Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Etikett: meningsfullhet

Perspektiv

Har ni hört berättelsen om urinvånaren som hade bott i djungeln hela sitt liv och kom ut på savannen för första gången? Han såg små, små saker röra sig på…

Perspektiv

Har ni hört berättelsen om urinvånaren som hade bott i djungeln hela sitt liv och kom ut på savannen för första gången? Han såg små, små saker röra sig på savannen och var helt säker på att det var flugor. I verkligheten var det bufflar som rörde sig långt borta i horisonten. Den här mannen hade aldrig i hela sitt liv sett så långt förut, han kunde inte tro att något så litet var en buffel. Han saknade perspektivseende som de flesta andra har. Den här bilden är från en resa jag gjorde till Dubai. Det är skyskrapor högre än något vi har i Sverige, ändå ser de löjligt små ut uppifrån världens högsta byggnad, Burj Khalifa. Du kan välja perspektiv i livet, du kan zooma in på dina problem och du kan zooma ut. De som har förmågan att välja sina perspektiv på livet har en mycket enklare väg till lycka.

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Jobbet är ditt

Kommentarer inaktiverade för Perspektiv

Den hårfina skillnaden

Jag har under nästan tio års tid arbetat med att stötta människor i utanförskap. Det har varit försörjningsstödstagare, avhoppare från gymnasiet, unga arbetslösa, personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, nyanlända…

Innanför och utanför

Jag har under nästan tio års tid arbetat med att stötta människor i utanförskap. Det har varit försörjningsstödstagare, avhoppare från gymnasiet, unga arbetslösa, personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, nyanlända och hemmasittare i skolan. Jag har mött personer i missbruk, i kriminalitet och mycket annat. Under de här tio åren kan jag inte minnas en enda individ som inte hade bra förmågor eller som hade en ovilja till att bidra till samhället. Alla vill på något sätt känna sig inkluderade och behövda.

Samtidigt har jag också träffat entreprenörer, intervjuat företagare och makthavare. De ”drivna” som är innanför och som vill göra skillnad. De som vi många gånger ser upp till. De som lyckats.

En sak har slagit mig kring alla dessa människor jag mött och det är att det oftast bara är en sak som skiljer de som lyckats mot de som står utanför. De i innanförskap har lärt sig hur de ska utnyttja sina styrkor och få dem användbara inom systemet. De har ofta samma styrkor, men insikten kring dem eller förmågan att utnyttja dem saknas hos de i utanförskap. Båda grupperna har ofta inte varit några stjärnor i skolan. Båda grupperna har ofta varit kreativa, entreprenöriella och praktiskt lagda. Den ena gruppen hyllas av vårt samhälle, den andra förkastar vi och skräms av. För vi vet att om vi tittar för nära, inser vi att det precis likaväl skulle kunnat vara vi som var där. Det är en hårfin gräns mellan att få vara inne i värmen eller stå utanför och titta på. Det kunde likaväl varit du eller jag…

utanförskapNågra av mina bästa samtal har varit med människor i utanförskap. Det är i de samtalen jag lärt mig mest om livet. När jag växte upp i villakvarteret, pluggade på universitetet eller jobbade som klubbchef på golfklubbar fanns inte den världen ens i mitt medvetande. Då var innanförskapet naturligt, fast jag alltid kände mig utanför… Därför har de samtalen varit så viktiga för mig, för äntligen fanns det en grupp som stod och betraktade samhället med ett delvis utifrånperspektiv. Ett jag kunnat identifiera mig med, men som jag inte kunde sätta fingret på. Om galenskapen att köpa alla samhällets normer om att lyckas. Att ett jobb, villa och tvåsamhet är svaret på alla livets problem. Att vi blir lyckligare av pengar. Allt sådant som vi går runt och tror gör oss lyckliga, men, om vi bryter ner det, har väldigt liten betydelse.

Ja, ett jobb gör oss lyckligare. Det finns det studier på. En liten del är att vi får en lön som ger oss trygghet och större upplevd kontroll i våra liv. Den stora delen handlar om att få samhörighet med andra, få vara del av något större och att utvecklas som människa. Alla delarna kan vi få utan ett jobb, fast vårt samhälle är byggt på den principen och det är inte fel. Galenskapen kommer sedan, när vi är innanför och offrar familj, hälsa, tid och massor av annat för jobbets skull. Där vi köper ett dyrt hus, låser fast oss i skulder och är fastskruvade i ett skruvstäd. Där vi tvingas arbeta mer än vi vill för att betala ett hus vi inte utnyttjar för vi jobbar för mycket. Det här har människor i utanförskap varit duktiga på att lära mig se. Tyvärr har jag också sett en del gå från utanförskap till innanförskap för att efter ett tag dras med i normerna. Och helt plötsligt försvann den där lyckan igen.

Lyfter vi blicken lite så ser vi ett isberg komma. Ett isberg som heter lågkonjunktur. Jag är rädd att det är ganska massivt och där det finns människor i innanförskap, fastlåsta i skruvstäd, som riskerar att kastas ut. LågkonjunkturMänniskor som febrilt blundar för att vi innanför skulle vara något annorlunda än de utanför. När isberget kommer nära kommer en grupp i utanförskap säkert få skulden av vissa grupper. Ni kan själva gissa vilken. Det är deras fel kommer det heta. För vi vill fortsätta blunda och inte inse att vi är ansvariga själva för den sits vi sitter i, för det system vi hjälper till att bibehålla. Det kommer bli en tuff resa, men jag hoppas att när vi kommer ur stormen, att vårt system inte längre baseras på galenskap, på om du är innanför eller utanför. Jag hoppas att det sker en grundlig förändring där vi förstår vad som egentligen är viktigt i denna värld av överflöd. Att vara lycklig, känna mening och ha goda relationer.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag! (Lågkonjunkturen kommer nog först i övermorgon…)

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Den hårfina skillnaden

The Bookhouse Boys

Idag har jag haft en känsla av meningslöshet och uppgivenhet. Ibland när jag zoomar ut på världen är det inte så vackert. En känsla av ett samhälle som blir alltmer…

Twin Peaks Lycka

Idag har jag haft en känsla av meningslöshet och uppgivenhet. Ibland när jag zoomar ut på världen är det inte så vackert. En känsla av ett samhälle som blir alltmer polariserat, en debatt som blir allt hårdare och en svårighet, nej en omöjlighet, att vara människa. Det känns som att det finns så mycket som behöver göras, samhällsklimatet och diskussionen behöver vända där vi ser likheterna istället för olikheterna. Och här sitter jag, en liten skit på planeten, och har inte möjlighet att förändra allt det. Samtidigt som jag ser massor av människor slåss för olika saker de brinner för, där de vill väl, men kanske gör mer skada än nytta. Där de bidrar mer till polarisering än gemenskap, trots att det är det senare som de säger sig vilja uppnå. Det får mig då och då in i en känsla av meningslöshet, att är det verkligen värt att kämpa för att skapa en bättre och lyckligare värld? Med en undran om det inte hade varit skönare att bara leva ett avskilt liv i lugn och ro.

Jag ser inte de här tankarna som ett problem, alla människor med en vilja framåt tvivlar. De har dagar där deras strävan inte känns värd det. Det är en del av vår mänsklighet. För mig tänker jag varje gång den här känslan kommer på The Bookhouse Boys från världens bästa serie Twin Peaks (möjligen slagen av Seinfeld).

Det har alltid funnits och kommer alltid finnas ”ondska” och ”mörker” i vår värld, men det har alltid funnits människor som slagits för att hålla de krafterna i schack. I vissa tider är mörkret i överläge och i andra är ljuset. Det viktiga är dock att vi går ut och gör vad vi kan för att mota bort mörkret. Precis som the Bookhouse Boys. När känslan av meningslöshet över att fightas en fight som känns omöjlig att vinna, är det just dem jag går till i tanken. För det handlar inte om det, det handlar om att kämpa så att de mörka sidorna känner större meningslöshet att försöka.

Den här kampen är inte bara i vårt samhälle, den finns där inom oss själva. De mörka sidorna har vi alla. Egoism, prestige, makt i kamp mot generositet, kärlek och jämlikhet. Alla dagar klarar vi inte hålla de mörka sidorna borta ens inom oss själva. Vi finner oss agera egoistiskt, vi finner oss avundsjuka på andra osv. Det är vad det innebär att vara människa, men vi behöver varje dag vara våra egna Bookhouse Boys som gör vad vi kan för att hålla mörkrets krafter ifrån oss.

Jag hittade idag snabbt tillbaka till min meningsfullhet. Och jag har hittat tillbaka till min utveckling som förra veckans inlägg handlade om. Imorgon tar jag på mina byxor igen och går ut i världen för att försöka göra den och mig själv lite bättre.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

PS. Det är också firande idag, 200:e inlägget på happycato.se!!! 😀 DS.

Kommentarer inaktiverade för The Bookhouse Boys

Type on the field below and hit Enter/Return to search