sammanhang. Vår hjärna vill ha det lätt, men att ändra vanor är svårt! Du kommer behöva tålamod, acceptans för att du inte alltid lyckas och någon som hjälper dig på vägen! Jag hoppas dock, att detta gett dig en liten inblick i hur du kan skapa ett bättre och lyckligare liv! Något som inte tar 20 sekunder är att gilla och kommentera detta inlägget på Facebook eller Instagram! Det tar bara 14,5!! 😀

Jobbintervju för mig imorgon, wish me luck!! 🙂

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade