Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Etikett: lycka

Varför vill vi ha det vi inte kan få?

Människan är av den mest märkliga natur. Vi tror ofta att vi blir lyckligare om vi bara lyckas få det där som vi inte kan få. Sedan vad det är,…

lycka, olycklig kärlek

Människan är av den mest märkliga natur. Vi tror ofta att vi blir lyckligare om vi bara lyckas få det där som vi inte kan få. Sedan vad det är, skiljer sig åt från person till person. En del vill ha den där tjejen som de är olyckligt kära i, andra tänker att de är lyckligare när de gått ner tre kilo till, någon annan när det lugnat sig på jobbet. Dagens inlägg handlar om just detta fenomen, att tro att lyckan väntar när vi får det vi inte kan få.

Riktigt rika människor är oftare olyckliga. Varför är det så? Jag tror helt ovetenskapligt att det beror på att de trott att mycket pengar gör oss lyckligare. När de sedan har fått mycket pengar inser de att lyckan inte hade ett dugg med pengar att göra. Istället blir de olyckliga över att de har levt sitt liv att sträva efter något som visade sig vara en bluff.

Personligen har jag också levt såhär. I min ungdom var jag olyckligt kär i en tjej i flera år. Bara jag skulle få henne skulle livet bli bra. Det blev nästan maniskt. Jag fick henne aldrig och det är jag oerhört lycklig över idag! För jag kan med all säkerhet se att hon inte hade gjort mitt liv bättre. Skulle vi blivit tillsammans hade jag blivit oerhört besviken, eftersom så fort nyförälskelsen lagt sig så hade jag insett att jag inte mådde ett dugg bättre. Och att jag var ihop med någon jag egentligen inte ville ha.

Det här går igen överallt. Får jag bara ett jobb blir jag lycklig, det säger en del ungdomar jag möter. Och det är egentligen inte jobbet utan pengarna de önskar sig. Och ja, har du inga pengar ökar lyckonivån om du väl får dem, men bara till en viss nivå.

Nej, vi blir inte lyckliga i längden av att få det vi inte trodde vi kunde få. Vi får en tillfredsställelse under en period, som att vi har lyckats. Sedan faller vi tillbaka till lyckonivåerna vi hade innan. Ibland tror jag faktiskt vi blir olyckligare efteråt, speciellt om vi suktat efter det väldigt länge. Tänk att du gått och trånat efter en snygging i flera år och så äntligen faller han för dig. Så efter ett tag inser du att det var inte alls vad du ville ha. Helt plötsligt inser du att du slösat flera år av ditt liv på något som visade sig vara meningslöst. Som de rika gjort i sin jakt på pengar.

För att låta klyschig, lev i nuet!Så vad kan vi göra? För att låta klyschig, lev i nuet! Hitta små saker att vara lycklig över här och nu! Vi kan aldrig skjuta lyckan på framtiden. Det andra är att utveckla dig själv, prioritera dig själv och gör saker som du mår bra av. Och då menar jag saker som får dig att må bra både på kort och lång sikt. Skulle det vara så att du är olyckligt kär, då är det bästa sättet. Mår du bra och har kul, så kommer du upplevas mycket attraktivare av alla. Lägg din kraft på dig själv istället för på det eller den du vill ha. Det är vägen till framgång och lycka! Till sist, gör saker som gör gott för vår värld, vi blir lyckligare av att bidra till något större än oss själva. Så ut och gör en eller flera andra människor glada!

Det är mänskligt att vilja ha det vi inte kan få!Det är mänskligt att vilja ha det vi inte kan få! Jag är också där ibland. Varje gång påminns jag om hur fullständigt meningslöst det är att lägga min energi åt det hållet. Fem år lade jag på en tjej som jag inte alls skulle passat med. Gör inte om mitt misstag! Lägg tiden och energin på dig själv istället! Ge aldrig bort makten för din egen lycka!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

2 kommentarer till Varför vill vi ha det vi inte kan få?

Pokémon Go, en väg till lycka eller bara ännu ett meningslöst tidsfördriv?

Idag tar jag på mina allra positivaste glasögon, bara så ni cyniker och hatare i världen är varnade!! 🙂 Det kan väl knappast undgått någon, hysterin kring Pokémon Go. Det…

pokemon pokémon pokemongo lycka glädje meningen med livet

Idag tar jag på mina allra positivaste glasögon, bara så ni cyniker och hatare i världen är varnade!! 🙂

Det kan väl knappast undgått någon, hysterin kring Pokémon Go. Det är folk överallt i alla åldrar som springer runt och jagar Pokémons. Utan tvekan ett av de häftigaste fenomen som drabbat vår tidsålder. På bara några dagar har det fått ett så massivt genomslag. Själv fick jag höra om det av några av våra ungdomar på Navigatorcentrum. De var som besatta. Några dagar senare pratade jag med en kille som varit ute hela helgen, kommit hem sent på natten och sedan upp direkt när de vaknade igen för att ut och leta. Då insåg jag att jag måste helt enkelt analysera det här fenomenet ur ett lyckoperspektiv!

Själv har jag hållit mig ifrån att testa det, jag har varit dataspelsberoende tillräckligt i mina dagar, så väljer spel med omsorg nuförtiden! Jag hade lätt kunnat springa och jaga Pokémons hela dagarna! Och det hade inte riktigt fyllt MITT personliga syfte i livet!
Så, kan Pokémon vara en väg till lycka för en individ eller för en värld? Jag måste säga att skaparna av spelet har gjort sin lyckoläxa! De vet vad som triggar oss människor och hur de ska använda det på bästa sätt.

En del av er sitter redan och tänker, det fattar väl vem som helst, Pokémon är ju totalt meningslöst och ett slöseri med tid. Ja, för dig är det så. Mitt allra första blogginlägg (läs det här) handlade om perspektiv, att vi kan se allting som meningslöst och allting som meningsfullt. Det är upp till varje individ att välja vilket perspektiv de lägger i varje aktivitet. Jag hoppas ju att alla dina aktiviteter i livet ger dig mening, annars blir det jobbigt att vara lycklig. Det fina är att det är du som väljer. Så vi får ju utgå från att alla Pokémon Go-spelare ser spelet som meningsfullt, det fyller en funktion och ett syfte i deras liv. Det är en grundförutsättning för lycka. För er som vill ha en spännande bok om just det ämnet rekommenderar jag Albert Camus bok Myten om Sisyfos.

En del har skrivit att världen brinner och att det är för jäkligt att folk inte bryr sig, utan de spelar Pokémon istället. Jag äter glass ibland, eller rätt ofta. Betyder det att jag inte kan bry mig om svälten i världen då? Det är som om vi skulle sluta ha roligt för att det är krig i världen? Det hade varit bättre att Putin, Assad, Trump och de andra grabbarna hade släppt vapnen och fightats i spelet istället! Då hade det kunnat hända grejer på allvar!

Så vilka lyckofaktorer finns det då i Pokémon Go?
Den mest självklara är att vi får en kick av att fånga en Pokémon. Ju ovanligare Pokémon desto större kick. Det är vad jag kallar rockstjärnelyckan. Alltså något som känns bra i stunden, men i långa loppet bidrar den inte till någon större lycka. I detta fallet bidrar den kanske inte till något dåligt heller, som en cigarett, heroin eller en flaska whisky gör. Det är en relativt ofarlig form av kick, men omöjlig att hålla kvar i långa loppet. Fast det är den här utvecklarna av alla spel vill att vi ska känna, det är den vi som människor går igång på! De direkta belöningarna är det som får oss fast till att börja med.

Jag har i mitt förra inlägg beskrivit långsiktig lycka som fyra trappsteg. Pokémon GO och många andra mindre rörelsebaserade spel har varit duktiga på att fånga in dem rätt bra. De fyra trappstegen är, som jag tidigare nämnt, inte mina utan de har jag lånat av Tony Hsieh som skrivit den fantastiska boken Delivering Happiness.

Är det jag som har kontroll eller mina Pokémons?
Det första trappsteget är upplevd kontroll. Personer som spelar mycket spel upplever jag ofta inte upplever kontroll i verkliga livet, därför väljer de spelens värld där de upplever kontroll. Den absolut viktigaste förutsättningen för att få någon med spelproblematik att ens lämna datorn är att jobba med deras upplevda kontroll utanför skärmen! Ett tips till alla desperata mödrar och fäder där ute! I spelvärlden har spelaren kontroll och dessutom så får det inga riktigt obehagliga konsekvenser om de tappar kontrollen över sin karaktär eller sitt spel. Pokémon Go fungerar på samma sätt, spelaren är den som kontrollerar sin värld, det är mobilen som är kontrollen och spelaren har all makten! Fram till batteriet lägger av… Det är dock så att hamnar vi i en situation där vi börjar utveckla ett spelande på en beroendenivå så är det dina Pokémons som har kontrollen över ditt liv. Precis som en alkoholist tappar kontrollen och styrs av alkoholen så riskerar en gamer fastna och tappa kontrollen över sitt spelande. Hamnar du i det stadiet är det game over för lyckomöjligheterna, du måste vara den som styr och kan kontrollera ditt spelande!

En, två och sedan blir de många fler
Det andra steget, upplevd utveckling finns ju också med. Om vi inte utvecklades, hur kul hade livet varit då? Om vi lägger spindelharpan 7000 gånger på samma svårighetsnivå så blir det faktiskt rätt tråkigt för majoriteten av oss. Pokémon Go innehåller för det första en massa olika Pokémons du kan hitta. För varje ny Pokémon så känner du att du utvecklas i spelet. Dessutom kan du träna dina Pokémons så att de blir bättre. Du kan slåss mot andra och vinna, det driver hela tiden dig framåt för att vilja utvecklas. Dessutom ger vinsterna den där kicken som det gör att fånga en ny. Problemet blir för de som är bäst på att hitta alla Pokémons eller har de starkaste. Var hittar de sin utveckling? Nu är spelet så nytt så vi vet inte riktigt det ännu, men där finns alltid en fara! Antagligen kommer de bästa kunna livnära sig på det, vilket kan vara ett incitament. Även om pengarna inte leder till lycka så får de ju ändå göra något de gillar!

Jaså, du spelar med Pokémon? Ska vi leka?
Det tredje steget på lyckotrappan är samhörighet. Här ser jag den absolut största skillnaden mot alla spel som tidigare gjorts. Spelar du League of Legends så har du samhörighet med människor i hela världen. Jag tror inte det är tillräckligt, jag tror vi behöver samhörighet också i verkliga livet för att känna lycka. Vi kan uppleva mer tillsammans på det sättet. Det är här Pokémon GO har sin stora fördel, människor går ut tillsammans och letar, de träffar på nya människor som de inte känner. Vi hade besökare på Navigatorcentrum för att de dagen innan hade träffat en av våra deltagare när de jagade Pokémons. Det blir en samhörighet både i den fysiska världen som i den virtuella. Det är unikt och det är jäkligt häftigt! Föräldrar går ut med sina barn, personer som kanske isolerat sig springer ut och jagar Pokémons så att de träffar vänner. Samhörigheten är en av de absolut viktigaste faktorerna för lycka och där har Pokémon GO något unikt. Dessutom tillhör du som spelare ett av tre olika lag, det skapar också en extra samhörighet med vissa. De har samlat platser som Pokestops och Pokegyms där man vet att det rör sig mycket folk. Människor möts på ett helt nytt sätt och redan från början har man en anledning att inleda ett samtal. Har ni hittat några Pokémons, vart finns den, vilka har ni osv. Jag gissar att vi inom ett år har de första Pokebebisarna, eller Pökebebisarna som Ronny och Ragge skulle säga! Alltså människor som träffats för att de spelade Pokémon, blev kära och skaffade barn ihop! Jag har arbetat med hemmasittande barn i skolan som har haft svårt att ta sig utanför sitt egna hem. De har helt plötsligt levt upp och beger sig ut och träffar andra människor. Föräldrar har kunnat ha djupa samtal med sina barn under promenaderna i jakten på Pokémons. Massor av positiva vittnesmål kring hur samhörigheten ökar både i det lilla och det stora!

Gör det världen bättre?
Det sista steget på lyckotrappan är att vara del av något större än sig själv, alltså att det fyller en större mening än bara för dig som spelar. Här brottas jag en del med mina personliga övertygelser. Kan Pokémon GO göra att vi känner att vi är del av något som är större än oss själva och som gör skillnad i verkliga livet? En del av mig skulle vilja säga nej, den lite äldre versionen av mig. Samtidigt så när jag tänker djupare på det, så jo, det kan det nog. För om vi som Pokémon-spelare delar med oss, uppmuntrar andra och skapar fler kontakter så gör vi en skillnad för andra människor. Det är inte att bota cancer, men det är att bidra till andras glädje. Och ju fler som känner samhörighet, desto fler kommer hjälpa varandra, även med saker som inte gäller Pokémons!

Relationerna mellan människor skapar magin i världen, det är den som bidrar till att vi känner att vi är del av något som är större än oss själva. Det är de relationerna jag tror Pokémon GO kan bidra med. Vi vet inte vad för häftigt som kan hända när två människor träffas. Det kan vara ett möte som löser världens energiproblem eller skapar en ny innovation, vad vet vi idag om det? Det finns dock ett villkor, att folk inte blir fullständigt upptagna med sitt eget spelande utan kan se den större bilden att vi blir lyckligare av att hjälpa varandra.

De ungdomar som vi har haft i vår verksamhet har verkligen hjälpt varandra, nya och mycket oväntade vänskaper har knutits på grund av Pokémon GO. Det bygger en förståelse som bygger broar. -Du kan ju inte vara dum i huvudet, du jagar Pokémons precis som jag!

En sista lyckofördel är att det har fått igång en hel generation i fysisk aktivitet. Vi mår bättre av fysisk aktivitet! Ryktena säger att spelet ska begränsas så att du inte kan fånga Pokémons om du färdas över 20 kilometer i timmen. Det kommer tvinga människor att gå, för jag vet att en del kör bil för att fånga dem. Jag hoppas också spelutvecklarna faktiskt inser vilken guldgruva de har hittat för att utveckla mänskligheten åt ett lyckligare håll. Jag hoppas inte girigheten tar död på det!

Sedan finns det ju baksidor, folk som kör bil och krockar för att de jagar Pokémons, folk som knackar på hos okända mitt i natten i jakt efter dem! Det här är ju i grunden inte Pokémons fel, idioti föds inte av spel, det föds av människor!

Så min dom är klar! Pokémon GO har faktiskt förutsättningar för att skapa ett lyckligare liv för dig och en lyckligare värld! Det gäller dock att du behåller kontrollen över ditt spelande, ser till att hjälpa andra på din väg och inse att det finns många fler saker i livet som bringar glädje än att fånga Pikachu! Vill ni läsa mer om en person som just nu lever lite lyckligare genom Pokémon GO så läs det här!

[poll id=”10″]

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag! Och se till att catch them all!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Pokémon Go, en väg till lycka eller bara ännu ett meningslöst tidsfördriv?

Fyra steg till lycka

Det är tufft att blogga om lycka när det är strålande sol och semestertider! Det är vår näst lyckligaste tid på året, om vi utgår från hur många som söker…

lycka kontroll utveckling samhörighet mening syfte

Det är tufft att blogga om lycka när det är strålande sol och semestertider! Det är vår näst lyckligaste tid på året, om vi utgår från hur många som söker på depression på google. Under sommarmånaderna minskar de sökningarna markant, men det kan vi prata om i november istället när ni behöver mina inlägg som mest! 🙂 Idag är det verkligen ett av mina viktigaste inlägg, det är en plattform för många framtida diskussioner, så ta en slurk av rosévinet eller ölen och häng med!

Lycka är ett väldigt komplext ämne som jag här försöker bryta ner till saker som är relativt konkreta för dig i din vardag. Idag skall vi bryta ner det till fyra steg som leder till lycka. Ni som minns den snyggt målade röda bilen i ett tidigare inlägg, ni får nu svar på vad bilen har med lycka att göra. Jag kommer beröra vart och ett av stegen lite djupare i kommande inlägg, så blir inte allt glasklart i detta inlägget, håll ut!

Stegen är inte min egen uppfinning, jag har plockat dem från Tony Hsiehs fantastiska bok Delievering Happiness (kommer ett eget inlägg om den boken framöver) och han har säkert lånat dem någonstans själv. Den påminner till viss del om Maslows behovstrappa, så ni som känner till den kan säkert se vissa kopplingar. Sedan har jag gjort lite av min egen tolkning av varje steg och utvecklat dem. Det här är en av tre modeller jag använder för att försöka göra vägen till lycka tydligare och som jag utgår ifrån i mina lyckoföreläsningar. De andra två kommer vi återkomma till. Den här modellen är, som sagt, också grunden till många av de inlägg som kommer publiceras framöver, så det underlättar både för dig och mig att ha koll på den!

Jag tror att du behöver ta de här stegen i ordning, det vill säga, det första steget är en förutsättning för att ta nästa. Åtminstone ur ett långsiktigt lyckoperspektiv. Jag skall försöka utveckla varför i slutet av det här inlägget, men nu kör vi de fyra stegen.

1. Upplevd kontroll
Det första steget handlar alltså om att du måste uppleva det som att du har kontroll över ditt eget liv och ditt eget öde. En vanlig metafor är att det är du som sitter i förarsätet i ditt eget liv. Sitter du i baksätet eller än värre, ligger bunden i bagaget, då blir det verkligen svårt att känna att du har kontroll över ditt eget liv. En av de ungdomarna som lyssnade på min lyckoföreläsning för ett tag sedan kände det som att han sprang efter sin egen bil och inte kom in för dörren var låst. Då har vi något att jobba med, det skapade en bild om hur livet kändes och då kan vi också börja diskutera hur han tar sig in i bilen och tar över ratten. Känner du att det är andra som bestämmer vad du skall göra med ditt liv, gör valen åt dig osv. Ja, då kommer du aldrig skapa grundförutsättningen för att bli lycklig. Har nog sagt det tusen gånger i coachsituationer, sätt dig själv först och ta kommando över ditt eget liv! Det innebär inte att negligera sina barn eller närstående, det handlar om en grundförutsättning att må bra så att du kan få andra att må bra. En klassisk liknelse är den som hämtas från säkerhetsgenomgången på flygresor. Sätt på dig syrgasmasken först innan du hjälper andra på med sin. Du gör ingen nytta för andra genom att ligga avsvimmad. Samma sak i livet, mår inte du bra blir det svårt för dig att i längden få andra att må bra!

Upplevd kontroll är upplevd kontroll. Det är en skillnad mot verklig kontroll. Det finns alldeles för många av oss som tror oss kunna kontrollera sådant som vi inte har någon kontroll över. Vi kan inte kontrollera vädret, andras sätt att agera, världsekonomin osv. Ändå finns det en himla massa som tror det. De tror sig uppleva kontroll, men lurar sig ständigt. Det är inte samma sak som upplevd kontroll. Där handlar det om vilken attityd du har till dig själv och andra, vad du väljer att fokusera på, det handlar om dina värderingar och det handlar om att prioritera ditt eget välmående.

2. Upplevd utveckling
Har du satt dig själv i förarsätet så är det första steget, men upplever du att bilen alltid står stilla och du inte rör dig framåt, då kommer du inte heller att må bra. Ingen mår bra av att alltid ha det som de alltid har haft det. Hade du önskat ha det så skulle du för alltid vara en bebis. Nej, vi måste ständigt röra oss framåt, världen rör sig och vi med den. Så utveckling är oundviklig. Och om världen rör sig och du håller kvar i det gamla så kommer du inte uppleva att du har kontroll på ditt liv, så då är du tillbaka på ruta 1. Den upplevda utvecklingen handlar om att du kör ditt liv framåt, vill utvecklas och lära dig nya saker. Ibland går det långsamt framåt, ibland tillryggalägger vi massor av mil på en gång. Ta kontroll över din egen utveckling och du är på god väg mot ett lyckligare liv.

3. Samhörighet med andra
Du har satt dig i förarsätet, du rullar framåt längs livet och känner hur du utvecklas. Det är på rätt väg, men för att riktigt bli lycklig så behöver du fylla bilen med människor som vill dela vägen med dig! Vi behöver varandra för att må bra. Vi behöver varandra för att utvecklas. Allt du har lärt dig i livet har du lärt dig från någon annan, tänk på det! Som bebis imiterade du föräldrarna. Du har läst böcker, sett på TV, lyssnat på lärare. Allt som du tagit in har någon annan skapat åt dig. Vi behöver dela med oss av allt detta och vi behöver varandra som stöd både för att klara att ha kontroll över våra egna liv och att utvecklas.

4. Mening och syfte
Sista nivån för ett lyckligt liv! När ni nu sitter där i din fyllda bil, utvecklas tillsammans, mår bra tillsammans och upplever att ni har kontroll på era egna liv. Det sista innebär ju att var och en sitter i en egen bil samtidigt som de är i din bil. Metaforer är coola för där är kloning fullt möjlig! Hursomhelst så är ni på väg någonstans, men så ställer ni er frågan varför? Finns det ingen större mening med er resa tillsammans så kommer ni absolut kunna ha lite kul på vägen, men långsiktigt så blir det lite tråkigt. Vi kör ju oftast inte bil utan att ha något syfte med det, en destination vi vill ta oss till. Så när ni sitter i bilen så inser ni att meningen med resan är att göra en skillnad i världen. Det kan vara den lilla världen, som att hjälpa skadade hundar i den kommun ni bor i. Det kan vara att engagera sig i en lokal förening. För andra kan det vara att bli politisk aktiv och bli statsminister för de vill skapa en bättre värld. Eller kämpa för mänskliga rättigheter. Vad meningen eller syftet med din resa är, det bestämmer helt och hållet du!! När du upplever kontroll över ditt eget liv så har du också makten att bestämma ditt syfte med resan, vad vill du hjälpa till med i världen innan du lämnar den?

Jag inledde med att jag tror att du måste ta stegen i rätt ordning för att bli lycklig. Det betyder inte att du inte kan skapa en mening eller skapa nära relationer först. Men har du inte grundplattan i att du mår bra och upplever att du är i kontroll över ditt eget liv så är risken stor att du lever efter andra människors syften. Det första steget är att uppleva att du har kontroll över dig själv, annars kan du springa och försöka rädda världen gång på gång utan att känna dig lycklig eller tillfredsställd! Sätt dig i förarsätet, börja rulla framåt, fyll bilen med bra personer som vill dela din resa och hitta vart ni vill att er resa tar er! Då kommer du kunna se tillbaka på ett lyckligt liv!

[poll id=”9″]

Imorgon använder vi den här modellen för att kolla om Pokémon GO kan göra oss lyckligare! Det måste utan tvekan vara mänsklighetens största fråga just nu! 🙂

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

 

Kommentarer inaktiverade för Fyra steg till lycka

Konsten att vara lycklig efter att ha vunnit en major

https://www.youtube.com/watch?v=xEGjq3Uzo3E Okej, jag ska villigt erkänna. Det här inlägget kommer inte handla speciellt mycket om Henrik Stenson och hans lycka. Jag känner inte Henrik mer än genom TV-skärmen och från…

https://www.youtube.com/watch?v=xEGjq3Uzo3E

Okej, jag ska villigt erkänna. Det här inlägget kommer inte handla speciellt mycket om Henrik Stenson och hans lycka. Jag känner inte Henrik mer än genom TV-skärmen och från den bild jag har av honom så tror jag han kommer kunna hantera livet efter en majorseger ganska väl. Det finns något inom golfen och vissa andra idrotter som gör att det blir lättare att vara lycklig också efter stora segrar, men jag tänkte att jag avslutar dagens inlägg med de resonemangen.

Det jag vill skriva om idag handlar om det som Henrik Stenson gjorde. Han uppnådde antagligen sitt livs största mål, att vinna en major och kanske specifikt just British Open. För er som inte golfar, golfen har fyra majors, men de har lite olika status. Jag skulle säga att US Masters och British Open är de flesta duktiga golfares våta dröm! Det här med att uppnå sitt livs största mål har visat sig vara ett problem för många utifrån ett lyckoperspektiv, och det är det jag vill fokusera inlägget på.

Om du vinner OS-guld
Vi har ett OS i Rio som börjar inom några veckor. Tänk dig att du är 26 år gammal och en av världens främsta inom simhopp. Du har sedan du var sex år gammal drömt om att vinna ett OS-guld. Du har tränat 10 pass varje vecka, du har ätit rätt, avstått alla lockelser i livet, med ett mål i sikte, du ska vinna ett OS-guld. I ditt huvud har du redan gjort det massor av gånger, allt det du gjort i ditt liv har lett upp till det här tillfället. Du kvalificerar dig till finalen utan problem och dagen har kommit, det är dags för final. Hoppen spelas upp för dig i huvudet redan innan du utfört dem på riktigt. Varje hopp sitter sedan lika perfekt som du just har spelat upp dem. Domarna överöser dig med poäng! OS-guldet är ditt!!

Euforin är total, 26 års fokuserat arbete har lett dig fram till målet! Lyckokänslan är total när du går upp på pallen och de ropar upp ditt namn, hänger medaljen runt halsen och nationalsången spelas! Du kan inte fatta att du just vunnit OS-guld! Pressen älskar dig, massor av människor möter upp och hyllar dig när du landar med flyget hemma i Sverige igen! Du är på toppen av världen, fram till en dag…

Vad händer när euforin har lagt sig? Vad händer när du har nått det absolut största du kan nå? Vad händer när vi når ett mål som vi har fokuserat hela vårt liv på? Vad händer när vardagen är tillbaka och vi ska anpassa oss efter att den strävan vi haft hela livet inte längre finns?

Post Olympiskt Stressyndrom
Det här är något som händer många elitidrottare som når extrem framgång. Det finns till och med ett uttryck för det, Post Olympiskt Stressyndrom. När du har offrat hela ditt liv för att lyckas med en sak och sedan når det. Det är inte bara OS eller idrott, det gäller alla områden i livet där vi kan nå framgång. Buzz Aldrin, andre mannen på månen, hade jättestora problem med att finna mening i livet efter att ha gått på månen. Vad fanns det liksom att uppnå efter det? Olympier som Ian Thorpe eller vår egen Micke Ljungberg. Boxarna Sugar Ray Leonard och George Scott slogs med att finna mening efter att ha uppnått sina mål. Tänk att bli världsmästare i boxning, var ska man hitta sina utmaningar efter det? Det handlar naturligtvis också mycket om vem du är som person. Usain Bolt har vunnit allt inom sin idrott, men han har ändå drivet. Han har hittat nya mål att jobba efter, men jag tror också att han i grunden har en väldigt stabil kärna i sin personlighet.

Riktigt framgångsrika människor har enligt studier större risk för att drabbas av depression. Utan några större belägg för det så tror jag mycket det beror på att man varit extremt fokuserad på att nå framgången, oavsett område, och när den kommer så inser man att de inte blev lyckligare av det eller att det inte var meningen med livet att ha 200 miljoner i förmögenhet. Och det här går att ta ner på den lilla nivån, i våra liv. Jag har coachat en del tjejer vars största mål är att ha ett drömbröllop. Jaha, och sen då? När du ska leva med stackarn som gått med på det i resten av livet? Eller många unga killar som drivs av att bli riktigt rika? Och sen då? Vad fyller pengarna för mening? Jag säger inte det är fel att ha sådana mål, jag vill bara att vi tänker ett steg längre.

Ha flera mål och planera i förväg
För mig tror jag att en av de viktigaste vägarna för att inte drabbas av Post Olympiskt Stressyndrom är att ha mål på flera områden. Du lägger inte alla ägg i en korg, uppnår du ett mål, eller att ett inte längre går att uppnå, så har du flera andra inom andra områden att sträva efter. Ett annat sätt är att redan innan målet är nått, planera vad som är nästa steg. Många elitidrottare som avslutar sin karriär slåss ju också mot depression. De har levt hela sitt liv med exempelvis fotboll, allt de gjort har varit knutet till det. Har de inte planerat för ett liv efter karriären så är det lätt att hamna i beroenden som inte leder oss framåt. De elitidrottare som lyckas väl med att göra övergången från idrotten till ett annat liv har planerat det i förväg. Annika Sörenstam hade en tanke bortom karriären. Zlatan håller på att göra det nu, genom eget klädmärke osv. Han är klok nog att förstå att han måste hitta drivkrafter efter att fotbollen är slut.

Jag kommer skriva mycket mer i bloggen om att lycka inte är detsamma som att lyckas. Det är ett av de huvudbudskap jag vill få fram, för vårt samhälle är idag väldigt drivet av att lyckas, men väldigt lite av att känna lycka. Det börjar redan med betygshetsen i skolan.

Varför elitgolfare har mindre risk för Post Olympiskt Stressyndrom
Så varför tror jag då golf är en bra idrott för att inte hamna i Post Olympiskt Stressyndrom (undantaget är John Daly)? Just för att den har fyra majors varje år. Det finns hela tiden en drivkraft att lyckas. Dessutom så är det en extremt jämn idrott. 100 man har varje vecka en chans att vinna, vilket gör att det är extremt utmanande att lyckas uppnå en sådan sak som att vinna alla fyra tävlingarna på ett och samma år, vilket jag tror att de allra största drömmer om. Till skillnad från idrotter som simning, lerduveskytte, brottning och rodel så har golfen ett system som gör att det finns nya utmaningar inom kort. I de andra idrotterna är OS extremt stort och det kommer bara var fjärde år, det är tufft att planera om för fyra år fram i tiden. Det finns dessutom inom ekonomin (har lovat min ekonom på jobbet att slänga in ekonomiska termer bara för henne) ett uttryck som heter marginalnyttoeffekten. Det betyder att den första Porsche du äger kommer ge mer nytta än när du köper din andra. Eller den första glassen ger mer tillfredsställelse än den andra. Det är samma sak med ett OS-guld, känslan kommer att avta lite med ett andra guld och ännu mer med ett tredje. Så vinner Henrik Stenson British Open nästa år också så kommer han antagligen inte känna riktigt lika mycket lycka den gången. Om det inte är väldigt speciella förutsättningar.

Golfen (och tennisen som har sina grandslams) har också tänkt till. Det finns veterantourer inom båda, man kan hålla på med idrotten på relativt hög nivå långt upp i åldern. Det gör antagligen övergången till ett ”vanligt” liv efter karriären enklare än för en fotbollsspelare som inte har samma möjlighet.

Så vad är slutsatsen av dagens läsning? Gör aldrig misstaget att lägga alla dina ägg i samma korg, ha olika mål på olika områden och planera i förväg för vad du gör om du når ett stort mål! Och inse att lycka inte är detsamma som att lyckas! Jag tittade på TV igår och George Scott dök upp, så blev nyfiken på vad han gjorde idag, om han hade funnit sin harmoni. Så jag googlade och hittade en artikel som har ett par år på nacken från Nöjesguiden (hela artikeln finner du här). Jag vill avsluta med hans enkla, men briljanta insikt från den artikeln:

”– Ja, jag är nöjd. Jag har ett jobb jag älskar, en bra tjej, mat på bordet, tak över huvudet och pengar så att jag kommer runt. Jag behöver inte den där snygga bilen, jag behöver inget mer. Ju äldre du blir, desto nöjdare blir du över småsakerna. När jag har en dag ledig åker jag ut och fiskar. Antingen vanlig fisk eller kräftor. Sist jag gjorde det fick jag massor av kräftor och tänkte att jag inte behöver så många. Då ringde jag upp en kompis och sa ”Jag har varit ute och fiskat kräftor och gjort i ordning dem – vill du ha några?” Och han svarade ”Driver du med mig? Klart jag vill!” Den där glädjen betydde så mycket mer för mig än allt annat. Att ta hand om varandra är riktig lycka.”

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Konsten att vara lycklig efter att ha vunnit en major

Välj din attityd

Jag får börja med att hälsa alla nya läsare välkomna! Idag släppte jag den här bloggen för en lite bredare massa än tidigare. Jag hoppas naturligtvis att ni gillar det…

Lycka glädje attityd helvete

Jag får börja med att hälsa alla nya läsare välkomna! Idag släppte jag den här bloggen för en lite bredare massa än tidigare. Jag hoppas naturligtvis att ni gillar det ni läser och att kanske just något litet påverkar ert liv till att bli lyckligare! Jag såg igår en färsk dokumentär om Tony Robbins. Han berättade där om hur en av hans lärare hade förändrat hans liv genom något så enkelt som att han såg honom och hans styrkor i ett kort möte. Vissa personer råkar få den rollen i vårt liv. Idag ska jag berätta om en person som kanske inte hade samma positiva påverkan på mitt liv i det korta perspektivet, men som ändå har lett mig till den jag är idag. Och att det faktiskt är jag som väljer, oavsett vad som händer mig!

Vare sig du tror att du kan eller inte kan har du rätt. Det uttrycket stod industripionjären Henry Ford för. Och det finns så mycket klokt i det. Allting handlar om den attityd du väljer till dig själv, en uppgift eller livet. Den attityd du väljer att se livet med är direkt korrelerat till din lycka.

När jag var 15 år skulle jag konfirmeras. Tonåren, pubertet, relativt kraftigt överviktig och en extremt låg självkänsla gjorde att min syn på livet var väldigt vacklande. Vi hade en kvinnlig konfirmationspräst som jag tyckte var en ganska vettig person och eftersom jag alltid brottats med min religiösa övertygelse försökte jag lyssna in mycket av det hon sa. Innan konfirmationen skulle vi åka på sedvanligt konfirmationsläger. Lägret lades i Åsljunga. Vilket gav en lyckokick för mig där och då eftersom jag var och är ett extremt fan av Max Lundgrens böcker om Åshöjdens BK. Jag fick se platserna som jag bara hade fantiserat om från böckerna. Däremot så blev de nästkommande 10-15 åren efter den vistelsen präglade av det lägret. Vår konfirmationspräst förde ett samtal med några av oss under en kväll. Vi pratade om de stora frågorna och prästen berättade att hon trodde att livet på jorden var helvetet. Det fanns så mycket ondska i världen så hon kunde inte se detta på något annat sätt. Det satte sig tyvärr alltför hårt hos mig. Hennes ord råkade passa in på hur jag kände just då i livet. Det var en förklaring som gjorde att livet blev lättare att förstå. All skit som jag kände, det var menat att vara så.  Jag började se min värld utifrån hennes beskrivning. Därför gjorde jag det till en vald sanning hos mig själv.

Tänk dig själv att du är 15 år och börjar se livet som helvetet? Hur kul kommer du ha i livet då? Du kommer ständigt gå och leta efter tecken som stämmer in på din världsbild. Går det bra för dig kommer du genast att undra när det går åt skogen. Och du kommer ständigt att längta till det hela tar slut. Det enda som tröstade var att jag åtminstone förstod varför livet var plågsamt. För mig hade det mycket väl kunnat ta slut under dessa åren, men jag var också präglad av en bild hemifrån att de som tar livet av sig inte kommer ”vidare”. Det gick inte att frigöra sig från helvetet på egen hand, för jag skulle inte komma någonstans. Så jag var i ett skruvstäd, jag kunde bara härda ut. Jag har fantastiska föräldrar och det var aldrig något moraliserande över frågor som självmord, så jag kan inte klandra dem för att de satt mig i skruvstädet. Idag kan jag ju faktiskt se att det var en del av min räddning. 2008 hade jag skruvat fast mig själv i skruvstädet så hårt att jag inte längre brydde mig. Valet kom ner till att leva livet som jag ville leva det, dvs. inte se det som ett helvete, eller att ta livet av mig. Där och då ändrade jag min attityd till livet. Jag valde att se livet som kul! Jag valde att se livet som en lek! Jag valde att se livet som den roligaste skola jag kunde tänka mig! En tanke i mitt eget huvud gjorde så enormt stor skillnad.

Tänk dig vilken nyfikenhet det skapas av att se livet som något roligt! Tänk dig vilken skillnad det gör mot att se det som ett helvete! Den lilla skillnaden i en enda tanke gör ditt liv så oerhört mycket annorlunda. En liten tanke vänder helt upp och ner på dina perspektiv. Varje liten uppgift i ditt liv kan vara meningslös eller meningsfull. Varje liten sekvens kan du se som ett problem eller en möjlighet. Det är så jäkla enkelt, men ändå så svårt. Hur skulle du vilja se på livet? Vilken metafor skulle göra störst nytta för dig? Livet är som en chokladask, du vet aldrig vad du får?

De säger att det vi lägger fokus på är det vi ser. Som att gravida kvinnor helt plötsligt ser barnvagnar överallt. Eller den där bilen du just köpt som du tyckte var så unik, nu ser du plötsligt dem överallt! I det stora hela så kommer du tolka livets händelser via ditt attitydfilter. Du kommer att leta efter tecknen som motsvarar din attityd. Det gäller livet, invandrarna eller röda saker i rummet. Du har valt en sanning och du kommer omedvetet söka efter händelser som stärker din övertygelse. Så välj en sanning och attityd till livet som gör dig lycklig och glad!

Tyvärr tror jag inte min konfirmationspräst nådde den punkten, att hon förstod att attityden till livet gjorde en skillnad. Vad jag förstått valde hon den andra vägen, att på egen hand frigöra sig från helvetet. Hon skruvade aldrig upp sitt eget skruvstäd. Kanske att hennes öde till slut kan hjälpa andra att byta attityd, att se livet som något fantastiskt istället! Jag hoppas att du ser livet och dess händelser som något positivare från och med nu!

Och till alla er som jobbar med unga människor, inse hur mycket era ord och handlingar kan påverka deras liv! Ett av mina syskonbarn hade en lärare som sa att det inte ska vara roligt att gå i skolan! På en annan skola berättades det för eleverna att högstadiet kommer bli tråkigt! Tänk er vad det kan prägla ett barns syn på livet! Ni behöver inte ge dem falska förhoppningar om att det ska vara rosa elefanter och glass varje dag, men sänk inte deras glädje och nyfikenhet! Låt dem inte se livet som tråkigt, som ett helvete eller något annat värdelöst synsätt! Din attityd smittar, använd den då till att göra världen roligare och bättre!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Välj din attityd

Type on the field below and hit Enter/Return to search