Etikett: mening

578 views

Kommentarer inaktiverade

Idag är det 11 december 2017. För de flesta människor är det en helt vanligt dag. Det är det inte för mig. Inte för att jag befinner mig på Madeira…

drömmen om wall street

Idag är det 11 december 2017. För de flesta människor är det en helt vanligt dag. Det är det inte för mig. Inte för att jag befinner mig på Madeira eller för att jag har tenta idag, nej det är nämligen 30 år sedan filmen Wall Street lanserades.

Det finns tre filmer som påverkat mitt liv mer än andra. Nyckeln till Frihet, precis som för många andra. 🙂 Into the Wild såg jag 2008 och den satte djupa spår i mig, den visade min egen kamp mellan frihet och materialism. En inre kamp jag hade då, som till slut ledde fram till att jag bröt upp med min strävan att ha det perfekta materialistiska livet. Och så då Wall Street, som var filmen som födde drömmen om det materialistiska, ytliga livet.

Jag såg inte filmen 1987, det är jag rätt säker på. 🙂 Däremot så skulle jag tro att jag såg den ett par år senare. Jag bländades av skyskraporna, kostymerna, den idag utdaterade teknologin och viljan att bli rik. Gordon Gekko, han som skulle vara den onde, blev för finansvärlden hjälten. Han har förfört massor av människor in i en värld där Greed is good. För mig var det aldrig Gordon som lockade, för mig var det Bud Fox, huvudkaraktären spelad av Charlie Sheen. Hans vilja, hans målinriktade driv till att bli någon stor fascinerade den då 10-årige Marcus. Han gjorde vad som krävdes för att ta sig framåt.

Ungefär i samma tidstrakter såg jag en annan film, Nyckeln till Framgång, med min stora barndomsidol Michael J. Fox i huvudrollen. Samma tema, men med mer humor. De här två filmerna satte min dröm, jag skulle till Wall Street. Det var där makten, materialismen och pengarna fanns.

Jag kunde nog mer om aktiehandel under min tonårstid än vad 99 % av befolkningen kunde. Jag minns mitt första aktieköp, Finnveden, blev en bra affär. Under gymnasiet tog jag en tredje eller fjärde placering i Unga Aktie-SM. Mitt specialarbete på gymnasiet skrevs kring vad som påverkar aktiernas kurser. Hade jag fått för mina föräldrar så hade jag haft kostym i skolan varje dag. Drömmen var en mörk kostym, med blå skjorta som hade vit krage. Istället blev det en kombination med en annan film, Gatans Gladiator, som jag istället iklädde mig i långrock, gubbakeps och bar portfölj… I ett försök att vara både aktiemäklare och gatufighter. Det är såhär i efterhand ganska självklart för mig varför jag inte fick ligga under gymnasietiden… 😀 Tyvärr har jag inga bilder på mig i denna utstyrsel…

Mitt aktieintresse dog den dagen när jag pluggade finansiering och insåg att det var det tråkigaste jag gjort. Jag önskar mitt materialistiska driv hade dött den dagen också, det hade kanske sparat 10 år av fel fokus. Idag ser jag aktiehandel på nästan samma sätt som gambling. Kurser baseras inte längre på bakomliggande faktorer, de baseras på psykologi, stora aktörers intressen och en världspolitik som är galen. Fast fortfarande älskar jag filmen Wall Street. Fortfarande älskar jag skyskraporna, New Yorks skyline och kostymerna. Jag kan inte hjälpa det, för den påminner mig om en tioåring som bländades till den grad att en dröm föddes. En galen dröm, men ändå en som gjort mig till den jag är idag.

Hade jag fortsatt sträva efter min dröm jag hade som barn, då hade jag med säkerhet varit död nu. Även om jag hade tagit mig till New York och blivit aktiemäklare, hade jag aldrig pallat för trycket. Och jag hade aldrig kunnat finna en mening i det jag gjorde.

Vad finns det egentligen för mening med det här inlägget? Den frågan ställde jag just mig själv. 🙂

Livet är aldrig som på film
Fundera över de mål och drömmar du har, vad ska de leda till?
Jaga inte materialistiska saker, lyckan finns inte att hitta där
Poppa popcorn, släck ner och se filmen Wall Street igen 🙂

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening

Välj dina inre filter

Marcus Cato

8 december, 2017 17:46 8 december, 2017

373 views

Kommentarer inaktiverade

I tisdags var jag moderator och föreläsare på Framtidsboost för samtliga åttonde- och niondeklassare i Bromölla och Sölvesborg. Runt 600 elever i två sittningar. Det var två paneldebatter i varje sittning och en inspirationsföreläsning av mig. Så allt som allt fyra paneldebatter och två föreläsningar på en eftermiddag. Och allt som kunde gå fel gick fel. Bussar var försenade så vi kom igång 20 minuter senare än tänkt, projektorn fick ett helt eget liv. Först la den av två minuter innan vi skulle dra igång, för att sedan besluta sig för att välja ryska som språk på inställningarna och dessutom vända bilden uppochner. En bra och cool tekniker är guld värd i dessa lägen! Kunde inte mer än skratta över bilden att om min pappa hade varit tekniker på ett sådant event där allt schabblar. Det hade varit en viral succé! 😉

Vi lyckades med gott samarbete ro det i hamn. Och det var perfekt träning i my, your och gods business. Vad kan jag kontrollera och vad kan jag inte? Det jag inte kan påverka är inget att lägga min energi på. Det tänkte jag mycket på i tisdags. 🙂 Jag har dock sällan varit så mentalt uttröttad som efter den dagen. Fast med många nya lärdomar för framtiden… Oavsett, temat kring föreläsningarna var att välja sina egna filter. Jag har flera gånger skrivit om att vi kan alltid välja vår attityd. Hur vi ser på världen, det som händer oss osv. Det har vi faktiskt makt att välja hur vi ska tolka. Det är dessutom bra för hälsan att göra det.

Istället för attityd valde jag att fokusera på det som ett inre filter. På samma sätt som du kan filtrera bilder på Instagram, så att världen ser dig som något du vill. På samma sätt kan du filtrera saker i ditt eget huvud, så att du ser världen på det sätt som är bäst för dig. Du kan varje dag välja om du vill använda ett filter som ser det vackra hos dig själv. På samma sätt som du kan välja ett filter att se det fula. Du kan varje dag välja ett filter som ser godhet i andra, likaväl som du kan välja ett filter som ser ondska.

Hur du väljer dina filter är upp till dig, men jag kan garantera dig att en väldigt stor del av din lycka och din hälsa är beroende av hur du filtrerar. Jag läser ju just nu psykologi och i kapitlet om hälsopsykologi skriver de om hardiness. En förmåga som gör att vi klarar stress mm. på ett bättre sätt. Hardiness består av tre delar som på engelska blir tre C, commitment, control och challenge (dedikering, kontroll och utmaning vill jag ha det till på svenska). Där man ser i studier att den viktigaste delen är upplevd kontroll. De människor som upplever sig ha kontroll i situationer och i sina liv är mycket mer stresståliga och får mindre negativa konsekvenser av stress. Och för mig är det ett val. Alla håller kanske inte med om det. Jag anser att varje människa kan välja att se sig som en människa som kan påverka sitt eget liv, dvs. upplevd kontroll. Precis som det är ett val att se sig som ett offer för livet och omständigheterna. Så länge du väljer att se dig som ett offer kommer du också bli det. För din hjärna filtrerar det åt dig.

Det här är skitsvårt att förklara för någon som väljer offerrollen. För den kan vara skön att vara i. Samtidigt så är bytet av ditt inre filter den enda vägen till att bli lycklig. Annars kommer du vara ett offer för omständigheterna och också hitta orsaker till att vara ett offer.

Riktigt såhär lade jag inte fram det för 14-åringarna. 🙂 Däremot ville jag få fram till dem och till dig att du har all möjlighet att välja dina egna filter. Det vi lägger fokus på är det vi ser. Hur de väljer att se på sig själva, sitt liv och det som händer dem kommer ha en väldigt stor roll i hur bra liv de kommer uppleva. Tillsammans med en del andra faktorer, som exempelvis att ha bra människor omkring sig, som spelar deras favoritlåt.

Nu är det fredag, hur kan du välja inre filter inför detta faktum? Och att det är måndag om ett par dagar igen? 😉

Ha en go helg så ses vi i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening

Tänk om Stig-Helmer varit seriemördare?

Marcus Cato

23 november, 2017 20:33 23 november, 2017

366 views

Kommentarer inaktiverade

Jag har funderat mycket sista tiden hur lite det egentligen krävs för att vi ska förändra vår bild totalt av en människa. Ett felaktigt ord, en liten handling och hela…

Jag har funderat mycket sista tiden hur lite det egentligen krävs för att vi ska förändra vår bild totalt av en människa. Ett felaktigt ord, en liten handling och hela vår syn på den människan kan förändras. Tyvärr är det mycket vanligare i vårt samhälle att bilden rasar, att bilden av människan vi en gång sett som något bra, plötsligt faller ihop som ett korthus. Väldigt sällan är det tvärtom, där det bakom en trasig bild visade sig finnas något vackert. Där det bakom fanns en människa som gjorde gott i det fördolda. En superhjälte utan bekräftelsebehov i sociala medier. De människorna finns, men de syns sällan, deras historia kommer sällan fram. Och kommer de fram är det ofta efter deras död.

Jag brukar ofta tänka på Stig-Helmer i Sällskapsresan. Tänk dig den första scenen, när Stig-Helmer står och tittar på resor i skyltfönstret. Tänk om vi där fick se tortyrredskap i hans lilla rullväska, att vi fick veta att han torterar människor till döds. Det hade skapat en helt annan känsla i filmen! 🙂 På en sekund kan en filmskapare förändra bilden av en karaktär. Vi hatar om de gör det drastiskt mitt i filmen, men det är för att en film är en film. Våra världar hade rubbats om vår hjälte som vi hejat på i halva filmen visade sig vara hustrumisshandlare. Problemet är att det ibland är så i verkliga livet. De vi hejat på visar sig inte vara de som vi trodde. Ibland har de varit duktiga på att måla den vackra fasaden själva, andra gånger har media eller andra människor fyllt i färgerna.

När världen är såhär är det svårare att vara människa. Gränsen mellan gott och ont suddas ibland ut, vi vet inte vem som är god, vem som är ond. Ibland vet vi inte ens längre vad som är gott eller ont! Det var lättare förr när skurkarna var onda rakt igenom och gärna hade nazistuniform så att vi såg dem lätt. Inte för att jag tror att det var så enkelt då heller, men på något sätt var världen lite mer svart och vit. Kan vi lita på någon i en värld som denna? Kanske, kanske inte. Det handlar om att välja. Jag väljer att tro gott om människor tills motsatsen är bevisad. Det är lättare att leva då, det är en lyckligare väg. Så länge den inte är fullkomligt blåögd och naiv.

Och att komma ihåg min namne Marcus Cato den yngres öde. Som efter sin död svartmålades av ärkefienden Julius Ceasar. Som gick så långt att han gav ut en bok vid namn Anti-Cato. Och den bilden satte sig i flera hundra år, innan Cato började ses som en person att ta efter, en man fylld med ära och respekt. Som George Washington och Benjamin Franklin hade som förebild. Så även hundratals år efter vår död kan bilden av oss förändras. You don´t write your own legacy!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening Olycka

The Bookhouse Boys

Marcus Cato

15 november, 2017 20:28 15 november, 2017

409 views

Kommentarer inaktiverade

Idag har jag haft en känsla av meningslöshet och uppgivenhet. Ibland när jag zoomar ut på världen är det inte så vackert. En känsla av ett samhälle som blir alltmer…

Idag har jag haft en känsla av meningslöshet och uppgivenhet. Ibland när jag zoomar ut på världen är det inte så vackert. En känsla av ett samhälle som blir alltmer polariserat, en debatt som blir allt hårdare och en svårighet, nej en omöjlighet, att vara människa. Det känns som att det finns så mycket som behöver göras, samhällsklimatet och diskussionen behöver vända där vi ser likheterna istället för olikheterna. Och här sitter jag, en liten skit på planeten, och har inte möjlighet att förändra allt det. Samtidigt som jag ser massor av människor slåss för olika saker de brinner för, där de vill väl, men kanske gör mer skada än nytta. Där de bidrar mer till polarisering än gemenskap, trots att det är det senare som de säger sig vilja uppnå. Det får mig då och då in i en känsla av meningslöshet, att är det verkligen värt att kämpa för att skapa en bättre och lyckligare värld? Med en undran om det inte hade varit skönare att bara leva ett avskilt liv i lugn och ro.

Jag ser inte de här tankarna som ett problem, alla människor med en vilja framåt tvivlar. De har dagar där deras strävan inte känns värd det. Det är en del av vår mänsklighet. För mig tänker jag varje gång den här känslan kommer på The Bookhouse Boys från världens bästa serie Twin Peaks (möjligen slagen av Seinfeld).

Det har alltid funnits och kommer alltid finnas ”ondska” och ”mörker” i vår värld, men det har alltid funnits människor som slagits för att hålla de krafterna i schack. I vissa tider är mörkret i överläge och i andra är ljuset. Det viktiga är dock att vi går ut och gör vad vi kan för att mota bort mörkret. Precis som the Bookhouse Boys. När känslan av meningslöshet över att fightas en fight som känns omöjlig att vinna, är det just dem jag går till i tanken. För det handlar inte om det, det handlar om att kämpa så att de mörka sidorna känner större meningslöshet att försöka.

Den här kampen är inte bara i vårt samhälle, den finns där inom oss själva. De mörka sidorna har vi alla. Egoism, prestige, makt i kamp mot generositet, kärlek och jämlikhet. Alla dagar klarar vi inte hålla de mörka sidorna borta ens inom oss själva. Vi finner oss agera egoistiskt, vi finner oss avundsjuka på andra osv. Det är vad det innebär att vara människa, men vi behöver varje dag vara våra egna Bookhouse Boys som gör vad vi kan för att hålla mörkrets krafter ifrån oss.

Jag hittade idag snabbt tillbaka till min meningsfullhet. Och jag har hittat tillbaka till min utveckling som förra veckans inlägg handlade om. Imorgon tar jag på mina byxor igen och går ut i världen för att försöka göra den och mig själv lite bättre.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

PS. Det är också firande idag, 200:e inlägget på happycato.se!!! 😀 DS.

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening

Dagen innan jag dör är den lyckligaste

Marcus Cato

30 oktober, 2017 20:51 30 oktober, 2017

372 views

Kommentarer inaktiverade

Åtminstone om vi tolkar forskningsrapporterna lite fritt! 😀 Jag var och tittade på Anders och Måns senaste föreställning i onsdags. En föreställning med temat lycka. De gick nördigt, urflippat och roligt igenom flera av de saker vi tror gör oss lyckliga. En av dem var barn. Jag påbörjade ett inlägg för ett tag sedan som handlade om att meningen med livet enligt Instagram är att få barn. För 80 % av alla hashtags #meningenmedlivet har ett barn i bilden. Precis som alldeles för många hashtags med #lycka har en bild av kundvagnen från Ullared…

Oavsett, Anders och Måns hade grävt fram lite studier och artiklar som visade att det är precis tvärtom. Att ha småbarn gjorde dig lika olycklig som om din partner dog. Det här var vetenskapliga studier och inget hitte-på. Jag har medvetet valt att inte skriva om barn och lycka här på bloggen. Jag vet att det finns flera studier på det här och att de flesta visar på att vi blir olyckligare av att få barn. Jag misstänker att det är för att du tappar kontroll, helt plötsligt har du en varelse som du inte styr över, men som du ändå måste ta hand om. Som de sa i showen, du måste kunna gå från djup sömn till katastrofläge på en sekund. Anledningen till att jag inte skrivit om det är för att jag inte själv är förälder, ännu… Jag vill verkligen bli pappa, av många olika anledningar, men en är faktiskt för att jag vill ha utmaningen att se om det går att bibehålla lyckan trots att forskningen säger annat. Först då känner jag att jag har något att bidra med i den frågan.

Däremot så finns det också flera studier som visar att vi blir lyckligare med åren. Upp mot 50 % av amerikanska 65-åringar anser sig vara mycket lyckliga. I åldern 18-24 är det bara kring 30 %. Som vi ser på diagrammet nedanför så minskar dessutom lyckan mellan 30-39, en ålder där ofta småbarnsåren inträffar. För att sedan efterhand öka. Så håll ut genom småbarnsåren, sen blir det bra! 😀

Varför blir vi lyckligare med åren? Jag vill påstå att det är lite olika anledningar.

Vi får lite mer What the fuck-feeling

När vi blir äldre slutar vi bry oss så mycket om vad andra tycker och tänker om oss. Vi gör helt enkelt mer som vi själva vill istället för att bry oss om vad andra tycker.

Vi känner oss själva bättre

Ju mer erfarenheter vi får, desto bättre känner vi oss själva. Och ju bättre vi känner oss själva, desto bättre beslut tar vi för vad som gör oss lyckliga.

Stabilitet

Med åldern får vi normalt ökad ekonomisk stabilitet, våra relationer är stabilare mm. Det tror jag gör att vi upplever större kontroll. Dessutom är barnen äldre, även om oron alltid finns där som förälder så kan vi släppa lite av kontrollen över dem. Vilket är positivt för vår egen lycka.

Större ideellt engagemang

Snart är det bara gamlingar som engagerar sig ideellt, vi andra springer runt som galningar och letar lycka. Trots att en av de säkraste vägarna är ideellt engagemang.

Det finns säkert många fler anledningar till att vi blir lyckliga ju äldre vi blir. Sedan tror jag att det riskerar att finnas en brytpunkt på ålderns höst. Någonstans där vi blir så gamla att vi börjar tappa kontrollen över oss själva. Om det är de fysiska eller mentala funktionerna spelar nog ingen roll.

Oavsett orsakerna, njut, livet kommer bara bli bättre! Förutom er som inte fyllt 30, ni får en dipp! 😉 Fast det kan ju vara så att ni bestämmer över egen lycka, 90 % av lyckan handlar om hur du hanterar det som händer dig i livet, 10 % av det som faktiskt händer. Fortsätt leva, fortsätt njuta och gör allt det ni inte vill ha ogjort på ålderns höst!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Etikett: mening

Drömmen om att bli aktiemäklare

Välj dina inre filter

Tänk om Stig-Helmer varit seriemördare?

The Bookhouse Boys

Dagen innan jag dör är den lyckligaste