Etikett: glädje

Tacksamhet

6 augusti, 2016 13:26 6 augusti, 2016

7 min read

494 views

Kommentarer inaktiverade

Något som jag har funderat mycket på de senaste dagarna är tacksamhet. Hur jäkla bra den här killen hade det när han växte upp. Jag är övertygad om att tacksamhet…

Något som jag har funderat mycket på de senaste dagarna är tacksamhet. Hur jäkla bra den här killen hade det när han växte upp. Jag är övertygad om att tacksamhet är en av de allra bästa vägarna till lycka, för den tvingar oss att reflektera över allt bra vi har. Det är samma effekt som att se sorgliga filmer (läs det inlägget här), vi börjar tänka på de som står oss nära.

När jag började min egen väg från ett högst olyckligt liv till ett lyckligt, då var känslan av tacksamhet en av de första sakerna jag snappade upp. Flera av de stora ikonerna pratade mycket om vikten av att känna tacksamhet för det vi har i livet. Jag får fortfarande upp starka minnesbilder från de första promenaderna jag gjorde, där jag gick igenom allt jag kände mig tacksam för. Idag gör jag det som första aktivitet när jag vaknar. Jag ska bryta ner konceptet i några få steg till er:

Jag börjar med mig själv. Vad hos mig själv är jag tacksam för? Det kan vara min hälsa, min fantasi, min vilja att utvecklas osv.
De personer som står mig nära. Mina föräldrar och min övriga familj kommer först, sedan de personer som betyder mycket för mig.
De mest basala sakerna, som vi i västvärlden tar för givet. Jag känner tacksamhet för att jag har tak över huvudet, rent vatten i kranen, mat att äta och en massa hjälpmedel som gör mitt liv så oerhört mycket enklare. Jag uttrycker också tacksamhet för alla de människor som varit kloka nog att komma på allt det som gör mitt liv enklare!
Personer som har betytt mycket på olika sätt i min resa som jag inte känner. Exempelvis de som påverkade mig mycket när jag startade min egen förändringsresa, Tony Robbins var en sådan person.
Alla saker som roar mig, skapar glädje i livet och som utvecklar mig. Och så avslutar jag med att jag är tacksam för att jag jobbar med att ständigt förbättra min hälsa.

Allt det här gör jag i mitt huvud och försöker visualisera det samtidigt. De första två delarna är lite mer specifika. Sedan blir det mer och mer generellt, jag går inte igenom varje banan jag ätit eller alla tusentals personer som hjälpt mig på min väg. Utan jag får naturligtvis klumpa ihop mycket, annars hade jag kunnat spendera hela mina dagar med att bara ligga och tänka på det. Det tar några minuter och för mig är det en fantastisk start på dagen!

Det senaste året har jag också avslutat dagen med att gå igenom vad jag är tacksam för just den dagen, tillsammans med vad jag gjort bra idag och vad jag lärt mig. Det ger en positiv känsla in i sömnen. Vad jag är tacksam för under en dag varierar ju kraftigt, men det finns alltid något att vara tacksam för även de pissigaste dagarna.

Jag har också så smått börjat träna på att visa min tacksamhet för andra. Det är ett utvecklingsområde jag har (tillsammans med att kunna ta åt mig när andra visar mig sin tacksamhet). Det finns så oerhört många människor som jag uppskattar och det finns väldigt sällan skäl till att inte säga det till dem! Jag är ju tacksam för dig som läser det här, att någon tar sig tid i sitt liv för att läsa mina ord är faktiskt en stor ära! Så tack för det!

Mina tacksamhetstankar de senaste dagarna har handlat mycket om de stora frågorna. Jag har känt oerhört stor tacksamhet för alla er som hört av sig och gett ert stöd! En del av er har jag aldrig ens träffat. Jag har känt tacksamhet att jag har vänner som verkligen vågar bry sig! Sedan har jag också reflekterat mycket kring min barndom. Jag är tacksam för att den faktiskt var väldigt lycklig. Jag var inte alltid lycklig, men min barndom var det! Det låter lite märkligt, men mina problem skapade jag mycket själv. Världen runtomkring mig var väldigt vacker på många sätt. Jag fick ha alla mina mor- och farföräldrar i livet till vuxen ålder, och stå dem nära. Jag fick växa upp i ett kärleksfullt hem med en fantastisk familj. Jag brukar säga att vi är den mest funktionella dysfunktionella familjen som finns! 🙂 Jag behövde aldrig på nära håll brottas med sjukdomar, död eller traumatiska händelser (undantaget när min lillasyster hotade mig med kniv för att hon inte fick skrapa av den sista glassen på glasspaketet 😉 ). Det är först på senare år som jag har fattat hur jäkla lyckligt lottad jag var. Fasen, barn och ungdomar överallt får uppleva så mycket skit och misär som de borde få slippa. Jag har sett det så mycket i mitt jobb de senaste åren. Det var troligen inte ett dugg bättre för många när jag var barn, men det fattade jag ju inte då. Barn får fightas i en mycket mörkare värld, än den jag mötte varje dag i min uppväxt. Det har verkligen fått mig att inse hur bra jag har och har haft det!

Jag har också de senaste dagarna känt oerhört stor tacksamhet för all skit som har hänt mig. Alla de smällar jag fått har fått mig att växa och hitta min väg. I stunden har det varit jäkligt tufft, men i backspegeln har det alltid lett till något bra. Det här kommer jag återkomma till, för tacksamhet i de svåra stunderna och ödmjukhet i de lätta, det är en helt egen historia. Istället vill jag avsluta med tre frågor till dig:

Vad känner du tacksamhet över i ditt liv?

Hur bra är du på att känna och reflektera över din tacksamhet?

Och vad kan du göra för att bli bättre på det?

Skulle du gilla det här inlägget eller min sida som helhet! Då skulle jag också bli väldigt tacksam om du gillar eller delar det på Facebook, Instagram eller skriker det på torget! 🙂

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening Spel

Pokémon Go, en väg till lycka eller bara ännu ett meningslöst tidsfördriv?

Marcus Cato

22 juli, 2016 16:23 22 juli, 2016

12 min read

478 views

Kommentarer inaktiverade

Idag tar jag på mina allra positivaste glasögon, bara så ni cyniker och hatare i världen är varnade!! 🙂 Det kan väl knappast undgått någon, hysterin kring Pokémon Go. Det…

Idag tar jag på mina allra positivaste glasögon, bara så ni cyniker och hatare i världen är varnade!! 🙂

Det kan väl knappast undgått någon, hysterin kring Pokémon Go. Det är folk överallt i alla åldrar som springer runt och jagar Pokémons. Utan tvekan ett av de häftigaste fenomen som drabbat vår tidsålder. På bara några dagar har det fått ett så massivt genomslag. Själv fick jag höra om det av några av våra ungdomar på Navigatorcentrum. De var som besatta. Några dagar senare pratade jag med en kille som varit ute hela helgen, kommit hem sent på natten och sedan upp direkt när de vaknade igen för att ut och leta. Då insåg jag att jag måste helt enkelt analysera det här fenomenet ur ett lyckoperspektiv!

Själv har jag hållit mig ifrån att testa det, jag har varit dataspelsberoende tillräckligt i mina dagar, så väljer spel med omsorg nuförtiden! Jag hade lätt kunnat springa och jaga Pokémons hela dagarna! Och det hade inte riktigt fyllt MITT personliga syfte i livet!
Så, kan Pokémon vara en väg till lycka för en individ eller för en värld? Jag måste säga att skaparna av spelet har gjort sin lyckoläxa! De vet vad som triggar oss människor och hur de ska använda det på bästa sätt.

En del av er sitter redan och tänker, det fattar väl vem som helst, Pokémon är ju totalt meningslöst och ett slöseri med tid. Ja, för dig är det så. Mitt allra första blogginlägg (läs det här) handlade om perspektiv, att vi kan se allting som meningslöst och allting som meningsfullt. Det är upp till varje individ att välja vilket perspektiv de lägger i varje aktivitet. Jag hoppas ju att alla dina aktiviteter i livet ger dig mening, annars blir det jobbigt att vara lycklig. Det fina är att det är du som väljer. Så vi får ju utgå från att alla Pokémon Go-spelare ser spelet som meningsfullt, det fyller en funktion och ett syfte i deras liv. Det är en grundförutsättning för lycka. För er som vill ha en spännande bok om just det ämnet rekommenderar jag Albert Camus bok Myten om Sisyfos.

En del har skrivit att världen brinner och att det är för jäkligt att folk inte bryr sig, utan de spelar Pokémon istället. Jag äter glass ibland, eller rätt ofta. Betyder det att jag inte kan bry mig om svälten i världen då? Det är som om vi skulle sluta ha roligt för att det är krig i världen? Det hade varit bättre att Putin, Assad, Trump och de andra grabbarna hade släppt vapnen och fightats i spelet istället! Då hade det kunnat hända grejer på allvar!

Så vilka lyckofaktorer finns det då i Pokémon Go?
Den mest självklara är att vi får en kick av att fånga en Pokémon. Ju ovanligare Pokémon desto större kick. Det är vad jag kallar rockstjärnelyckan. Alltså något som känns bra i stunden, men i långa loppet bidrar den inte till någon större lycka. I detta fallet bidrar den kanske inte till något dåligt heller, som en cigarett, heroin eller en flaska whisky gör. Det är en relativt ofarlig form av kick, men omöjlig att hålla kvar i långa loppet. Fast det är den här utvecklarna av alla spel vill att vi ska känna, det är den vi som människor går igång på! De direkta belöningarna är det som får oss fast till att börja med.

Jag har i mitt förra inlägg beskrivit långsiktig lycka som fyra trappsteg. Pokémon GO och många andra mindre rörelsebaserade spel har varit duktiga på att fånga in dem rätt bra. De fyra trappstegen är, som jag tidigare nämnt, inte mina utan de har jag lånat av Tony Hsieh som skrivit den fantastiska boken Delivering Happiness.

Är det jag som har kontroll eller mina Pokémons?
Det första trappsteget är upplevd kontroll. Personer som spelar mycket spel upplever jag ofta inte upplever kontroll i verkliga livet, därför väljer de spelens värld där de upplever kontroll. Den absolut viktigaste förutsättningen för att få någon med spelproblematik att ens lämna datorn är att jobba med deras upplevda kontroll utanför skärmen! Ett tips till alla desperata mödrar och fäder där ute! I spelvärlden har spelaren kontroll och dessutom så får det inga riktigt obehagliga konsekvenser om de tappar kontrollen över sin karaktär eller sitt spel. Pokémon Go fungerar på samma sätt, spelaren är den som kontrollerar sin värld, det är mobilen som är kontrollen och spelaren har all makten! Fram till batteriet lägger av… Det är dock så att hamnar vi i en situation där vi börjar utveckla ett spelande på en beroendenivå så är det dina Pokémons som har kontrollen över ditt liv. Precis som en alkoholist tappar kontrollen och styrs av alkoholen så riskerar en gamer fastna och tappa kontrollen över sitt spelande. Hamnar du i det stadiet är det game over för lyckomöjligheterna, du måste vara den som styr och kan kontrollera ditt spelande!

En, två och sedan blir de många fler
Det andra steget, upplevd utveckling finns ju också med. Om vi inte utvecklades, hur kul hade livet varit då? Om vi lägger spindelharpan 7000 gånger på samma svårighetsnivå så blir det faktiskt rätt tråkigt för majoriteten av oss. Pokémon Go innehåller för det första en massa olika Pokémons du kan hitta. För varje ny Pokémon så känner du att du utvecklas i spelet. Dessutom kan du träna dina Pokémons så att de blir bättre. Du kan slåss mot andra och vinna, det driver hela tiden dig framåt för att vilja utvecklas. Dessutom ger vinsterna den där kicken som det gör att fånga en ny. Problemet blir för de som är bäst på att hitta alla Pokémons eller har de starkaste. Var hittar de sin utveckling? Nu är spelet så nytt så vi vet inte riktigt det ännu, men där finns alltid en fara! Antagligen kommer de bästa kunna livnära sig på det, vilket kan vara ett incitament. Även om pengarna inte leder till lycka så får de ju ändå göra något de gillar!

Jaså, du spelar med Pokémon? Ska vi leka?
Det tredje steget på lyckotrappan är samhörighet. Här ser jag den absolut största skillnaden mot alla spel som tidigare gjorts. Spelar du League of Legends så har du samhörighet med människor i hela världen. Jag tror inte det är tillräckligt, jag tror vi behöver samhörighet också i verkliga livet för att känna lycka. Vi kan uppleva mer tillsammans på det sättet. Det är här Pokémon GO har sin stora fördel, människor går ut tillsammans och letar, de träffar på nya människor som de inte känner. Vi hade besökare på Navigatorcentrum för att de dagen innan hade träffat en av våra deltagare när de jagade Pokémons. Det blir en samhörighet både i den fysiska världen som i den virtuella. Det är unikt och det är jäkligt häftigt! Föräldrar går ut med sina barn, personer som kanske isolerat sig springer ut och jagar Pokémons så att de träffar vänner. Samhörigheten är en av de absolut viktigaste faktorerna för lycka och där har Pokémon GO något unikt. Dessutom tillhör du som spelare ett av tre olika lag, det skapar också en extra samhörighet med vissa. De har samlat platser som Pokestops och Pokegyms där man vet att det rör sig mycket folk. Människor möts på ett helt nytt sätt och redan från början har man en anledning att inleda ett samtal. Har ni hittat några Pokémons, vart finns den, vilka har ni osv. Jag gissar att vi inom ett år har de första Pokebebisarna, eller Pökebebisarna som Ronny och Ragge skulle säga! Alltså människor som träffats för att de spelade Pokémon, blev kära och skaffade barn ihop! Jag har arbetat med hemmasittande barn i skolan som har haft svårt att ta sig utanför sitt egna hem. De har helt plötsligt levt upp och beger sig ut och träffar andra människor. Föräldrar har kunnat ha djupa samtal med sina barn under promenaderna i jakten på Pokémons. Massor av positiva vittnesmål kring hur samhörigheten ökar både i det lilla och det stora!

Gör det världen bättre?
Det sista steget på lyckotrappan är att vara del av något större än sig själv, alltså att det fyller en större mening än bara för dig som spelar. Här brottas jag en del med mina personliga övertygelser. Kan Pokémon GO göra att vi känner att vi är del av något som är större än oss själva och som gör skillnad i verkliga livet? En del av mig skulle vilja säga nej, den lite äldre versionen av mig. Samtidigt så när jag tänker djupare på det, så jo, det kan det nog. För om vi som Pokémon-spelare delar med oss, uppmuntrar andra och skapar fler kontakter så gör vi en skillnad för andra människor. Det är inte att bota cancer, men det är att bidra till andras glädje. Och ju fler som känner samhörighet, desto fler kommer hjälpa varandra, även med saker som inte gäller Pokémons!

Relationerna mellan människor skapar magin i världen, det är den som bidrar till att vi känner att vi är del av något som är större än oss själva. Det är de relationerna jag tror Pokémon GO kan bidra med. Vi vet inte vad för häftigt som kan hända när två människor träffas. Det kan vara ett möte som löser världens energiproblem eller skapar en ny innovation, vad vet vi idag om det? Det finns dock ett villkor, att folk inte blir fullständigt upptagna med sitt eget spelande utan kan se den större bilden att vi blir lyckligare av att hjälpa varandra.

De ungdomar som vi har haft i vår verksamhet har verkligen hjälpt varandra, nya och mycket oväntade vänskaper har knutits på grund av Pokémon GO. Det bygger en förståelse som bygger broar. -Du kan ju inte vara dum i huvudet, du jagar Pokémons precis som jag!

En sista lyckofördel är att det har fått igång en hel generation i fysisk aktivitet. Vi mår bättre av fysisk aktivitet! Ryktena säger att spelet ska begränsas så att du inte kan fånga Pokémons om du färdas över 20 kilometer i timmen. Det kommer tvinga människor att gå, för jag vet att en del kör bil för att fånga dem. Jag hoppas också spelutvecklarna faktiskt inser vilken guldgruva de har hittat för att utveckla mänskligheten åt ett lyckligare håll. Jag hoppas inte girigheten tar död på det!

Sedan finns det ju baksidor, folk som kör bil och krockar för att de jagar Pokémons, folk som knackar på hos okända mitt i natten i jakt efter dem! Det här är ju i grunden inte Pokémons fel, idioti föds inte av spel, det föds av människor!

Så min dom är klar! Pokémon GO har faktiskt förutsättningar för att skapa ett lyckligare liv för dig och en lyckligare värld! Det gäller dock att du behåller kontrollen över ditt spelande, ser till att hjälpa andra på din väg och inse att det finns många fler saker i livet som bringar glädje än att fånga Pikachu! Vill ni läsa mer om en person som just nu lever lite lyckligare genom Pokémon GO så läs det här!

[poll id=”10″]

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag! Och se till att catch them all!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening Olycka

Välj din attityd

Marcus Cato

17 juli, 2016 16:02 17 juli, 2016

7 min read

615 views

Kommentarer inaktiverade

Jag får börja med att hälsa alla nya läsare välkomna! Idag släppte jag den här bloggen för en lite bredare massa än tidigare. Jag hoppas naturligtvis att ni gillar det…

Jag får börja med att hälsa alla nya läsare välkomna! Idag släppte jag den här bloggen för en lite bredare massa än tidigare. Jag hoppas naturligtvis att ni gillar det ni läser och att kanske just något litet påverkar ert liv till att bli lyckligare! Jag såg igår en färsk dokumentär om Tony Robbins. Han berättade där om hur en av hans lärare hade förändrat hans liv genom något så enkelt som att han såg honom och hans styrkor i ett kort möte. Vissa personer råkar få den rollen i vårt liv. Idag ska jag berätta om en person som kanske inte hade samma positiva påverkan på mitt liv i det korta perspektivet, men som ändå har lett mig till den jag är idag. Och att det faktiskt är jag som väljer, oavsett vad som händer mig!

Vare sig du tror att du kan eller inte kan har du rätt. Det uttrycket stod industripionjären Henry Ford för. Och det finns så mycket klokt i det. Allting handlar om den attityd du väljer till dig själv, en uppgift eller livet. Den attityd du väljer att se livet med är direkt korrelerat till din lycka.

När jag var 15 år skulle jag konfirmeras. Tonåren, pubertet, relativt kraftigt överviktig och en extremt låg självkänsla gjorde att min syn på livet var väldigt vacklande. Vi hade en kvinnlig konfirmationspräst som jag tyckte var en ganska vettig person och eftersom jag alltid brottats med min religiösa övertygelse försökte jag lyssna in mycket av det hon sa. Innan konfirmationen skulle vi åka på sedvanligt konfirmationsläger. Lägret lades i Åsljunga. Vilket gav en lyckokick för mig där och då eftersom jag var och är ett extremt fan av Max Lundgrens böcker om Åshöjdens BK. Jag fick se platserna som jag bara hade fantiserat om från böckerna. Däremot så blev de nästkommande 10-15 åren efter den vistelsen präglade av det lägret. Vår konfirmationspräst förde ett samtal med några av oss under en kväll. Vi pratade om de stora frågorna och prästen berättade att hon trodde att livet på jorden var helvetet. Det fanns så mycket ondska i världen så hon kunde inte se detta på något annat sätt. Det satte sig tyvärr alltför hårt hos mig. Hennes ord råkade passa in på hur jag kände just då i livet. Det var en förklaring som gjorde att livet blev lättare att förstå. All skit som jag kände, det var menat att vara så. Jag började se min värld utifrån hennes beskrivning. Därför gjorde jag det till en vald sanning hos mig själv.

Tänk dig själv att du är 15 år och börjar se livet som helvetet? Hur kul kommer du ha i livet då? Du kommer ständigt gå och leta efter tecken som stämmer in på din världsbild. Går det bra för dig kommer du genast att undra när det går åt skogen. Och du kommer ständigt att längta till det hela tar slut. Det enda som tröstade var att jag åtminstone förstod varför livet var plågsamt. För mig hade det mycket väl kunnat ta slut under dessa åren, men jag var också präglad av en bild hemifrån att de som tar livet av sig inte kommer ”vidare”. Det gick inte att frigöra sig från helvetet på egen hand, för jag skulle inte komma någonstans. Så jag var i ett skruvstäd, jag kunde bara härda ut. Jag har fantastiska föräldrar och det var aldrig något moraliserande över frågor som självmord, så jag kan inte klandra dem för att de satt mig i skruvstädet. Idag kan jag ju faktiskt se att det var en del av min räddning. 2008 hade jag skruvat fast mig själv i skruvstädet så hårt att jag inte längre brydde mig. Valet kom ner till att leva livet som jag ville leva det, dvs. inte se det som ett helvete, eller att ta livet av mig. Där och då ändrade jag min attityd till livet. Jag valde att se livet som kul! Jag valde att se livet som en lek! Jag valde att se livet som den roligaste skola jag kunde tänka mig! En tanke i mitt eget huvud gjorde så enormt stor skillnad.

Tänk dig vilken nyfikenhet det skapas av att se livet som något roligt! Tänk dig vilken skillnad det gör mot att se det som ett helvete! Den lilla skillnaden i en enda tanke gör ditt liv så oerhört mycket annorlunda. En liten tanke vänder helt upp och ner på dina perspektiv. Varje liten uppgift i ditt liv kan vara meningslös eller meningsfull. Varje liten sekvens kan du se som ett problem eller en möjlighet. Det är så jäkla enkelt, men ändå så svårt. Hur skulle du vilja se på livet? Vilken metafor skulle göra störst nytta för dig? Livet är som en chokladask, du vet aldrig vad du får?

De säger att det vi lägger fokus på är det vi ser. Som att gravida kvinnor helt plötsligt ser barnvagnar överallt. Eller den där bilen du just köpt som du tyckte var så unik, nu ser du plötsligt dem överallt! I det stora hela så kommer du tolka livets händelser via ditt attitydfilter. Du kommer att leta efter tecknen som motsvarar din attityd. Det gäller livet, invandrarna eller röda saker i rummet. Du har valt en sanning och du kommer omedvetet söka efter händelser som stärker din övertygelse. Så välj en sanning och attityd till livet som gör dig lycklig och glad!

Tyvärr tror jag inte min konfirmationspräst nådde den punkten, att hon förstod att attityden till livet gjorde en skillnad. Vad jag förstått valde hon den andra vägen, att på egen hand frigöra sig från helvetet. Hon skruvade aldrig upp sitt eget skruvstäd. Kanske att hennes öde till slut kan hjälpa andra att byta attityd, att se livet som något fantastiskt istället! Jag hoppas att du ser livet och dess händelser som något positivare från och med nu!

Och till alla er som jobbar med unga människor, inse hur mycket era ord och handlingar kan påverka deras liv! Ett av mina syskonbarn hade en lärare som sa att det inte ska vara roligt att gå i skolan! På en annan skola berättades det för eleverna att högstadiet kommer bli tråkigt! Tänk er vad det kan prägla ett barns syn på livet! Ni behöver inte ge dem falska förhoppningar om att det ska vara rosa elefanter och glass varje dag, men sänk inte deras glädje och nyfikenhet! Låt dem inte se livet som tråkigt, som ett helvete eller något annat värdelöst synsätt! Din attityd smittar, använd den då till att göra världen roligare och bättre!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Lycka Mening Okategoriserade

Sköldpaddan slår alltid haren

Marcus Cato

14 juli, 2016 13:34 14 juli, 2016

6 min read

470 views

Kommentarer inaktiverade

Idag vill jag dela med mig av ytterligare ett litet kapitel av den bok jag nämnde i inlägget Att säga nej är att säga ja till något annat. Mänskligheten har…

Idag vill jag dela med mig av ytterligare ett litet kapitel av den bok jag nämnde i inlägget Att säga nej är att säga ja till något annat. Mänskligheten har många svagheter, bristen på tålamod är en av de största. Vi vill ha vår lycka nu, vi vill njuta nu! Vi har dessutom byggt upp ett samhälle där företag är extremt duktiga på att tillfredsställa kortsiktiga behov! Vi har godis, läsk, sms-lån, cigaretter, spel, betting, porr och massor av annat som är extremt tillgängligt för alla! Det leder oss in i beroenden och beteenden där vi inte längre upplever kontroll över våra egna liv, vi är slavar under beroenden. Trots att upplevd kontroll i våra egna liv är det absolut grundläggande för att långsiktigt bli lycklig. Jag tyckte därför det här kapitlet var passande för bloggen.

Vi återkommer till det hela tiden, att skynda långsamt. Det gäller allt från din kropp till din ekonomi. Tyvärr finns det väldigt lite tålamod kvar i vårt samhälle, allting skall ske här och nu. Vi måste resa till Thailand idag, vi måste avge en bra kvartalsrapport så att ägarna blir nöjda eller jag måste tappa 30 kilo i vikt nu.

Jag har arbetat mycket med arbetslösa, ofta de som står väldigt långt ifrån arbetsmarknaden. Politiken har ofta krav på att vi måste göra något åt problemet nu. Det finns dock ett bekymmer med det, de som står långt ifrån arbetsmarknaden, deras problem uppstod inte nu, utan det kan vara många, många år i utanförskap. De har processer som satt sig väldigt fast som inte ändras på en dag. Så det som politikerna vill att vi skall lösa nu, det hade varit bäst att lösa när den arbetslöses problem började, oftast i skolan.

Det finns ett kinesiskt ordspråk som lyder ”Den bästa tiden att plantera ett träd var för tjugo år sedan, den näst bästa är nu”. Det finns mycket klokhet i det, för naturligtvis så är det dumt att inte lösa den arbetslöses situation här och nu istället för att vänta 20 år till. Ännu bättre är dock att börja för 20 år sedan. Och den möjligheten finns, med all forskning som finns kan vi redan idag ganska tydligt se vilka som riskerar att hamna utanför om 20 år. Så gör vi insatser idag som kostar en slant, så har vi igen det mångdubbelt i framtiden. Jag har fått äran att leda ett sådant projekt, där vi hjälper barn som sitter hemma istället för att gå i skolan. Bryts inte det i tid så kommer de med största sannolikhet hamna i ett livslångt utanförskap. Alla vet om att det är den här typen av lösningar, som kostar nu, men som ger resultat imorgon, är de lösningar som ger effekt. Ändå är det väldigt få som gör det, speciellt inom näringslivet och offentliga verksamheter. För vi är idag alltid haren som skall försöka bota de symptom som uppstår av ett problem som rotade sig för många år sedan. Vi måste börja ställa oss frågan annorlunda, våga börja om på nytt.

Under min studietid så läste vi en bok av Hammer and Champy som hette Business Process Reenginering. Väldigt enkelt sammanfattat så går den ut på en sak. Du har ditt liv, ett företag eller ett samhälle som det ser ut idag. Om du visst allt detta och ville skapa en effektivare verksamhet utifrån vad du vill uppnå, hur skulle den se ut? Helt och hållet från ett blankt papper. Exempelvis, det liv du lever idag kanske inte är det liv som du vill leva på alla områden. Om du fick börja om på nytt från ett vitt papper, hur skulle du konstruera ditt liv då? Det är en kraftfull fråga där vi kan hitta många svar. Det är ju dessutom viktigt att veta vad vi vill uppnå för att kunna svara på den frågan.

Tänk dig att vårt samhälle var uppbyggt för att maximera lyckan för dess invånare. Hur skulle det samhället se ut? Hur skulle vi bygga det? För jag tror att vi är överens om att det är inte optimalt byggt utifrån lycka idag. Idag är det relativt bra byggt för att skapa maximal avkastning för ägare av större företag och banker. Nu är jag väldigt krass, men det är drivkrafterna i vårt samhälle och allting kring det dras till att fungera på samma sätt. Skulle de stora drivkrafterna vara åt andra håll så skulle vårt fokus läggas på det istället och det hade varit andra egenskaper som hade uppskattats.

Nu kan det vara så att vi är på väg in i ett systemskifte, där vi planterar trädet för tjugo år sedan och tänker långsiktighet, lycka och välmående på ett annat sätt. Vi ser tendenser till det i vårt samhälle med ekologisk mat, projekt för hemmasittare och en ökad friskvårdsaktivitet. Det är saker som visar på att vi kanske börjar tänka på ett annat sätt. Förr tänkte vi långsiktigt utifrån att lägga långa budgetplaner i förväntan om att allt kommer vara som det har varit. Sedan vände det över till att vi inte kan planera något långsiktigt alls eftersom världen förändras så snabbt, så vi tänker bara ett kvartal framåt. Kanske att vi kan hitta en väg där vi tänker långsiktighet, men kan vara kortsiktiga i våra beslut genom att anpassa oss här och nu efter vårt långsiktiga tänk. Vi kan som samhälle tänka kortsiktigt om det finns en långsiktighet i värderingar och syfte. Är vi bara kortsiktiga så kommer vi gå under både som individ, samhälle och mänsklighet. Det finns för mycket i vår värld som tillfredsställer oss här och nu, som utan ett större syfte får oss att slukas in i dess kraft. Vi behöver ställa om vårt tankesätt och allting börjar med dig och mig!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Musik

Festival -En lyckoguide

Marcus Cato

8 juli, 2016 15:02 8 juli, 2016

10 min read

334 views

Kommentarer inaktiverade

Det pågår just nu en stadsfestival i den lilla staden där jag bor. Den liknar nog till sin utformning de flesta festivaler som småstäder erbjuder. Det är några öltält, en…

Det pågår just nu en stadsfestival i den lilla staden där jag bor. Den liknar nog till sin utformning de flesta festivaler som småstäder erbjuder. Det är några öltält, en scen med blandade artister, ett nöjesfält, matstånd, marknadsknallar och en massa aktiviteter i alla dess former.

Jag var själv nere igår och gick en runda på festivalen. Det fick mig att börja fundera över om den här typen av festivaler har någon effekt på vår lycka. Jag har studerat en del hur lycka ser ut i olika länder och Colombia rankas ofta som ett av de lyckligaste länderna. En av de faktorerna som bidrar till det anses att de har många festivaler. Det finns alltså extra många anledningar till att fira. Så i grunden borde festivaler vara bra för vår lycka.

Sen tänkte jag lite till. Det kanske är så, att precis som med allt annat, så beror det lite på hur du tar dig an festivalen. Det finns de som tar sig an festivalen som om det vore det sista de skulle göra i livet. Du vet dem som redan vid sju på kvällen sjunger loss fullständigt i schlagerlåtarna som spelas i ett öltält. För att två timmar senare ragla omkring, ragga på allt som rör sig. Och tro mig, allt rör sig i det tillståndet. Ytterligare en timme senare ligger de och kräks upp älgkebaben i en buske, för att förhoppningsvis kunna ta sig hem på egen hand. Blir de lyckligare av en festival?

Eller barnfamiljen som går ner till nöjesfältet, åker radiobilar, spelar på chokladhjulet, tar en glass och går hem i lagom tid för att se glada människor sjunga loss i ett öltält. Blir den familjen lyckligare av en festival?

Eller pensionärsparet som går ner till stora scenen för att se Måns Zelmerlöw uppträda. De har klätt upp sig lite extra och håller om varandra, vaggandes i takt med musiken. Blir de lyckligare av en festival?

Eller 15-åringen som går runt med sina kompisar. Förnuftiga nog att inte dricka. De åker någon karusell, kollar lite på något band och går runt på stan utan något direkt mål. Blir de lyckligare av en festival?

Vad tror ni? Vilka av dessa fyra exempel tror ni har störst förutsättningar att bli lyckligare av en festival?

[poll id=”7″]
Jag tänker såhär. Det finns vissa saker som vi vet gör oss lyckliga, en del saker som gör att vi kortsiktigt upplever lyckokänslor, men som slår tillbaka i efterhand och sedan det som gör oss rent olyckliga. Så här är en kort guide för dig som tänker gå på festival och vill få ut mer lycka i livet.

Alkohol – Det tror jag de flesta är överens om. Alkohol kan skapa ett kortsiktigt lyckorus, men långsiktigt skapar den bara mer olycka. Alla saker som leder till beroenden ingår i detta. För att få samma rus av alkoholen nästa gång kommer du behöva mer. Du tappar också kontroll med alkoholen, och grundstenen i långsiktig lycka är att uppleva kontroll. Alla beroenden kontrollerar dig, vilket gör att de minskar lyckan. Nu behöver du inte vara beroende av alkohol, men det kommer ändå inte leda dig till ett långsiktigt lyckligare liv.

Karuseller – Jag har försökt hitta forskning som visar på om nöjesfält gör oss lyckligare. Det känns som att det tas för givet att det är så, men jag hittar ingen forskning. Roliga upplevelser, om de är delade med andra, har en positiv effekt på lyckan. Så just karuseller tror jag faktiskt kan ha en positiv effekt på den långsiktiga lyckan. För de som inte blir yra och kräks efteråt såklart. Det kan också vara positivt för de som vågar utmana sig. Ett steg på lyckotrappan är upplevd utveckling, vågar vi göra något som vi är lite rädda för och den upplevelsen blir bra, då växer vi som människor. Vilket i sin tur leder till att vi blir lite lyckligare.

Chokladhjulet – Vi spelar (beroendeframkallande) för att vinna choklad (beroendeframkallande). Det är kanske inte den allvarligaste formen av problem, jag har aldrig träffat någon som blivit beroende av chokladhjulsspel. Som helhet så har det dock bara en extremt kortsiktig effekt på lyckan även om du vinner. Du får under några sekunder spänning. Vinner du får du två kilo choklad som du också kan kicka igång lyckoruset med. Fast när det är slut kommer du behöva mer av det goda.

Älgkebab och Langos – En av de stora grejerna med festival är att vi får tillfälle att vräka i oss onyttig gatuköksmat utan att ha dåligt samvete. De flesta av oss skulle ju inte äta det varje dag annars. Onyttig mat fungerar på samma sätt som chokladhjul och alkohol, det kickar igång ett lyckorus som varar en stund, sedan kräver kroppen mer. Alla som ätit på McDonalds vet att du håller dig mätt en timme, sen börjar kroppen signalera sug igen. Samma sak är det med maten på festivaler. Ibland finns det hälsosammare alternativ, men de är få. All mat som ger dig ett snabbt blodsockerrus kommer ge dig en lyckokänsla där och då, men långsiktigt leder den dig helt fel. Däremot så behöver vi då och då unna oss. Det är därför jag tror festivaler är bra, de öppnar ett fönster där det är okej att vara lite onyttig. Det kan göra det lättare att vara nyttig resten av tiden. Jag har själv bestämt mig för att gå ner och unna mig något från ett matstånd senare idag. Mitt liv kommer inte gå under för det, men jag är väl medveten att det bara ger mig en kortsiktig kick.

Konsert – Ska du göra något på en festival som garanterat ger dig lycka, då är det att lyssna på musik. Forskningen visar på att vi blir lyckligare av att lyssna på musik. Dansar du eller åtminstone rör dig till den så kommer du bli ännu lyckligare. Det fina med musik är att vi även långsiktigt kan vara lyckliga med den. Ni som har sett filmen Nyckeln till Frihet vet vad jag menar. Huvudpersonen Andy sitter i fängelse och i en scen lyckas han spela upp en skiva med opera för hela fängelset. Det får han sota ordentligt för och blir kastad i isolering i två veckor. I scenen nedan har han precis släppts ut.

Det säger allt, musik kan vi lyssna på även om den inte finns i verkliga livet. Beethoven blev döv och kunde ändå komponera fantastiska verk.

Konserter har också en annan långsiktig effekt på vår lycka. Nämligen känslan av samhörighet. Massor av människor har samlats på samma plats för att få lyssna på något som skapar lycka i deras liv. Det finns få saker som är så kraftfulla. Samhörighet till andra människor är en av våra viktigaste lyckofaktorer. Det är det som skapar magin i en konsert, eller för en fotbollsentusiast. Vi får känna att vi är tillsammans med andra. Några av mina mest magiska minnen kommer alltid vara förknippade med konserter. Och de ger mig välbehag ännu idag.

Marknadsgodis – Det behöver jag väl knappt nämna. Godis gör oss bara lyckliga en kort stund, sen behöver vi mer. Överhuvudtaget så är marknader inte speciellt lyckoframkallande i långa loppet. Vem har blivit långsiktigt lycklig av att konsumera en vargtröja, ett par foppatofflor eller fyra ballonger? Skulle du ha en annan åsikt, hur många genuint lyckliga människor har du sett i en vargtröja, ett par foppatofflor och med fyra ballonger? Konsumtion överlag skapar ingen lycka, det skapar bara ett behov av mer och mer. Fast det tar vi i ett helt annat inlägg.

Relationer – Oavsett om du är på en festival med din familj eller dina vänner så är det kanske den starkaste långsiktiga lyckofaktorn. Tid du spenderar med de du tycker om kommer stärka din långsiktiga lycka. Samhörigheten att få uppleva något tillsammans, om det är en konsert, en stund i radiobilarna eller bara en promenad genom staden, det skapar lycka. Jag tror de flesta av oss kan minnas tillbaka till vår barndom när vi var ett gäng kompisar som egentligen inte gjorde någonting, ändå var vi lyckliga. Vi fick vara med varandra, varje stund var glädje. På festivaler kan det ju också knytas nya relationer. Kanske står drömmannen bredvid dig när du står och lyssnar på Kvinnaböske, det ska inte underskattas. Du kommer ju dessutom utstråla mer lycka när du står där och diggar till Änglahund. Och utstrålar vi lycka blir vi attraktivare. Undvik bara att stå och skrika till coverbandens schlagerhits, det är inte lycka, det är fylla! Och fylla utstrålar sällan något attraktivt!

Så, vem av exemplen får egentligen störst lycka av att gå på festival? Det går inte att säga, men vi kan nog vara överens om att det inte är exempel ett. Ändå är det en ganska stor del av befolkningen som tar sig an festivaler på det sättet. Jag har själv varit en av dem. Ska du få ut det mesta av en festival, gå dit med familj eller vänner, gå på konserterna, åk en karusell eller två och unna dig en Langos, men bara en! Skippa alkoholen, chokladhjulet och marknadsgodiset!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade