Etikett: jämföra

Att jämföra dig med alla andra

2 augusti, 2017 20:00 2 augusti, 2017

11 min read

306 views

Kommentarer inaktiverade

Idag kommer ytterligare ett kapitel från det utkast jag skrev till en bokidé om 10 misstag jag gjort i livet och vad du kan lära dig av dem. Vi går…

Idag kommer ytterligare ett kapitel från det utkast jag skrev till en bokidé om 10 misstag jag gjort i livet och vad du kan lära dig av dem. Vi går vidare med temat att titta på andras liv och jämföra det med ditt eget.

Ett misstag jag gjort är att titta på alla andras ytliga liv och tro att de har de mycket bättre än dig. Alla människors liv är på sätt och vis en bluff eftersom vi aldrig får se helheten, det är en illusion som vissa är bättre på att upprätthålla än andra. Dessutom är det bara du som kan leva ditt eget liv så då är det väldigt mycket slöseri med tid att sitta och titta på andras yta bara för att trycka ner dig själv.

Som vi var inne på i tidigare inlägg så har vi lätt att falla i fällan att börja jämföra oss med andra utifrån vad de skriver på Facebook eller lägger på Instagram. Där verkar så många leva så spännande liv och det är inte riktigt sanningen. Dessutom så bakas alla de här personerna ihop till en person i vårt huvud vilket gör att ”alla andra” verkar ha det mycket roligare än dig. Det är väldigt få som skriver om sin ångest, sina djupa tankar och sin analklåda på sociala medier. Det förekommer, men de är få och det ger väldigt få likes.

Samma sak gäller med våra mest lästa nyhetssidor, bloggar och andra medieformer. De lyfter alltid fram de mest extrema exemplen, både positiva och negativa. Det gör de för att det helt enkelt ger läsare, du behöver bara se en löpsedel så är den extremt sensationssökande. För vi vill läsa om det vulgära, det extrema. Det ger oss en flykt från vår egen vardag, oavsett om det är något negativt som ett trippelmord eller att någon vunnit 100 miljoner. Vem vill läsa om killen som vann 22 kronor på lotto? Eller om en cykelstöld? Det ger inte riktigt samma effekt. Det leder också till att vi matas med extrema exempel.

Dessa extrema exempel kryper sakta in i oss så att vi börjar tro att det är det ordinära i vardagen. Ett trippelmord eller två får oss plötsligt att bli mer otrygga, mer försiktiga och oroliga över samhällets utveckling. Ett exempel är efter att flygplanen flög in i World Trade Center i New York 2001 så började folk bli rädda för att flyga. Deras plan kunde ju bli kapat. Det ledde till att de istället tog bilen vilket har en enormt mycket högre dödlighet än flygplan oavsett terrorattacker eller inte. Det gjorde att det istället dog fler människor i bilolyckor än någonsin tidigare, ökningen var större än alla dem som dog av terroistattackerna. Det verkade ju helt rationellt att ta bilen istället, men logiskt var det inte.

På samma sätt påverkas vi av mediernas rapportering, vi låter deras extrema exempel styra våra liv åt olika håll. Eftersom världen har blivit globaliserad så kommer det dessutom nyheter från alla världens hörn i ett flöde dygnet runt. Lägg till att vi alla har mobilkameror idag vilket gör att mångdubbelt fler händelser av det extrema slaget fångas på bild. Allt det här leder till att vi matas av extrema händelser från hela världen, dygnet runt och ju mer de gör det, desto mer vardag blir det för oss. Ju mer vardag det blir för oss, desto mer börjar vi köpa att det är så världen ser ut. Så ett misstag du kan börja undvika är att läsa alla artiklar som florerar om det ena eller det andra extrema. För risken är att du börjar tro att det är sanningen. Dessutom är många artiklar vinklade eller inte ens sanna så källkritik har blivit en bristvara i vår värld.

Just hur vi tar in information i vår värld är ett spännande område som tangerar till detta misstag. Jag har exempelvis fått möta en del uttalade nazister och rasister i mitt yrke. Det jag har lagt märke till är att deras informationsinsamlande är väldigt begränsat. De rör sig i medier som är rasistiska och läser forum inom samma område. Inom dessa områden så är ju rapporteringen extremt ensidig. Du matas ständigt med ett perspektiv på en fråga med många sidor. Naturligtvis så blir en person som redan har en sådan åsikt mer och mer övertygad efter varje inlägg de läser. De får ju bara en bild av hur invandrare beter sig illa och hur andra kulturer än vår egen är fruktansvärda. Samma risk löper du fast kanske inom helt andra områden. Får du alla dina nyheter från Aftonbladet och Facebook. Kanske du i din dåliga självbild bara följer fitnesstränade tjejer eller playboykillar på Instagram. Det kommer att påverka ditt sätt att se på världen, du kommer känna att världen bara består av den typen av människor. Så det kan både stärka en bild av världen som är ensidig, men det kan också sänka dig. Därför är det så viktigt att lära sig vilka informationsflöden du vill ha i ditt liv. Du behöver informationsflöden som stärker dig och ger olika perspektiv, flöden som kan utmana dig till att vilja utvecklas.

Ditt liv handlar om dig och det är bara du som skall leva det. Du är därför den ende som du skall jämföra dig med. Det du kan göra är att jämföra dig med gårdagens du, är du lite bättre än vad du var igår? Om svaret är ja, då är du på rätt väg! Du kan omöjligt leva upp till att jämföra dig med någon annan inom olika områden. Det finns alltid någon som hoppar högre, har snyggare rumpa eller löser rubiks kub snabbare än dig. Kanske att du är bäst i världen på någonting och det är jättebra, så länge du inte tror att du kan bli bäst i världen på allt. Det du kan göra är att prestera maximalt utifrån dina förutsättningar och utifrån vad du vill i livet. Varken mer eller mindre än så!

Alla människor har komplex för något, alla människor ser upp till andra människor. Även den vackraste supermodellen har komplex för någon kroppsdel. Du kan tycka den kroppsdelen är fantastisk vacker, ändå har personen komplex för den. En arkitekt kan vara världens bästa på att rita byggnader, men ha fruktansvärda komplex över att behöva framträda i sociala sammanhang. Så du är mänsklig om du har komplex och jämför dig med andra. Det är inte det jag vill ta bort, jag vill att du skall acceptera det och göra det bästa av vad du har. Vissa saker behöver vi inte bry oss om. Det vore dumt av mig att ha komplex för att jag inte talar Swahili om jag ändå aldrig kommer behöver tala språket.

Det finns massor av strategier du kan använda, men det är väldigt individuellt beroende på vem du är och vad du vill med ditt liv, vilken strategi som är bäst. En strategi som är vanlig, men som begränsar oss, är att inte sätta sig i sammanhang där våra komplex och brister framkommer. Eller att dölja delar av vår kropp som vi skäms över. Kortsiktigt och i vissa sammanhang kan det var en bra strategi, för du behöver inte må dåligt där och då för ditt komplex. Är du som mig så är det dock så att jag vill ha så lite begränsningar som möjligt. Det betyder att jag skulle behöva undvika massor av saker istället för att börja utmana mig själv och mina komplex. För mig var min mage ett ständigt komplex genom livet, från det att jag var tio badade jag med tröja på med ursäkten att jag hade lätt att bränna mig. Som vuxen undvek jag att bada helt och hållet, undvek så mycket jag kunde de sociala sammanhang där min mage kunde exponeras. Jag tycker fortfarande inte om min mage, men jag tillåter inte den begränsa mig på samma sätt. Jag kan bada och sola på stranden utan några större problem. Och det är nästa strategi.

Att acceptera dina svagheter och inte längre tillåta dem hindra dig är en strategi som är mer långsiktig. Ofta kan vi ha komplex för saker som andra människor aldrig skulle uppfatta. Om du börjar acceptera dina egna svagheter skall du se att de oftast accepteras av andra också. Vi gillar människor som är transparenta och som tycker om sig själva. Människor som har accepterat sina svagheter och vågar blotta dem tycker vi mer om, för de är prestigelösa.

Den tredje strategin som du kan använda är att förändra dina komplex och svagheter, att förbättra dina svaga sidor så att de inte längre begränsar dig på samma sätt. Det kan vara att du inte är nöjd med en sådan trivial sak som dina vadmuskler. Antingen får du alltid ha långbyxor, vilket är strategi ett. Acceptera att de är som de är vilket är strategi två. Eller så får du helt enkelt börja träna dem så att de blir som du vill ha dem vilket är strategi tre. Nu är det ett skitdåligt exempel, för det vet alla vi som har långa vadmuskler att de är nästan omöjliga att öka i volym. 😀 Med den kunskapen kanske det är bättre att satsa på strategi två i just det här fallet! Fast du fattar vad jag menar. Allting handlar också om hur du prioriterar, vi har alla begränsat med tid och pengar. Hur mycket begränsar dina komplex och svagheter dig i livet i jämförelse med hur stor tidsinvestering det krävs för att bli av med dem? Mina vadmuskler är inte värt insatsen för de begränsar mig inte tillräckligt, men när jag gick ner 26 kilo i vikt var det väl värt insatsen för det begränsade mig oerhört mycket på många plan i livet. Det är bara du som kan svara på vilka prioriteringar som är viktiga för dig och det är du som behöver göra rätt val i ditt liv.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening

De med snyggast yta är lätta att förblindas av

Marcus Cato

30 juli, 2017 20:00 30 juli, 2017

9 min read

324 views

Kommentarer inaktiverade

Idag kommer ytterligare ett kapitel från det utkast jag gjort till en bok om mina 10 största misstag och vad du kan lära dig av dem! 🙂 Ett av de…

Idag kommer ytterligare ett kapitel från det utkast jag gjort till en bok om mina 10 största misstag och vad du kan lära dig av dem! 🙂

Ett av de största misstagen jag har gjort i mitt liv är att ständigt jämföra mig med människor omkring mig. Det kan vara människor jag känner, det kan vara kändisar, men det kan också vara helt andra människor som jag aldrig mer än sett i två sekunder. Tanken var där direkt, tänk om jag kunde ha det som dem, varför har de fått allt och jag ingenting?

Det kom en dag då jag insåg att jag inte hade det sämre än någon annan. Om jag hade det var för att jag skapade det inom mig själv. Den ena delen var för att jag tittade på en yta, en bråkdels sekund av andras liv. Den andra delen var att jag insåg att jag var lång, mörk, men med vit hy och man. Jag var normen, jag var den som hade allra bäst förutsättningar på hela jordklotet att lyckas. Det kan låta extremt korkat att tänka så, men för mig gjorde det en skillnad. Sedan har jag aldrig känt mig som en del av normen, jag har inte känt att jag har passat in i framförallt den manliga normen. Jag kommer aldrig att passa in i den mallen, men jag får ju ändå fördelarna av att vara man till könet. Tragiskt, men sant.

Att jag faktiskt ingår i normen, tydligen skall bara fyra procent av Sveriges befolkning vara normen och jag är en av dem, gör ju att du naturligtvis kan tänka att jag har bättre förutsättningar att lyckas. Ja, på ytan kan det verka så, men jag har också brottats med att vara Sveriges lataste person, fullständigt odisciplinerad och aldrig gjort mer än nöden kräver. Och att jag alltid känt en förväntan att jag skall göra något stort av mitt liv, eftersom jag hade alla förutsättningar. För mig var det större utmaningar och jag brukar tänka att kan jag förändra mig själv så kan alla göra det. Så tror jag det är faktiskt, sedan att jag passar in i en sjuk norm har naturligtvis gjort det lättare för samhället att ta till sig mig. Hade jag varit en romsk, homosexuell kvinna med en funktionsvariation, då hade jag inte varit samhällets kelgris nummer ett. Det är samtidigt inte så mycket vi kan göra åt i stunden, vi kan bara göra det bästa av våra förutsättningar och jobba för en långsiktigt förändring.

Vi har så oerhört lätt att falla in i en offerroll, att alla andra har det så lätt på olika områden. Och vi tittar ständigt på ytan, det vi presenterar utåt är det som räknas i vårt samhälle och det är helt sjukt. Innerst inne vet vi om att allt det är sjukt, vi vet att det materiella inte skapar någon bestående lycka, ändå köper vi myten om att den som har finast saker på ytan också är lyckligast. Med intåget av sociala medier har det blivit ännu värre. Facebook och Instagram förvandlas allt oftare till kvalificerade snoppmätartävlingar. Vem kan åka på coolast semester, ha dyraste klockan, laga den godaste maträtten osv.? När vi sedan dessutom har hundratals av sådana vänner, så kommer min snopp verka väldigt liten när jag har adderat ihop alla de andra. För det är på något konstigt sätt så vår hjärna fungerar. Vi kan inte skilja dem åt, utan till slut bakas allting ihop till en massiv person, kallad Alla som har det så himla mycket bättre än dig.

Alla är egentligen flera hundra personer som visar upp sin absolut finaste yta på en bild eller en status. Du vet ingenting om deras lycka eller bakomliggande liv. Har de ett behov av att lägga allting på sociala medier så är sannolikheten rätt stor att det bakom inte är så vackert som det verkar. Personer med stort behov av bekräftelse från andra har ofta ett dåligt självförtroende och det blir en ständig kamp med att få nog bekräftelse för att hålla nivån på en acceptabel nivå.

Jag skall berätta en berättelse om en tjej jag lärde känna, där det här var så väldigt tydligt. Vi kom varandra nära så jag fick komma under den där ytan. Hennes yta bestod av en man med bra inkomst, attraktiv för de flesta kvinnor. Hon hade en son, ett nybyggt hus i mångmiljonklassen, inredning därefter och två bilar av bättre kvalité. Hennes föräldrar var relativt välbärgade och hade en fin båt samt att de åkte på flera utlandssemestrar varje år. De hade ett stort socialt liv, där de träffade flera par, drack goda viner och åt god mat. För många skulle det här vara ett perfekt liv och det är det på ytan. Och det var precis så hon kände, att allting bara var en yta, inombords mådde hon dåligt. Hennes förhållande var kärlekslöst och kommunikationen var död. Hennes föräldrar var bestämda i sina åsikter och uppväxten präglade henne med skuld för att det ansågs inte okej att lämna ett äktenskap med barn. Och vad vi kan kalla ”samhället” kunde inte heller se det som acceptabelt i hennes ögon. Hon hade ju allt som samhället vill att vi skall ha. Hon var olycklig och hon kände sig inlåst i något hon inte klarade ut.

Vem kunde se den tjej som höll på att drunkna om vi bara tittade på ytan? Ändå är det precis så vi gör, vi tittar på andras materialistiska liv och tror att de har det verkligen perfekt. Även om vi själva är i en sådan position där vi har ytan, men där det djupare inte finns, så köper vi ändå andras ytor, att de har det säkert jättebra för de är så lyckliga utåt. Jag blir alltmer övertygad om att alla de som har de perfekta fasaderna är de som har de mest olyckliga liven. Jag har äran att få komma många människor relativt nära och de som kämpar så hårt för att hålla sin fasad uppe mår sällan speciellt bra.

Jag har varit precis likadan, när jag mådde som allra sämst var den perioden jag bodde lyxigast, åt och drack det bästa, hade en fin titel på jobbet, fick spela fina golfbanor och hade den dyraste garderoben osv. Jag köpte att fasaden är det som gäller, det innanför är ändå inget som efterfrågas. Mitt liv förändrades radikalt när jag släppte fasaden och började jobba med det inre istället. Och framförallt göra saker för att jag ville göra dem, inte för att människor runtomkring eller samhället förväntade sig det. Eller rättare sagt, att jag förväntade mig att de förväntade det sig av mig. För det mesta sitter i vårt eget huvud. Tjejen lyckades efter ett par år bryta sig loss från den tanken om vad världen runtomkring skulle säga och lämnade sitt förhållande.

Så oavsett vad det gäller, titta väldigt lite på andra människors ytliga liv, sök istället möjligheten att komma innanför människors skal. Det är där det spännande finns, det är där de djupa samtalen, samhörigheten och närheten finns. De saker som vi alla eftersöker, men som relativt få har förstått hur de skall göra. Istället fortsätter vi med våra snoppmätartävlingar på sociala medier för att fortsätta köpa myten av den materialistiska lyckan. Och nej, jag är inte emot att ha materialistiska saker, jag tycker vi skall unna oss på olika sätt. Det vi behöver förändra är att vi måste flasha med dem för det skapar mycket mer ångest hos andra än vad det skapar glädje hos dig. Och är det verkligen det samhälle vi vill skapa?

Jag vill dock inte att du slutar att titta på andra, för det är genom mötet med andra som du kan lära dig saker. Det är i mötet och att ta lärdom av andra som du kan skapa den du vill vara. Det gäller att se bortom de exklusiva bilarna och klockorna. Du behöver hitta människor som är duktiga på att var lyckliga, inte de som har en Rolex och gärna visar den! I nästa inlägg kommer jag skriva vidare på det här temat!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Kommentarer inaktiverade