Jag fick en förfrågan av en bekant som jobbar med ensamkommande flyktingbarn, om hur vi kan hantera livet när det känns som sämst. Många av de här ungdomarna går och…
Jag fick en förfrågan av en bekant som jobbar med ensamkommande flyktingbarn, om hur vi kan hantera livet när det känns som sämst. Många av de här ungdomarna går och väntar på om de ska få uppehållstillstånd eller inte. För mig är ovisshet den absolut värsta känslan vi kan känna. Vår familj fick gå igenom den i somras, när mamma blev inlagd på sjukhuset och de hittade något på levern. I flera dagar slets vi mellan hopp och förtvivlan. Och trots att beskedet inte var positivt på något sätt, så var det ändå lättare att hantera än ovissheten. Vi pratade om det på jobbet för några dagar sedan, om en kvinna som försvunnit och den ovisshet som resten av familjen måste känna. Vi behöver få avslut, oavsett om avslutet är negativt, annars äter det lätt upp oss. Som filmer som slutar utan att vi egentligen får veta om hjälten överlevde eller dog, om kärleksparet fick varandra eller inte. Det är lite som att tänka på universum, vi blir galna om vi tänker för länge på att det skulle vara oändligt, för vår hjärna kan inte hantera oändlighet.
Någonstans ligger det hela i att ovissheten ligger utom vår kontroll. Det finns absolut inget vi kan göra åt den! Första steget är nog att inse det, att släppa tanken på att försöka kontrollera det okontrollerbara. Ingen i hela världen känner till sin framtid, vi är alla utan kontroll till stor del. Så att kunna släppa tanken om att kunna kontrollera just detta är så viktigt!
Den andra delen är att fundera på vad jag faktiskt kan kontrollera. Vad är my business i allt det här? Jag har själv haft några veckor, nu på senaste tiden, där jag fått mata orden my business som ett mantra. Det finns saker som är utanför min kontroll som påverkar mig mycket, men som jag inte kan göra något åt, även om jag skulle vilja. Då gäller det att flytta tillbaka tanken och kontrollen, vad kan jag göra i den här situationen? Vad ligger inom min kontroll? För mig landade det i att vara ärlig, be awesome och fortsätta leva mitt liv på bästa sätt, utan att låta mig påverkas av andras business. De sakerna kan jag kontrollera ganska väl. Så steg två, vad är my business? Vad kan jag påverka i allt det här jag går igenom?
Steg tre vill jag påstå är framgångsrika rutiner. Ett lyckligt liv ligger mycket i att ha rutiner som leder dig till ett bättre mående. Du behöver varje dag gör saker som du mår bra av, både här och nu, men också i det långa loppet. Här finns några punkter som forskningen har visat gör oss lyckliga, som leder oss åt rätt håll. Att varje dag röra sig fysiskt är en sådan sak. 30 minuters promenad om dagen är en bra grund. Och inte på något j-kla gåband, vi mår bättre av att vara utomhus! Vem fasen uppfann den grejen? Jag förstår löpband, men jag kommer aldrig förstå gåbandet. Har vi blivit så lata, att vi måste se på TV samtidigt som vi promenerar? När vi har en fantastiskt vacker värld utanför!
Så fysisk aktivitet varje dag, det är en framgångsrik rutin. En annan som forskningen har visat får oss att må bättre är meditation. Så lite som fem minuter om dagen kan räcka för att vår hjärna ska bilda nya kopplingar som gör oss lyckligare. Och en del tycker fortfarande meditation låter som mumbojumbo, så ni kan istället djupandas i fem minuter…
En tredje sak som forskningen visar, som inte kanske är en daglig rutin, är att ha något att se fram emot. Går du och väntar i ovisshet så stannar livet lätt upp, det blir fokus på ovissheten. Jag märkte det själv under mammas sjukdomsperiod. Alla mina planer stannade in och det kan jag se nu i efterhand inte var riktigt bra. Jag hade behövt något att se fram emot. När du mår dåligt och livet är skit, planera in något kul som du har framför dig. En resa, en bio eller rida islandshäst. Din budget och dina intressen sätter gränsen. Så för de ensamkommande så rekommenderar jag personalen att planera in en kul aktivitet som gruppen skulle gilla! Ni som inte är ensamkommande, men ändå tycker livet är skit då och då, bjud med en vän på din aktivitet. Forskningen visar nämligen att vi blir lyckligare av att spendera pengar på andra och på upplevelser. Här kan du alltså slå två flugor i en smäll! Det skapar fina minnen, som du kan må bra av under lång period framöver!
Vänner och samhörighet med andra är den absolut starkaste lyckofaktorn. Så för att må bättre, umgås så mycket som möjligt med de du tycker om. När jag själv mådde dåligt, då isolerade jag mig. Det var ingen bra lösning, vi är inte ensamma varelser, ingen mår bra av det. Så se till att försöka umgås med människor du tycker om!
Det sista tipset är att göra mer av det du är bra på. Det du är bra på kommer få dig att må bättre. Sen om det är att du bakar världens godaste muffins, spelar gitarr eller säljer symaskinstillbehör, det spelar mindre roll. Det du är bra på är ofta något du gillar att göra, vilket gör att du hamnar i flow som är en form av lyckobubbla. Så har du en passion som du inte riktigt gör när du mår dåligt, ta tag i den!
Det här var några enkla tips på vad som kan hjälpa när livet känns som skit. Mår du riktigt dåligt, sök hjälp! Det finns massor av duktiga människor som kan hjälpa dig med att hitta vägar ur det dåliga måendet. Att bara få prata med någon som inte känner dig brukar hjälpa. För egen del har jag också hjälpts av att skriva av mig. Det är som något magiskt händer när du får ut dina tankar på papper. Och det gör jag fortfarande ibland när jag behöver hantera något. Bjuder på en kort text idag, skriven för några år sedan, med just det där om att vi behöver ett slut på allt, även om det är världen… 🙂
Packar väskan, drar min väg, reser dit där ingen hittar, dit där ingen vet. Lämnar allt bakom mig, bränner broar som aldrig byggts. Börjar om, startar på nytt, ensam vid världens ände.
Imorgon bär det tillbaka till brottsplatsen, ska föreläsa om lycka för ett nytt gäng arbetssökande ungdomar på gamla jobbet! 🙂 Mycket trevligt!
Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!!
Happy Cato
Kommentarer inaktiverade för När livet är skit
Den här julen hade det varit lätt att fokusera på hon som inte var med oss. Det är ingen som hade klandrat oss om vi inte hade sett fram emot julen eller firat den. Samtidigt så fanns det en ny familjemedlem som firade sin första jul. Finns det en person på den här planeten som skulle kunna kompensera för att mamma inte är med längre, så är det 
Han ställer alltid upp, leker med lille Erik och vill alltid vårt bästa. Det är också häftigt att se hur han faktiskt växer som människa i allt det som hänt. Tänkte mycket på det idag när jag var ute och promenerade, att i flera delar vill jag faktiskt bli som min pappa. För som pappa och morfar kan det inte finnas någon bättre!
