Vill du bli en människa andra tycker om? Då är de här tre nycklarna avgörande! Och glöm inte, att ha respekt för dina egna gränser är väldigt viktigt om du…
Vill du bli en människa andra tycker om? Då är de här tre nycklarna avgörande! Och glöm inte, att ha respekt för dina egna gränser är väldigt viktigt om du ska må bra!
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
Den senaste tiden har mitt liv handlat om att leverera. Det har handlat om att skapa innehåll till utbildningar och sedan leverera det innehållet. Vilket krävt struktur i arbetslivet. Problemet…
Den senaste tiden har mitt liv handlat om att leverera. Det har handlat om att skapa innehåll till utbildningar och sedan leverera det innehållet. Vilket krävt struktur i arbetslivet. Problemet för mig är att någonstans behöver jag hushålla med energin och då har strukturen i företagande och privatliv hackat. Den tid jag har haft över har fått fokuseras på att tanka energi.
Det här är väldigt spännande för mig. Jag har kunnat studera mig själv väldigt intensivt den senaste tiden och hur jag fungerar. Och som jag också tror är applicerbart på de flesta av er. Det handlar just om att få energin att räcka till och när krävs det som mest energi av oss?
När jag hade äran att utbilda mig hos Kjell Enhager drog han ett par gånger en liknelse mellan vanor och att gå igenom en djungel. Första gången vi ska gå igenom kommer det vara extremt bökigt. Vi får använda vår machete för att hugga oss fram genom snåren. Vi får använda mycket av vår energi för att ta oss fram. Nästa gång vi ska göra samma resa genom djungeln går det lättare. Vi har redan röjt en hel del och vi kan ta oss igenom med mindre åtgång av energi. För varje gång vi går igenom djungeln, desto bättre stig får vi och till slut behöver vi inte förbruka speciellt mycket energi alls. Vägen är smidig.
Det här är ju också en av anledningarna till att det är svårt att bryta vanor. För de kostar lite energi, medan att skapa en ny vana kommer kosta oss massor av energi i början. Fast med tiden kommer det bli lättare.
Det här är egentligen det som hänt mig sista tiden. Jag har stått inför helt nya utmaningar. Att ta fram helt nya föreläsningar, att vara med och planera samt att genomföra utbildningar. Det har varit enormt energikrävande för mig. Eftersom det också känts väldigt viktigt att få det bra. Jag har huggit mig fram i inte bara en ny djungel, utan flera.
Vi har ju två utbildningsgrupper som löper parallellt och det har varit spännande att se hur mycket lättare grupp två har varit för mig vid varje tillfälle. Det räcker alltså att jag gått igenom djungeln en gång för att energiförbrukningen ska minska rejält. Även om det fortfarande tröttar, var det på en helt annan nivå. Till hösten ska jag köra samma sak igen och då kommer det antagligen bli ännu lättare.
Hade jag samtidigt kört på med massor av saker i företaget, hoppat på en ny kurs att plugga, socialiserat mig i massor (mitt introverta jag hade inte laddat upp av det…) hade min energi antagligen varit på rött. Vilket inte är hållbart. En del av mig har retat sig på att jag inte tagit tag i vissa saker. Att jag inte förmått mig till att driva på även i andra delar som är viktiga för mig. Fast innerst inne vet jag att det hade kunnat bränna mig. Där jag inte hade haft ork att göra något av det bra.
För mig har det tagit lång tid att lära mig att hushålla med energin. Jag måste leva hållbart i mina egna energidepåer för att klara mig på lång sikt. Det är också i det som dagens lärdom ligger. När du behöver ge dig ut i en ny djungel, se till att du inte ger dig ut i för många samtidigt. När du behöver ge dig ut i en ny djungel, se till att du kan stanna upp och tanka energi på vägen. Planera för det! Det finns saker i livet som händer oss, som vi inte kan välja och som kastar oss ut i en djungel utan stigar. Fast många gånger kan du välja och se då till att välja klokt. Det är inte mänskligt att byta jobb, partner, bostad och allt däremellan på samma gång. Får du nya arbetsuppgifter på jobbet som du aldrig tidigare har gjort, se till att backa lite på något annat område. Bygger ni hus, fått första barnet eller andra stora livsprojekt, ta inte på dig för mycket och hitta vattenhålen för att ladda upp. Du, som jag, behöver leva med en inre hållbarhet. Annars kommer du passera bäst före-datum alldeles för tidigt och som mjölken bli sur…
Nu har jag kunnat släppa arbetets djungelexpeditioner för ett tag. Det finns en del som återstår, men där känner jag att mina duktiga kollegor hugger upp stigen mer än mig. Där jag känner att det kommer inte krävas lika mycket energi att vandra de sista delarna. Däremot väntar nya djungler i livet. Nya stigar ska trampas och det ser jag framemot, för jag lär och utvecklas så oerhört mycket under tiden!
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
Ibland behöver vi fundera på om det är målet eller resan dit som är mödan värd? Hur skulle du göra i det här läget? Vi ses i en lyckligare och…
Ibland behöver vi fundera på om det är målet eller resan dit som är mödan värd? Hur skulle du göra i det här läget?
Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!
Happy Cato
Det är den internationella kvinnodagen idag och det har fått mig att reflektera över kvinnorna i min familj. Hur de har påverkat mig och haft en direkt avgörande betydelse till…
Det är den internationella kvinnodagen idag och det har fått mig att reflektera över kvinnorna i min familj. Hur de har påverkat mig och haft en direkt avgörande betydelse till att jag blivit den jag blivit. Jag har verkligen haft tur som fått finnas i en familj med så fantastiskt inspirerande kvinnor!
Jag hade en mormor som gav mig glädje. En kvinna som hade en positiv attityd trots att livet inte alltid var enkelt. Som hade nära till skratt och som inte tog sig själv på för stort allvar. Det tog tid för mig att förstå, men jag har lärt mig mycket av hur vi kan välja vår egen attityd till det som händer oss.
Jag hade en farmor som gav mig kärlek och omsorg. Som tillsammans med farfar gjorde sitt hem till mitt andra hem. Som hittade på sagor om troll och skapade fantastiska berättelser. Kanske var de inte påhittade, men i min värld kom de direkt från hennes huvud och det var från henne jag hämtat min egen fantastiska fantasi.
Jag hade en mamma som gav mig allt. Glädje, kärlek, trygghet, utmaning och väldigt mycket mer. Min pappa har alltid tyckt att mamma curlade mig och det stämmer väl till viss del, men samtidigt satte hon gränser. Hon fick mig att göra saker som var obekväma för mig, saker hon visste var jobbigt i stunden, men långsiktigt bra. Enkla saker som att ringa till tandläkaren själv. Min introversion gjorde att jag hatade sådana samtal som barn, men det var helt nödvändigt. Riktig kärlek är inte att göra allt åt sina barn, utan att få dem att bli så bra människor som möjligt. Min mamma, med hjälp av pappa, var nog världens bästa på att förstå att hitta den rätta balansen i det.
Jag har en storasyster i Joanna som inspirerar mig. Som vågat bryta upp i saker hon inte trivs med för att våga följa sitt hjärta. Som skolar om sig mitt i livet och har en kreativ ådra som de flesta människor skulle drömma om. Som alltid vill prestera, ibland för mycket för sitt eget bästa, men för att hon tycker massor av saker är kul. Dessutom har hon med sin man lyckats uppfostra tre fantastiska barn som alla tre är stjärnor på sitt eget sätt.
Jag har en lillasyster i Josephine som alltid funnits där för mig. Som jag alltid kunnat prata med när det behövts. Som alltid vill ta hand om andra, ibland på bekostnad av sig själv. Som är den som fyllt min mammas enorma skor att vara den som håller ihop vår familj, trots att hon kämpat massor med den förlusten. Och hon är den största kämpe jag känner. Även hon vågade bryta med det trygga och byta yrkesbana mitt i småbarnsåren. Det är fantastiskt att inte bara ha en syster som vågar följa sitt hjärta, utan två!
Jag har en systerdotter i Elsa, isprinsessan. Den coolaste tjej jag vet. Med en mental styrka och en förmåga till flow som de flesta elitidrottare bara skulle drömma om. Med den förmågan kommer hon nå långt här i världen, även om det inte blir konståkning.
Och jag har en liten lyckospridare i Doris. Min största lyckokälla av dem alla. Ett mirakel i sig. En tjej som har utmaningar, men som fixar dem med ett leende på läpparna och redan har en intellektuell förmåga som imponerar på mig. Hon är klok, kanske för att hon redan lärt sig kämpa.
En av mina stora drömmar är att Doris och Elsa får växa upp i ett samhälle med lika förutsättningar. Att de får växa upp och vara sig själva, inte pressas in i fack styrda av unkna samhällsnormer. Där varje individ får vara precis hur de vill, så länge det inte sker på bekostnad av andras välmående.
Jag tycker alla borde ta ett steg tillbaka och fundera på alla kvinnor som haft en positiv inverkan på livet. De flesta inser nog, precis som jag, att det är dem som gjort oss till de vi är idag.
Jag har dessutom tur att ha många andra fantastiska kvinnor i mitt liv. Som får mig att tänka längre, som utmanar mig och som tar mig till nya nivåer i livet. Tack för att ni finns!
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
Jag hörde för ett tag sedan en politiker beskriva en kommunal chef som en god byråkrat. Det var menat som en komplimang, som en förståelse för processerna inom offentlig verksamhet….
Jag hörde för ett tag sedan en politiker beskriva en kommunal chef som en god byråkrat. Det var menat som en komplimang, som en förståelse för processerna inom offentlig verksamhet. I mina öron hade det däremot tagits emot som den absolut värsta förolämpning jag kunde tänka mig.
Efter år av arbete som ledare samt studier kring vad som skapar välmående i livet och på arbetsplatsen är byråkrati ett av de absolut värsta orden som finns i mitt ordförråd. En av de mest grundläggande funktionerna för att skapa välmående på en arbetsplats är att ha en låg grad av byråkrati.
En organisation som präglas av hög grad av byråkrati har ofta två stora problem som sänker välmåendet hos både de anställda och hos de som har med dem att göra. Det första är att byråkrati i mångt och mycket är ett kontrollsystem. Det byråkratiska systemet är byggt på att människor högre upp i organisationen ska få kontroll. Problemet med det är att de människorna som skall leverera uppföljningarna och administrera tappar sin kontroll. Och som ni vet är upplevd kontroll i våra egna liv det mest fundamentala för välmåendet. Ju mer kontroll vi gör i en organisation, desto mer tenderar den upplevda inre kontrollen minska hos den enskilde.
Det här gäller alltså inte bara medarbetare, utan också kunderna. Ska jag fylla i sjutton blanketter för att köpa en mobiltelefon kommer jag inte vara speciellt nöjd. Tack och lov för mobilt bank-id som har underlättat allt kring blanketter och underskrifter. 🙂
Ju mer vi i en organisation ägnar oss åt byråkrati, desto svårare blir det att skapa välmåendet. Dels för att vi tappar vår egen upplevda kontroll, dels för att vi tappar meningsfullheten i vårt arbete. Behöver jag fylla i massa rapporter, skriva journaler och handlingsplaner som inte fyller något större syfte än att skapa kontroll uppåt i organisationen, kommer jag att tycka de uppgifterna är meningslösa och därmed tappar jag engagemang.
Det är inte konstigt att offentlig verksamhet har mycket stora problem med sjukskrivningar, personalomsättning och bristande motivation. De är stora byråkratiska maskiner som inte är anpassade efter dagens samhälle. De är byggda på ett system av förutsägbarhet och som sakta byggts upp på ett sätt så att alla tappat kontrollen. Vilket gör att vi försöker införa mer kontroll för att komma till rätta med det. Stora privata organisationer riskerar ofta samma dilemma.
Jag menar inte att vi ska ha ett totalt okontrollerat arbete. Däremot tycker jag att vi ska vara mycket noga när vi väljer att kontrollera och administrera. Vad får vi egentligen ut av det här? För vem kontrollerar vi? Kommer det minska den upplevda kontrollen hos medarbetaren? Fler chefsnivåer? Nej, tack. Ge mer ansvar till enskilda medarbetare istället. Platta ut organisationen!
Det är fint att någon kan tycka att det är bra att vara byråkrat i dagens samhälle. Själv skulle jag vilja se den goda anarkisten i framförallt offentlig organisation. Eller den goda uppviglaren. Någon som börjar ifrågasätta vad fasen vi håller på med. Någon som börjar reformera och göra om de rigida och byråkratiska strukturerna. Det hade varit någon att hylla! 🙂 Fast de personerna söker sig inte till sådana organisationer. De förstår att de skulle gå under av människor som skyfflade pärmar med rapporter över dem!
Och till alla er som jobbar i en byråkratisk organisation! Nöj er inte, höj er röst för att öka välmåendet på jobbet! Ni är värda mycket mer!
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
Type on the field below and hit Enter/Return to search