Etikett: glädje

556 views

Kommentarer inaktiverade

Jag har idag fått vara med och arrangera en inspirationsdag kring E-sport med några av världens största legendarer inom Counter-Strike. Datorspel har varit kraftigt debatterat under en tid nu och…

Emil aka. HeatoN och Tommy aka. Potti, två av dem som var med idag, har mycket att tacka spelandet för att de hamnade på rätt bana i livet. Uppväxta utan en pappa och med mammor med psykisk ohälsa hade de en riktig tuff start i livet. I spelandet hittade de en väg bort från gäng, kriminalitet och annat. Istället hittade de en identitet. På samma sätt hjälpte spelandet min goda vän Martin. Han fick en cancerdiagnos och genom spelandet hittade han en vän som fanns med honom genom hela resan till friskhet. En person i en helt annan del av landet, som aldrig hade träffat Martin, men som ändå fanns där. På samma sätt som Martin idag finns där för andra som behöver det.

HeatoN Juliano Potti Happycato

I de här fallen blev spelandet en del av ett högre syfte, det var kanske inte själva spelet i sig, men det skapade ändå förutsättningarna för att bidra till något större. Att vara del av ett större syfte, bidra till en bättre värld, det är den högsta nivån av lycka. Det är inte direkt den lyckan vi förknippar med datorspelandet, åtminstone inte jag. Jag kommer in på hur den till viss del gör det och min dröm om hur spelandet skulle kunna förändra världen om en stund…

Ett bra datorspel tangerar annars de två lägre formerna av lyckokänsla. Den skapar flow. Jag har själv varit en gamer under min uppväxt och spelade mycket fram till jag var i 25-årsåldern. För mycket för mitt eget bästa ibland. Det var ofta så att jag fann mig i spelet, att jag ska bara göra det med, sen ska jag gå och lägga mig. Sen satt jag där fem timmar senare och det kändes som ingen tid alls hade gått. Ni som spelar spel som Candy Crush eller Angry Birds kan till viss del känna igen er, bara en bana eller nivå till… Det är ju för att vi tycker det är kul, vi utmanas och utvecklas i spelet. Det är ingen fara att vara i den stunden, tvärtom är det bra. Du gör ju något du tycker är kul och du utvecklas. Den fara som finns är att det går ut över resten av ditt liv. Det var det som hände mig. Jag kunde sitta och spela till sju en söndagsmorgon, för att sedan vara redo för jobb på måndag morgon igen. Eller att jag spelade fram till långt in på nätterna under arbetsdagar. Det gick ut över jobb, sociala relationer och min hälsa. Jag tyckte spelandet i stunden var riktigt kul, men det tog över för mycket.

Datorspelandet skapar också en rockstjärnekänsla. Det skapar en kick. Det kan vara allt från att klara en nivå på Angry Birds med tre stjärnor till att göra ett Head shot i Counter Strike. Spelandet är helt och hållet byggt på dessa kickar, vi behöver dem, annars kommer vi tröttna. Det är därför svårighetsgraden ofta ökar också i spel. Level 300 i Candy Crush är svårare än level 50. För du skulle inte få samma kick av att klara samma enkla nivå gång på gång. Det är såhär de får dig fast. Jag har varit på studiebesök på en spelstudio och där berättade de hur vissa företag jobbar. De kartlägger allt i ditt spelande, byter ut någon liten funktion och kollar om det ger bättre effekt, dvs. mer spelande. Speciellt mobilspelen är extremt användarkartlagda för att du ska spendera mer tid och mer pengar på spelet. Kicken i spelandet är bra, den är ju klart bättre än att få den av cigaretter, droger eller choklad. Dessutom när svårighetsgraden ständigt ökas så får vi samma känsla i kicken helt naturligt.

Det finns en problematik i spelandet, det är när du fastnar. När du spelar för att det är en verklighetsflykt. När du spelar för att du inte orkar eller vågar ta kontroll över ditt eget liv. Jag har genom åren träffat en hel del ungdomar som har varit i den situationen. Där spelet är en flykt från en verklighet som de inte vet hur de ska angripa. Där spelen inte längre ens känns kul, men det är ändå det enda alternativet, för det andra alternativet, livet, är värre. Det krävs mycket för att bryta den situationen och det handlar om att sakta få bygga kontroll i den ”riktiga” världen.

Däremot så tror jag ett spelande i balans kan bidra med mycket gott. Dels att du får känna både flow-lycka och rockstjärnelycka utan att det är farligt för dig. Dels för att du utvecklas, du lär dig nya saker och i många spel lär du dig också sociala kompetenser. Tommy berättade hur mycket han hade lärt sig av sitt spelande och hur det hjälpt honom i karriären. Han visste massor av människor som också hade haft nytta av sitt spelande för att utveckla olika förmågor. Jag är en av dem. Jag älskade strategispel när jag spelade, jag fick genom det förståelse för sammanhang, hur en sak påverkar en annan. Det lärde mig om flaskhalsar i produktion, kreativt tänkande och mycket annat. Andra spel tar fram andra förmågor. Ett spelande kan få dig att växa som människa, det kan skapa nya vänskaper och det kan få dig att känna lycka. Så länge du inte fastnar, så länge du har ett liv i balans. Så fort du har fastnat så tappar du lyckan, för då är det spelandet som har kontrollen över dig och inte tvärtom. Då kommer inte kickarna vara de samma, flowet infinner inte sig. Håll kontroll över ditt spelande och var lycklig i det!

20161103_161813

Tänk om spelandet kunde fylla ett högre syfte också. Det är på väg. E-sport är idag så stort att det är en hel värld i sig själv, den påverkar hundratals miljoner människor. Här finns en kraft som kan förändra och förbättra världen i ett större perspektiv. En av våra ungdomar berättade om att det fanns ett spel kring proteinstrukturer som gör att vi är på väg att lösa många sjukdomsproblem. Jag har under ett par år haft en dröm om ett massivt spel som tog sig an våra största utmaningar på jorden. Allt från svält, ren energi och mänskliga rättigheter. Tänk dig ett spel där det fanns miljoner som spelade för att lösa dessa problemen tillsammans. Det hade funnits en enorm intelligens som gemensamt löste våra världsproblem. Det är en så stor fråga att nationer och företag skulle kunna sätta massiva prissummor för lösta samhällsproblem som gick att appliceras i vår värld. Som dessutom hade betalat av sig många gånger om. Pengarna hade kanske varit incitamentet att börja spela, men ett välbyggt spel där du fick kickar, kunde hamna i flow och känna samhörighet, samtidigt som du förbättrade världen, det hade varit det som fick dig fast! Så sitter du på några miljarder, spelutvecklingskunskaper och politiska kontakter, ring mig! 😀

Jag skrev om Pokemón GO i somras och jag konstaterade i det inlägget att det kunde göra dig lycklig. Det kan datorspelandet också, ännu mer om det sker med ett fysiskt möte. För studier visar att våra relationer stärks när vi ser varandra, inte lika mycket annars. Tommy och Emil förstärkte det idag när de berättade om hur viktigt det hade varit för dem att ses i sitt spelande.

20161103_145509

Tommy, Emil och Julia, som alla har varit eller är världsledande inom E-sport idag, tror jag kände en stor lycka idag. Jag hade med glädje betalt ett arvode på 50 000 kronor för att de skulle komma. Ingen av dem ville ha en krona, de brinner för det här. De vill visa vad spelandet har betytt för dem och miljontals andra. De vill bryta ner alla fördomar kring spelandet. De gör det här med hjärtat, de lever efter ett högre syfte än sig själva. De gjorde en stor grupp unga människor väldigt glada idag och förändrade säkerligen några människors liv till det bättre. Jag har en fantastisk respekt och beundran för det.

De flesta av mina läsare är kanske inte inbitna gamers, men flera av er har barn eller kanske barnbarn som är det. Eller kanske en partner, medelåldern på gamers är 35… Partners bortser jag från här, men ni föräldrar vill jag rikta mig till. Jag vill ge er tre råd. Intressera er för era barns spelande. Ni skulle säkerligen gå på deras fotbollsmatcher, detta är en annan typ av fritidsaktivitet. Bara er nyfikenhet kommer förbättra relationen. Spelar de vissa spel så kan det vara så att deras matcher varar i en timme och de spelar med flera lagkamrater. Då kan du inte ha middagen färdig mitt i matchen, för ditt barn kan inte svika sina kamrater för dina köttbullar. Du skulle ju inte dra hem dem från handbollsmatchen för att köttbullarna är klara.

Det andra är att ha en dialog med barnen om spelandet, se till så att barnen känner att de har kontrollen. Både kontroll över sitt spelande, men också i framtagandet av eventuella regler om spelandet, när, hur och hur mycket. Tar du kontrollen från dem så tar du grundförutsättningen för lycka, vilket gör att de riskerar att avskärma sig från världen och välja att fly in i spelvärlden.

Det tredje är att faktiskt spela lite själv då och då. Genom spelandet så får du dels känna på lite enklare form av lycka, men bygger också en förståelse för de krafter som är involverade i datorspelandet. Och du, se till att behålla kontrollen, för det är jäkligt kul! 😀

Det var en kort reflektion över en av vår tids snabbast växande område. Datorspelande kan vara så oerhört mycket. Det kan vara en lyckokick, en utbildningsbas eller ett sätt att känna samhörighet med andra. I de mörka sidorna så kan det bli en verklighetsflykt och ett beroende. Precis som allting handlar det om att ha balans och att behålla kontrollen!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening

Är livet ett lidande?

Marcus Cato

1 november, 2016 20:42 1 november, 2016

865 views

1 kommentar

Som jag tidigare nämnt, så läste jag för ett tag sedan ut boken Presence. En bok om morgondagens ledarskap där ett högre syfte är det som leder oss. Den har…

Som jag tidigare nämnt, så läste jag för ett tag sedan ut boken Presence. En bok om morgondagens ledarskap där ett högre syfte är det som leder oss. Den har satt sig rätt starkt hos mig, för den söker sig bort från alla nya hajpade ledarskapsfilosofier som ständigt dyker upp. En av de saker som satt sig allra hårdast är en av författarnas deviser. Han hade slutat lyssna på alla dessa nya idéer som kom fram om ledarskap på olika sätt. Istället så tänkte han att de visdomar som hade överlevt hundratals eller tusentals år, där måste finnas något i dem, för annars hade de inte levt kvar. Tidens gång hade testat dem helt enkelt, de som inte höll hör vi aldrig om numera. Jag tycker det är något av det klokaste jag har läst faktiskt. Vi människor är inte speciellt annorlunda än för 3 000 år sedan, våra grundläggande behov är precis de samma som då. Att leda människor, organisationer eller sig själv skiljer sig inte så mycket åt idag som det gjorde då.

För mig har det återskapat ett intresse att börja studera historiska filosofer, religioner och ledare. För även om jag har läst en del, så har jag mycket kvar att lära. Många av nycklarna till ett lyckligt liv och ett framgångsrikt ledarskap har vi haft med oss genom årtusenden. Numera packas de bara om av sådana som mig, konsulter som vill få sin del av kakan. Problemet är att många av oss bara packar om redan ompackade teorier. Vi packar om så ofta för att det ska se nytt ut, att vi till slut tappat själva poängen. För mig är dessutom ett bra ledarskap inte speciellt svårt i teorin, det svåra är att leva upp till det. Vi behöver bli duktigare på att agera det som vi redan vet. Som med mina texter kring lycka, det mesta av det jag säger vet ni innerst inne redan om, det svåra är att förändra för att faktiskt leva efter det ni egentligen vet. Som att byta jobb, inte äta kanelbullen eller att spendera mer tid med familjen. Möjligen att jag paketerat det annorlunda, men ni vet allt det här redan.

buddha-1678927_640

Igår började jag studera lite kring Buddhismen. En religion som jag vet väldigt lite om, men som det säkerligen finns en del visdom i som jag kan lära mig av. Meditation är ju en sådan sak som jag redan använder. I alla fall, jag fastnade i att allt är ett lidande, det är en av Buddhismens grundfilosofi. Och att när vi kan få lidandet att slockna har vi nått den högsta nivån, Nirvana. Lidandet kommer ifrån vårt begär, att så fort vi har något så vill vi snart ha mer, eller något annat (jag kan ju totalt ha misstolkat det här, som en ödmjuk oinvigd…) Inser ju snabbt att det här går ihop med mina tankar om rockstjärnelyckan som vi kommer prata mer om, men som berördes i detta nödiga inlägg… 🙂 För den typen av lycka går ut på att vi ständigt vill ha mer, en ekvation som är omöjlig att leva upp till och därför slutar i lidande. Efter att ha tittat lite på intervjuer med mästaren Sheng Yen, så inser jag att tankarna kring lidandet och lycka ligger väldigt när de jag skriver om här. Jag ska lägga ett par klipp framöver och göra kopplingar med mina tankar. Det blir alldeles för långt inlägg idag ändå! 😀

Kopplar vi in framgångscoachen Tony Robbins tankar blir det alltmer spännande. Han hävdar att alla handlingar vi gör i våra liv går ut på en av två saker:

Undvika lidande
Uppleva njutning

Allt du gör, alla handlingar, går ut på de här två sakerna. Det finns nivåer av det här, exempelvis så kan ett hårt intervallpass i backe i stunden verkligen vara ett lidande. Ändå har vi valt att göra det, men det är för att vi vet att det långsiktigt ger oss njutning. Eller som att föda barn, det är ett lidande i stunden som vi har kalkylerat med (annars hade ingen skaffat mer än ett…), men det ger oss njutning av att få ha en familj. Ibland spelar vårt undermedvetna in, vi vet inte själva varför vi gör saker, men det är antagligen ett skydd för att undvika lidande. Jag har träffat ungdomar som har fått en arbetsintervju, men inte gått dit. För att de är så rädda för att få ett nej, känna sig oönskade. Har man växt upp i en sådan miljö där man känt sig oönskad, så kan den rädslan ta över. Vi har alla system på detta som på olika sätt är logiska eller helt ologiska. Jag tänkte på det igår, min lillasyster har en enorm ormfobi, det gör att hon undviker många situationer där det skulle kunna finnas en tusendels chans att hon stötte på en orm. Trots att hon kanske verkligen hade upplevt njutning så väljer hon istället att undvika lidandet. Jag har samma problem på andra plan som jag får jobba med. Relationer exempelvis, där jag i jobbiga stunder stängt av mina känslor för att skydda mig från lidandet. I stunden verkar det helt logiskt, men det gör ju att den jag har en relation med upplever en distans, som leder till större distans. Vilket till slut leder till att två människor lever i en relation, där båda har stängt av sina känslor för att skydda sig, men som egentligen aldrig hade behövt vara ett problem om jag aldrig stängde av från första början, utan tog det kortsiktiga lidandet, för att få något större tillbaka.

Lägger vi in ytterligare en aspekt i det hela, människors riskbenägenhet, så vill jag påstå att vi som människor överlag gör mycket för att undvika lidande. Det har gjorts forskning på människors vilja att ta risk, väldigt enkla exempel, som visar på hur ovilliga vi är att utsätta oss för lidande. Exempelvis så väljer vi hellre 50 kronor säkra i handen framför alternativet att ha 50 % chans att få 100 kronor, men med lika stor risk att få noll. Och här finns ännu konstigare exempel där vi skulle välja att betala 26 kronor för ett 50 kronors presentkort, men bara 16 kronor för ett lotteri som kan ge dig ett presentkort på antingen 50 kronor eller 100 kronor. Vi hatar verkligen risk i våra liv, till det priset att vi är villiga att undvika det trots att det är ologiskt ur ett matematiskt synsätt. Det är, enligt mig, för att vi vill undvika lidandet. Vår känsla av förlust, som skapar lidande, är så starkt inbyggd i oss att det ibland styr våra liv totalt. Risk innebär ju också osäkerhet, igenkänningsfaktorn spelar åter sin roll. Jag såg nyss dessutom en TED-föreläsning som handlade om att vi dessutom har mycket lättare att gå från att tycka något är bra till att det är dåligt, än tvärtom.

Vi tror ofta att vi är rationella varelser, men det är vi inte, vi är känslostyrda varelser. På gott och ont… För känslorna spelar oss ett spratt, de tar överhanden och får oss att agera på sätt som inte långsiktigt gynnar oss. Sedan kan vi ofta i efterhand försöka använda logik och rationellt tänkande för att övertyga oss om att det vi gjorde var rätt. Som att jag ibland äter en kanelbulle när inget annat finns, för att jag en gång har hört att det är bättre att äta en sådan än att inte äta alls. Egentligen var jag ju bara j-vligt sugen på en bulle!!! 😀

Är livet ett stort jäkla lidande som Buddhismen säger? Ja, det kan det vara om vi inte är medvetna om oss själva, att våra beslut går ut på att undvika lidandet (men kanske skapar ett större i slutändan) eller att uppleva njutning. Speciellt om man misstolkar orden att leva i nuet. För då kan du ju käka bara kanelbullar och dricka pepsi hela tiden, för det finns inget annat än nu. Och det finns inget annat än nuet, det håller jag med om, men det kommer ett nu i morgon också!! 😀 Kan vi göra oss fria från våra begär? Ja, till viss del, men för mig handlar begär också om nyfikenhet, att vilja utvecklas. Det får jag nog kolla djupare på, för jag antar att Buddhismen har tankar kring det med.

En fråga jag ofta ställer till mig själv är, vad kan jag göra idag så att jag får det lite bättre imorgon? Gör jag saker som jag långsiktigt mår bra av, så mår jag oftast kortsiktigt bra av det med. Kanelbullen gör oftast inte att jag får det bättre imorgon, men ibland kan den faktiskt göra det. Samtidigt som vi ständigt måste påminna oss om att vara här och nu. Det är sådana här svåra dilemman som dagens ledarskapsfilosofier sällan adresserar, men som var frågor som diskuterades flitigt förr. Och enligt mig blir vi allt sämre på att förstå balansen mellan de båda, nuet och morgondagen. Vi är antingen helt uppslukade av det ena eller det andra. Vilken är du i mest, morgondagen eller nuet? Vilka saker gör du idag för att undvika lidande imorgon? Vilka saker gör du idag för att uppleva njutning imorgon? Vilka saker gör du idag för att uppleva njutning i nuet? Och vilka saker gör du för att undvika lidande i nuet? Och går de alla ihop?

Inser när jag skriver det här att det är dags att utveckla en fyrfältare, för att förklara tydligare vad jag menar. Så jag återkommer en annan dag med mer tankar om lidandet och njutningen! 🙂 Skulle du vilja känna en stunds njutning i nuet så är du varmt välkommen att gilla eller dela mig på Facebook och Instagram, så fort du trycker en tumme upp eller ett hjärta så kommer det kännas bra! Jag lovar! 😉

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

1 kommentar

Glädje Lycka

En lycklig bajs

Marcus Cato

27 oktober, 2016 19:29 27 oktober, 2016

743 views

1 kommentar

Har du, som jag, någon gång varit riktigt bajsnödig? Kanske du har varit på ICA och handlat, så känner du där i kassan att, f-n, där är gäster som knackar…

Har du, som jag, någon gång varit riktigt bajsnödig? Kanske du har varit på ICA och handlat, så känner du där i kassan att, f-n, där är gäster som knackar på hos min ringmuskel. Tiden är knapp, men du har gjort dina knipövningar så du känner att det går att hålla sig till du kommer hem. Det är ju bara två framför i kön och sen fem minuters bilkörning. Där hemma väntar din egen toalettstol, du kan sitta ner i lugnet för att hedersamt släppa ut korvarna på ett äventyr genom kloakerna. Problemet är Agda, 93, som just tömt sin spargris, nu håvar upp enkronor framför dig i kassan. Den där bajsen växte sig just allt större…

De senaste veckorna har den här bloggen kantats av några av de tyngsta inlägg jag någonsin tänkt mig att skriva. Tankar om mitt eget självmord för några år sedan, min mammas kamp och förlust mot cancern och hanterandet av sorgen efter henne. Det är en del av livet, men jag kan inte fastna i att skriva om så extremt tunga ämnen hela tiden. Det är bara en del av mig, det är inte vad hela happycato.se handlar om, den handlar om lycka. Så idag ballar jag ur och pratar bajs istället. Det är någonting som är högst vanligt i min familj att prata om. Fråga min svåger, Daniel, som fått uthärda X antal familjemiddagar där samtalsämnet alltid på något sätt glider in på detta bruna klet. Jag har ingen aning om hur vi alltid hamnar där, kanske har det varit all creme fraiche i maten som mamma haft i och som några magar inte tålt. Det har diskuterats former, längder, hur ofta, hur länge, om allt inte går att spola ner, tömningar av tanken i stugan. Alltid kommer det upp vid våra måltider. Dessutom kommer en av mina kollegor nu säga, eftersom vi också alltför ofta glider in på området, att det är jag som är att skylla för detta samtalsämne. Så ja, då kör vi ett inlägg om när en bra bajs kan skapa lite lycka.

Vi hoppar tillbaka till kön på ICA. Du känner att det är fler och fler gäster från gårdagens Thaibuffé som tränger på i ändtarmens trånga korridor, samtidigt som Agda lägger fram sin sista krona. Äntligen, tänker du tyst för dig själv, samtidigt som du känner att den första svettpärlan formas i pannan. Bara en före i kön och han har bara två varor, det finns fortfarande hopp om det.

När det väl är din tur så skiter(!) du i att dra ICA-kortet, varje sekund är värdefull!! Äggen slängs längst ner i kassen, potatisen överst. Du bryr dig inte längre om de delarna, nu finns det bara ett mål i sikte, att din ända ska få gosa med plastringen innan vårrullen lagt sig till ro i byxorna… Knip, knip, knip, tänker du samtidigt som du spatserar som en anka över parkeringen mot bilen. Du försöker få det att se normalt ut, men nej, antingen är du just stelopererad eller jäkligt skitnödig, tänker alla som går förbi… Svettpärlorna i pannan avslöjar att det är det senare. Kassarna slängs in i baksätet och när du böjer dig ner så känner du hur en av de friterade kycklingbitarna du åt igår tittar ut i friheten, som en gök i ett gökur. Men nej du, så lätt ska det inte gå, du suger in den igen och känner att slaget ännu inte är förlorat.

Hade polisen stått på vägen de där fem minuterna du har hem, då skulle både körkortet dras in och byxorna behöva slängas. Du förbannar dig över fartguppen de gjort i ert kvarter. De är en mardröm vid ett sånt här tillfälle. Hög fart över det ger snabbare hemkomst, men det är förrädiskt med tyngdkraften. När bilen slår i marken kommer kroppen och dess innehåll följa med i en kedjereaktion, och så stark ringmuskel har du inte. Så istället saktar du ner, förlorar tre sekunder, men långsamt och skönt passerar du guppet. För att sedan lägga gasen i botten igen. Tre cyklister undkommer med blotta förskräckelsen och hytter med nävarna! Du ser dem i backspegeln och tänker att om de visste vad som höll på att hända, då hade de gjort precis likadant!

Du ser huset, bredsladdar upp på uppfarten så att det skriker i däcken. Det är nära nu, du känner det, kroppen klarar inte många sekunder till… Du struntar i kassarna i baksätet, istället är det full fart till ytterdörren. Du rafsar efter nycklarna, samtidigt som du tittar runt på buskarna, en sista back-up. Men där, upp med nycklarna, dörren flyger upp och du rusar in med skorna på trots att du just städat… Den olycka som riskerar att hända hade varit värre än ett smutsigt golv… För varje sekund känner du att det är mer och mer på väg ut… Fem, fyra, tre, två, ett… Du knäpper upp byxorna i farten, kastar upp badrumsdörren och ser målet.

Det är nästan övernaturligt det som nu händer, tiden står stilla på något sätt, samtidigt som så mycket händer på en gång. På bråkdelen av en sekund hinner du tända lyset, få upp toalocket, få ner byxorna och samtidigt som din rumpa är i luften ploppar de första korvarna ner i vattnet. I en liten stund uppstår en njutning (oavsett form och fasthet på korvarna) som är total eufori. En fullständig lyckokänsla som där och då känns oslagbar… Fram tills du inser att du glömt ungarna vid godishyllan på ICA… 😀

Den lyckan är vad jag kallar rockstjärnelyckan (förutom det där med ungarna då… 😀 ). Den är kortsiktig, euforisk och ibland mycket farlig, men i en lycklig bajs är den ganska oskyldig. Och jag tänkte vi skulle diskutera den vidare, tillsammans med andra typer av lycka, under den närmaste tiden. Idag nöjer vi oss med att konstatera att en bajs kan göra dig väldigt lycklig en kort stund… 😀 Och att det är helt okej att gilla detta skitinlägg på Facebook och Instagram!!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

1 kommentar

Glädje Lycka Mening

Hoppas ingen läser…

Marcus Cato

25 oktober, 2016 19:02 25 oktober, 2016

402 views

Kommentarer inaktiverade

Det var kanske inte en helt korrekt rubriksättning, jag hoppas ju naturligtvis att ni är många som läser. 🙂 Däremot så finns det en poäng i tanken att ha en…

Det var kanske inte en helt korrekt rubriksättning, jag hoppas ju naturligtvis att ni är många som läser. 🙂 Däremot så finns det en poäng i tanken att ha en stabil läsarkrets.

Den här bloggen har alltid haft syftet att ge mer förståelse och fler verktyg till hur vi skapar ett lyckligt liv. I det blandar jag forskning, personliga reflektioner och en del egna livshändelser. De här månaderna som jag har skrivit så har läsarantalet haft kraftiga svängningar. Det finns en stabil läsarkrets som är nyfiken på alla inlägg. Sen finns det vissa inlägg som har hittat en mycket större läsarkrets och de har alla handlat om stora händelser. Mammas cancerbesked, hennes bortgång och begravning. Mitt eget jubileum om dagen jag slog i botten och beskedet om att jag sagt upp mig från jobbet. De inläggen har många fler läsare än standardinläggen.

Det är inget problem med att de topparna finns, jag är glad över att många har läst dem, att folk bryr sig och vill gott. Däremot så hoppas jag att det inte behöver vara sådana toppar framöver, att livet för en bra stund går in i ett ganska normalt läge. Det betyder ju i sin tur att jag antagligen har färre läsare i snitt än det varit under hösten. Den här sommaren och hösten har varit extrem, en sådan period som vi bara upplever några få gånger i ett liv. För bloggen har det varit positivt, bloggen har för mig också varit positiv i allt som hänt. Däremot så ser jag hellre färre läsare och livet i ett gott normalläge, om det nu behöver vara ett motsatsförhållande mellan antalet läsare och livshändelser.

Bloggen kommer fortsätta ta upp ämnen som jag tycker är relevanta, som får dig att tänka efter och som förhoppningsvis berör. Vissa saker kommer träffa rätt hos just dig, andra ämnen gör det inte. För mig känns det viktigt att fortsätta vara genuin, det innebär också att vara det mot mig själv. Jag behöver ibland påminna mig om att det är materialet som i slutändan räknas, inte antalet läsare. Jag vill inte att happycato.se ska bli en sida som söker sig till sensationer för att få läsare. Det är inte hållbart i slutändan, det vore att söka lycka på fel sätt. För visst, det ger en kick när många läser, det är helt normalt. På samma sätt som det ger en kick om du får många gilla på Facebook- eller Instagrambilden. Det är vad vi kallar rockstjärnelyckan, den är god i stunden, men den går över. Och vid nästa bild blir du besviken för att du inte får lika många likes. Så helt plötsligt börjar du sätta ditt värde i hur många som gillar, eller i mitt fall läser. Vilket i vissa fall gör att vi börjar tumma på våra värderingar, vi skapar bilder eller inlägg för att få likes istället för det vi vill göra.

Jag vet mycket väl att de inlägg som ger mest läsare är de som är djupt personliga, de där jag utelämnar mig totalt. Det skulle kunna bli så att jag föll i fällan, att jag bara skrev den typen av inlägg för att få fler läsare. Med det hade också jag misslyckats med syftet med happycato.se. För den typen av lycka jag hade känt är flyktig, den är där bara under en kort stund, sen ska jag försöka slå det med nästa inlägg för att få samma kick. Det är just den typen, vad jag kallar rockstjärnelyckan (kommer snart ett bra inlägg om den), som jag vill komma bort ifrån. Den går inte att behålla över tid, utan urholkar oss. Det är den långsiktiga lyckan, den som hänger i över tid, som jag siktar på. Det kommer också betyda en massa inlägg som inte når ut till lika stor publik, men i slutändan lever jag efter mitt syfte med happycato.se och det är mycket viktigare!

Så visst, jag vill att du och många fler läser, för jag tycker ju ändå det jag skriver är viktigt, annars hade jag inte gjort det! 🙂 Men, inte på bekostnad av min egen långsiktiga lycka. Det här lär jag behöva påminna mig om många gånger, det är lätt att sugas upp i rockstjärnelyckans frestande värld. Idag gick det bra, imorgon säljer jag kanske ut mig… 🙂

På tal om idag så har jag fått göra det jag tycker är bland det roligaste som finns. Jag har fått köra min föreläsning, Fyra steg till lycka, för en ny grupp ungdomar på jobbet. Det blir också sista gången jag kör den i den formen, framöver kommer den bara att hållas i min egen regi, för de som vill använda mig! 🙂 Det märks att min och mina kollegors lycka stiger så fort vi har en grupp ungdomar hos oss. Det är då det blir så tydligt varför vi gör det här, för att göra skillnad för andra (den varaktiga lyckan…). Och av någon märklig anledning så är det alltid fantastiska människor som är med! 🙂

Skulle du gilla det jag skriver och ändå tycka det är vettigt att happycato.se får fler läsare, då får du ju naturligtvis gilla eller dela det här inlägget på Facebook och Instagram. 🙂 Du som ännu inte gillar eller följer mig, se till att göra det, så missar du inga framtida inlägg!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening

Ett kapitel avslutas för att ge plats åt ett nytt

Marcus Cato

20 oktober, 2016 20:25 20 oktober, 2016

490 views

5 kommentarer

Idag stängde jag ett stort kapitel i mitt liv. Efter nästan fem år i Sölvesborgs Kommun lämnade jag i eftermiddags in min uppsägning. Det finns många anledningar till det, ett liv som…

Idag stängde jag ett stort kapitel i mitt liv. Efter nästan fem år i Sölvesborgs Kommun lämnade jag i eftermiddags in min uppsägning. Det finns många anledningar till det, ett liv som är enkelt och igenkänningsfaktorn var två av anledningarna. Jag känner att jag inte utvecklas på samma sätt längre, det i sin tur tar bort en del glädje och till slut har jag landat i att det var dags för något nytt.

I mina funderingar över det här, som har pågått under en lång tid, så har jag landat i att det bara funnits två anledningar att stanna. Den ena är alla de ungdomar jag får möjlighet att möta i mitt arbete, som jag får se växa och som ger så oerhört mycket glädje och klokskap tillbaka. Det finns inte ett möte med en ungdom som inte inneburit att jag har lärt mig något nytt. Varje gång vi kört igång en ny utbildningsomgång med arbetslösa ungdomar så har min motivation kommit som ett brev på posten. Det gör den fortfarande! Den andra är alla, fullständigt fantastiska, människor jag har fått äran att arbeta med under de senaste fem åren. Jag skrev till min chef i samband med mitt beslut, att jag har aldrig varit på en plats som Sölvesborgs Kommun (och de kollegor jag samarbetat med i regionen) där jag genuint tyckt om och uppskattat så många människor. Jag trodde inte det fanns så många härliga personer på en samlad plats. Jag har genom åren varit lyckligt lottad och haft många underbara kollegor och medarbetare, men aldrig i så stora mängder som de senaste åren. Jag har heller aldrig varit på en plats där jag känt mig så genuint omtyckt och uppskattad trots att jag ibland varit väldigt obekväm när jag upplevt att saker inte gått till på rätt sätt. Den sista veckan har jag sett att personalen är hjärtat i en organisation, resten av kroppen kan vara totalt funktionsoduglig, men finns det bra personer med stort engagemang, så kommer hjärtat fortfarande pumpa ut massor av energi i systemet. Det finns bara kärlek från min sida till alla dessa människor.

’Tänk att jag på fem år har fått leda verksamheter och projekt som jag i min vildaste fantasi aldrig skulle få göra. Det har varit att utveckla metoder för att få personer på försörjningsstöd att bli självförsörjande, få nyanlända att känna sig välkomna till Sölvesborg, hitta metoder för hemmasittande barn att komma tillbaka till skolan, bygga upp en verksamhet för att stötta arbetslösa ungdomar, utveckla ungt entreprenörskap, arbeta med värdegrundsfrågor och en himla massa annat. Det som jag är mest stolt över är att nästan alla dessa projekt är eller håller på att bli implementerade i ordinarie verksamhet. Det finaste betyg jag kan tänka mig. Plus att jag fått vara med och skriva massa roliga projekt som har inbringat miljontals kronor för att förbättra Sölvesborg och Blekinge. Nu när jag tänker tillbaka på det är det nästan så jag ångrar att jag sagt upp mig, men bara nästan. 🙂 Jag vet att mitt beslut är det rätta, efter att jag lämnat in uppsägningen kändes det som flera ton lättade från mina axlar. Tyvärr känns det tråkigt att en del av den tyngden landar hos min personal, den allra bästa arbetsgrupp jag kunde tänka mig. Är det något som känns jobbigt så är det att behöva lämna dem och dessutom göra deras framtid grumligare att se. Det kommer gå bra för dem även utan mig, de är kloka människor, men det är ändå jobbigt för de har blivit några av mina närmaste vänner som gått igenom mycket!

Vad väntar nu för min del? Det vet jag faktiskt inte, förutom tre månaders uppsägningstid. Jag är öppen för förslag! 🙂 Det kan vara heltid, deltid eller konsultuppdrag. Jag är både flytt- och pendlingsbar. Södra Sverige är att föredra, helst nära kusterna. Alternativt kan jag tänka mig en utmaning utomlands, så länge engelska är språket! 🙂 Oavsett vilket så har jag tre punkter i mitt huvud som jag vill att min nästa uppdragsgivare kan leverera:

Det ska finnas ett större syfte, uppdraget måste bidra till att förbättra världen på något sätt. Det kan vara i det lilla eller det stora, men syftet skall vara klart och att det finns en helhetssyn i det
Det skall finnas en tydlig värdegrund som också efterlevs i verkligheten
Frihet under ansvar. Jag arbetar bäst där jag får skapa utifrån relativt fria tyglar i samverkan med andra. I alla mina jobb har jag levererat resultat och det bygger mycket på att jag fått stor frihet under ansvar

Resten löser vi säkerligen tillsammans! 🙂

Det roliga är att det redan känns som det öppnar sig nya dörrar, bara på några timmar. Uppdrag som egenföretagare som kanske med lite tur omvandlas till realitet framöver. Fast jag ser ju gärna fler dörrar gläntas, så du som känner mig eller läser bloggen och tycker att Marcus Cato är en kille jag tror på. Just du, får just idag gärna dela detta inlägget på Facebook, eller sprida det på annat sätt, till någon som skulle behöva mig till sin verksamhet!

Och skulle det vara så att du som läser känner att du kan leverera på de tre punkterna eller bara är nyfiken på vad jag kan erbjuda, maila mig på marcus@happycato.se eller ring 0732-68 52 11. Eller skriv några rader i ett meddelande på Facebook.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

5 kommentarer

Etikett: glädje

Lycka och datorspel

Är livet ett lidande?

En lycklig bajs

Hoppas ingen läser…

Ett kapitel avslutas för att ge plats åt ett nytt