Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Etikett: lycka

Att finna meningen med döden

På midsommaraftons morgon var jag ute och sprang en runda. Första kilometern var riktigt kämpig, men sen kom jag in i flow. Något som sällan händer när jag är ute…

Att finna mening i dödenPå midsommaraftons morgon var jag ute och sprang en runda. Första kilometern var riktigt kämpig, men sen kom jag in i flow. Något som sällan händer när jag är ute och springer. Helt plötsligt flöt ett par kilometer på utan att jag ens tänkte på det. Ni vet ungefär som när man kör bil och så har man kört tre mil utan att veta hur man hamnade där.

Det som gjorde att jag inte medvetet tänkte på min löptur handlade om att mina tankar hamnade kring mammas bortgång och den process av sorgebearbetning som fortfarande pågår i min familj. I samband med att mamma åkte in på sjukhuset med smärta i levern, så skrev jag ett inlägg om ovisshet. Ovisshet är nog den känsla som är allra svårast att brottas med, oavsett vad det gäller. Tänk dig att ditt barn försvinner och du svävar i ovisshet vad som har hänt. Genom hela livet kommer de tankarna att finnas hos dig, ett sökande efter ett svar om vad som hände och svaret kommer aldrig. För mig är det ett av de värsta scenarion som kan uppstå i livet.

Om ovissheten är det värsta, så kommer nog när det inte finns ett svar på varför på andra plats. Vi människor söker mening i allt vi gör och allt som händer. Det är ju t.o.m. en av de viktigaste bitarna för att vi ska leva lyckliga liv. Så när någon vi älskar plötsligt rycks ifrån oss, så famlar vi efter svaret på frågan varför. Och den frågan är objektivt helt omöjlig att svara på. Varför dör ett barn som nyss lärt sig leva? Varför dog min mamma trots att hon gjort så mycket gott på det här jordklotet och verkligen ville alla väl? Det enda vi kan ta till är uttjatade klyschor som sällan eller aldrig ger någon tröst. Typ att vi ska alla den vägen vandra, eller guds vägar äro outgrundliga. Det är en klen tröst när någon vi älskar rycks ifrån oss, att vi alla ska dö.

Det finns inget egentligt svar på frågan varför. På både gott och ont. För det kräver att vi själva skapar vårt varför, oavsett vad det är och oavsett vad det är baserat på. De som hittar sin egen mening i det som händer i livet, det är de som också klarar att hantera svåra situationer och hitta lyckan efter dem. Så när det inte finns ett tydligt svar på varför, behöver du hitta ditt eget svar.

Varför gick min mamma bort? Framförallt för att hon hade uppfyllt sitt syfte här på jorden. Hennes största syfte var att skapa en stark familj, med självständiga individer. Det har hon lyckats utmärkt med och med hennes bortgång så har det prövats på riktigt. Vi har alla fått kämpa de senaste månaderna, men jag ser också hur mycket den kampen har utvecklat var och en av oss. Vilket också är svar på varför. Hon gick bort för att påminna oss om att livet är förgängligt. Att vi som är kvar måste följa våra drömmar och varje dag göra det bästa av det vi har. Hon gick bort för att jag ska komma ihåg att ligga på gräset och titta på molnen ibland. Hon gick bort för att jag ska känna genuin glädje varje gång jag ser en sädesärla. Hon gick bort för att jag lättare ska kunna förlåta andra. Och hon gick bort för att hon behövdes bättre någon annanstans.

Objektivt är alla de orsakerna helt ihåliga, men subjektivt skapar de en mening för mig i en fråga som annars riskerar att äta upp mig. Jag väljer att se en mening med döden, för annars skulle själva livet bli meningslöst. Jag kan bara välja min mening i det som händer mig. Mina syskon och pappa behöver finna sin egen mening. Precis som alla ni som drabbats av att någon nära er har gått bort behöver fina er egna mening med det som hänt. Det är inte lätt, men det är absolut nödvändigt för att ni ska hitta tillbaka till ett liv som kan kallas lyckligt.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag.

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Att finna meningen med döden

Att föda ditt eget eller andras ego

Tänk dig att det finns tre sorters människor på vår planet. Den första gruppen ser sig som bättre än andra. Den andra gruppen ser sig som sämre än andra. Och…

Tänk dig att det finns tre sorters människor på vår planet. Den första gruppen ser sig som bättre än andra. Den andra gruppen ser sig som sämre än andra. Och den tredje ser sig som jämlik med andra. De här tre sorterna kommer ha väldigt olika perspektiv på livet.

De som ser sig som bättre än alla andra kan jämföras som ett svart hål. De suger upp all energi för att kunna tillfredsställa sitt ego. De kan få bekräftelse för något för att i nästa stund behöva ännu mer bekräftelse. Det krävs mer och mer för att mata egot. Som en missbrukare behöver större doser av det den missbrukar för att få samma kick igen, på samma sätt behöver en person som ser sig bättre än andra mer bekräftelse av sitt ego. Avarten av den här typ av person är psykopater som helt saknar emotionell förmåga. De kan suga ut vilken människa som helst utan att blinka. Allt för att föda sitt ego. De här personerna kan ofta vara extremt framgångsrika. De vill högre upp på karriärstegen, köpa snyggare bilar, skaffa snyggare tjejer osv. Däremot så är de sällan omtyckta eftersom deras ego tar så stor plats, de blir maktfullkomliga och gör människor illa på sin väg. De är dock sällan lyckliga, för de spelar ett spel de aldrig kan vinna. Precis som missbrukaren så kan de få moment av tillfredsställelse, men i nästa stund behöver de en större kick. De lever rockstjärnelyckan med snabba kickar.

Den andra gruppen, de som ser sig som sämre än sin omgivning, lider nästan av exakt samma problem. Det tar sig bara lite annorlunda uttryck. De som ser sig bättre än alla andra har väldigt lite plats för självkritik. Får de hack i framgångarna så är det aldrig deras eget fel, utan någon annans. Med de som ser sig som sämre än alla andra är det precis tvärtom, där är alla deras misslyckanden helt deras egna. Dessutom så kan andras misslyckanden vara deras egna fel också. Ja, i riktigt jobbiga fall så är alla misslyckanden i hela världen deras fel. Den här typen av personer är lyckliga i väldigt små korta stunder. I de perioder där livet går bra, det inte är några problem och där det finns människor kring dem som får dem att känna sig behövda. Så fort det kommer en motgång så är de dock tillbaka i ifrågasättandet av sig själva. Och även när det går bra så kommer känslan snabbt att det här måste gå åt helvete snart. Jag har coachat människor som uttryckligen sagt att de är rädda för att må bra, för de känner inte den personen. Personen väljer alltså hellre att må dåligt för det är vad hen känner igen. Det här är beteenden som är väldigt svåra att jobba med. Exempelvis kan det vara en på ytan framgångsrik person på Instagram. Personen har tusentals följare och varje bild som publiceras krävs det fler likes än tidigare för att personen skall känna sig bekräftad i sitt ego. Lägger hen ut en bild som inte får lika många likes som föregående så är det en bekräftelse på deras misslyckande. Och då kommer någon typ av självplågeri för att försöka kompensera. Min erfarenhet är att många unga tjejer hamnar i denna fälla. På något sätt har vårt samhälle byggts upp kring en yttre bekräftelse, att vad andra säger är det som spelar roll. Det förstärks genom våra sociala medier. För de som ser sig som sämre än alla andra så blir det ju helt omöjligt att leva upp till allt som alla andra gör. En har snygg rumpa, en annan snygg mage, en tredje är på Hawaii och jag är ju misslyckad för jag har inget av det. Ständig jämförelse med andra är kännetecknande för den typen av person.

Den tredje personen är den som ser sig som jämlik andra och som bekräftar sig själv. Det är den enda vägen till beständig lycka. Personer som inser att livets race är enbart mot sig själv, att det är omöjligt att leva upp till samhällets förväntningar om det perfekta livet och att alla statusprylar inte leder till lycka. De här personerna förstår att hjälpa andra hjälper dem själva och de har respekt för olika människors olikheter. Människor som är i balans är de som är mest omtyckta. De som ser sig som bättre än andra kan säkert idoliseras, men de är sällan omtyckta av de runtomkring dem. De som ser sig som sämre än andra kämpar så hårt för att bli omtyckta att de ofta misslyckas. Oftast får de medömkan eller sympati, men det är inte samma sak som att bli omtyckt.

Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, eftersträva balans i livet, se dig som en jämlik och sluta föda ditt ego eller förminska ditt ego. Du är precis lika bra som alla andra, på vissa saker är du bättre, på andra lite sämre. Annars spelar du ett spel som du aldrig kan vinna!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Kommentarer inaktiverade för Att föda ditt eget eller andras ego

Dilemmat mellan att lyckas och lycka

Jag vet inte hur du fungerar, men för mig är det så att jag trivs bäst i variationen. Jag känner mig som lyckligast när jag får hålla på med olika…

Lyckas och lycka

Jag vet inte hur du fungerar, men för mig är det så att jag trivs bäst i variationen. Jag känner mig som lyckligast när jag får hålla på med olika saker. Skulle jag bara spela golf hela dagarna hade jag tröttnat på det, hade jag skrivit hela dagarna hade jag tröttnat på det. Jag har alltså svårt att bara fokusera på en sak i långa stunder, jag behöver variation. Det behöver alla människor, men det finns vissa grupper som är extremt duktiga på att fokusera på en sak under långa stunder. En konsertpianist i världsklass tränar ju inte i tjugo minuter för att sedan spela fiol i tjugo minuter.

Det finns inget i livet som jag stött på som jag känner att det här skulle jag kunna göra hela dagarna i resten av mitt liv. Det är jag i grunden väldigt glad för, eftersom det tillåtit mig att utveckla en massa roliga intressen som gör mig starkare som människa. Det är också det som gör mig lycklig, att jag har möjligheten att vara så varierad. Däremot så blir det en kamp mot att lyckas. Exempelvis så har jag en dröm om att bli författare, jag tycker mycket om att fantisera fram berättelser. Däremot så hade jag tyckt det var skittråkigt att sitta och skriva fem timmar varje dag. Två eller tre kan jag klara, men jag måste få utlopp för annat också.

Eller om mitt företag skall lyckas (i andra människors ögon framförallt) så skulle jag ju antagligen behöva fokusera på en sak. Den saken som ger mig mest framgång. En kakelsättare kaklar ju sig till sin framgång, de drar inte el eller fixar VVS. De har sin grej de kör och bygger verksamheten på det. Visst det ingår flera olika moment i att kakla, men i grunden är det samma procedur varje gång. För mig kommer den roligaste utmaningen att vara hur jag behåller lycka samtidigt som jag lyckas. Hur gör jag för att kunna fokusera på de sakerna som ger mig framgång, men där jag ändå är lycklig? Antagligen genom att ständigt reflektera och fortsätta göra de saker jag tycker är kul. Fast mitt problem är att det är för många saker som är kul! Jag skulle gärna vilja veta mer om hur du ser på det här! Var hittar du balansen mellan att lyckas och lycka?

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Dilemmat mellan att lyckas och lycka

Är du medelålders eller klokvacker? -Hur ett ord kan omdefiniera din syn på dig själv

För någon vecka sedan hade jag en konversation med en person som tyckte att hon började känna sig medelålders. Och det var ingen bra känsla att känna sig så. Min…

För någon vecka sedan hade jag en konversation med en person som tyckte att hon började känna sig medelålders. Och det var ingen bra känsla att känna sig så. Min hjärna är ofta inte speciellt snabb på att processa saker, men i detta fallet så kom ett nytt ord till mig som en blixt från klar himmel. Medelålders är för mig perioden då vi är klokvackra. Det absolut finaste du kan vara!

Ser vi på dagens normer så är det fortfarande det ytligt perfekta som anses vara det vackra, det eftersträvansvärda. De attribut som vi förknippar med ungdomen. Det är ofta dessa skönhetsideal som lyfts fram. Samtidigt som det fortfarande finns en stark koppling mellan ålder och klokhet i vårt samhälle. Vi ser inte många 25-åringar vinna Nobelpriset eller tar över VD-poster i börsbolagen.

Nu håller jag inte med om någon av de normerna. De klokaste människorna jag träffat är ofta de som inte fyllt tvåsiffrigt ännu… Och de vackraste är inte de som har det perfekta ytliga skalet, utan de som lärt sig älska den de är. Och det är inte många unga människor som jag träffat som genuint gör det. Utan de är fyllda av osäkerheter som gör det där yttre så mycket mer oattraktivt. Därav ordet klokvacker.

För de senaste åren, när jag själv börjat bli lite äldre och självsäkrare, så har jag ju också lärt känna mer personer i ungefär samma situation. Med tiden har jag insett att det är där något händer med både oss män och kvinnor. Livserfarenhet, självkännedom, att släppa sina osäkerheter och en bestämdhet över hur vi vill leva livet. Så jäkla attraktiva egenskaper. Som mer än väl kompenserar upp för att den där perfekta ytan som kanske fanns i 20-årsåldern nu har en och annan skavank. Därav så kommer ordet klokvacker in i mitt huvud. För det är precis vad det är. En livsklokhet som är så snygg så att Miss Universum hade gått över lik för att få den.

Är du en man eller kvinna som har passerat 30 enligt vår tideräkning, grattis!! Du är eller är på väg att bli klokvacker! Sedan är det upp till dig hur du hanterar det!

Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att vi kan omdefiniera oss själva genom att bara byta ut ett ord! Vi har massor av ord som beskriver oss, sätt ord på dig själv som inspirerar och lyfter dig! Oavsett om du är 11, 22, 42 eller 78 år gammal! Sätt dina definitioner på dig själv, inte samhällets!

Jag måste avsluta med en fantastisk bild på min yngste bokläsare, Lias, som en dag kommer publicera sina egna böcker! Han behöver bara en vuxenvärld som hejar på hans fantasi, istället för att begränsa den! Så heja Lias!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Är du medelålders eller klokvacker? -Hur ett ord kan omdefiniera din syn på dig själv

Rör på dig!

Jag hade idag en konversation med en person som står mig nära. Det handlade om ett ämne som jag ofta stöter på i mina samtal med människor, nämligen träning. Eller…

Träning lycka

Jag hade idag en konversation med en person som står mig nära. Det handlade om ett ämne som jag ofta stöter på i mina samtal med människor, nämligen träning. Eller mer om oförmågan att börja träna. Trots att man vet att det skulle vara bra. Så idag vill jag bara ge alla som inte är speciellt fysiskt aktiva en uppmaning, börja röra på er!!

Det finns forskning på deprimerade personer och kopplingen till fysisk aktivitet. I en studie fick personer med depression tre olika recept. En grupp fick endast antidepressiva medel. En andra grupp fick en kombination av antidepressiva och fysisk aktivitet. Den tredje gruppen fick bara fysisk aktivitet. Efter några veckor följdes personerna i studien upp. Grupp två och tre uppvisade ett klart bättre mående än grupp ett. Alltså, de som hade någon form av fysisk aktivitet som recept hade större framgång att komma ur sin depression än de som bara hade antidepressiva mediciner.

Efter några månader så följde man upp gruppen igen och det visade sig nu att grupp tre mådde bättre än de andra grupperna. De personer som alltså bara hade fått fysisk aktivitet i sitt recept, var alltså de som nu mådde bäst! Bättre än medicinerna.

Vi lever i ett samhälle där alltför många vill ha snabba lösningar på sina problem. Piller är en sådan lösning, den hjälper ju här och nu, men du får inte ett verktyg som hjälper dig långsiktigt. Fysisk aktivitet är ett verktyg som du kan använda varje dag i hela livet för att må bättre! Det handlar inte bara om det, fysisk aktivitet har så oerhört många positiva effekter på oss. Den frigör endorfiner, den gör vår kropp starkare, den får oss att sova bättre, ger oss energi, ökar vår koncentrationsförmåga och mycket mycket mer. Boken Hjärnstark har fått mycket uppmärksamhet det senaste året. Den som inte börjat träna ännu bör läsa den för att förstå vilka fantastiska fördelar träning ger!

Om jag får ge ett råd till en person som vill bli lyckligare, så skulle det vara att börja träna och röra på sig mer. Gärna tillsammans med andra och utomhus. För då får vi in två positiva lyckofaktorer till, men att bara röra på sig mer är bra nog. När jag mådde som sämst, rörde jag mig som minst. Idag vill jag hävda att den absolut viktigaste faktorn från att gå från att ha varit på gränsen att ta mitt eget liv till att vara lycklig är den fysiska aktiviteten. Jag satte en prioritering att min egen fysiska och mentala hälsa ska gå före allting annat i min värld. Före vänner, familj, nöjen, skrivande och jobb. För min hälsa är en förutsättning för att alla andra delar ska fungera. Därför prioriterar jag alltid den före allting annat! Och ibland prioriterar jag vila, för det är också hälsa och lätt att glömma när du väl tränar!

Jag förväntar mig att människor omkring mig gör sitt bästa för att skapa lyckliga liv, men jag blir alltid förbannad när de säger sig inte ha tid till att träna eller inte klarar av att skapa en rutin för det. Det finns f-n inga ursäkter för att nedprioritera hälsan. Även om du har sjuhundra småbarn och är ensamstående så skulle du vara en klart bättre förälder om du satte av några minuter varje dag för att röra på dig. Endast din fantasi sätter gränserna för hur du ska kunna få in träningen i ett tight schema. Idag finns det så mycket hjälpmedel som gör det lätt att träna. Appar med sjuminuters träningsprogram exempelvis. Har du inte sju minuter om dagen att avsätta till träning så får du nog fundera på vad fasen du håller på med!

Gör något åtminstone och börja smått! 90 % av alla nyårslöften infrias inte och jag är helt säker på att man börjar för stort! Har du aldrig sprungit innan, börja då inte med milen, börja med fem minuter eller 100 meter eller fem meter om det är så. När jag började träna igen för några år sedan så kunde jag inte springa två kilometer. Ett par år senare sprang jag Göteborgsvarvet som är 2,1 mil. Och då hade jag inte löpning som primär träningsaktivitet. Men jag började smått. Det bästa träningsråd jag fått är:

Träna aldrig hårdare eller längre än att du skulle vilja göra det imorgon igen!

Du behöver pressa dig lite, för det är obekvämt i början att träna, men gör det i små steg. De personer jag beundrar mest är de som jag ser på gymmet eller i löparspåret som inte är de vältränade maskinerna, utan de som har extra kilon och som verkligen utmanat sig själva. De som byggt upp så mycket mod att gå till ett gym trots att de kommer vara klenast och mest otränade. De som vågat snöra på sig löparskorna trots att det känns som att hela världen skrattar åt dem i löparspåret. För de gör något åt sin lycka och sin hälsa. De vågar skapa förändring i sina egna liv och det ska de ha all cred för. Jag hade själv fruktansvärd ångest när jag stack ut och sprang första gångerna eller gick till gymmet. Idag är jag så glad att jag var modig nog att göra det, för det tar inte långt tid att inse att alla andra är så självupptagna att de skiter fullständigt i vad du håller på med! 🙂

Så snälla, om du inte rör dig, börja göra det idag! Det finns inga ursäkter! Om du inte gör det för din egen skull (vilket jag tycker du ska) så gör det för dina barn eller dina vänners skull. För du kommer må bättre och det kommer få människor i din omgivning att må bättre! Om du nu inte har vänner som blir avundsjuka på att du tar tag i ditt liv och vill skapa ett lyckligt sådant. Men då kanske du ska fundera om du ska ha såna vänner, eller så tar du med dem! 🙂

Och börjar du träna så kommer du säkerligen bli förkyld efter en vecka eller fyra. Det är den stora utmaningen, att fortsätta efter motgångar. Bestäm dig för att ditt liv är värt mer än att ge upp för något sådant!

Jag kommer fortsätta skriva om vikten av fysisk aktivitet, för den person jag nämnde i början ska banne mig få det här inpräntat i sitt medvetande så att det inte finns någon återvändo! 😀 Träning är lycka och lycka är träning!!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

 

2 kommentarer till Rör på dig!

Type on the field below and hit Enter/Return to search