Etikett: lycka

Tacksamhet

6 augusti, 2016 13:26 6 augusti, 2016

7 min read

494 views

Kommentarer inaktiverade

Något som jag har funderat mycket på de senaste dagarna är tacksamhet. Hur jäkla bra den här killen hade det när han växte upp. Jag är övertygad om att tacksamhet…

Något som jag har funderat mycket på de senaste dagarna är tacksamhet. Hur jäkla bra den här killen hade det när han växte upp. Jag är övertygad om att tacksamhet är en av de allra bästa vägarna till lycka, för den tvingar oss att reflektera över allt bra vi har. Det är samma effekt som att se sorgliga filmer (läs det inlägget här), vi börjar tänka på de som står oss nära.

När jag började min egen väg från ett högst olyckligt liv till ett lyckligt, då var känslan av tacksamhet en av de första sakerna jag snappade upp. Flera av de stora ikonerna pratade mycket om vikten av att känna tacksamhet för det vi har i livet. Jag får fortfarande upp starka minnesbilder från de första promenaderna jag gjorde, där jag gick igenom allt jag kände mig tacksam för. Idag gör jag det som första aktivitet när jag vaknar. Jag ska bryta ner konceptet i några få steg till er:

Jag börjar med mig själv. Vad hos mig själv är jag tacksam för? Det kan vara min hälsa, min fantasi, min vilja att utvecklas osv.
De personer som står mig nära. Mina föräldrar och min övriga familj kommer först, sedan de personer som betyder mycket för mig.
De mest basala sakerna, som vi i västvärlden tar för givet. Jag känner tacksamhet för att jag har tak över huvudet, rent vatten i kranen, mat att äta och en massa hjälpmedel som gör mitt liv så oerhört mycket enklare. Jag uttrycker också tacksamhet för alla de människor som varit kloka nog att komma på allt det som gör mitt liv enklare!
Personer som har betytt mycket på olika sätt i min resa som jag inte känner. Exempelvis de som påverkade mig mycket när jag startade min egen förändringsresa, Tony Robbins var en sådan person.
Alla saker som roar mig, skapar glädje i livet och som utvecklar mig. Och så avslutar jag med att jag är tacksam för att jag jobbar med att ständigt förbättra min hälsa.

Allt det här gör jag i mitt huvud och försöker visualisera det samtidigt. De första två delarna är lite mer specifika. Sedan blir det mer och mer generellt, jag går inte igenom varje banan jag ätit eller alla tusentals personer som hjälpt mig på min väg. Utan jag får naturligtvis klumpa ihop mycket, annars hade jag kunnat spendera hela mina dagar med att bara ligga och tänka på det. Det tar några minuter och för mig är det en fantastisk start på dagen!

Det senaste året har jag också avslutat dagen med att gå igenom vad jag är tacksam för just den dagen, tillsammans med vad jag gjort bra idag och vad jag lärt mig. Det ger en positiv känsla in i sömnen. Vad jag är tacksam för under en dag varierar ju kraftigt, men det finns alltid något att vara tacksam för även de pissigaste dagarna.

Jag har också så smått börjat träna på att visa min tacksamhet för andra. Det är ett utvecklingsområde jag har (tillsammans med att kunna ta åt mig när andra visar mig sin tacksamhet). Det finns så oerhört många människor som jag uppskattar och det finns väldigt sällan skäl till att inte säga det till dem! Jag är ju tacksam för dig som läser det här, att någon tar sig tid i sitt liv för att läsa mina ord är faktiskt en stor ära! Så tack för det!

Mina tacksamhetstankar de senaste dagarna har handlat mycket om de stora frågorna. Jag har känt oerhört stor tacksamhet för alla er som hört av sig och gett ert stöd! En del av er har jag aldrig ens träffat. Jag har känt tacksamhet att jag har vänner som verkligen vågar bry sig! Sedan har jag också reflekterat mycket kring min barndom. Jag är tacksam för att den faktiskt var väldigt lycklig. Jag var inte alltid lycklig, men min barndom var det! Det låter lite märkligt, men mina problem skapade jag mycket själv. Världen runtomkring mig var väldigt vacker på många sätt. Jag fick ha alla mina mor- och farföräldrar i livet till vuxen ålder, och stå dem nära. Jag fick växa upp i ett kärleksfullt hem med en fantastisk familj. Jag brukar säga att vi är den mest funktionella dysfunktionella familjen som finns! 🙂 Jag behövde aldrig på nära håll brottas med sjukdomar, död eller traumatiska händelser (undantaget när min lillasyster hotade mig med kniv för att hon inte fick skrapa av den sista glassen på glasspaketet 😉 ). Det är först på senare år som jag har fattat hur jäkla lyckligt lottad jag var. Fasen, barn och ungdomar överallt får uppleva så mycket skit och misär som de borde få slippa. Jag har sett det så mycket i mitt jobb de senaste åren. Det var troligen inte ett dugg bättre för många när jag var barn, men det fattade jag ju inte då. Barn får fightas i en mycket mörkare värld, än den jag mötte varje dag i min uppväxt. Det har verkligen fått mig att inse hur bra jag har och har haft det!

Jag har också de senaste dagarna känt oerhört stor tacksamhet för all skit som har hänt mig. Alla de smällar jag fått har fått mig att växa och hitta min väg. I stunden har det varit jäkligt tufft, men i backspegeln har det alltid lett till något bra. Det här kommer jag återkomma till, för tacksamhet i de svåra stunderna och ödmjukhet i de lätta, det är en helt egen historia. Istället vill jag avsluta med tre frågor till dig:

Vad känner du tacksamhet över i ditt liv?

Hur bra är du på att känna och reflektera över din tacksamhet?

Och vad kan du göra för att bli bättre på det?

Skulle du gilla det här inlägget eller min sida som helhet! Då skulle jag också bli väldigt tacksam om du gillar eller delar det på Facebook, Instagram eller skriker det på torget! 🙂

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening Olycka

Träningsläger inför nästa fight

Marcus Cato

3 augusti, 2016 20:00 3 augusti, 2016

5 min read

463 views

10 kommentarer

Livet är inte alltid en dans på rosor. Inte för någon. Ibland händer det saker som slår undan benen på oss, för att testa oss, för att se hur mycket…

Livet är inte alltid en dans på rosor. Inte för någon. Ibland händer det saker som slår undan benen på oss, för att testa oss, för att se hur mycket vilja det finns. Livet är inte heller rättvist. Det premierar ibland människor som inte förtjänar det och det slår hårt mot dem som ger all sin kärlek till andra. Ni som har läst de senaste två blogginläggen (läs dem här och här) vet att vår familj på bara några dagar fått oss en svängom med livets tuffare del.

Jag önskar att jag kunde säga att det vi oroade oss för inte var sant. Jag önskar jag kunde säga att det var en fis på tvären. Jag önskar att livet ibland slutade slå på dem som inte förtjänar det. Men livet har inte alltid rosa moln med enhörningar och spunnet socker överallt. Jag var med idag när mamma träffade läkaren. Domen är inte helt klar, de måste avvakta den leverbiopsi som gjordes igår, men oddsen lutar kraftigt åt en tumör i lungan med metastaser i levern. De hittade en fläck på lungan på röntgen och det är den de tror är orsak till levern. Min mamma drabbas antagligen av en andra typ av cancer, något som tydligen bara händer 1-3 % av alla som får cancer. Lägg på en hjärntumör på det så blir det som mamma sa: -Jag är ju rätt unik!

Det märkliga är, och jag tror att jag talar för de flesta i min familj, att på något sätt landar man någonstans lättare i att få veta. Ovissheten har sakta skingrats och vi har märkt åt vilket håll det lutar, steg för steg. Det sjunker in och på ett konstigt sätt känner man sig harmonisk i situationen. Trots att vi fått ett riktigt tufft besked. Att se vad som väntar gör det mesta lättare, även om vi ibland måste kliva ut i en storm (läs det här).

Naturligtvis finns det en ledsamhet. Hos min mamma likaså, fast jag tycker hon är fantastiskt modig i allt det här! Och härlig! Varje dag på sjukhuset har hon kört andningsövningar för att hon läst i min blogg att det är bra och något vi kan påverka. Hon sa dessutom igår att trots allt detta så kände hon sig lycklig. Det är väl också det som är den viktigaste lärdomen och som jag skrivit om flera gånger, det är din attityd som påverkar hur du tacklar det som händer dig. Min mamma borde hålla kurser i det, att välja lycka i de tuffaste tiderna är det få som klarar av! Det finns inget motsatsförhållande till att vara ledsen och vara lycklig. Det känns konstigt att skriva, men i det ledsna kan det ändå finnas en lycka, tacksamhet och ödmjukhet. Det är därför jag nästan skäms inombords, för jag känner mig stark i allt det här. Jag har en bild av hur man borde reagera i sådana här situationer, men den stämmer inte in på mig. Visst, även jag är ledsen, men jag känner att jag fixar det här. Den känslan tror jag också min mamma har.

Jag skrev i förra inlägget att vi var en oerhört sammansvetsad familj, de senaste dagarna har de banden stärkts. Samtal om livet som jag tror vi skulle behöva många fler av på vår jord. Få prata om vad som verkligen är viktigt, vilka prioriteringar vi gör och vad som gör oss lyckliga. Samma saker som jag vill att den här bloggen skall handla om.

Det är i de här stunderna som lyckan prövas på riktigt. Det var inte alls det här jag hade tänkt när happycato.se kom till, men livet händer samtidigt och då får jag följa med det. Människor som är transparenta är de som jag uppskattar mest, så den egenskapen vill jag ta efter. Det är när vi visar oss mänskliga som vi kan komma varandra nära. Det är när vi visar oss mänskliga som vi kan skapa förändring. Jag frågade mina föräldrar om det var okej att skriva om allt detta och de är två av de transparenta människor jag ser upp till, så de tyckte det var självklart.

Mamma fick komma hem idag och nu börjar hennes träningsläger. Tänk er Rocky Balboa inför mötet med Ivan Drago. Hon tvingas upp i ringen igen och ska vara i toppform inför matchen! Idag får hon min specialsallad, fullmatad med nyttigheter! 🙂 Imorgon får hon springa med en stock bak nacken i meterdjup snö eller gå en promenad. Vi har valt att avvakta vädret innan vi vet vilket det blir! 🙂

Tack för all support och kärlek! Jag, min mamma och vår familj uppskattar det fantastiskt mycket! Jag hoppas ni alla finns med på läktaren framöver och hejar på henne!!!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

10 kommentarer

Lycka Mening Olycka

En fighter

Marcus Cato

1 augusti, 2016 21:23 1 augusti, 2016

4 min read

374 views

2 kommentarer

Först och främst ett stort TACK för allt det enorma stöd och all den kärlek familjen Cato fått de senaste dagarna! Vi vet idag inte mer än vad vi visste när…

Först och främst ett stort TACK för allt det enorma stöd och all den kärlek familjen Cato fått de senaste dagarna! Vi vet idag inte mer än vad vi visste när jag skrev i lördags. Eftersom de flesta i vår närhet nu vet vad som hänt så kan jag berätta att min mamma åkte in till akuten i fredags med smärtor i buken och med feber. Först misstänkte de inflammation i gallan och då kändes det ganska lugnt. Men efter ett ultraljud så upptäckte de små förändringar på levern. Det är ungefär allt vi vet, hon har röntgat hela överkroppen idag, men inga besked ännu.

Jag var inne och hälsade på henne ikväll tillsammans med min lillasyster. Förutom sjukhuskläderna så var hon precis som vanligt, febern är borta och smärtan har lagt sig en hel del. Så vi hoppas på det bästa!

Min mamma är en fighter. Förutom en daglig fibromyalgi så har hon senaste åren fixat en hjärntumör och en bröstcancer av aggressivare sort. Och då är det nog ändå de enklare utmaningarna hon har fått gå igenom. När två så allvarliga saker är de enkla matcherna så förstår man att det här är en världsmästare på att överleva. Hon har större kämpaglöd än Mike Tyson hade i sina storhetsdagar.

När någon har fightats med två sådana sjukdomar på några år och vi sedan får höra att det är små förändringar på levern, då är det naturligt att tankarna flyger iväg. När vi går i ovisshet så skuggboxas vi mot tidigare demoner. Vi chockas och befarar att det ska behöva bli en ny fight! Jag hoppas av hela mitt hjärta att min mamma får behålla världsmästarbältet på WO denna gången, att motståndaren förstått att han står mot mästarnas mästare!

Det finns ingen i hela världen som är värd att fightas med svåra sjukdomar, allra minst min mamma. Hon är den mest godhjärtade människan på jorden. Hon kan ligga sömnlös över en skadad fågel hon sett dagen innan. Hon sätter alltid alla andras bästa före sitt eget (något vi pratat om ofta, eftersom jag inte alltid ser det som en bra väg till lycka). Hon ställer alltid upp, hon är min och min familjs största supporter! Hon, tillsammans med pappa, har alltid stöttat mig och mina systrar i de val vi gjort! Hon är en hjälte, en fighter, som trots alla kamper mot sjukdomar och annat, har en sådan livsglädje så den räcker till halva världen! Hon om någon har fått mig att förstå att jag måste följa min egen väg. Hon har lärt mig att lycka i det långa loppet inte handlar om det som drabbar dig, utan den attityd du tar dig an utmaningen. Jag hade inte varit i livet idag om jag inte hade haft henne och pappa. Jag har dem allt att tacka och idag kändes som dagen då jag behövde hylla min mamma, fightern med världens största hjärta! Behöver hon gå upp i ringen igen kommer hon att ta fighten och hon kommer ha mig och resten av familjen med sig. Vi har fightats ihop förr, det har svetsat oss samman, så vi kommer att göra det igen!! Men mest av allt hoppas jag att de säger att det var en fis på tvären!! 🙂

Fortsätt ta hand om era nära och kära! Livet är ovisst hela tiden, ibland mer än annars, så det är alltid rätt tid att ge kärlek till de du älskar!

Happy Cato

2 kommentarer

Lycka Mening Olycka

Ovisshet

Marcus Cato

30 juli, 2016 13:09 30 juli, 2016

3 min read

411 views

8 kommentarer

Ibland sitter jag inte på några svar alls, så idag skulle jag uppskatta er hjälp. Jag skrev ett inlägg för en tid sedan om euforin över att min systerdotter Doris…

Ibland sitter jag inte på några svar alls, så idag skulle jag uppskatta er hjälp. Jag skrev ett inlägg för en tid sedan om euforin över att min systerdotter Doris hade en normal hjärnfunktion (läs det här). Tiden mellan födseln och det beskedet var en tid med ovisshet, en oro som tar upp nästan alla tankar. Just nu är jag där igen, en person som jag står väldigt nära och älskar befinner sig just nu i ovisshet (av respekt för hen vill jag hålla vem det är hemligt). Alla runtomkring likaså. Är det bra, är det dåligt, vad händer? Det är helt omöjligt att hålla tårarna tillbaka just nu, för just ovissheten är det jävligaste som finns. Att inte veta vad som väntar, vad man har att slåss emot, om man har något att slåss emot. Det är oftast mycket tuffare att gå i ovisshet än att veta vad som väntar en. Vi har ingenting att anpassa våra förväntningar efter.

En diagnos, en icke-normal hjärnfunktion eller något annat, det gör att vi kan anpassa våra förväntningar till livet. En person som blir förlamad från nacken och ner är ofta tillbaka på ungefär samma lyckonivå ett år efter olyckan. De har anpassat förväntningarna på livet. De som lever i ovisshet kan inte anpassa någonting och hjärnan tillåts måla upp alla möjliga scenarion om framtiden. Det är kanske den största utmaningen av alla i att klara av att vara här och nu.

För mig har skrivandet alltid varit ett sätt att hantera ovisshet. Den har hjälpt mig. Tidigare har det varit för mig själv, nu gör jag ett försök att dela med mig. Vet inte ens om jag borde skriva det här, men behöver få det ur mig på något sätt… Och jag behöver er hjälp, jag behöver fler strategier för att kunna få fokus bort från något jag inte kan påverka. Så snälla, ni kloka läsare där ute, har ni några bra strategier, hjälp mig! Jag och fler med mig behöver dem som bäst just nu!

Jag hoppas och tror av hela mitt hjärta att beskeden är goda när ovissheten klarnar. Förhoppningsvis klarnar det redan idag. Till er alla, massor av kärlek och ta lite extra hand om alla dem som står er nära!

/Happy Cato

8 kommentarer

Lycka Mening Olycka

Blir vi lyckligare av att läsa en blogg om lycka?

Marcus Cato

28 juli, 2016 13:16 28 juli, 2016

4 min read

363 views

Kommentarer inaktiverade

Jag fick frågan av en vän för några dagar sedan om vi verkligen blir lyckligare av att läsa en blogg om lycka. Det är ju faktiskt en relevant fråga! Jag…

Jag fick frågan av en vän för några dagar sedan om vi verkligen blir lyckligare av att läsa en blogg om lycka. Det är ju faktiskt en relevant fråga! Jag har funderat på den några dagar och landade i ett ganska enkelt svar, eller en motfråga. Blir du vältränad om du läser en blogg om träning? Nej, inte ett skit mer vältränad, om du inte faktiskt börjar agera och göra de sakerna som bloggen tar upp.

Det är precis samma sak med den här bloggen. Du blir inte ett dugg lyckligare om du bara sitter och läser den, utan att ta till dig det som står i den. Du behöver börja leva det också. Det här har vi normalt sett rätt svårt för, därför kommer jag upprepa vissa grundkoncept så att de förhoppningsvis till slut tränger igenom pannbenet så att du som läser kontinuerligt också börjar agera utifrån din egen tanke om lycka. Repetition är framgångens moder som många motivationstalare, inklusive mig, hävdar.

Lycka är lite knepigare på det sättet, än exempelvis träning eller alla matbloggar. Det finns ganska tydliga vägar för att bli mer vältränad eller att lyckas med köttragun. Följer du ett recept och håller dig till det så kan du förvänta dig ganska liknande resultat varje gång. Lycka är mer ett förhållningssätt, något som vi får pröva oss fram med för att hitta vår egen väg. Det är en egenskap som ständigt behöver tränas. Där är bloggen bra för dig, du blir ständigt påmind om att träna. Du blir påmind om vad som är viktigt i ditt liv. Det kan på sikt få dig att faktiskt börja forma det så att du får ett lyckligare tankesätt och liv. Det kan få dig att göra rätt prioriteringar.

Är du en sådan som sitter hemma och är olycklig, men inte gör ett enda dugg för att göra något åt det. Då kommer du absolut inte bli lyckligare av att läsa min blogg. Antagligen blir det precis tvärtom… Du sitter där och läser om allt du egentligen vet, men agerar inte efter det. Det kommer bara göra saken värre. Fast kanske en dag så läser du någon rad som får dig att inse att gränsen är passerad och det är dags att agera. Det är då det kan göra en positiv skillnad.

Jag har en annan vän som ett tag följde massa träningsfreaks på Instagram. Det gjorde inte henne ett dugg lyckligare eller mer vältränad. Hon mådde ju bara dåligt över det. Och detta är en av de absolut vackraste tjejer man kan tänka sig. Att springa och jämföra sig med massa andra människor som verkar lyckliga är helt idiotiskt, inspireras, men inte jämföra sig. Så läs aldrig den här bloggen för att jämföra ditt liv med mitt eller någon annans, inspireras istället. Mitt liv har varit fullständigt miserabelt under långa perioder, en av anledningarna till det var att jag jämförde mig med alla andra. Så fall inte i den fällan heller, utan inspireras och agera utifrån din egen väg till ett lyckligare liv. Vi kommer återkomma flera gånger till både mitt miserabla liv, idiotin att jämföra sig med andra och oförmågan att agera.

Så ge mig ett halvår! Har du inte börjat göra någonting för att skapa dig ett lyckligare liv, sluta läs den här bloggen då! 🙂 Själv ska jag kolla lite klipp på Youtube om träning som inspiration innan jag asar mig ner till gymmet! 🙂

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade