Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Etikett: olycka

Den kokta grodan

Om du lägger en groda i kokande vatten kommer den hoppa ur kastrullen, men om du sakta värmer vattnet med grodan i kommer den inte märka skillnaden och stanna kvar…

Om du lägger en groda i kokande vatten kommer den hoppa ur kastrullen, men om du sakta värmer vattnet med grodan i kommer den inte märka skillnaden och stanna kvar i kastrullen.

Ovanstående är en klassisk liknelse inom personlig utveckling, men den är inte riktigt sann . Grodan är smartare än så, det har visats flera gånger. Frågan är bara om vi människor är det?

När jag föreläser om lycka och att vi behöver uppleva kontroll över vårt liv, brukar jag prata om nyårslöften. Hur de flesta går in med hull och hår. De springer en mil och äter bara broccoli för att bli hälsosamma. Och efter ett par veckor ger de upp. De har hoppat i en kastrull fylld med kokande vatten.

För att lyckas med långsiktiga förändringar behöver vi göra tvärtom. Små steg framåt, så att vårt system hinner med. Tanke, kropp och känsla har svårt att acceptera för stora steg. I kris kommer de att anpassa sig, men annars behöver vi ta det långsamt.

Problemet är bara att den strategin också fungerar för negativa förändringar. Inte bara hos oss själva, utan på samhällsnivå. Jag lever mitt i kastrullen Sölvesborg. Sakta, men säkert, förflyttar sig politiken här till en ny temperaturnivå. Samtidigt som de står över kastrullen och lugnar oss att det inte blivit varmare.

-Nej, det är ju bara en policy.

-Nej, vi har inget emot dem, men bara de bor någon annanstans. Om inte i Sveg så gärna i Syrien.

-Nej, vi tycker bara det är fel att tigga.

-Banksy? Var det han som målade naturlandskap i Dalarna? I så fall har vi gärna hans tavlor på väggen.

Tiggeri tiggeriförbud lycka

Allt för att kunna höja temperaturen i smyg. För att kunna förflytta sina positioner där människors frihet att vara sig själva sakta urholkas. Inte jag då, jag är ju vit, heterosexuell man utan några större funktionsvariationer. Dessutom företagare och med duglig inkomst. Lite dålig på avelsidan, men det kommer säkert ett åtgärdsprogram för det med…

Det här började långt innan Sölvesborg. Sveriges i särklass skickligaste politiker har ju fått övriga partier att höja temperaturen i sina plattor, så att vi alla nu vant oss vid 72 grader och fått det normaliserat. Vilket gör att vi sakta närmar oss kokpunkten. En tiondels grad i taget. Och vi, normen, tror inte vi sitter i kastrullen. Fast jag lovar, vi blir alla kokta grodor, för ingen lycka finns i att göra skillnad på människor. Inget välmående skapas av att inskränka människors rättigheter. Ingen, mer än en liten skara med makt, gynnas av ett samhälle med intolerans.

Jag hoppas och tror att tillräckligt många människor hoppar ur kastrullen och skållar de fingrar som vridit upp temperaturen. Jag hoppas plattan stängs av och vi åter får en värld som strävar efter gemenskap istället för splittring!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

PS. Och med tanke på våra klimatförändringar är det här inlägget inte ens en liknelse. Vi sitter i kastrullen Jorden och sakta, men säkert, skruvar vi faktiskt upp temperaturen. Och en massa arga män försöker lägga locket på. För om människors engagemang börjar koka, då är det ”min” grupp som förlorar. Det är ”min” grupp som har haft makten genom hundratals, kanske tusentals år. Och den ilska som nu visas, den är bara ett tecken på rädsla… DS.

Kommentarer inaktiverade för Den kokta grodan

Från stolthet till skam

Jag flyttade våren 2012 till Sölvesborg. Från dag ett fick jag ett fantastiskt bemötande. Jag fick jobba i en kommun som ville framåt, som ville inkludera och ha mångfald. I…

Sölvesborgsbron

Jag flyttade våren 2012 till Sölvesborg. Från dag ett fick jag ett fantastiskt bemötande. Jag fick jobba i en kommun som ville framåt, som ville inkludera och ha mångfald. I en kommun som jobbade aktivt med värdegrund, som fick sina anställda att växa och må bra.

Jag kände en enorm stolthet under mina första två år i kommunen. Jag lyfte ofta fram kommunen som en av de mest progressiva i Sverige. Det var kul att både jobba och bo i stan.

Idag skäms jag för att vara sölvesborgare. Även om det inte är mitt ok att bära efter den senaste tidens skandaler, blir jag bara genom min bostadsort förknippad med massa saker som ligger långt ifrån det jag vill stå för.

Det som hänt här de senaste dagarna står för mycket mer än de enskilda individerna. Långt innan Samstyret tog makten har det skett förflyttningar inom kommunen som skapade stora hack i stoltheten. Inte så mycket som syntes utanför stadshusets väggar, och inom helt andra områden än det som hänt de senaste dagarna, men som på sikt får effekter på invånarna. Förflyttningarna var till den grad att jag i 2017 inte längre kände någon lust att vara kvar i organisationen. Fast jag har ändå stolt kunnat fortsätta titulera mig som sölvesborgare, men just idag skäms jag även för det.

Det finns så många fantastiska saker med den här staden. Havet, bokskogen, Sweden Rock, MAIF, golfklubben, företagarandan och inte minst en himla massa fantastiska människor. Ändå lever vi i en stad som man idag inte längre kan känna stolthet för och där Sölvesborgs kommun, sedan länge, inte längre är vad jag skulle kalla en attraktiv arbetsgivare (trots att där jobbar många underbara individer).

Jag har sedan i höstas stått i valet och kvalet om jag kan leva i en kommun som drivs av krafter som inte delar samma syn på världen som mig. Fast jag har oftast landat i att det finns så mycket möjligheter här. Om inte de senaste dagarnas händelser blir startskottet på en förändring åt rätt håll, då blir det nog min sista tid i staden. För jag vill kunna känna stolthet över den plats jag bor på. Av hela mitt hjärta hoppas jag att det är nu det vänder, även om förnuftet säger något annat.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

PS. Och i allt som hänt är jag ändå glad för att folk reagerar och att de som gjort misstag också väljer att avsluta sina uppdrag. Det ger lite hopp om mänskligheten. DS.

Kommentarer inaktiverade för Från stolthet till skam

När blev vi rädda?

Jag gick förbi en busshållplats på väg till jobbet idag. I den fanns stora reklamskyltar med budskapen ”Hejdå stöldligor” och ”Inga terrorister på våra gator”. Avsändare i det här fallet…

Jag gick förbi en busshållplats på väg till jobbet idag. I den fanns stora reklamskyltar med budskapen ”Hejdå stöldligor” och ”Inga terrorister på våra gator”. Avsändare i det här fallet var Moderaterna, men det kunde lika gärna varit något av de andra partierna.

Det här fick mig att fundera, när fasen blev vi så rädda? För den här typen av budskap sänder ut signalen att det här är vanligt förekommande. Nu ser ju inte Moderaterna ut att göra något bra val, så kanske inte denna skrämselpropaganda fungerar. Fast vi hör samma retorik från flera av de andra partierna.

Rädsla är en stark drivkraft i oss människor. Den har historiskt sett haft en biologisk viktig funktion för vår överlevnad. Fast idag upplever jag att våra rädslor till stor del är hjärnspöken som ställer till det. Vi behöver inte ständigt vara på vakt för att bli påhoppade av en sabeltandad tiger eller en fientlig stam. Istället går vi runt och är rädda för saker som rent statistiskt är relativt liten sannolikhet för att vi ska utsättas för.

2017 uppskattas det att 1,8 % av hushållen drabbades av inbrott. Ett brott som i sig är väldigt integritetskränkande och jobbigt. Samtidigt betyder det, att om inbrotten fördelades jämt över alla hushåll så är det med den statistiken sannolikt att du drabbas mer sällan än vart femtionde år. Bostadsinbrotten 2018 minskade dessutom med 24 % enligt BRÅ. Så det kan röra sig om 60 år istället. 🙂

Personligen kan jag tycka det är lite dumt att gå runt och oroa sig över något som statistiskt sett drabbar mig vart femtionde eller sextionde år. Naturligtvis ska man ju inte utsätta sig för onödiga risker, men jag upplever rädslan i vårt samhälle är större än sannolikheten för att drabbas.

Detsamma gäller terrorism. Det finns väl ingen, förutom en terrorist, som vill att de ska finnas på våra gator? Fast hur stor är egentligen sannolikheten att vi ska hamna i en sådan situation? En amerikansk analys (som varit mer utsatta för terrorism än oss) visar på att mellan 1975 och 2016 var det 1/3.200.000 (Kul att få referera till en sådan fin webbadress… 🙂 ) att du som amerikan skulle dö i en terrorattack. Det här inkluderar terrorattacken i New York 2001. Jämför det med chansen 1/88 att du begår självmord. Eller 1/8900 att du dör av solsting…

För mig känns det som att rädslan startade efter terrorattentaten mot World Trade Center. Någonstans där förändrades tonläget i samhället, retoriken hos politiken ändrades och vi blev rädda för det vi statistiskt sett inte ska behöva vara rädda för. Till den grad att vi faktiskt idag ser det som självklara kampanjer i ett EU-val.

Ett samhälle som är byggt på rädsla är inget bra samhälle. Det skapar bara mer rädsla. Som i sin tur skapar mer rädsla. Så att vi kapslar in oss och slutar leva. Där vi blir rädda för det okända och slutar utvecklas. Vi försöker kontrollera det okontrollerbara. Vi tappar samhörighet med varandra och allt detta är förödande för vårt samhälles välmående. Allt det som terroristerna ville med sin attack har infriats. De har ökat vår rädsla och minskat vår frihet. Vi har valt presidenter som är tokiga och fått helt skeva perspektiv.

Jag är helt säker på, utan att ha något belägg för det i siffror, att den rädsla vårt samhälle präglas av idag är en avgörande faktor för att den psykiska ohälsan ökar. Det gör mig ledsen, för det är svårt att förhålla sig till. För att den skördar många fler offer än terrorismen. Och för att den präglar även mig. Jag hatar att vara rädd för något jag inte ska behöva vara rädd för. Jag avskyr att vi tar beslut baserade på rädsla, som gör att vi mår sämre. Ge mig en enda politiker som bygger sin retorik och värld på något annat än rädsla, då ska jag på allvar fundera på att rösta igen…

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

PS. Jag har inte mer emot Moderaterna än något annat parti… Jag är helt politiskt obunden och sympatiserar överhuvudtaget inte med något av dagens partier. Det var bara så att just den reklamen fick mig att fundera över det som blev till det här inlägget. 🙂 DS.

Kommentarer inaktiverade för När blev vi rädda?

När bubblan spricker…

Vi lever just nu i en bubbla, en gigantisk ekonomisk bubbla. Det är åtminstone min känsla och tro. Vi är alla i den och den är därför nästan helt omöjlig…

Vi lever just nu i en bubbla, en gigantisk ekonomisk bubbla. Det är åtminstone min känsla och tro. Vi är alla i den och den är därför nästan helt omöjlig att se. Ni vet det där isberget jag skrev om en gång, först när det var för sent så insåg vi att vi höll på att krascha in i det. Jag upplever det tyvärr som att det här är på väg att hända med vår värld just nu. Och konsekvenserna av en sprucken bubbla är jag väldigt rädd för.

Varför skriver jag om detta? Handlar inte lycka om att sväva runt på små fluffiga rosa moln? Skapar inte en sådan här text en oro som gör oss olyckligare?

  1. För att leva i förnekelse skapar ingen långsiktig lycka
  2. Nej, lycka handlar om att uppleva kontroll och mycket mer
  3. Jo, på kort sikt, men på lång sikt kan den istället vara räddningen


Jag har nämnt det vid ett flertal blogginlägg. Att vår världsekonomi beter sig som en dålig matmissbrukare. En sådan som dämpar sin ångest med att stoppa in ytterligare en kaka i munnen och hoppas på att det löser viktproblemen… Världsekonomin löser sina problem med enorma skuldbördor med att ge ännu mer lån för att finansiera räntebördorna. De löser det genom att trycka nya pengar för att försöka få fart på ekonomin. Pengar som till stor del går rätt in i aktiemarknaden och därför blåser upp kurserna. De används inte till konsumtion, jobbskapande och sådant som kanske skulle göra nytta. Räntorna har sänkts till nästintill obefintlighet, för att försöka få fart i det hela. För att nå inflationsmål. Ett inflationsmål som enligt mig är bland de dummaste mål som satts upp. Det är som att mäta omkretsen på mina vader när jag vill bedöma mitt allmänna hälsotillstånd.

Svenskarna belånar sig allt mer. Med låga räntor är det väldigt attraktivt att låna. Arbetslösheten är relativt låg, de flesta som inte är nyanlända eller unga har jobb. Vilket gör att allt känns bra. Vårt land och vår värld taktar på rätt bra, precis som Titanic gjorde!

Problemet är att extremt lite av substans har skapats av alla de insatser som har gjorts. Eftersom räntorna är låga så finns det inget bra avkastningsalternativ till aktiemarknaden. Pengarna har därför pumpats in där. Och blåser upp kurserna. Sedan behöver det bara fisas till lite för att hela spektaklet ska spricka. Panik uppstår och så kollapsar hela systemet. Vem det är som fiser, det vet jag inte än, men någon kommer göra det. Uppstår panik rasar bankerna ihop, för de lånar ut mångt mycket mer pengar än vad de har. Tidigare har statskassor fått gå in och rädda banker, men nu står många statskassor och gapar tomma. Det finns inga bail-outs.

Det här kommer kasta in världen i en djup depression. Tänk er en hel värld av depression, det mest tragiska som finns. Men vi har oss själva att skylla, för vi går runt och lever som rockstjärnor. Den förra stora depressionen ledde till världskrig. Vi börjar se samma tendenser och strömningar i världen igen. Idag med vapen och teknologi som är bra mycket värre än vad vi hade för 80 år sedan.

Antingen har de stora spelarna blivit för giriga och ser inte detta, eller så är de så livrädda just nu, att de gör allt för att hålla ihop bubblan och försöka göra pyspunka. Och i Sverige tror jag inte man har fattat någonting, det är bara fokus på att vinna röster. Det gör du inte genom att prata om det här. Det gör du genom att prata om sådant som de egentligen inte kan påverka.

Personligen tror jag det är bra för mänskligheten med en kris. Det kan låta bisarrt, men det är i kris vi faktiskt börjar ta tag i de saker som inte fungerar. Vi gör om och gör bättre. De flesta lyckliga människor jag känner har haft en kris och efter det lagt om sitt liv för att leva på ett mer hållbart sätt. Många organisationer som genomgår kriser och förmår sig att förändra det som fört dem in i krisen, kommer ut starkare och bättre efteråt. Efter världskriser har vi som mänsklighet ofta kommit ur det starkare. Tyvärr tenderar vi aldrig att lära oss av vår historia. Jag hoppas av hela mitt hjärta att kris i detta läget inte innebär krig. Jag hoppas kris leder till samarbete för att lösa de globala utmaningarna. Jag hoppas att kris leder till en reformering av hela vårt skolsystem och flera andra delar av vårt samhälle. Jag hoppas kris innebär att vi går från ett politiskt klimat som polariserar och undviker ansvar, till ett klimat där vi åter pratar om framtidstro och hoppfullhet.

Det bästa är att inte tänka för mycket på vad som kan hända. Vi behöver nog vara i bubblan själva för att kunna hantera det. Jag blickar ibland ur min bubbla och väljer att se det positiva i det negativa som ska komma.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för När bubblan spricker…

Två olyckliga strategier

-Det är inte mitt fel, sa Albin. Mina föräldrar älskade mig inte, därför har jag blivit sådan här. Det kan inte jag hjälpa, fortsatte han. Ni kan aldrig förstå hur…

olycklig strategi-Det är inte mitt fel, sa Albin. Mina föräldrar älskade mig inte, därför har jag blivit sådan här. Det kan inte jag hjälpa, fortsatte han. Ni kan aldrig förstå hur jag haft det, vilket liv jag levt. Det finns ingen chans att bli lycklig med den uppväxten.

-Nu har 20 kronor ur kaffekassan försvunnit igen. Det är väl fasen att man inte kan lita på någon, sa Charlotta. Vi måste vidta åtgärder. Från och med nu skall alla dörrar låsas, endast behörig personal ska ha nyckel. Vi sätter uppe videokamera i kafeterian och varje morgon skall personalen lämna in sina ägodelar och stämmas av innan de går hem. Vi behöver ta kontroll över detta!

Lite överdrivet, men nja, tyvärr ligger båda de här exemplen alltför nära verkligheten. Och de är exempel på två strategier som människor som inte är lyckliga ofta tar till. Den första är att avsäga sig allt ansvar för sitt eget liv. Det kan vara föräldrar, ett trauma, gud, ens egna tankar och en miljon olika anledningar till varför jag mår dåligt, men ansvaret för mitt mående är inte mitt. Jag avsäger mig all kontroll över mitt eget liv. Det är en enormt effektiv skyddsmekanism, för allt som är fel i ditt liv har du inget ansvar för. Det är fullt naturligt att känna så, för när vi mår dåligt är det sista vi vill inse att vi faktiskt är högst delaktiga i det måendet. Det är lättare att lägga det på andra, för då behöver vi inte börja ta ansvaret. Ingen lycklig människa avsäger sig kontrollen över sitt eget liv, det är grunden till allt. Det är först den dagen vi inser att vi är de som ska behöva leva vårt liv som vi också kan börja bli lyckliga. Det är då vi kan börja ta ansvar för att göra rätt saker som för oss framåt. Så länge vi är offer i våra egna liv kommer vi förbli olyckliga. Först när vi börjar ta oss an hjälterollen och agerar framåt, då kommer det hända saker.

Som golfare upplever jag den här strategin väldigt ofta på banan. -Det är typiskt, jag hamnar alltid bakom ett träd. -Jag slog putten rätt, men greenen var dålig. Eller den mest klassiska, från min egen släkt: -Jag hade majonäs på tummen. 🙂 Det sista låg ju fullständigt i personens kontroll att ta bort, men det var majonäsens fel att slaget blev dåligt… Ja, det händer att vi har otur, men att fullständigt ta bort sitt eget ansvar vid nästan alla tillfällen skapar ingen lycka. För vi har fortfarande makt att påverka vår attityd, även de gånger vi har otur.

Det andra exemplet är en annan olycklig strategi. Nämligen att försöka ta kontroll i absurdum. Där man börjar överkontrollera. Något som är vanligt i organisationer och som ofta leder till deras fall. För mycket kontroll stryper utvecklingen, en annan förutsättning för lycka. I organisationer kan det handla om för mycket uppföljningar, statistik och administration som tar över arbetet. Det kan handla om att personal känner sig övervakad och kontrollerad så att de slutar ta initiativ och agera på grund av rädslan att göra fel. På ett personligt plan kan det vara svartsjuka, försöka kontrollera sin partner och så vidare. På samhällsplanet kan det vara att stänga gränser eller införa handelstullar. Det är fortfarande enstaka människor som styr det här, det är deras sätt att försöka ta kontroll och som i sin tur stryper utvecklingen.

Jag hävdar ju att första steget till lycka är just upplevd kontroll. Därför kommer de allra flesta i en situation där de inte upplever kontroll att försöka skapa kontroll. Allt som oftast på fel sätt, genom att just överkontrollera och strypa utvecklingen. Vilket är förödande på både personliga, organisatoriska och samhälleliga plan. Upplevd kontroll handlar till största delen om din förmåga att välja attityd och väldigt lite om att skapa kontrollfunktioner. Donald skapar handelstullar för att han vill uppleva kontroll, inget annat. Det kan kännas skönt en natt eller två, men en dag vaknar han upp och inser att ekonomin stannat av. Vad gör han då? Försöker ta ännu mer kontroll… På samma sätt som den svartsjuke partnern börjar kontrollera och leta efter tecken. Och den andra partnern kommer känna sig kvävd. Och i stunden kan den svartsjuke känna sig lugn, hon hade inga konstiga sms i sin telefon. Men en dag vaknar han upp och hon är borta, för hon klarade inte av att bli kontrollerad. Det tog död på relationens utveckling. I både Donalds och den svartsjukes fall kommer de antagligen skylla på någon annan, det var inte deras fel att det gick som det gick. Från strategi 2 är det lätt att ramla in i strategi 1s offerkofta…

Bli aldrig en person som avsäger dig ansvaret från ditt eget liv, oavsett vad du bär med dig i din ryggsäck. Du är den enda som har makten att förändra ditt liv. Det är skitläskigt, jag vet, för jag har varit där! Vill du bli lycklig kan du inte vara ett offer. Och förstå skillnaden mellan upplevd kontroll och kontroll. Ju mer du försöker kontrollera i den externa världen, desto olyckligare kommer du och din omgivning bli. Upplevd kontroll handlar helt om dig och din förmåga att hantera det som händer dig, det är det som kan göra dig lycklig, inget annat!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

 

Kommentarer inaktiverade för Två olyckliga strategier

Type on the field below and hit Enter/Return to search