Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Etikett: lycka

En fighter

Först och främst ett stort TACK för allt det enorma stöd och all den kärlek familjen Cato fått de senaste dagarna! Vi vet idag inte mer än vad vi visste när…

mamma jag lycka

Först och främst ett stort TACK för allt det enorma stöd och all den kärlek familjen Cato fått de senaste dagarna! Vi vet idag inte mer än vad vi visste när jag skrev i lördags. Eftersom de flesta i vår närhet nu vet vad som hänt så kan jag berätta att min mamma åkte in till akuten i fredags med smärtor i buken och med feber. Först misstänkte de inflammation i gallan och då kändes det ganska lugnt. Men efter ett ultraljud så upptäckte de små förändringar på levern. Det är ungefär allt vi vet, hon har röntgat hela överkroppen idag, men inga besked ännu.

Jag var inne och hälsade på henne ikväll tillsammans med min lillasyster. Förutom sjukhuskläderna så var hon precis som vanligt, febern är borta och smärtan har lagt sig en hel del. Så vi hoppas på det bästa!

Min mamma är en fighter. Förutom en daglig fibromyalgi så har hon senaste åren fixat en hjärntumör och en bröstcancer av aggressivare sort. Och då är det nog ändå de enklare utmaningarna hon har fått gå igenom. När två så allvarliga saker är de enkla matcherna så förstår man att det här är en världsmästare på att överleva. Hon har större kämpaglöd än Mike Tyson hade i sina storhetsdagar.

När någon har fightats med två sådana sjukdomar på några år och vi sedan får höra att det är små förändringar på levern, då är det naturligt att tankarna flyger iväg. När vi går i ovisshet så skuggboxas vi mot tidigare demoner. Vi chockas och befarar att det ska behöva bli en ny fight! Jag hoppas av hela mitt hjärta att min mamma får behålla världsmästarbältet på WO denna gången, att motståndaren förstått att han står mot mästarnas mästare!

Det finns ingen i hela världen som är värd att fightas med svåra sjukdomar, allra minst min mamma. Hon är den mest godhjärtade människan på jorden. Hon kan ligga sömnlös över en skadad fågel hon sett dagen innan. Hon sätter alltid alla andras bästa före sitt eget (något vi pratat om ofta, eftersom jag inte alltid ser det som en bra väg till lycka). Hon ställer alltid upp, hon är min och min familjs största supporter! Hon, tillsammans med pappa, har alltid stöttat mig och mina systrar i de val vi gjort! Hon är en hjälte, en fighter, som trots alla kamper mot sjukdomar och annat, har en sådan livsglädje så den räcker till halva världen! Hon om någon har fått mig att förstå att jag måste följa min egen väg. Hon har lärt mig att lycka i det långa loppet inte handlar om det som drabbar dig, utan den attityd du tar dig an utmaningen. Jag hade inte varit i livet idag om jag inte hade haft henne och pappa. Jag har dem allt att tacka och idag kändes som dagen då jag behövde hylla min mamma, fightern med världens största hjärta! Behöver hon gå upp i ringen igen kommer hon att ta fighten och hon kommer ha mig och resten av familjen med sig. Vi har fightats ihop förr, det har svetsat oss samman, så vi kommer att göra det igen!! Men mest av allt hoppas jag att de säger att det var en fis på tvären!! 🙂

Fortsätt ta hand om era nära och kära! Livet är ovisst hela tiden, ibland mer än annars, så det är alltid rätt tid att ge kärlek till de du älskar!

Happy Cato

2 kommentarer till En fighter

Ovisshet

Ibland sitter jag inte på några svar alls, så idag skulle jag uppskatta er hjälp. Jag skrev ett inlägg för en tid sedan om euforin över att min systerdotter Doris…

logga kärlek

Ibland sitter jag inte på några svar alls, så idag skulle jag uppskatta er hjälp. Jag skrev ett inlägg för en tid sedan om euforin över att min systerdotter Doris hade en normal hjärnfunktion (läs det här). Tiden mellan födseln och det beskedet var en tid med ovisshet, en oro som tar upp nästan alla tankar. Just nu är jag där igen, en person som jag står väldigt nära och älskar befinner sig just nu i ovisshet (av respekt för hen vill jag hålla vem det är hemligt). Alla runtomkring likaså. Är det bra, är det dåligt, vad händer? Det är helt omöjligt att hålla tårarna tillbaka just nu, för just ovissheten är det jävligaste som finns. Att inte veta vad som väntar, vad man har att slåss emot, om man har något att slåss emot. Det är oftast mycket tuffare att gå i ovisshet än att veta vad som väntar en. Vi har ingenting att anpassa våra förväntningar efter.

En diagnos, en icke-normal hjärnfunktion eller något annat, det gör att vi kan anpassa våra förväntningar till livet. En person som blir förlamad från nacken och ner är ofta tillbaka på ungefär samma lyckonivå ett år efter olyckan. De har anpassat förväntningarna på livet. De som lever i ovisshet kan inte anpassa någonting och hjärnan tillåts måla upp alla möjliga scenarion om framtiden. Det är kanske den största utmaningen av alla i att klara av att vara här och nu.

För mig har skrivandet alltid varit ett sätt att hantera ovisshet. Den har hjälpt mig. Tidigare har det varit för mig själv, nu gör jag ett försök att dela med mig. Vet inte ens om jag borde skriva det här, men behöver få det ur mig på något sätt… Och jag behöver er hjälp, jag behöver fler strategier för att kunna få fokus bort från något jag inte kan påverka. Så snälla, ni kloka läsare där ute, har ni några bra strategier, hjälp mig! Jag och fler med mig behöver dem som bäst just nu!

Jag hoppas och tror av hela mitt hjärta att beskeden är goda när ovissheten klarnar. Förhoppningsvis klarnar det redan idag. Till er alla, massor av kärlek och ta lite extra hand om alla dem som står er nära!

/Happy Cato

8 kommentarer till Ovisshet

Blir vi lyckligare av att läsa en blogg om lycka?

Jag fick frågan av en vän för några dagar sedan om vi verkligen blir lyckligare av att läsa en blogg om lycka. Det är ju faktiskt en relevant fråga! Jag…

Blir vi lyckligare att läsa om lycka?

Jag fick frågan av en vän för några dagar sedan om vi verkligen blir lyckligare av att läsa en blogg om lycka. Det är ju faktiskt en relevant fråga! Jag har funderat på den några dagar och landade i ett ganska enkelt svar, eller en motfråga. Blir du vältränad om du läser en blogg om träning? Nej, inte ett skit mer vältränad, om du inte faktiskt börjar agera och göra de sakerna som bloggen tar upp.

Det är precis samma sak med den här bloggen. Du blir inte ett dugg lyckligare om du bara sitter och läser den, utan att ta till dig det som står i den. Du behöver börja leva det också. Det här har vi normalt sett rätt svårt för, därför kommer jag upprepa vissa grundkoncept så att de förhoppningsvis till slut tränger igenom pannbenet så att du som läser kontinuerligt också börjar agera utifrån din egen tanke om lycka. Repetition är framgångens moder som många motivationstalare, inklusive mig, hävdar.

Lycka är lite knepigare på det sättet, än exempelvis träning eller alla matbloggar. Det finns ganska tydliga vägar för att bli mer vältränad eller att lyckas med köttragun. Följer du ett recept och håller dig till det så kan du förvänta dig ganska liknande resultat varje gång. Lycka är mer ett förhållningssätt, något som vi får pröva oss fram med för att hitta vår egen väg. Det är en egenskap som ständigt behöver tränas. Där är bloggen bra för dig, du blir ständigt påmind om att träna. Du blir påmind om vad som är viktigt i ditt liv. Det kan på sikt få dig att faktiskt börja forma det så att du får ett lyckligare tankesätt och liv. Det kan få dig att göra rätt prioriteringar.

Är du en sådan som sitter hemma och är olycklig, men inte gör ett enda dugg för att göra något åt det. Då kommer du absolut inte bli lyckligare av att läsa min blogg. Antagligen blir det precis tvärtom… Du sitter där och läser om allt du egentligen vet, men agerar inte efter det. Det kommer bara göra saken värre. Fast kanske en dag så läser du någon rad som får dig att inse att gränsen är passerad och det är dags att agera. Det är då det kan göra en positiv skillnad.

Jag har en annan vän som ett tag följde massa träningsfreaks på Instagram. Det gjorde inte henne ett dugg lyckligare eller mer vältränad. Hon mådde ju bara dåligt över det. Och detta är en av de absolut vackraste tjejer man kan tänka sig. Att springa och jämföra sig med massa andra människor som verkar lyckliga är helt idiotiskt, inspireras, men inte jämföra sig. Så läs aldrig den här bloggen för att jämföra ditt liv med mitt eller någon annans, inspireras istället. Mitt liv har varit fullständigt miserabelt under långa perioder, en av anledningarna till det var att jag jämförde mig med alla andra. Så fall inte i den fällan heller, utan inspireras och agera utifrån din egen väg till ett lyckligare liv. Vi kommer återkomma flera gånger till både mitt miserabla liv, idiotin att jämföra sig med andra och oförmågan att agera.

Så ge mig ett halvår! Har du inte börjat göra någonting för att skapa dig ett lyckligare liv, sluta läs den här bloggen då! 🙂 Själv ska jag kolla lite klipp på Youtube om träning som inspiration innan jag asar mig ner till gymmet! 🙂

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Blir vi lyckligare av att läsa en blogg om lycka?

Varför vill vi ha det vi inte kan få?

Människan är av den mest märkliga natur. Vi tror ofta att vi blir lyckligare om vi bara lyckas få det där som vi inte kan få. Sedan vad det är,…

lycka, olycklig kärlek

Människan är av den mest märkliga natur. Vi tror ofta att vi blir lyckligare om vi bara lyckas få det där som vi inte kan få. Sedan vad det är, skiljer sig åt från person till person. En del vill ha den där tjejen som de är olyckligt kära i, andra tänker att de är lyckligare när de gått ner tre kilo till, någon annan när det lugnat sig på jobbet. Dagens inlägg handlar om just detta fenomen, att tro att lyckan väntar när vi får det vi inte kan få.

Riktigt rika människor är oftare olyckliga. Varför är det så? Jag tror helt ovetenskapligt att det beror på att de trott att mycket pengar gör oss lyckligare. När de sedan har fått mycket pengar inser de att lyckan inte hade ett dugg med pengar att göra. Istället blir de olyckliga över att de har levt sitt liv att sträva efter något som visade sig vara en bluff.

Personligen har jag också levt såhär. I min ungdom var jag olyckligt kär i en tjej i flera år. Bara jag skulle få henne skulle livet bli bra. Det blev nästan maniskt. Jag fick henne aldrig och det är jag oerhört lycklig över idag! För jag kan med all säkerhet se att hon inte hade gjort mitt liv bättre. Skulle vi blivit tillsammans hade jag blivit oerhört besviken, eftersom så fort nyförälskelsen lagt sig så hade jag insett att jag inte mådde ett dugg bättre. Och att jag var ihop med någon jag egentligen inte ville ha.

Det här går igen överallt. Får jag bara ett jobb blir jag lycklig, det säger en del ungdomar jag möter. Och det är egentligen inte jobbet utan pengarna de önskar sig. Och ja, har du inga pengar ökar lyckonivån om du väl får dem, men bara till en viss nivå.

Nej, vi blir inte lyckliga i längden av att få det vi inte trodde vi kunde få. Vi får en tillfredsställelse under en period, som att vi har lyckats. Sedan faller vi tillbaka till lyckonivåerna vi hade innan. Ibland tror jag faktiskt vi blir olyckligare efteråt, speciellt om vi suktat efter det väldigt länge. Tänk att du gått och trånat efter en snygging i flera år och så äntligen faller han för dig. Så efter ett tag inser du att det var inte alls vad du ville ha. Helt plötsligt inser du att du slösat flera år av ditt liv på något som visade sig vara meningslöst. Som de rika gjort i sin jakt på pengar.

För att låta klyschig, lev i nuet!Så vad kan vi göra? För att låta klyschig, lev i nuet! Hitta små saker att vara lycklig över här och nu! Vi kan aldrig skjuta lyckan på framtiden. Det andra är att utveckla dig själv, prioritera dig själv och gör saker som du mår bra av. Och då menar jag saker som får dig att må bra både på kort och lång sikt. Skulle det vara så att du är olyckligt kär, då är det bästa sättet. Mår du bra och har kul, så kommer du upplevas mycket attraktivare av alla. Lägg din kraft på dig själv istället för på det eller den du vill ha. Det är vägen till framgång och lycka! Till sist, gör saker som gör gott för vår värld, vi blir lyckligare av att bidra till något större än oss själva. Så ut och gör en eller flera andra människor glada!

Det är mänskligt att vilja ha det vi inte kan få!Det är mänskligt att vilja ha det vi inte kan få! Jag är också där ibland. Varje gång påminns jag om hur fullständigt meningslöst det är att lägga min energi åt det hållet. Fem år lade jag på en tjej som jag inte alls skulle passat med. Gör inte om mitt misstag! Lägg tiden och energin på dig själv istället! Ge aldrig bort makten för din egen lycka!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

2 kommentarer till Varför vill vi ha det vi inte kan få?

Pokémon Go, en väg till lycka eller bara ännu ett meningslöst tidsfördriv?

Idag tar jag på mina allra positivaste glasögon, bara så ni cyniker och hatare i världen är varnade!! 🙂 Det kan väl knappast undgått någon, hysterin kring Pokémon Go. Det…

pokemon pokémon pokemongo lycka glädje meningen med livet

Idag tar jag på mina allra positivaste glasögon, bara så ni cyniker och hatare i världen är varnade!! 🙂

Det kan väl knappast undgått någon, hysterin kring Pokémon Go. Det är folk överallt i alla åldrar som springer runt och jagar Pokémons. Utan tvekan ett av de häftigaste fenomen som drabbat vår tidsålder. På bara några dagar har det fått ett så massivt genomslag. Själv fick jag höra om det av några av våra ungdomar på Navigatorcentrum. De var som besatta. Några dagar senare pratade jag med en kille som varit ute hela helgen, kommit hem sent på natten och sedan upp direkt när de vaknade igen för att ut och leta. Då insåg jag att jag måste helt enkelt analysera det här fenomenet ur ett lyckoperspektiv!

Själv har jag hållit mig ifrån att testa det, jag har varit dataspelsberoende tillräckligt i mina dagar, så väljer spel med omsorg nuförtiden! Jag hade lätt kunnat springa och jaga Pokémons hela dagarna! Och det hade inte riktigt fyllt MITT personliga syfte i livet!
Så, kan Pokémon vara en väg till lycka för en individ eller för en värld? Jag måste säga att skaparna av spelet har gjort sin lyckoläxa! De vet vad som triggar oss människor och hur de ska använda det på bästa sätt.

En del av er sitter redan och tänker, det fattar väl vem som helst, Pokémon är ju totalt meningslöst och ett slöseri med tid. Ja, för dig är det så. Mitt allra första blogginlägg (läs det här) handlade om perspektiv, att vi kan se allting som meningslöst och allting som meningsfullt. Det är upp till varje individ att välja vilket perspektiv de lägger i varje aktivitet. Jag hoppas ju att alla dina aktiviteter i livet ger dig mening, annars blir det jobbigt att vara lycklig. Det fina är att det är du som väljer. Så vi får ju utgå från att alla Pokémon Go-spelare ser spelet som meningsfullt, det fyller en funktion och ett syfte i deras liv. Det är en grundförutsättning för lycka. För er som vill ha en spännande bok om just det ämnet rekommenderar jag Albert Camus bok Myten om Sisyfos.

En del har skrivit att världen brinner och att det är för jäkligt att folk inte bryr sig, utan de spelar Pokémon istället. Jag äter glass ibland, eller rätt ofta. Betyder det att jag inte kan bry mig om svälten i världen då? Det är som om vi skulle sluta ha roligt för att det är krig i världen? Det hade varit bättre att Putin, Assad, Trump och de andra grabbarna hade släppt vapnen och fightats i spelet istället! Då hade det kunnat hända grejer på allvar!

Så vilka lyckofaktorer finns det då i Pokémon Go?
Den mest självklara är att vi får en kick av att fånga en Pokémon. Ju ovanligare Pokémon desto större kick. Det är vad jag kallar rockstjärnelyckan. Alltså något som känns bra i stunden, men i långa loppet bidrar den inte till någon större lycka. I detta fallet bidrar den kanske inte till något dåligt heller, som en cigarett, heroin eller en flaska whisky gör. Det är en relativt ofarlig form av kick, men omöjlig att hålla kvar i långa loppet. Fast det är den här utvecklarna av alla spel vill att vi ska känna, det är den vi som människor går igång på! De direkta belöningarna är det som får oss fast till att börja med.

Jag har i mitt förra inlägg beskrivit långsiktig lycka som fyra trappsteg. Pokémon GO och många andra mindre rörelsebaserade spel har varit duktiga på att fånga in dem rätt bra. De fyra trappstegen är, som jag tidigare nämnt, inte mina utan de har jag lånat av Tony Hsieh som skrivit den fantastiska boken Delivering Happiness.

Är det jag som har kontroll eller mina Pokémons?
Det första trappsteget är upplevd kontroll. Personer som spelar mycket spel upplever jag ofta inte upplever kontroll i verkliga livet, därför väljer de spelens värld där de upplever kontroll. Den absolut viktigaste förutsättningen för att få någon med spelproblematik att ens lämna datorn är att jobba med deras upplevda kontroll utanför skärmen! Ett tips till alla desperata mödrar och fäder där ute! I spelvärlden har spelaren kontroll och dessutom så får det inga riktigt obehagliga konsekvenser om de tappar kontrollen över sin karaktär eller sitt spel. Pokémon Go fungerar på samma sätt, spelaren är den som kontrollerar sin värld, det är mobilen som är kontrollen och spelaren har all makten! Fram till batteriet lägger av… Det är dock så att hamnar vi i en situation där vi börjar utveckla ett spelande på en beroendenivå så är det dina Pokémons som har kontrollen över ditt liv. Precis som en alkoholist tappar kontrollen och styrs av alkoholen så riskerar en gamer fastna och tappa kontrollen över sitt spelande. Hamnar du i det stadiet är det game over för lyckomöjligheterna, du måste vara den som styr och kan kontrollera ditt spelande!

En, två och sedan blir de många fler
Det andra steget, upplevd utveckling finns ju också med. Om vi inte utvecklades, hur kul hade livet varit då? Om vi lägger spindelharpan 7000 gånger på samma svårighetsnivå så blir det faktiskt rätt tråkigt för majoriteten av oss. Pokémon Go innehåller för det första en massa olika Pokémons du kan hitta. För varje ny Pokémon så känner du att du utvecklas i spelet. Dessutom kan du träna dina Pokémons så att de blir bättre. Du kan slåss mot andra och vinna, det driver hela tiden dig framåt för att vilja utvecklas. Dessutom ger vinsterna den där kicken som det gör att fånga en ny. Problemet blir för de som är bäst på att hitta alla Pokémons eller har de starkaste. Var hittar de sin utveckling? Nu är spelet så nytt så vi vet inte riktigt det ännu, men där finns alltid en fara! Antagligen kommer de bästa kunna livnära sig på det, vilket kan vara ett incitament. Även om pengarna inte leder till lycka så får de ju ändå göra något de gillar!

Jaså, du spelar med Pokémon? Ska vi leka?
Det tredje steget på lyckotrappan är samhörighet. Här ser jag den absolut största skillnaden mot alla spel som tidigare gjorts. Spelar du League of Legends så har du samhörighet med människor i hela världen. Jag tror inte det är tillräckligt, jag tror vi behöver samhörighet också i verkliga livet för att känna lycka. Vi kan uppleva mer tillsammans på det sättet. Det är här Pokémon GO har sin stora fördel, människor går ut tillsammans och letar, de träffar på nya människor som de inte känner. Vi hade besökare på Navigatorcentrum för att de dagen innan hade träffat en av våra deltagare när de jagade Pokémons. Det blir en samhörighet både i den fysiska världen som i den virtuella. Det är unikt och det är jäkligt häftigt! Föräldrar går ut med sina barn, personer som kanske isolerat sig springer ut och jagar Pokémons så att de träffar vänner. Samhörigheten är en av de absolut viktigaste faktorerna för lycka och där har Pokémon GO något unikt. Dessutom tillhör du som spelare ett av tre olika lag, det skapar också en extra samhörighet med vissa. De har samlat platser som Pokestops och Pokegyms där man vet att det rör sig mycket folk. Människor möts på ett helt nytt sätt och redan från början har man en anledning att inleda ett samtal. Har ni hittat några Pokémons, vart finns den, vilka har ni osv. Jag gissar att vi inom ett år har de första Pokebebisarna, eller Pökebebisarna som Ronny och Ragge skulle säga! Alltså människor som träffats för att de spelade Pokémon, blev kära och skaffade barn ihop! Jag har arbetat med hemmasittande barn i skolan som har haft svårt att ta sig utanför sitt egna hem. De har helt plötsligt levt upp och beger sig ut och träffar andra människor. Föräldrar har kunnat ha djupa samtal med sina barn under promenaderna i jakten på Pokémons. Massor av positiva vittnesmål kring hur samhörigheten ökar både i det lilla och det stora!

Gör det världen bättre?
Det sista steget på lyckotrappan är att vara del av något större än sig själv, alltså att det fyller en större mening än bara för dig som spelar. Här brottas jag en del med mina personliga övertygelser. Kan Pokémon GO göra att vi känner att vi är del av något som är större än oss själva och som gör skillnad i verkliga livet? En del av mig skulle vilja säga nej, den lite äldre versionen av mig. Samtidigt så när jag tänker djupare på det, så jo, det kan det nog. För om vi som Pokémon-spelare delar med oss, uppmuntrar andra och skapar fler kontakter så gör vi en skillnad för andra människor. Det är inte att bota cancer, men det är att bidra till andras glädje. Och ju fler som känner samhörighet, desto fler kommer hjälpa varandra, även med saker som inte gäller Pokémons!

Relationerna mellan människor skapar magin i världen, det är den som bidrar till att vi känner att vi är del av något som är större än oss själva. Det är de relationerna jag tror Pokémon GO kan bidra med. Vi vet inte vad för häftigt som kan hända när två människor träffas. Det kan vara ett möte som löser världens energiproblem eller skapar en ny innovation, vad vet vi idag om det? Det finns dock ett villkor, att folk inte blir fullständigt upptagna med sitt eget spelande utan kan se den större bilden att vi blir lyckligare av att hjälpa varandra.

De ungdomar som vi har haft i vår verksamhet har verkligen hjälpt varandra, nya och mycket oväntade vänskaper har knutits på grund av Pokémon GO. Det bygger en förståelse som bygger broar. -Du kan ju inte vara dum i huvudet, du jagar Pokémons precis som jag!

En sista lyckofördel är att det har fått igång en hel generation i fysisk aktivitet. Vi mår bättre av fysisk aktivitet! Ryktena säger att spelet ska begränsas så att du inte kan fånga Pokémons om du färdas över 20 kilometer i timmen. Det kommer tvinga människor att gå, för jag vet att en del kör bil för att fånga dem. Jag hoppas också spelutvecklarna faktiskt inser vilken guldgruva de har hittat för att utveckla mänskligheten åt ett lyckligare håll. Jag hoppas inte girigheten tar död på det!

Sedan finns det ju baksidor, folk som kör bil och krockar för att de jagar Pokémons, folk som knackar på hos okända mitt i natten i jakt efter dem! Det här är ju i grunden inte Pokémons fel, idioti föds inte av spel, det föds av människor!

Så min dom är klar! Pokémon GO har faktiskt förutsättningar för att skapa ett lyckligare liv för dig och en lyckligare värld! Det gäller dock att du behåller kontrollen över ditt spelande, ser till att hjälpa andra på din väg och inse att det finns många fler saker i livet som bringar glädje än att fånga Pikachu! Vill ni läsa mer om en person som just nu lever lite lyckligare genom Pokémon GO så läs det här!

[poll id=”10″]

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag! Och se till att catch them all!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Pokémon Go, en väg till lycka eller bara ännu ett meningslöst tidsfördriv?

Type on the field below and hit Enter/Return to search