Tänk dig att du levt i en långvarig relation. Du och din partner har alltid varit väldigt kära, men de senaste månaderna är det något som är fel. Nu sitter…
Tänk dig att du levt i en långvarig relation. Du och din partner har alltid varit väldigt kära, men de senaste månaderna är det något som är fel. Nu sitter ni där vid frukostbordet, tuggandes samma gamla mackor, sörplar kaffe från samma muggar som ni gjort de sista tio åren och morgontidningen ögnas igenom. Det har inte stört dig ett dugg innan att det varit så, men nu fylls du bara en känsla av ledsamhet. Problemet är att du inte vet vad det beror på, vad är det som har hänt? Vad hände med din lycka?
Den senaste veckan har det kommit upp massor av idéer till blogginlägg. Allt från att finnas i sammanhang med engagerade människor till att det borde vara en mänsklig rättighet att kunna fisa utan att behöva frukta att man bajsar på sig (lite allvarligare än vad det låter). 🙂 Det blir säkert inlägg om allt det där framöver, men idag valde jag något som påverkat mitt liv extra mycket de senaste månaderna.
Tillbaka till frukostbordet. Vad är det som har hänt? Troligen så har ni slutat kommunicera. Det kan ha varit en enskild händelse som har utlöst det, eller så har det bara sakta brutits ner i en vardagstrall där ni inte längre pratar. Genom att sluta kommunicera gör vi det största misstaget som går att göra. Och med att kommunicera menar jag inte att prata om vad som står i tidningen, vem som hämtar idag och var ni ska fira jul. Med kommunicera menar jag den kommunikationen som verkligen betyder något. En relation består av två människor, i en kärleksrelation är du väldigt sammanknuten med den andra personen, det är liksom hela grejen. När kommunikationen upphör så försvinner det första steget i lyckotrappan, upplevd kontroll. Om din partner inte pratar med dig och berättar om vad hen känner, så tappar du kontrollen. Du lämnas utanför hens tankar och känslor. Istället får du spekulera, tolka signaler och gissa. Inget av det gör att du upplever kontroll. Har du fallit in i samma fälla, så känner din partner likadant. Hen upplever inte längre kontroll och hanterar den på samma sätt som du, med tystnad.
Jag vill vara tydlig med att upplevd kontroll inte är ett dugg samma sak som att kontrollera din partner. Att försöka kontrollera en annan människa är ett totalt meningslöst projekt utifrån ett lyckoperspektiv. För du kan aldrig långsiktigt lyckas. Det är lika förödande som att låta sig kontrolleras. Upplevd kontroll innebär att du kan påverka, känna säkerhet och vara trygg i din relation. Så fort kommunikationen försvinner, då dras den plattformen bort och du ramlar ner i ett hål.
Det här gäller inte bara kärleksrelationer eller privata relationer. Det här är lika sant i en organisation. Så fort kommunikationen börjar fallera i en organisation så försvinner lyckan och engagemanget. Jag var på chefsdag i onsdags med fokus på sjukskrivningar och friskhetsfaktorer i jobbet. Det som var genomgående som friskfaktorer hängde samman med kommunikation. Tydlighet i uppdraget, tydlighet i vad som förväntas, att ge positiv feedback, att inkludera personalen osv. En organisation där inte kommunikationen fungerar skapar frustration och dödar engagemanget. Precis som i en kärleksrelation. Vilket leder till att människor börjar snegla på andra arbetsplatser eller bara går dit för att få en lön.
När kommunikationen försvinner i en organisation, börjar medarbetarna uppleva att de inte har kontroll. De får inte de svar de behöver för att kunna utföra ett bra arbete. De får inte samma feedback och uppskattning på det de gör. De blir misstänksamma över allt som händer, det startas rykten och det skapar irritation. Människor i en organisation måste känna sig informerade och involverade i vad som händer för att kunna vara lyckliga och produktiva.
Det finns en skillnad vad gäller kommunikationen i en kärleksrelation och i en organisation. I en kärleksrelation har du makten att ta tillbaka kontrollen. Du har all möjlighet att titta din partner in i ögonen och börja prata. Det är skitläskigt, men det är det som kan rädda relationen. Det kan ju leda till att ni faktiskt bestämmer er för att det är bättre att separera. Fast det kan likaväl landa i att ni hittar tillbaka till den där fantastiska kärleken ni tidigare hade. Oavsett vilket, du kommer må bättre av att ta tillbaka kontrollen i relationen, vad än det leder till.
I en organisation kan du inte ta tillbaka den kontrollen lika lätt. Du kan ta ditt ansvar, kommunicera och berätta hur du upplever det. Det ansvaret behöver du ta. Sedan är du beroende av att andra tar din känsla på allvar. Det är allt du kan påverka. Skulle det vara så att du har tagit ditt ansvar och lyft fram det du känner och ser, men att det inte gör någon skillnad, då är det bättre att lyfta blicken och testa om gräset är grönare någon annanstans.
Det finns få känslor som är mer förödande än att känna sig exkluderad, oavsett om det är i din egen kärleksrelation, på ditt jobb eller i samhället. Att inte känna att du är delaktig, att du är maktlös och att inte bli lyssnad på. Allt det här är kommer ner till en förståelse för kommunikation. Din förmåga att kommunicera är direkt korrelerad till andra människors lycka. Ju bättre du är på att kommunicera, desto lyckligare kan du göra andra. Och gör du andra lyckliga, så kommer de bidra till din lycka.
Skulle du hamna i en situation där du känner dig exkluderad eller där du hamnat i relationer där kommunikationen inte längre fungerar, ta kontroll över de delar du kan. Ta ditt ansvar i sammanhanget och gör det ingen skillnad, ta kontroll och byt arbete, partner eller vänner.
Jag brister ibland i min kommunikation, det gör vi alla. Det tar energi att kommunicera på ett bra sätt, det är inte alltid den finns där hos oss. Vi är människor. Det är när det blir ett långvarigt mönster som vi har ett problem. När det pågår i månader eller år, då är det inte någon helgtrötthet. Då behöver vi skapa förändringar.
Nu har jag kommunicerat tillräckligt för ikväll! 🙂
Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!
Happy Cato
PS. Ni kan vara lugna, bilden är ett montage. Det finns bara en av mig!! 😀
Kommentarer inaktiverade för Snälla, prata med mig…
Drugs, sex and rock´n´roll? Jack Daniels och cigg? Att stå framför tusentals åskådare och spela sin musik? Tänk er Lemmy, Keith Richards, Kurt Cobain eller Ozzy.
De är utmärkta exempel på det vi ofta förknippar rockstjärnelivet med. Och deras typ av livet är det som gett namn till rockstjärnelyckan, men den innebär så mycket mer än det. Den är lika mycket fallskärmshopparen, snusaren, 
Det är den där kortsiktiga lyckokicken du får av olika anledningar. Kickar som tar sig olika former, men som bara håller i sig i en kort stund. Exempelvis den första cigaretten eller koppen kaffe på morgonen. 
Eller kanelbullen, chokladbiten eller läsken vid eftermiddagskaffet. Det är kicken du får när du hoppar fallskärm, när du klarar en bana i Candy Crush eller får orgasm. Det är när du gör mål i fotboll, eller att ditt favoritlag gör mål. Det är den första kyssen med någon du är riktigt kär i, det är strängen kokain du snortar. Det är att vinna OS-guld, det är att hålla sitt nyfödda barn för första gången.
