Ibland känns det helt naturligt att gå längs en väg. Vägen kan vara helt ny, du har ingen aning om vart den leder, men den känns helt rätt att gå!…
Ibland känns det helt naturligt att gå längs en väg. Vägen kan vara helt ny, du har ingen aning om vart den leder, men den känns helt rätt att gå! Så känns det för mig med happycato.se och lyckoinriktningen. Idag har jag föreläst för ett gäng arbetslösa ungdomar om just lycka. Det är bara tredje gången jag föreläser om just lycka, men det känns så naturligt på något sätt.
Visst, det finns en hel del att förbättra i föreläsningen. En del partier som behöver bli tydligare, lite mer delar som knyts ihop i slutet och kanske framförallt presentationsmässigt. Däremot så känns det så självklart att prata om det, som om det är den väg som jag borde vandra. Det har jag aldrig riktigt känt med något tidigare, och det är en härlig känsla.
Lycka, som jag skrivit om tidigare, innehåller fyra steg. Jag upplever kontroll eftersom jag har makten att välja vad jag ska skriva om eller säga på föreläsningen. Jag upplever ständigt utveckling för jag får hela tiden nya infallsvinklar, hittar ny forskning och allt som händer i världen går att analysera ur ett lyckoperspektiv. Sedan happycato.se startades så har också min samhörighet med andra ökat. Jag har under de senaste månaderna haft fler djupa och reflekterande samtal om livet än tidigare. Med människor som jag inte alltid känner så väl, vilket gör det ännu lite mer intressant. Och då, det fjärde steget, att det fyller ett högre syfte och mening. Det blir så tydligt idag, jag får föreläsa om det jag brinner för och det bidrar förhoppningsvis till att ungdomarna fick med sig något tänkvärt som skapar en positiv utveckling i deras liv.
Det är också så det känns inom mig, trots att jag är mitt inne i en sorgeprocess, så känner jag att min lyckonivå är på ett helt annat plan än tidigare. När sorgen lättar och jag vågar ta steget att satsa på mitt eget fullt ut så kommer förhoppningsvis ytterligare ett skutt uppåt. Just att våga ta steget är den fråga som jag brottas med mest i mitt huvud just nu. För tillfället är jag tjänstledig 25 % och jag har så mycket saker som jag vill utveckla, men det hinns inte med, trots att jag lägger mer än 25 % av min tid på detta. Samtidigt så har allt kring mammas sjukdom och bortgång satt fokus på annat ett tag. Det är en fin balansgång att just nu vandra två olika vägar och veta när det är dags att lämna den ena. Planen har hela tiden varit att stiga av den ena vägen den 31 december 2017, men den vägen känns hela tiden svårare att gå. Så vi får se de närmaste veckorna vad som händer. Kanske att jag hoppar och hoppas på det bästa, kanske att jag fortsätter följa min plan! Jag tänker vara lycklig vilket som och fortsätta försöka bidra till att du som läser eller lyssnar på mig blir lite lyckligare!
Går DU på rätt väg? Eller går du som jag, på två vägar just nu? Hur hanterar du det? Eller står du i ett vägskäl och inte vet vilken väg du ska välja? Eller har du hoppat ut i det okända utan att veta vad som väntar! Oavsett vilket så får du jättegärna skriva en kommentar, maila, skicka på Facebook eller Instagram kring dina tankar. En som jag tycker är riktigt cool, som hoppade rakt ut i mörkret utan att veta var hon landar, är min storasyster. För drygt ett år sedan lämnade hon en fast anställning efter många år, för att gå sin egen väg. Hon startade underbartudda.se och även om vägen inte är helt tydlig än, så har hon börjat gå. Det tycker jag är häftigt!!
Och skulle det vara så att du är sugen på att höra mig föreläsa om lycka, då kan du, din chef, föreningen eller någon annan kontakta mig såklart! 🙂 I vilket fall får du fortsätta ha det fantastiskt! 🙂
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
Kommentarer inaktiverade för Att vara på rätt väg!
Och vilken fantastisk start det var! Jag har en löjlig förälskelse till Tordyvlar och det dröjde inte många minuter innan jag stötte på en sådan, liggandes på rygg med benen sprattlande. Ni som följer mig på Instagram kunde se hur jag vände den stackaren rätt! Som jag skrev till en god vän: ”Hon gav mig lycka, jag gav henne livet…” Varför jag fastnat för just tordyvlar är spännande. Som barn var jag så fascinerad av sommarlovsradio där Thomas Bolme läste Tordyveln flyger i skymningen, av Maria Gripe (köp den som ljudbok 
Sedan hade jag glömt bort allt det där, tills jag flyttade till Sölvesborg och började ta skogspromenader. Där var plötsligt tordyveln överallt och jag fick en sån varm känsla av barndom så fort jag såg dem. Och undran över Tomas Bolme och Tordyveln flyger i skymningen kom tillbaka. Så starkt att jag skaffade den som ljudbok och lyssnade på hela historien, med Tomas sköna röst. Vilken fantastisk bok!! Dessutom ska vi inte förglömma Varan-TVs Tord Yvel och Romeo Olsson, ytterligare en anledning till kärlek för tordyveln. Har ni inte sett Romeo Olssons proffsdikt så bjuder jag på den här nedan.
Nu var det länge sedan jag var där, mest för att jag sist fick en tryckande känsla i bröstet. Idag var känslan en annan. Jag kröp upp på taket och blickade upp mot där trädkronorna och himlens ljus möts. Där och då blev livet väldigt enkelt, gör mer av det som får dig att må bra, mindre av allt annat. Att bara vara här och nu i några minuter var en sån sak, bara suga in njutningen av att kunna ligga där och göra absolut ingenting.
Vi begav oss iväg mot Hällevik för att se om något av ställena där var öppna för lunch. Och som tur var så hade Direktör Nyfiken öppet. Jag har aldrig varit där i denna regi, men vilket ställe!! Fantastisk utsikt, trevlig ägare och den bästa räksmörgås jag någonsin ätit (också den dyraste ska tilläggas). Får ni möjlighet att besöka Sölvesborg eller dess närhet, boka in er hos Direktör Nyfiken. 
Dessutom öppnade det sig, efter samtal med ägaren, en möjlighet till ett framtida samarbete kring arbetslösa ungdomar. Livet är extra coolt ibland! 🙂
Resten av eftermiddagen har spenderats med att planera morgondagen, men mer om det får ni se imorgon! 🙂 Och kvällen får gå till ett gympass, ett diskpass och tvättsortering! För det är jag tillräcklig för idag (ni som missade gårdagens inlägg, läs 
Husdjur gör oss faktiskt lyckligare. Det tror jag i och för sig alla med husdjur skulle säga också. Så det är inte banbrytande nyheter. Däremot så finns det forskning på det, flera olika studier faktiskt. Och alla kommer fram till samma sak, husdjuren gör oss lyckligare. De personer i studien som hade husdjur mådde bättre, var mer fysiskt aktiva, hade större självförtroende, hade bättre relationer med andra, kände sig mindre ensamma och var mer sällan deprimerade. Ägarna sade sig få lika mycket support från sina husdjur som från sina familjemedlemmar. De klarade motgångar bättre och fann trygghet i sitt husdjur. Möjligtvis det enda jag kan tänka mig var negativt är att du ger upp en del av din frihet, men det verkar vara ett litet pris att betala.
Vinner du mitt förtroende, då kan du säga vilken dumhet som helst och jag tror på det! 🙂 Eller kanske inte… Resten handlar nog om tajming och sammanhang. När jag coachat ungdomar har jag ofta tänkt på BÅG. Hur hans frö till slut växte i mitt huvud till ett helt koncept. Det är så jag försöker jobba, att så frön. De kanske inte är redo att mogna idag, men en dag så är de det och då kan de växa till något starkt och stort!
Du är en människa som vill så frön som skapar en positiv känsla hos andra. Du vill bidra till en bättre värld för dig själv och andra. Och det är jäkligt viktigt!!! Gör det ännu mer om du kan! Träna på att ge andra mer ärliga komplimanger och beröm. Det finns massor av människor därute som verkar ha som mission med att försöka såra så många som möjligt, de sociala medierna har gjort det lättare för dessa att häva ur sig saker, utan att behöva tänka på vad deras ord faktiskt gör med andra människors mående. Därför är det ännu viktigare att vi andra finns som en motkraft! Så välj dina ord noga! Och skulle du möta någon som vill sänka dig, var en större människa och fall inte till deras nivå!