Etikett: fysisk aktivietet

Det fanns inte en tanke på att skriva något blogginlägg idag, men dagen har varit så jäkla bra och tänkvärd så det gick inte att låta bli! 🙂 Fredagar är min tjänstlediga dag och därmed också den dedikerade lyckodagen, eftersom det är vad jag håller på med i mitt nystartade företag. Idag har det mest blivit fältstudier kring vad som gör en dag lyckligare än andra, och jag har kommit fram till en hel del klokt! 🙂

Dagen började med den vanliga morgonproceduren, fast i mindre stressat tempo. Därför fick jag riktigt hoppa loss till Lose Yourself av Eminem och sedan en rejäl fuldans till Happy av Pharell Williams. Precis när jag skakat loss rumpan ordentligt (i min värld ser det ut som Shakira, men troligen ser det mer ut som längst ner på en tallstam i lätt bris…) så ringde mamma och berättade att hon och pappa ville bjuda på lunch. De skulle ner till stugan för dagen och en träff med dem tackar jag inte nej till!

Eftersom det var ett par timmar till lunch och att jag frossade igår, så tänkte jag att en långpromenad i skogen i vackert väder skulle vara en bra start på dagen! Och vilken fantastisk start det var! Jag har en löjlig förälskelse till Tordyvlar och det dröjde inte många minuter innan jag stötte på en sådan, liggandes på rygg med benen sprattlande. Ni som följer mig på Instagram kunde se hur jag vände den stackaren rätt! Som jag skrev till en god vän: ”Hon gav mig lycka, jag gav henne livet…” Varför jag fastnat för just tordyvlar är spännande. Som barn var jag så fascinerad av sommarlovsradio där Thomas Bolme läste Tordyveln flyger i skymningen, av Maria Gripe (köp den som ljudbok här). Jag fick aldrig följa historien på den tiden, utan det blev bara lösryckta avsnitt, men jag älskade Thomas röst. Den var som balsam för mig. Sedan hade jag glömt bort allt det där, tills jag flyttade till Sölvesborg och började ta skogspromenader. Där var plötsligt tordyveln överallt och jag fick en sån varm känsla av barndom så fort jag såg dem. Och undran över Tomas Bolme och Tordyveln flyger i skymningen kom tillbaka. Så starkt att jag skaffade den som ljudbok och lyssnade på hela historien, med Tomas sköna röst. Vilken fantastisk bok!! Dessutom ska vi inte förglömma Varan-TVs Tord Yvel och Romeo Olsson, ytterligare en anledning till kärlek för tordyveln. Har ni inte sett Romeo Olssons proffsdikt så bjuder jag på den här nedan.

Fullkomligt briljant humor! 🙂

Tillbaka till skogspromenaden… En vänd tordyvel blev efterhand fyra. Jag promenerade vidare och känslan i kroppen var så där löjligt skön, som om jag var bekymmersfri. Så jag beslöt mig för att vandra till en plats fylld med känslor. Ett litet vindskydd i skogen där träden slukar det mesta av ljuset. En plats som skapat mycket tankar och känslor under den tid jag bott i Sölvesborg. Där stora beslut har tagits och många stunder filosoferats bort. Nu var det länge sedan jag var där, mest för att jag sist fick en tryckande känsla i bröstet. Idag var känslan en annan. Jag kröp upp på taket och blickade upp mot  där trädkronorna och himlens ljus möts. Där och då blev livet väldigt enkelt, gör mer av det som får dig att må bra, mindre av allt annat. Att bara vara här och nu i några minuter var en sån sak, bara suga in njutningen av att kunna ligga där och göra absolut ingenting.

Efter en stund reste jag mig upp, hoppade ner från taket och började färden hem. Jag hann precis lagom hem för att fixa mig, tills mamma och pappa kom. Mamma såg klart piggare ut än vad hon låtit på telefon de senaste dagarna (Ni som inte har koll på mamma, börja läsa här). Strålningen tog ordentligt på krafterna, men hon har repat sig bra efter att den tog slut. Men med tårar i ögonen berättade hon att läkaren ringt efter att de hade pratat med mig. Hennes levervärden hade skjutit i höjden. Så högt att de inte kan påbörja cellgifterna om det inte sjunker. Mamma har fått penicillin de senaste dagarna för att hon hade något på luftrören. Problemet är bara att det penicillinet kan ge förhöjda levervärden. Så denna läkaren bad henne sluta omgående och så tar de nya prover på måndag för att se så att värdena minskat. Det här med samverkan och kommunikation mellan läkarkåren verkar vara ungefär lika bra som i kommunal verksamhet…

Vi begav oss iväg mot Hällevik för att se om något av ställena där var öppna för lunch. Och som tur var så hade Direktör Nyfiken öppet. Jag har aldrig varit där i denna regi, men vilket ställe!! Fantastisk utsikt, trevlig ägare och den bästa räksmörgås jag någonsin ätit (också den dyraste ska tilläggas). Får ni möjlighet att besöka Sölvesborg eller dess närhet, boka in er hos Direktör Nyfiken. Dessutom öppnade det sig, efter samtal med ägaren, en möjlighet till ett framtida samarbete kring arbetslösa ungdomar. Livet är extra coolt ibland! 🙂

Kramade om mamma lite extra innan de körde tillbaka till Osby. Och när jag kom hem låg där ett kuvert till Hubert Cato. Och i det låg det ett digitalt armbandsur a la 80-talet med en lapp där det stod att en lyckokonsult behöver ett ur av klass! 🙂 Skärmen kan belysas i fyra olika färger och viktigast av allt för oss som var barn på 80-talet, den är vattentät! Tack Fredolph!!! 😀 Resten av eftermiddagen har spenderats med att planera morgondagen, men mer om det får ni se imorgon! 🙂 Och kvällen får gå till ett gympass, ett diskpass och tvättsortering! För det är jag tillräcklig för idag (ni som missade gårdagens inlägg, läs här)! 😀

Va fasen sitter några av er och tänker, nu har han blivit som andra bloggare och bara rapar upp vad som har hänt denna dag! Ja, när det är dagar som på papperet är precis som vilken dag som helst, men som ändå fylls med sån fantastisk lyckokänsla rakt igenom hela dagen (med undantag för läkarens besked) så är det okej. För det visar hur jäkla enkelt det är att ha bra dagar! Även utan den fantastiska lunchen hade dagen varit grym! Och trots det pissiga besked från läkaren har dagen varit grym!  Sedan undrar andra, en vuxen man med barnslig förtjusning för tordyvlar, det är inte normalt? Nej, men har jag någonsin varit i närheten av det? 🙂 Gå ut själv och hitta en tordyvel som ligger på rygg, hjälp den på benen igen så ska du se att det känns gott! Lycka är inte svårare än så ibland, gör en god gärning för ett litet kryp och det kan sprudla i kroppen av lycka! Gör en liten god sak som sätter dig i rätt känsla tidigt på dagen, sen kommer det andra flyta på. Du behöver inte ens en tordyvel, det räcker med att tänka att du ska göra en god gärning för att hitta den känslan!

Tycker du att fler män borde gå ut och vända tordyvlar? Se då till att gilla eller dela detta inlägget på Facebook och Instagram! Och njut av helgen!!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

PS. En annan del av kärleken till tordyvlar är att vi är lika på många sätt. Svårigheten att ta sig upp när vi hamnat på rygg, samt att de mest äter naturlig skit är framförallt det jag kom att tänka på! 😀 DS.