Etikett: lyckotrappan

I sökandet efter flow

4 juni, 2017 20:04 4 juni, 2017

7 min read

391 views

Kommentarer inaktiverade

Jag står på tee, har fullt fokus på vad jag ska göra och vet redan innan jag slår till bollen att den kommer ligga på fairway 250 meter bort. När…

Jag står på tee, har fullt fokus på vad jag ska göra och vet redan innan jag slår till bollen att den kommer ligga på fairway 250 meter bort. När jag kommer fram till bollen, kan jag enkelt plocka upp rätt klubba, göra min procedur och slå upp bollen säkert på green. Det går automatiskt, jag har bara en känsla i mig som gör att allting fungerar som ett väloljat maskineri.

En timme senare står jag på en ny tee, full med tankar och är livrädd för att slå till bollen. Jag hackar mig fram till green efter skogsbesök och kämpar för allt jag kan.

Jag tror inte det finns någon annan idrott där det är så tydligt när du är i flow och när du inte är det. Golf är obarmhärtigt jobbigt så fort tankar av tvivel kommer in i ditt medvetande. Och det kan räcka med en tanke, ett slag eller ett ord som kan ta dig ur ett spel som går på automatik till att du knappt vet hur man svingar en klubba. Och det är mitt liv på golfbanan just nu.

Flow, eller att vara i zonen, är en form av lyckostadium. Jag har tidigare skrivit om rockstjärnelyckan och exemplet med en lycklig bajs. Det är den kortsiktigaste lyckan. Flow är steg två av tre i färden mellan den kortsiktiga och långvariga lyckan. Enkelt förklarat är flow när du gör någonting som du är bra på och tycker är riktigt kul, så att bara timmarna flyger iväg. Det kan vara i golf, men det kan likaväl vara att du spelar gitarr, älskar, bakar eller spelar datorspel. Du är helt enkelt bara där och har en sån fantastisk känsla i kroppen. Du vill aldrig att det ska ta slut.

Flow är i de allra flesta fall ett väldigt bra läge att vara i. Den känslan i kroppen är nästintill oslagbar. Enda gången den kan bli ett problem är när den blir en verklighetsflykt. När du vill vara i flow så mycket att det får negativa konsekvenser på andra delar av ditt liv. Hur många äktenskap har inte slutat i skilsmässa för att den ena partnern spelat för mycket golf? 😀 Eller något annat intresse. På samma sätt som jag har kunnat se hos de hemmasittare vi jobbade med, att de fastnat i datorspel för att den världen var trygg och gav en skön känsla. Kortsiktigt gav det mycket mer att finnas där än att behöva gå till skolan och uppleva allt annat än flow. De valde det som var skönast nu och långsiktigt kunde den verklighetsflykten förstöra mycket mer. På samma sätt som någon som väljer golfbanan varje dag istället för att ta tag i sina relationer.

Jag tror att de flesta har någon form av sysselsättning där de upplever flow. I vad vi hittar flow är helt individuellt. En del får det när de städar, andra när de snickrar, en tredje att sortera frimärken. Min uppmaning till alla är att vara i den sysselsättningen så ofta som möjligt, utan att det får negativa konsekvenser i övrigt! Ni som har flow i städningen får gärna utöva det hemma hos mig!! 😀

Själv har jag några aktiviteter där jag upplever flow. När jag föreläser om lycka så är jag nästintill alltid i flow. Likadant är det när jag skriver, orden kommer nästan automatiskt ut ur fingrarna samtidigt som jag tänker dem. Fast inte alltid. Häromdagen satt jag länge och försökte skriva ett inlägg, men det kom inte ett ord. Så då fick jag publicera ett förskrivet inlägg om skratt istället.

Sedan är det den där jäkla golfen. Där jag hamnar i flow, men ramlar ur det igen. Senast igår fick jag uppleva den fantastiska känslan att vara där. När jag träffar fairways och green. I puttningen har jag sällan flow av någon anledning… Lika brutalt rycktes jag ur flow genom ett eller två mindre bra slag. Och igår var det verkligen brutalt, för helt plötsligt började jag tvivla fullständigt på varje beslut jag tog. Tveksamma tankar kom in i huvudet och gärna precis när jag påbörjade min sving. För alla som spelar golf så är det här hög igenkänningsfaktor. Vi har alla varit där. Och när du tvekar i golf och inte litar på dig själv är du rökt. Det kommer ett och annat vettigt slag, men det kommer också fruktansvärda missar.

Jag har jobbat hårt de sista två åren på att lära mig hamna i flow oftare. Både på golfbanan och på andra plan. Du kan skapa bra förutsättningar för det. Exempelvis genom procedurer. Genom att göra samma procedur varje gång innan, så automatiserar du beteendet och ditt medvetande behöver inte vara med på samma sätt. Jag är duktig på det. Igår insåg jag att mitt problem handlar inte om hur jag ska komma i flow, utan hur jag ska behålla flow när det dåliga slaget kommer eller en yttre distraktion stör mitt skrivande. För det kommer alltid att komma. De som blir riktigt framgångsrika inom sina respektive områden är de som kan hamna i flow, men som också är duktiga på att behålla det när de riskeras slungas ut från det. Det här blir min nästa utmaning. Jag kommer att misslyckas femhundra gånger innan jag lärt mig min väg för att behålla flow. När jag har gjort det, då jäklar kommer det bli jobbigt för andra på golfbanan och en himla massa fler boksidor skrivna!

JOBBET ÄR DITT -EN PRAKTISK JOBBSÖKARGUIDE Ett sista sätt att uppleva flow är att göra något nytt, lära dig något du inte kunnat innan och som är kul. Jag har en vän nu som just börjat spela golf, där behöver du inte ens spela bra för att uppleva känslan av flow. En annan vän gav sig på Rubiks kub. Vad skulle du vilja lära dig som skulle göra livet lite lyckligare? Och på vilka områden upplever du flow idag?

Ett område där få människor upplever flow är i jobbsökandet, men det kan jag råda bot på! 🙂 In och beställ ditt exemplar av JOBBET ÄR DITT -En praktisk jobbsökarguide och lär dig hur du får flow i jobbsökandet! 🙂

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka

Lycka är…

Marcus Cato

5 februari, 2017 19:36 5 februari, 2017

3 min read

304 views

Kommentarer inaktiverade

Idag blir det intimt, för intimt för vissa. Fast jag vet att ni alla har varit där! 😀 Idag får ni nämligen en lista på tio stunder när den euforiska…

Idag blir det intimt, för intimt för vissa. Fast jag vet att ni alla har varit där! 😀 Idag får ni nämligen en lista på tio stunder när den euforiska lyckokänslan (rockstjärnelyckan) infinner sig och vi får känna lycka i stunden. Den lyckan kan vara bra ibland, men den är omöjlig att upprätthålla i långa loppet. Den här listan har ingen forskning bakom sig, utan är helt och hållet upplevelsebaserad! 🙂 Så här kommer tio stunder av rockstjärnelycka, utan någon direkt rangordning:

1. När du är ute och blir akut bajsnödig, men hinner precis hem i tid innan syndafloden startar! Ahhhh, that moment!
2. När du varit iväg en hel dag och inte haft tillgång till mat. För att sedan komma hem och hitta en halv pizza, med ditt namn på, i kylen!
3. Den första koppen kaffe på morgonen! Speciellt om någon annan gått upp och bryggt den!
4. När du som student hittar en 100-lapp i innerfickan på kavajen! Ahh, mat i en vecka, eller förresten… Jag går till puben istället!
5. När du är akut kissnödig och äntligen får lätta på trycket! Det är som om änglar kommit ner och gjort livet underbart i samma stund som strålen träffar porslinet! (Ja, jag siktar dåligt…)
6. När du är nyförälskad och precis känner att du ska få till det med tjejen/killen.
7. Precis i stunden när du fått till det… Beroende på prestation kan den känslan hålla i sig, eller väldigt snabbt fyllas med skam! 😀 (20-sekundersregeln…)
8. När alarmet ringer klockan sex och du inser att du är ledig och kan somna om.
9. När du hoppas fem meter upp i luften av skräck när du är hemma själv och du just trodde att du såg någon i huset, men strax inser att det var din egen spegelbild! Inte att förväxlas med att hoppa till av skräck varje gång man ser sin spegelbild! Den känslan är sällan euforisk… 🙂
10. När din respektive klagar över att det är omöjligt att få parkeringsplats nära entrén på IKEA, men precis då så öppnar sig en plats och du glider triumferande in, utan att säga ett ljud!

Det var tio stunder när en euforisk känsla kan inta kroppen! Eftersom jag just sett Zlatan göra mål för Manchester United, så är det också en liten eufori. Så det får vara bubblaren! 🙂 Nu är jag nyfiken på, vilka euforiska moment på den här listan har du själv varit med om? Eller har du något annat, lägg en kommentar och berätta!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening Olycka

När livet är skit

Marcus Cato

25 januari, 2017 20:14 25 januari, 2017

7 min read

604 views

Kommentarer inaktiverade

Jag fick en förfrågan av en bekant som jobbar med ensamkommande flyktingbarn, om hur vi kan hantera livet när det känns som sämst. Många av de här ungdomarna går och…

Jag fick en förfrågan av en bekant som jobbar med ensamkommande flyktingbarn, om hur vi kan hantera livet när det känns som sämst. Många av de här ungdomarna går och väntar på om de ska få uppehållstillstånd eller inte. För mig är ovisshet den absolut värsta känslan vi kan känna. Vår familj fick gå igenom den i somras, när mamma blev inlagd på sjukhuset och de hittade något på levern. I flera dagar slets vi mellan hopp och förtvivlan. Och trots att beskedet inte var positivt på något sätt, så var det ändå lättare att hantera än ovissheten. Vi pratade om det på jobbet för några dagar sedan, om en kvinna som försvunnit och den ovisshet som resten av familjen måste känna. Vi behöver få avslut, oavsett om avslutet är negativt, annars äter det lätt upp oss. Som filmer som slutar utan att vi egentligen får veta om hjälten överlevde eller dog, om kärleksparet fick varandra eller inte. Det är lite som att tänka på universum, vi blir galna om vi tänker för länge på att det skulle vara oändligt, för vår hjärna kan inte hantera oändlighet.

Någonstans ligger det hela i att ovissheten ligger utom vår kontroll. Det finns absolut inget vi kan göra åt den! Första steget är nog att inse det, att släppa tanken på att försöka kontrollera det okontrollerbara. Ingen i hela världen känner till sin framtid, vi är alla utan kontroll till stor del. Så att kunna släppa tanken om att kunna kontrollera just detta är så viktigt!

Den andra delen är att fundera på vad jag faktiskt kan kontrollera. Vad är my business i allt det här? Jag har själv haft några veckor, nu på senaste tiden, där jag fått mata orden my business som ett mantra. Det finns saker som är utanför min kontroll som påverkar mig mycket, men som jag inte kan göra något åt, även om jag skulle vilja. Då gäller det att flytta tillbaka tanken och kontrollen, vad kan jag göra i den här situationen? Vad ligger inom min kontroll? För mig landade det i att vara ärlig, be awesome och fortsätta leva mitt liv på bästa sätt, utan att låta mig påverkas av andras business. De sakerna kan jag kontrollera ganska väl. Så steg två, vad är my business? Vad kan jag påverka i allt det här jag går igenom?

Steg tre vill jag påstå är framgångsrika rutiner. Ett lyckligt liv ligger mycket i att ha rutiner som leder dig till ett bättre mående. Du behöver varje dag gör saker som du mår bra av, både här och nu, men också i det långa loppet. Här finns några punkter som forskningen har visat gör oss lyckliga, som leder oss åt rätt håll. Att varje dag röra sig fysiskt är en sådan sak. 30 minuters promenad om dagen är en bra grund. Och inte på något j-kla gåband, vi mår bättre av att vara utomhus! Vem fasen uppfann den grejen? Jag förstår löpband, men jag kommer aldrig förstå gåbandet. Har vi blivit så lata, att vi måste se på TV samtidigt som vi promenerar? När vi har en fantastiskt vacker värld utanför!

Så fysisk aktivitet varje dag, det är en framgångsrik rutin. En annan som forskningen har visat får oss att må bättre är meditation. Så lite som fem minuter om dagen kan räcka för att vår hjärna ska bilda nya kopplingar som gör oss lyckligare. Och en del tycker fortfarande meditation låter som mumbojumbo, så ni kan istället djupandas i fem minuter…

En tredje sak som forskningen visar, som inte kanske är en daglig rutin, är att ha något att se fram emot. Går du och väntar i ovisshet så stannar livet lätt upp, det blir fokus på ovissheten. Jag märkte det själv under mammas sjukdomsperiod. Alla mina planer stannade in och det kan jag se nu i efterhand inte var riktigt bra. Jag hade behövt något att se fram emot. När du mår dåligt och livet är skit, planera in något kul som du har framför dig. En resa, en bio eller rida islandshäst. Din budget och dina intressen sätter gränsen. Så för de ensamkommande så rekommenderar jag personalen att planera in en kul aktivitet som gruppen skulle gilla! Ni som inte är ensamkommande, men ändå tycker livet är skit då och då, bjud med en vän på din aktivitet. Forskningen visar nämligen att vi blir lyckligare av att spendera pengar på andra och på upplevelser. Här kan du alltså slå två flugor i en smäll! Det skapar fina minnen, som du kan må bra av under lång period framöver!

Vänner och samhörighet med andra är den absolut starkaste lyckofaktorn. Så för att må bättre, umgås så mycket som möjligt med de du tycker om. När jag själv mådde dåligt, då isolerade jag mig. Det var ingen bra lösning, vi är inte ensamma varelser, ingen mår bra av det. Så se till att försöka umgås med människor du tycker om!

Det sista tipset är att göra mer av det du är bra på. Det du är bra på kommer få dig att må bättre. Sen om det är att du bakar världens godaste muffins, spelar gitarr eller säljer symaskinstillbehör, det spelar mindre roll. Det du är bra på är ofta något du gillar att göra, vilket gör att du hamnar i flow som är en form av lyckobubbla. Så har du en passion som du inte riktigt gör när du mår dåligt, ta tag i den!

Det här var några enkla tips på vad som kan hjälpa när livet känns som skit. Mår du riktigt dåligt, sök hjälp! Det finns massor av duktiga människor som kan hjälpa dig med att hitta vägar ur det dåliga måendet. Att bara få prata med någon som inte känner dig brukar hjälpa. För egen del har jag också hjälpts av att skriva av mig. Det är som något magiskt händer när du får ut dina tankar på papper. Och det gör jag fortfarande ibland när jag behöver hantera något. Bjuder på en kort text idag, skriven för några år sedan, med just det där om att vi behöver ett slut på allt, även om det är världen… 🙂

Packar väskan, drar min väg, reser dit där ingen hittar, dit där ingen vet. Lämnar allt bakom mig, bränner broar som aldrig byggts. Börjar om, startar på nytt, ensam vid världens ände.

Imorgon bär det tillbaka till brottsplatsen, ska föreläsa om lycka för ett nytt gäng arbetssökande ungdomar på gamla jobbet! 🙂 Mycket trevligt!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening Sport

Skillnaden mellan att lyckas och lycka

Marcus Cato

5 januari, 2017 19:43 5 januari, 2017

6 min read

546 views

Kommentarer inaktiverade

Av någon märklig anledning så har vårt samhälle idag mixat ihop begreppet att lyckas med lycka. Många drivs av att ständigt lyckas, vi skall leva upp till någon perfekt vision…

Av någon märklig anledning så har vårt samhälle idag mixat ihop begreppet att lyckas med lycka. Många drivs av att ständigt lyckas, vi skall leva upp till någon perfekt vision som vi aldrig når. Det kan vara att klättra på karriärstegen, ha det perfekta hemmet eller åka på häftigast semesterresor. Samhället har en definition av att lyckas, jag har min egen och det borde du också ha. För att lyckas utifrån samhällets normer kommer extremt sällan leda till att du blir lycklig.

Det tydligaste exemplet på det här är elitidrottare. De kämpar och kämpar i sin idrott för att ta det där världsrekordet, titeln eller guldet. Den dagen de har tagit det har de lyckats och det är allt som betyder något. Tänk dig att du bygger hela ditt liv kring just detta och så en dag så står du där på prispallen med guldet i handen. Resten av livet kommer ju att kännas meningslöst. Och i många fall så blir det så också. Det finns ett uttryck Post-Olympic stress syndrome. Det är ett tillstånd som drabbar många elitidrottare efter att de deltagit i ett OS och lyckats. Även de som inte lyckas kan drabbas av det, speciellt om de är i slutet av karriären och inte har chans att vänta fyra år till. Det här har hänt hur många gånger som helst och stora idrottare som simmaren Ian Thorpe, boxaren Sugar Ray Leonard och guldmedaljören i Super-G från Lillehammer Diann Roffe har alla berättat om hur de kämpat med depression när OS eller karriären är över. Det finns hundratals fall som berättat om detta, säkerligen tusentals till som inte gjort det. För det är ofta tabu att prata om. Alla fotbollsspelare som lägger ner karriären och slåss med att hitta en annan mening i livet. Alla deras fruar som skiljer sig när karriären är över och stjärnglansen falnar. De har alla lyckats i samhällets ögon, men i sina egna så har de inget större värde längre. Det de upplevt i sina liv är något liknande det jag tidigare kallat rockstjärnelyckan. De har lyckats, men i nästa stund är det bara tomhet och de vet inte var de skall få nästa kick ifrån. Är du världsmästare i tungviktsboxning så kommer du ju inte högre i den sporten. Tar du OS-guld i simning så inser du att nästa gång kommer kicken inte att vara lika stor som första gången.

Det här gäller inte bara elitidrottare utan andra ”framgångsrika” människor också. VD:ar för börsbolag i USA är deprimerade i dubbelt så stor omfattning än vad en normal amerikan är. Jurister är tre gånger oftare deprimerade. Vissa studier visar att barn till rika föräldrar är mer deprimerade än de barn som har föräldrar med låg- eller medelinkomst. Det här gäller egentligen alla yrkeskategorier där du kan på något sätt nå framgång, det är jag övertygad om. Jag lyssnade på Mia Törnblom för lite sen som berättade om en man hon coachat. Han offrade familj och hälsa för att bli Europas bäste inom sin yrkeskategori. Han vann priset två år i rad, men med skilsmässa och massor av hälsoproblem på köpet. Han hade dessutom berättat, att när han vann andra året så kunde han inte känna någon glädje. Inte för att han försakat sin fru, sina barn och sin hälsa. Utan för att han visste att nästa år skulle någon annan vinna. Låt dig aldrig drivas till något sådant! I framgången finns ofta bara tomhet i slutändan, där du offrat allt väsentligt. Fast det finns möjlighet att lyckas ändå, det gäller bara att börja från rätt håll…

Det allra finaste i kråksången är nämligen, att forskningen nu visar på att de som är lyckliga först, de är också mer framgångsrika i livet. Lycka leder alltså till att lyckas. När vi mår bra så är våra hjärnor kreativare, vi har ett bredare seende och är mer öppna för nya möjligheter. Det här är alla bra saker för att nå framgång. Vi har tidigare ofta sagt att rädsla och stress har bidragit till vår överlevnad som grottmänniskor. Det var bra att hela tiden leta efter faror för att vi då skulle upptäcka dem i tid. Och ja, de har haft en viktig roll. Fast nu visar forskningen att vi antagligen hade bättre förutsättningar om vi var lyckliga jäklar! För vårt beslutsfattande fungerade mycket bättre och vi kunde se flera kreativa alternativ när vi var jagade av ett lejon. Vår hjärna må vara gjorda för att överleva, men det är ju rätt coolt om vår överlevnad baserades på att må bra! Alla som vill lyckas borde därför lägga fokus på sin lycka först, sedan kan vi jobba efter att lyckas! Fast vårt samhälle har inte riktigt fattat detta ännu…

Jag säger inte att du inte skall jobba för att lyckas! Det skall vi alla göra, men du behöver definiera vad som är att lyckas för dig, inte utifrån vad ett samhälle eller människor omkring dig förväntar sig. Och du behöver jobba med att känna lycka först! Du är inte din prestation, lägg inte hela ditt mående i det! Du är du och du förtjänar lycka oavsett om du presterar eller inte. Detsamma gäller dina barn och de runtomkring dig, de är inte sina prestationer, de är bra ändå! Du är helt enkelt bäst på att vara dig själv och det kan ingen ta ifrån dig!!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening Olycka

Att våga ge någon chansen

Marcus Cato

7 december, 2016 20:05 7 december, 2016

7 min read

290 views

Kommentarer inaktiverade

Kommer du ihåg hur du fick ditt första jobb? När du var på din första arbetsintervju? Mitt första betalda jobb minns jag väl. Det var hos företaget där min farbror…

Kommer du ihåg hur du fick ditt första jobb? När du var på din första arbetsintervju? Mitt första betalda jobb minns jag väl. Det var hos företaget där min farbror Kenneth var chef. 18 år gammal fick jag som sommarjobb att bygga en lönestatistikdatabas i Excel. Jag fick sitta i ett stort konferensrum där solen stod på större delen av dagen. Det var fruktansvärt varmt i rummet, men såhär nästan 20 år senare så är jag fortfarande tacksam för det jobbet. Jag fick under några veckor lära mig Excel, något som jag fortfarande har glädje av idag. Det där första jobbet gör alltså fortfarande en skillnad för mig idag.

Jag minns också min första arbetsintervju. Det var några år senare när jag hade pluggat klart på universitetet. Jag hade en magisterexamen i ekonomi och sammanlagt fem års universitetsstudier. Jag hade sökt 85 jobb utan att få en enda intervju och varje nej gjorde att jag grävde mig djupare och djupare ner i ett dåligt mående. Min lillasyster, Josephine, lyckades att vara arbetslös samtidigt och hon fick gå CV-kurs med Arbetsförmedlingen. Där lärde hon sig några små enkla grejer som förändrade min livsbana. Jag testade hennes tips och plötsligt så dök intervjuerna upp. Den allra första skedde på ett café i Osby. Det var egentligen bara ett samtal, inte speciellt mycket frågor om varför jag ville jobba där och så. Efter 85 nej var jag verkligen desperat, så jag fick och tog jobbet. Som kolportör i Växjö. Kolportör undrar ni? Det är ett snyggare ord för att knacka dörr och sälja böcker. Jag skulle sälja uppslagsverk. De bästa säljarna drog in över miljonen varje år och produkten höll kvalité, så det var ett seriöst uppdrag. Problemet var att det inte var ett uppdrag för mig. Jag slutade efter tre dagar. Jag kunde inte motivera någon att köpa ett uppslagsverk, när jag själv skulle googlat fram svarat. Detta var ju drygt tio år sedan, så googlandet hade inte fullt ut slagit igenom, men det kunde även en idiot som jag se, att det skulle göra. Jag lärde mig att jag aldrig kommer kunna sälja något jag själv inte skulle kunna tänka mig att använda.

Som tur är, så hade jag fått ett telefonsamtal samma vecka som jag började som kolportör. Om en intervju i Falun, som ekonomiansvarig på golfklubben. Jag hade aldrig varit i Falun, jag visste knappt var det låg faktiskt. Fast upp på intervju åkte jag. Normalt sett brukar det vara den som blir intervjuad som pratar mest, men i det här fallet var det inte så. Gary, som var klubbchef, stod nog för 90 % av pratandet. 🙂 Jag minns inte riktigt vad han eller jag sa, men jag minns att jag fick en bra känsla. Några dagar senare ringde Gary och erbjöd mig jobbet och jag hade fått mitt första jobb! I hela mitt liv kommer jag vara honom tacksam för att han vågade ge mig chansen. För det krävs ibland någon som är modig och vågar chansa på någon oerfaren, annars kommer aldrig unga, duktiga människor få möjlighet att bygga erfarenhet.

I fredags, drygt tio år senare, fick jag möjligheten att inspirera och preparera ett 50-tal ungdomar i Ronneby kring just arbetsintervju. Kommunen där gör en satsning och i den satsningen ingår det bland annat att de ska anställa 25 stycken ungdomar. Under några dagar denna veckan har ungdomarna fått sitta i speedintervjuer med olika verksamhetschefer för att eventuellt få ett jobb. Min uppgift vara att få dem förberedda på vad som väntade. Efter första dagens intervjuer hade många fler ungdomar än väntat blivit erbjudna jobb, så kanske jag fick vara en liten del i att dessa ungdomar tog chansen. Jag är åtminstone tacksam för att Ronneby ville ge mig chansen att förmedla de kunskaper jag besitter på det området, det var nog minst lika utvecklande för mig som för dem som lyssnade.

Att ge en ung människa chansen till ett arbete handlar om så mycket mer än arbetet. Det ger dem ett sammanhang, det ger en meningsfullhet. Det ger en större ekonomisk frihet, som gör att de kan flytta hemifrån. Det ger en samhörighet med andra, det ger utveckling och det ger dem mer kontroll över sitt eget livsöde. Är du arbetsgivare, våga då och då chansa på någon som inte har den största erfarenheten, de kommer ofta belöna dig många gånger om!

På tal om sammanhang, jag märker denna veckan hur viktigt det faktiskt är. Jag har semester på hemmaplan. Det innebär egentligen en massa träning och arbete med det egna företaget. Det i sin tur gör att jag sitter mycket hemma och skriver, vilket är ensamt. På bara några dagar känner jag att jag saknar att vara i ett sammanhang. För mig går det över om några dagar, och jag har vänner omkring mig där jag kan finna ett sammanhang på kvällarna. För de som lever i utanförskap så kan bristen på sammanhang pågå i år. Det är extremt destruktivt och lyckoförstörande. Jag har tidigare skrivit om att vi måste bli mer inkluderande, för alla förtjänar att finnas i ett sammanhang. Öppna upp ditt liv för någon ny, bjud in någon till din förening eller, om du kan, anställ en person som idag står utanför. Ju fler som känner en samhörighet, desto bättre samhällsklimat får vi. Utan något vetenskapligt bevis, så misstänker jag att de flesta som näthatat mot pojken i luciakrona de senaste dagarna, är människor som känner sig exkluderade. Visst, de har ett ansvar som individer att inte bete sig som idioter, men vi har också ett ansvar att inkludera istället för att isolera dem ännu mer. Det är ingen väg för att bygga ett bättre samhälle, hur idiotiskt vi än må tycka det är att bete sig så. Vi kommer inte lösa världens problem genom polarisering eller exkludering. För det kommer leda till rensning, där de som sitter vid makten rensar bort dem som inte tycker som dem. Historien har visat det gång på gång, så låt oss testa den andra vägen någon gång!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade