Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Etikett: ledarskap

Framtidens ledarskap

Hur ser egentligen framtidens ledarskap ut? Vad krävs för att vi ska nå framgång och välmående i den moderna organisationen? Den frågan har jag funderat mycket över den senaste tiden….

Framtidens ledarskap

Hur ser egentligen framtidens ledarskap ut? Vad krävs för att vi ska nå framgång och välmående i den moderna organisationen? Den frågan har jag funderat mycket över den senaste tiden. Tidigare var kunskap makt, var du kunnig på ditt område kunde du bli chef. Vilket ofta inte blir bra alls, för det du var kunnig på var inte ledarskap. Vi ser fortfarande den här typ av rekryteringar till chefsposter, men förhoppningsvis är en förändring på väg. Där det inte längre är kunskap som efterfrågas, utan tre andra egenskaper.

När jag tänker på en modern organisation tänker jag mindre upplevelse av hierarkiska strukturer, större inslag av självorganisering och ett större medskapande med kunder/personal. Där de vi finns till för, kunderna, är så djupt involverade i vår affärsutveckling att de nästan kan känna doften av Berits morgonbesök på den tredje personaltoaletten på fjärde våningen.  I den typen av organisation står våra användare för den stora kunskapen. De vet bäst vad de vill ha i en produkt, tjänst eller samhällsservice. Personalen bidrar sedan mer med utformningen av det. Det här ställer helt andra krav på ledarskap än vad det tidigare gjort. Och tre ledaregenskaper sticker ut;

Mod, tillit och trygghet

Mod är en bristvara idag. Vårt samhälle är idag mer transparent, men också mer dömande. En person i ledande position riskerar få mycket mer skit via media och sociala medier. De ställs inför högre krav från både anställda, kunder och högre chefer. Vilket gör att det enklaste sättet att undvika att få skit är att bli en icke-beslutare. Om jag minimerar mina beslut, då kan ingen bli arg. Det leder till ren katastrof, men är i för många fall rådande chefsstil. Dessa personer vill uppleva kontroll, de vill ha trygghet och genom att inte agera försöker de uppnå det. Det kräver ordentligt med mod för att våga stå upp för det vi tror på idag, när de som inte håller med kan piska upp en lynchstämning. För att lyckas som ledare i en modern organisation är dock mod en av de viktigaste egenskaperna. För en modig ledare kan ingjuta trygghet i personalen. Låt mig ta ett exempel från skolvärlden. I skolan skall elever ägna sig åt entreprenöriellt lärande enligt läroplanen. En lärare får ingen utbildning i detta under sin lärarutbildning, vilket gör att de riskerar att känna sig osäkra på vad det innebär. För att få eleverna att börja tänka entreprenöriellt behöver de känna trygghet i att det är okej att göra misstag och dra lärdomar av det. Den tryggheten kan läraren ge, men bara om den är modig nog att gå utanför den bekväma ramen. För att läraren skall känna sig trygg i att gå utanför den bekväma ramen, krävs det en rektor som är modig nog att lita på sina lärare och skapa den tryggheten.

Det här är samma sak som i ett företag. I en modern organisation med platt struktur kommer personal till stor del behöva vara sina egna ledare. Det kräver mod från de som trots allt är satta som formella ledare. För vi har inbyggt i oss att vi vill ha kontroll. Den ger vi bort genom att ge tillit till vår personal. Att ge tillit är alltså ett sätt att vara modig, för vi kan inte med säkerhet veta att det blir bra. Vi måste också ha tillit till processerna och mod att bjuda in till dem. Det moderna ledarskapet kommer vila i en inre trygghet, på att processerna tar rätt väg, även utan att du kontrollerar dem. Det här kräver enormt mycket av oss som ledare. Du måste arbetat med dig själv och dina inre processer för att kunna hantera det. Det är läskigt att släppa ifrån sig kontrollen för något som är ditt fel om det går snett. Fast det är det enda sättet för framgång i en modern organisation.

Som ledare är det alltså ditt mod och din tillit som skapar trygghet hos din personal att våga vara modiga. Det är din trygghet som gör att du klarar av att vara modig. Det är det modet som kan skapa lojalitet hos både era kunder och er personal. Det handlar om din inre upplevda kontroll, att kunna navigera utan karta och kompass.

Hade vi jobbat mer med självkännedom, entreprenöriellt lärande och mod att släppa yttre kontroll i skolans värld, hade vi haft hundratusentals ledare rustade att möta framtiden. Oavsett om de bara ledde sig själva eller andra. Istället fortsätter vi forma unga efter gårdagens utmaningar. Det här oroar mig mycket. För i framtiden ska jag behöva möta vår sjukvård, äldrevård och löständer. Med krav på att få vara delaktig i min egen utformning av alla de delarna, men utlämnad åt ett förlegat system med ledare formade i gamla modeller.

En annan utmaning är att de som skulle kunna stå för det moderna ledarskapet idag. De som har den inre tryggheten, förstår komplexiteten och skulle kunna driva saker framåt, de undviker formella chefsroller i många organisationer. För organisationen är inte byggd för ett modigt och modernt ledarskap. Hur fasen vi löser det har jag ännu inte hittat någon bra lösning på. 🙂

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Framtidens ledarskap

Vem leder dig?

I dagens samhälle finns det massor av människor som säger sig vilja hjälpa dig på rätt väg! Vissa har ditt bästa i sina tankar, andra har sitt bästa. Var noga…

Följa lycka

I dagens samhälle finns det massor av människor som säger sig vilja hjälpa dig på rätt väg! Vissa har ditt bästa i sina tankar, andra har sitt bästa. Var noga med att välja vem du lyssnar på!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Jobbet är ditt

Kommentarer inaktiverade för Vem leder dig?

Janne Andersson och det moderna lyckoledarskapet

Jag fastnade en stund framför TVn häromdagen och zappade på kanalerna. TV4 är den kanal som jag tittar allra minst på, men så var programmet Vi är Sverige – En…

Janne Andersson lycka

Jag fastnade en stund framför TVn häromdagen och zappade på kanalerna. TV4 är den kanal som jag tittar allra minst på, men så var programmet Vi är Sverige – En blågul VM-resa. Jag hade tänkt zappa vidare, men valde att stanna kvar för att jag trots allt börjar få en riktig längtan till VM och de magiska dagarna de innebär för en fotbollstok! 🙂

Det var mycket fokus på förbundskapten Janne Andersson. Jag har alltid fascinerats av svenska förbundskaptener, både på herr- och damsidan. Det är som om fotbollsförbundet suger upp en typ av ledare till de positionerna som inte är så lätta att hitta i övriga världens fotbollsklubbar och företag. De har alla en liknande ledarstil och den har visat sig vara vägvinnande för oss. Jag skulle vilja kalla den en sorts delaktighetsstil. Den är byggd på ömsesidig respekt mellan ledare och spelare. Den är byggd på inlyssnande och tydlighet. Och det är precis den här typen av ledarstil vi behöver framöver. (Jag fick just en läskig Deja Vu-känsla att jag skrivit allt det här innan och att min förra kollega Fredrik kommenterat det… Måste gå tillbaka till gamla inlägg och se så jag inte börjar bli tokig eller senil… 😀 )

Det var en del av dokumentären som visade extra mycket på hur vi som ledare behöver jobba mer framöver. Sverige hade fått med sig en seger med 1-0 på hemmaplan i kvalmatchen mot Italien. Ett par dagar senare skulle de mötas igen, på San Siro i Milano. Den höga press som man hade använt i första matchen kändes som en alltför farlig taktik på bortaplan. De behövde tänka om. Vad gör Janne då? Jo, involverar spelarna. De vet bäst. Han kallar in fem av de mest rutinerade och får in deras tankar hur de bäst möter Italien på bortaplan. Utifrån det tar han sedan fram taktiken. Han skapar delaktighet, hans spelare får vara med och medskapa. De upplever kontroll!

Både Janne och spelarna återkommer till detta, att de får känna sig delaktiga, men att alla vet att det är Janne som tar det avgörande beslutet hur de ska spela. Han har spelarnas respekt och även om han inte skulle hålla med om det spelarna kommer fram till, kommer spelarna ändå känna att de blivit lyssnade på. För han har lyssnat på riktigt. Nu tog han till sig och taktiken utformades till stor del av det som de fem spelarna föreslog. Resultatet blev en VM-biljett.

Det finns grymt mycket att lära i ledarskapet från Jannes exempel. Låt din personal vara med och bestämma, eller låt dina kunder/brukare vara delaktiga i de beslut som rör dem. Det kräver mod och det kräver ett förhållningssätt där du faktiskt vågar lita på dem du ställer frågan till. Det här är framtidens ledarskap och det är det lyckliga ledarskapet. För ju mer personal, kunder, medborgare (eller vad det kan vara) får känna sig delaktiga i beslutsprocesser, samhällsutveckling, produktutveckling eller i sina egna liv, desto lyckligare blir vi. Det visar forskningen med all tydlighet. Låt människor uppleva kontroll!

I Sverige och världen jobbar vi främst med att öka den ekonomiska tillväxten, trots att ett ökat välstånd i samhället inte innebär någon lyckohöjning för befolkningen. Hade vi börjat tänka om och jobba med att öka delaktigheten och satt den i fokus, är jag säker på att vi både hade ökat lyckonivån och tillväxten! Jag börjar se små, små, små ljuspunkter på den fronten, men vi är ljusår ifrån att vara där… Vi behöver fler Janne Anderssons helt enkelt! 🙂

Idag har jag haft äran att få föreläsa om just den här typen av framtida ledarskap. Hur vi som ledare och personal inom olika organisationer kan bli bättre på att skapa lyckliga individer, oavsett om det gäller oss själva, våra anställda eller dem vi är till för! Nu blir det antagligen lugnt med föreläsandet över sommaren, men har du ett behov av en föreläsning om detta, eller behöver hjälp med att utveckla din organisation på området, då får du gärna kontakta mig på marcus@happycato.se eller ringa 0732-68 52 11!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Janne Andersson och det moderna lyckoledarskapet

Du kan inte vara älskad av alla

Det har varit en händelserik första vecka utan fast anställning. I tisdags släpptes min berättelse genom psykisk ohälsa på Ångestskolan, vilket gav ett fint tillskott på nya läsare i bloggen!…

Vara till lags

Det har varit en händelserik första vecka utan fast anställning. I tisdags släpptes min berättelse genom psykisk ohälsa på Ångestskolan, vilket gav ett fint tillskott på nya läsare i bloggen! Jag hoppas att några av er blir kontinuerliga läsare! 🙂 I onsdags fick jag första utkastet för omslaget på Jobbet är Ditt! Sjukt märklig känsla att se det, lite overkligt! Kommer bli ännu häftigare att få hålla den i handen! I torsdags var jag tillbaka på Navigatorcentrum och föreläste om lycka, för att på fredagen köra en workshop med ungdomarna baserat på föreläsningen. Sedan ner till Malmö för att planera in en aktivitet som kommer gå av stapeln i maj tillsammans med min gode vän Hanna som driver företaget Kravallapa. Och på resan ner dit bokades även en arbetsintervju in nästa vecka! 🙂 Då har jag dessutom hunnit med ett bra lunchmöte med en gammal kollega, varit på musikfestival, bli bokad till en föreläsning till och hänga med bästa vännen Freddy i Dalby. Plus då fantastiska besked kring Doris, fika med ett par kompisar och en av mina bästa träningsveckor någonsin! Så kan alla veckor vara ungefär som denna, då hade livet varit riktigt bra! 🙂 Nästa vecka blir dock inte riktigt lika händelserik, men nästan! 🙂

Idag tänkte jag skriva om ett av de problem som jag har brottats med själv en stor del av livet, att vilja bli omtyckt och älskad av alla. Vilket är en total omöjlighet, om du vill älska dig själv. Speciellt om du är ledare. Jag tror att du kan bli respekterad av nästan alla, men älskad, nej. Det är väl inte många i vår tid som inte gillar Gandhi, Nelson Mandela eller Abraham Lincoln? Fast när de var ledare så hade de många motståndare, som inte älskade dem, men där åtminstone många respekterade dem. Som ledare behöver du kunna ta beslut, du behöver vara modig och stå upp för det som du tror är rätt! Och det kommer inte alla gilla.

Fast vi är alla ledare över vårt eget liv, så vi behöver ta beslut i våra egna liv som utgår från vad som är bäst för oss. Vi behöver stå upp för våra värderingar och vi måste våga vara tuffa ibland för att det ska bli bra på lång sikt. Människor som vill vara omtyckta av alla riskerar att bli dörrmattor, människor som ständigt är till lags, som försöker anpassa sig beroende på vilken människa de har omkring sig och som tappar helt sin egen vilja. Det är mycket möjligt att ingen kommer tycka illa om dem, men de kommer inte tycka om sig själva, de kommer inte få någon respekt och ingen kommer egentligen bry sig. En dörrmatta är utbytbar, på samma sätt som en människa som inte har någon egen vilja.

Jag har varit den där dörrmattan. Jag har tidigare i livet haft relationer där jag helt och hållet anpassade mig efter min omgivning. Där jag tillät mig själv att bli överkörd och utnyttjad. Och jag har aldrig hatat mig själv så mycket som jag gjorde då. Jag visste ju mycket väl att jag inte stod upp för mig själv, jag bara tog emot och anpassade mig. Jag visste att det var förödande, men jag gjorde inget åt det för jag var livrädd för att stöta mig med någon eller hamna i en konflikt. Eftersom jag inte tyckte om mig själv, jag var ju inte ens ett själv, så fanns det ju inte heller något större intresse för andra att tycka om mig.

Den dagen när jag började stå upp för vad jag tror på, slutade anpassa mig själv efter vad andra skulle tycka om mig och tydliggjorde att jag inte tar skit, då blev jag också mycket mer omtyckt av andra. När jag blev egoistisk nog att visa att jag har ett värde och att jag är viktig, då tyckte också andra människor att jag hade ett värde! Det enda priset jag har fått betala för den förändringen, är att människor inte alltid tycker om mig. Det fina med det är, att det är människor som jag faktiskt inte överhuvudtaget vill ha i mitt liv. Människor som inte delar värderingar som jag har och framförallt inte respekterar att andra har andra värderingar än dem. Så priset jag betalat är egentligen en vinst!

Sen är det inte alltid enkelt, det är tvärtom pissjobbigt i stunden, att stå upp för saker du tror på. Du riskerar ju att hamna i en konflikt, ta en smäll, inte bli omtyckt. Däremot så kommer du på lång sikt må så mycket bättre! Den pissjobbiga känslan i stunden, byts i längden ut mot en stolthet. Så att du kan se dig i spegeln på morgonen när du vaknar och känna att du är en människa som har ett värde! Den pissjobbiga känslan är ett riktigt litet pris att betala för att kunna känna stolthet.

Sen är det naturligtvis en balansgång. Du kan inte ta alla fighter. Ibland behöver vi kompromissa, följa med slaget för att minska dess kraft och bita ihop. När konflikten riskerar att göra mer skada än nytta, då gäller det att vara klok nog att värdera situationen. Däremot när något går emot allt du står för, när någon kör över dig och dina värderingar, då ska du f-n stå upp för det!! Oavsett vad det kan leda till!

För de som jobbar som chefer och ledare är det här ännu viktigare. Bra ledare har en tydlighet i sina värderingar och är duktiga på att kommunicera dem. De lever dessutom som de lär. Det finns de som påstår att det absolut värsta för arbetsmiljön på en arbetsplats är en inkonsekvent chef (eller en inkonsekvent förälder i en familj…). Jag läste igår att den allra viktigaste delen för att vi ska känna lycka på en arbetsplats, är vilken relation du har till din chef. Så är chefen inkonsekvent, så skapar det en otrygghet i relationerna. Vilket leder till ohälsa på arbetsplatsen. Det är bättre att ha en chef med unkna värderingar, men som är konsekvent, än en som har bra värderingar, men som är inkonsekvent. För vi vet vad vi får. Den absolut värsta sorten är killar som Donald Trump, för han har både unkna värderingar (enligt mig) och är inkonsekvent. Som att han en dag säger att han vill bygga en mur mot Mexiko och dagen efter säger att han älskar latinamerikaner… Och det är ju handlingarna och inte orden som vi litar mest på, så det där senare har han ju inte riktigt levt upp till… En person med så mycket makt kan leda en värld in i ett riktigt dåligt mående…

Det här är ett mycket större problem än vad jag tidigare trott. För det finns massor av chefer som är inkonsekventa. De kan i grunden stå för bra saker, men de är inte tydliga i sina värderingar, de kommunicerar ut olika budskap beroende på situation och är konflikträdda. Vilket leder till att  de försöker vara alla till lags, men istället landar det i att folk bara mår dåligt, blir arga och tappar respekten för chefen. Och där sitter chefen och inte fattar någonting, för de ville ju bara bli omtyckta!!

Du kan vara hur klok och kunnig som helst, men vill du bli omtyckt av alla, då ska du inte arbeta med människor. Håll dig till växter eller möjligtvis djur. För när du inte är konsekvent och står upp för saker på ett tydligt sätt, då ser människor dig bara som en dörrmatta och ett dåligt skämt. De kan se dig som en god människa, men du kommer aldrig bli respekterade eller älskad! Så valet är egentligen enkelt, börja stå för något, var tydlig med det och stå upp för dig själv! Där du vinner andra människors respekt och kärlek. Eller fortsätt vara en dörrmatta, feg och inkonsekvent. Där ingen längre respekterar dig, oavsett titel, eller ens längre tycker om dig.

Jag har idag ett antal människor, som jag tycker mycket om, som är i situationer där de egentligen står inför det här valet. De kan välja att bli överkörda eller välja att det som nu pågår är så stort så att de behöver ta kraftfull ställning! För annars riskerar de att en dag inte kunna se sig själva i spegeln! Jag har andra människor i mitt liv som just tagit den ställningen, som stått upp mot saker som de inte tyckt varit okej! Och de har kommit ut på andra sidan, mycket starkare!! All respekt till er och alla andra som står upp för de saker ni tror på!!

Ha aldrig som ambition att du ska vara omtyckt av alla. För du riskerar att sluta tycka om dig själv! Jag vet hur det känns och det är ingen skön känsla! Stå upp för dig själv och sikta på att vinna människors respekt istället för gillande. Oftast så kommer gillandet i samband med respekten! För egen del så ser jag det idag det som något väldigt positivt att inte vara omtyckt av vissa personer, för jag vet att de står för saker som jag inte står för. Det betyder helt enkelt lyckats vara tydlig med vem jag är!

Och du som läser har alltid min respekt, vill du gilla eller dela detta inlägget på sociala medier, gör det då för att den här texten går hand i hand med dina värderingar! Inte för att du tror att jag skulle gilla det! 🙂

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Du kan inte vara älskad av alla

Type on the field below and hit Enter/Return to search