Etikett: lyckotrappan

Idag tar jag på mina allra positivaste glasögon, bara så ni cyniker och hatare i världen är varnade!! 🙂

Det kan väl knappast undgått någon, hysterin kring Pokémon Go. Det är folk överallt i alla åldrar som springer runt och jagar Pokémons. Utan tvekan ett av de häftigaste fenomen som drabbat vår tidsålder. På bara några dagar har det fått ett så massivt genomslag. Själv fick jag höra om det av några av våra ungdomar på Navigatorcentrum. De var som besatta. Några dagar senare pratade jag med en kille som varit ute hela helgen, kommit hem sent på natten och sedan upp direkt när de vaknade igen för att ut och leta. Då insåg jag att jag måste helt enkelt analysera det här fenomenet ur ett lyckoperspektiv!

Själv har jag hållit mig ifrån att testa det, jag har varit dataspelsberoende tillräckligt i mina dagar, så väljer spel med omsorg nuförtiden! Jag hade lätt kunnat springa och jaga Pokémons hela dagarna! Och det hade inte riktigt fyllt MITT personliga syfte i livet!
Så, kan Pokémon vara en väg till lycka för en individ eller för en värld? Jag måste säga att skaparna av spelet har gjort sin lyckoläxa! De vet vad som triggar oss människor och hur de ska använda det på bästa sätt.

En del av er sitter redan och tänker, det fattar väl vem som helst, Pokémon är ju totalt meningslöst och ett slöseri med tid. Ja, för dig är det så. Mitt allra första blogginlägg (läs det här) handlade om perspektiv, att vi kan se allting som meningslöst och allting som meningsfullt. Det är upp till varje individ att välja vilket perspektiv de lägger i varje aktivitet. Jag hoppas ju att alla dina aktiviteter i livet ger dig mening, annars blir det jobbigt att vara lycklig. Det fina är att det är du som väljer. Så vi får ju utgå från att alla Pokémon Go-spelare ser spelet som meningsfullt, det fyller en funktion och ett syfte i deras liv. Det är en grundförutsättning för lycka. För er som vill ha en spännande bok om just det ämnet rekommenderar jag Albert Camus bok Myten om Sisyfos.

En del har skrivit att världen brinner och att det är för jäkligt att folk inte bryr sig, utan de spelar Pokémon istället. Jag äter glass ibland, eller rätt ofta. Betyder det att jag inte kan bry mig om svälten i världen då? Det är som om vi skulle sluta ha roligt för att det är krig i världen? Det hade varit bättre att Putin, Assad, Trump och de andra grabbarna hade släppt vapnen och fightats i spelet istället! Då hade det kunnat hända grejer på allvar!

Så vilka lyckofaktorer finns det då i Pokémon Go?
Den mest självklara är att vi får en kick av att fånga en Pokémon. Ju ovanligare Pokémon desto större kick. Det är vad jag kallar rockstjärnelyckan. Alltså något som känns bra i stunden, men i långa loppet bidrar den inte till någon större lycka. I detta fallet bidrar den kanske inte till något dåligt heller, som en cigarett, heroin eller en flaska whisky gör. Det är en relativt ofarlig form av kick, men omöjlig att hålla kvar i långa loppet. Fast det är den här utvecklarna av alla spel vill att vi ska känna, det är den vi som människor går igång på! De direkta belöningarna är det som får oss fast till att börja med.

Jag har i mitt förra inlägg beskrivit långsiktig lycka som fyra trappsteg. Pokémon GO och många andra mindre rörelsebaserade spel har varit duktiga på att fånga in dem rätt bra. De fyra trappstegen är, som jag tidigare nämnt, inte mina utan de har jag lånat av Tony Hsieh som skrivit den fantastiska boken Delivering Happiness.

Är det jag som har kontroll eller mina Pokémons?
Det första trappsteget är upplevd kontroll. Personer som spelar mycket spel upplever jag ofta inte upplever kontroll i verkliga livet, därför väljer de spelens värld där de upplever kontroll. Den absolut viktigaste förutsättningen för att få någon med spelproblematik att ens lämna datorn är att jobba med deras upplevda kontroll utanför skärmen! Ett tips till alla desperata mödrar och fäder där ute! I spelvärlden har spelaren kontroll och dessutom så får det inga riktigt obehagliga konsekvenser om de tappar kontrollen över sin karaktär eller sitt spel. Pokémon Go fungerar på samma sätt, spelaren är den som kontrollerar sin värld, det är mobilen som är kontrollen och spelaren har all makten! Fram till batteriet lägger av… Det är dock så att hamnar vi i en situation där vi börjar utveckla ett spelande på en beroendenivå så är det dina Pokémons som har kontrollen över ditt liv. Precis som en alkoholist tappar kontrollen och styrs av alkoholen så riskerar en gamer fastna och tappa kontrollen över sitt spelande. Hamnar du i det stadiet är det game over för lyckomöjligheterna, du måste vara den som styr och kan kontrollera ditt spelande!

En, två och sedan blir de många fler
Det andra steget, upplevd utveckling finns ju också med. Om vi inte utvecklades, hur kul hade livet varit då? Om vi lägger spindelharpan 7000 gånger på samma svårighetsnivå så blir det faktiskt rätt tråkigt för majoriteten av oss. Pokémon Go innehåller för det första en massa olika Pokémons du kan hitta. För varje ny Pokémon så känner du att du utvecklas i spelet. Dessutom kan du träna dina Pokémons så att de blir bättre. Du kan slåss mot andra och vinna, det driver hela tiden dig framåt för att vilja utvecklas. Dessutom ger vinsterna den där kicken som det gör att fånga en ny. Problemet blir för de som är bäst på att hitta alla Pokémons eller har de starkaste. Var hittar de sin utveckling? Nu är spelet så nytt så vi vet inte riktigt det ännu, men där finns alltid en fara! Antagligen kommer de bästa kunna livnära sig på det, vilket kan vara ett incitament. Även om pengarna inte leder till lycka så får de ju ändå göra något de gillar!

Jaså, du spelar med Pokémon? Ska vi leka?
Det tredje steget på lyckotrappan är samhörighet. Här ser jag den absolut största skillnaden mot alla spel som tidigare gjorts. Spelar du League of Legends så har du samhörighet med människor i hela världen. Jag tror inte det är tillräckligt, jag tror vi behöver samhörighet också i verkliga livet för att känna lycka. Vi kan uppleva mer tillsammans på det sättet. Det är här Pokémon GO har sin stora fördel, människor går ut tillsammans och letar, de träffar på nya människor som de inte känner. Vi hade besökare på Navigatorcentrum för att de dagen innan hade träffat en av våra deltagare när de jagade Pokémons. Det blir en samhörighet både i den fysiska världen som i den virtuella. Det är unikt och det är jäkligt häftigt! Föräldrar går ut med sina barn, personer som kanske isolerat sig springer ut och jagar Pokémons så att de träffar vänner. Samhörigheten är en av de absolut viktigaste faktorerna för lycka och där har Pokémon GO något unikt. Dessutom tillhör du som spelare ett av tre olika lag, det skapar också en extra samhörighet med vissa. De har samlat platser som Pokestops och Pokegyms där man vet att det rör sig mycket folk. Människor möts på ett helt nytt sätt och redan från början har man en anledning att inleda ett samtal. Har ni hittat några Pokémons, vart finns den, vilka har ni osv. Jag gissar att vi inom ett år har de första Pokebebisarna, eller Pökebebisarna som Ronny och Ragge skulle säga! Alltså människor som träffats för att de spelade Pokémon, blev kära och skaffade barn ihop! Jag har arbetat med hemmasittande barn i skolan som har haft svårt att ta sig utanför sitt egna hem. De har helt plötsligt levt upp och beger sig ut och träffar andra människor. Föräldrar har kunnat ha djupa samtal med sina barn under promenaderna i jakten på Pokémons. Massor av positiva vittnesmål kring hur samhörigheten ökar både i det lilla och det stora!

Gör det världen bättre?
Det sista steget på lyckotrappan är att vara del av något större än sig själv, alltså att det fyller en större mening än bara för dig som spelar. Här brottas jag en del med mina personliga övertygelser. Kan Pokémon GO göra att vi känner att vi är del av något som är större än oss själva och som gör skillnad i verkliga livet? En del av mig skulle vilja säga nej, den lite äldre versionen av mig. Samtidigt så när jag tänker djupare på det, så jo, det kan det nog. För om vi som Pokémon-spelare delar med oss, uppmuntrar andra och skapar fler kontakter så gör vi en skillnad för andra människor. Det är inte att bota cancer, men det är att bidra till andras glädje. Och ju fler som känner samhörighet, desto fler kommer hjälpa varandra, även med saker som inte gäller Pokémons!

Relationerna mellan människor skapar magin i världen, det är den som bidrar till att vi känner att vi är del av något som är större än oss själva. Det är de relationerna jag tror Pokémon GO kan bidra med. Vi vet inte vad för häftigt som kan hända när två människor träffas. Det kan vara ett möte som löser världens energiproblem eller skapar en ny innovation, vad vet vi idag om det? Det finns dock ett villkor, att folk inte blir fullständigt upptagna med sitt eget spelande utan kan se den större bilden att vi blir lyckligare av att hjälpa varandra.

De ungdomar som vi har haft i vår verksamhet har verkligen hjälpt varandra, nya och mycket oväntade vänskaper har knutits på grund av Pokémon GO. Det bygger en förståelse som bygger broar. -Du kan ju inte vara dum i huvudet, du jagar Pokémons precis som jag!

En sista lyckofördel är att det har fått igång en hel generation i fysisk aktivitet. Vi mår bättre av fysisk aktivitet! Ryktena säger att spelet ska begränsas så att du inte kan fånga Pokémons om du färdas över 20 kilometer i timmen. Det kommer tvinga människor att gå, för jag vet att en del kör bil för att fånga dem. Jag hoppas också spelutvecklarna faktiskt inser vilken guldgruva de har hittat för att utveckla mänskligheten åt ett lyckligare håll. Jag hoppas inte girigheten tar död på det!

Sedan finns det ju baksidor, folk som kör bil och krockar för att de jagar Pokémons, folk som knackar på hos okända mitt i natten i jakt efter dem! Det här är ju i grunden inte Pokémons fel, idioti föds inte av spel, det föds av människor!

Så min dom är klar! Pokémon GO har faktiskt förutsättningar för att skapa ett lyckligare liv för dig och en lyckligare värld! Det gäller dock att du behåller kontrollen över ditt spelande, ser till att hjälpa andra på din väg och inse att det finns många fler saker i livet som bringar glädje än att fånga Pikachu! Vill ni läsa mer om en person som just nu lever lite lyckligare genom Pokémon GO så läs det här!

[poll id=”10″]

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag! Och se till att catch them all!

Happy Cato