Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Etikett: organisation

Världens sämsta affärsman

När jag var sex år gammal gick jag på maskerad utklädd till affärsman. Det var min dröm, att tjäna pengar, bli rik och berömd. De senaste dagarna har jag gått…

Jag har en dröm

När jag var sex år gammal gick jag på maskerad utklädd till affärsman. Det var min dröm, att tjäna pengar, bli rik och berömd. De senaste dagarna har jag gått och funderat över mig själv som affärsman. Och min slutsats är att jag antagligen är världens sämsta. Och glad är jag för det! 🙂

Låt mig utveckla hur jag tänker. Om vi tänker på hur de flesta företag agerar, hittar de en specifik produkt eller tjänst, en specificerad målgrupp och sedan en prisbild som skall få det hela att gå ihop. Det är liksom grunden, sedan håller de sig till det som de tjänar pengar på. Jag vet mer om att bygga affärsplaner, marknadsundersöka, få lönsamhet, effektivisera än de allra flesta. Rent logiskt är det också så happycato.se och mitt eget företagande borde fungera. Jag vet att om jag hade bestämt mig för att sikta in mig på ett område och arbeta stenhårt mot det, då skulle jag med säkerhet lyckas. Fast det hade tagit död på mig inombords. Skulle jag bara inrikta mig på projektutvärderingar av EU-projekt inom offentlig sektor, vilket det finns de som gör, då skulle jag tappa glädjen. Skulle jag bara använda en modell för att arbeta med organisationsutveckling och tro den passade överallt, skulle jag gå emot allt jag står för. Fick jag bara prata LEAN, DISC, SWOT eller annan valfri bokstavskombination hade jag inte varit mig själv. Det finns de som älskar det och all respekt till dem, men det är inte jag. Jag kräver variation, jag behöver få flyta över olika intresseområden, få vara i både det seriösa och det mindre seriösa. Det är då jag är som bäst. Det går tvärtemot allt jag lärt mig om affärsutveckling, men det är ett aktivt val för jag vet att det är då jag är som bäst. Det i sin tur vet jag leder till att jag presterar som bäst i de uppdrag jag har.

Det här leder till en ordentlig blandning av inlägg på sociala medier, i bloggen och på andra ställen. Där det kan bli högst personligt ena stunden, för att i nästa bli funderingar på filosofisk nivå, för att i tredje läget handla om organisationsutveckling. Jag gör det för att det gör mig lycklig och ska jag vara genuin som människa måste jag leva som jag lär. Det blir spretigt och inte alltid en röd tråd mellan inlägg.

De som känner mig och som har arbetat med mig vet att jag är extremt konkret i skarpt läge. Där jag kan bryta ner stora visioner till småMarcus Cato konkreta handlingar. Där jag kan fånga upp nyanser och resonemang för att hitta lösningar som fungerar. Det gillar jag att göra, väldigt mycket. Det är också därför jag gett mig på ett av de mest svårgreppade områden som finns, lycka. För jag vill försöka göra det konkret. Samtidigt är det så stort, att jag får utrymme att vara spretig här. Det finns en brunn som aldrig sinar att plocka ur. Jag får helt enkelt vara jag. Är det bra för att vara affärsman och få vissa uppdrag? Nej. Är det bra för min egen lycka? Ja. Men det är en ständig brottningsmatch. För när uppdragen inte rullar in på de områden jag vet att jag är riktigt vass, då är det lätt att ifrågasätta sig själv. Ska jag överge min spretighet och bara fokusera på att bli en skarp affärsman? Jag vet logiskt vad jag skulle behöva göra. Fast då faller hela syftet med varför jag gör det här.

stolthetJag kanske är världens sämsta affärsman, men det får vara så. Jag eftersträvar att bli världens mest genuina affärsman istället. Jag får en golfmetafor i huvudet. I golfen får du ha 14 klubbor i bagen. Du får ha olika bollar, peggar mm. Varje slag du slår på en golfbana är unikt. Inget läge är exakt detsamma. Vinden är lite annorlunda, lutningen där bollen ligger varierar och tusen andra variabler. Om du skulle vilja anlita en golfare för att spela en bana på så bra resultat som möjligt, vem skulle du välja? Någon som bara har en klubba i bagen eller någon som har alla klubbor? Någon som använder samma strategi oavsett vilket slag det gäller? Eller någon som faktiskt tar hänsyn till olika variabler och hittar bästa strategin utifrån det?

Det finns en grund i allt jag gör, även jag har mina modeller. Det är grundstrategin, men för varje kund, för varje uppdrag behövs olika strategier för att nå dit de vill. Då har jag hellre massa klubbor i min bag och byter strategi, än att alltid gå med driver och lyckas var femte gång… Den här metaforen kom jag på här och nu, men fasen vad den hjälpte mig själv! På tal om spretighet… 😀 Ibland inleder jag ett inlägg med en tanke och avslutar det i en helt annan riktning än tänkt.

Ett inlägg rakt in i den jag är, kanske någon känner igen sig i tankarna. En bra affärsman, skulle inte blotta sig. Det är inte bra för affärerna. 🙂 Jag tänker att jag är gärna världens sämsta affärsman, om det betyder att jag får fortsätta vara genuin och ha massa klubbor med mig i bagen! 🙂

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Världens sämsta affärsman

Feel good, do good

Dagens rubrik är ett uttryck av ett fenomen som forskningen visar har en betydelse både i vårt samhälle och på arbetsplatsen. Människor med ett positivt emotionellt tillstånd, dvs. de som…

feel good, do good

Dagens rubrik är ett uttryck av ett fenomen som forskningen visar har en betydelse både i vårt samhälle och på arbetsplatsen. Människor med ett positivt emotionellt tillstånd, dvs. de som mår bra, är också mer benägna att hjälpa andra. Ett positivt sinnestillstånd skapar också ett ökat engagemang för den organisation man jobbar för. Och troligen också samhällsengagemanget.

Har du människor på arbetsplatsen som mår bra, då ökar också sannolikheten att de gör aktiviteter som går utanför de uppsatta arbetsinstruktionerna. De hjälper sina kollegor för sin egen goda viljas sak, talar gott om arbetsplatsen, utvecklar sig själva och kommer med mer konstruktiva förslag. Det gynnar alltså arbetsplatsen att ha positiv personal. Forskningen tenderar också att visa att vara positiv också gynnar oss som individer. De med positiva emotionell läggning fick oftare varierande och intressantare arbetsuppgifter. De upplevde också mer stöd från sina kollegor. Vilket leder till större framgång i karriären. Det här vinner alltså alla på. En organisation som jobbar för att skapa medarbetare som mår bra får ut mer av sina medarbetare, samtidigt som medarbetare som mår bra får ut mer av sin organisation. Vad som är hönan eller ägget är svårt att avgöra. Det här sker i ett komplext samspel med många lager, men att positiva och välmående människor bidrar med mer än vad de behöver råder inga tvivel om. Vilket också ger ringar på vattnet, eftersom positiva emotioner kan smitta av sig.

Det här är viktigt, mycket viktigare än vi tror. För det blir som en snöbollseffekt, åt båda hållen. Börjar flera människor må dåligt, slutar de hjälpa varandra. Vi vet också att människor som inte mår bra, i högre grad isolerar sig. Vilket gör det svårare att bryta det dåliga måendet. Och det här får negativa konsekvenser både på en arbetsplats och i samhället. Ju fler som mår dåligt i ett samhälle eller på en arbetsplats, desto mindre tenderar vi alltså att hjälpa varandra. Samtidigt som att hjälpa varandra gör att vi mår bättre.

Förbannat lyckligFast de negativa jäklarna då, bidrar inte de med något gott? Jo, ett par väldigt viktiga saker. De har en tendens att vara mer kritiska, vilket är bra. Ett gäng med bara positivister tenderar att bli något naiva. Alla idéer tenderar att vara de bästa sedan skivat bröd. Vilket gör att riskerna för felbeslut ökar markant. Någon med en något mer pessimistisk läggning kan sätta saker i perspektiv, peka på brister och få in mer realism. De har också mer tendens till att vara kritisk också i det befintliga, vilket under rätt förutsättningar kan öka vår förmåga att förbättra oss och skapa innovationer. Där den positiva medarbetaren väljer att blunda för vissa brister, lyfter den mer negativa upp det och det kan utveckla organisationen. Det gäller dock att det finns en grundförståelse för varandra och konstruktiv dialog. En arbetsgrupp med enbart negativt emotionellt laddade människor är nog däremot svårt. Fast det finns verktyg att arbeta mot mer varaktiga positiva emotionella tillstånd.

Är ni en arbetsplats med bara massa glada individer som mår bra mest hela tiden, men som ändå vill få in den kritiska rösten? Testa rollspel, att utse någon som får ta på sig att sätta på de realistiska glasögonen och leta efter brister i er idé om att sälja sand i Sahara. Eller testa Disney-tekniken där du själv tar dig an tre roller, Drömmaren, Realisten och Kritikern. En rätt häftig teknik jag själv använder ibland för att slå hål på alla mina suveräna idéer! 😀 Eftersom jag fick med lite positivt även om de negativa, klarade detta inlägget sig igenom granskningen av Kritikern…

När vi mår bra, gör vi alltså mer gott för andra. När vi gör gott för andra, mår vi oftast bra. Vi behöver jobba mer med detta, på alla nivåer. Vill du veta mer om hur och få mer hjälp på vägen? Då kan du alltid kontakta mig. Eller läsa vidare i bloggandet, för vi kommer återkomma till detta mer framöver.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Feel good, do good

Framtidens ledarskap

Hur ser egentligen framtidens ledarskap ut? Vad krävs för att vi ska nå framgång och välmående i den moderna organisationen? Den frågan har jag funderat mycket över den senaste tiden….

Framtidens ledarskap

Hur ser egentligen framtidens ledarskap ut? Vad krävs för att vi ska nå framgång och välmående i den moderna organisationen? Den frågan har jag funderat mycket över den senaste tiden. Tidigare var kunskap makt, var du kunnig på ditt område kunde du bli chef. Vilket ofta inte blir bra alls, för det du var kunnig på var inte ledarskap. Vi ser fortfarande den här typ av rekryteringar till chefsposter, men förhoppningsvis är en förändring på väg. Där det inte längre är kunskap som efterfrågas, utan tre andra egenskaper.

När jag tänker på en modern organisation tänker jag mindre upplevelse av hierarkiska strukturer, större inslag av självorganisering och ett större medskapande med kunder/personal. Där de vi finns till för, kunderna, är så djupt involverade i vår affärsutveckling att de nästan kan känna doften av Berits morgonbesök på den tredje personaltoaletten på fjärde våningen.  I den typen av organisation står våra användare för den stora kunskapen. De vet bäst vad de vill ha i en produkt, tjänst eller samhällsservice. Personalen bidrar sedan mer med utformningen av det. Det här ställer helt andra krav på ledarskap än vad det tidigare gjort. Och tre ledaregenskaper sticker ut;

Mod, tillit och trygghet

Mod är en bristvara idag. Vårt samhälle är idag mer transparent, men också mer dömande. En person i ledande position riskerar få mycket mer skit via media och sociala medier. De ställs inför högre krav från både anställda, kunder och högre chefer. Vilket gör att det enklaste sättet att undvika att få skit är att bli en icke-beslutare. Om jag minimerar mina beslut, då kan ingen bli arg. Det leder till ren katastrof, men är i för många fall rådande chefsstil. Dessa personer vill uppleva kontroll, de vill ha trygghet och genom att inte agera försöker de uppnå det. Det kräver ordentligt med mod för att våga stå upp för det vi tror på idag, när de som inte håller med kan piska upp en lynchstämning. För att lyckas som ledare i en modern organisation är dock mod en av de viktigaste egenskaperna. För en modig ledare kan ingjuta trygghet i personalen. Låt mig ta ett exempel från skolvärlden. I skolan skall elever ägna sig åt entreprenöriellt lärande enligt läroplanen. En lärare får ingen utbildning i detta under sin lärarutbildning, vilket gör att de riskerar att känna sig osäkra på vad det innebär. För att få eleverna att börja tänka entreprenöriellt behöver de känna trygghet i att det är okej att göra misstag och dra lärdomar av det. Den tryggheten kan läraren ge, men bara om den är modig nog att gå utanför den bekväma ramen. För att läraren skall känna sig trygg i att gå utanför den bekväma ramen, krävs det en rektor som är modig nog att lita på sina lärare och skapa den tryggheten.

Det här är samma sak som i ett företag. I en modern organisation med platt struktur kommer personal till stor del behöva vara sina egna ledare. Det kräver mod från de som trots allt är satta som formella ledare. För vi har inbyggt i oss att vi vill ha kontroll. Den ger vi bort genom att ge tillit till vår personal. Att ge tillit är alltså ett sätt att vara modig, för vi kan inte med säkerhet veta att det blir bra. Vi måste också ha tillit till processerna och mod att bjuda in till dem. Det moderna ledarskapet kommer vila i en inre trygghet, på att processerna tar rätt väg, även utan att du kontrollerar dem. Det här kräver enormt mycket av oss som ledare. Du måste arbetat med dig själv och dina inre processer för att kunna hantera det. Det är läskigt att släppa ifrån sig kontrollen för något som är ditt fel om det går snett. Fast det är det enda sättet för framgång i en modern organisation.

Som ledare är det alltså ditt mod och din tillit som skapar trygghet hos din personal att våga vara modiga. Det är din trygghet som gör att du klarar av att vara modig. Det är det modet som kan skapa lojalitet hos både era kunder och er personal. Det handlar om din inre upplevda kontroll, att kunna navigera utan karta och kompass.

Hade vi jobbat mer med självkännedom, entreprenöriellt lärande och mod att släppa yttre kontroll i skolans värld, hade vi haft hundratusentals ledare rustade att möta framtiden. Oavsett om de bara ledde sig själva eller andra. Istället fortsätter vi forma unga efter gårdagens utmaningar. Det här oroar mig mycket. För i framtiden ska jag behöva möta vår sjukvård, äldrevård och löständer. Med krav på att få vara delaktig i min egen utformning av alla de delarna, men utlämnad åt ett förlegat system med ledare formade i gamla modeller.

En annan utmaning är att de som skulle kunna stå för det moderna ledarskapet idag. De som har den inre tryggheten, förstår komplexiteten och skulle kunna driva saker framåt, de undviker formella chefsroller i många organisationer. För organisationen är inte byggd för ett modigt och modernt ledarskap. Hur fasen vi löser det har jag ännu inte hittat någon bra lösning på. 🙂

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Framtidens ledarskap

Det vi önskar på jobbet

Jag var på jakt efter en studie hur chefer prioriterar sin tid, som jag såg för några år sedan, men kunde inte hitta den. Jag mailade en fd. kollega jag…

Jag var på jakt efter en studie hur chefer prioriterar sin tid, som jag såg för några år sedan, men kunde inte hitta den. Jag mailade en fd. kollega jag arbetade tillsammans med kring värdegrundsfrågor, för det var i det sammanhanget jag hade sett den. Jag fick ett par länkar tillbaka, men hittade ändå inte precis det jag ville ha. Däremot började jag grotta ner mig i en av länkarna, som ledde mig till Sverigestudien 2018. Verktyget som ligger för grund till studien är samma verktyg som vi arbetade med i vårt värdegrundsarbete. Då var det riktat mot en specifik organisation, medan Sverigestudien sammanställer på ett mycket större plan våra värderingar. En del av studien har fokus på organisationers värderingar. Anställd har fått delge sina personliga värderingar, de rådande värderingarna på arbetet och de önskade värderingarna.

Personliga värderingarNuvarande värderingarÖnskade värderingar
FamiljLagarbeteAnställdas Hälsa
AnsvarKostnadsjaktBalans Hem/Arbete
Humor/GlädjeEngagemangHumor/Glädje
ÄrlighetHumor/GlädjeLagarbete
Tar AnsvarResultatinriktatErkännande av anställda
Ekonomisk StabilitetAnsvarKvalitet
MedkänslaHierarkiEkonomisk Stabilitet
Balans Hem/ArbeteAnställdas HälsaMedarbetarengagemang
Positiv AttitydBalans/Hem ArbeteAnpassningsbarhet
HälsaKvalitetEngagemang

De största glappen (de har kvantifierat ovanstående värderingar) mellan nuvarande värderingar och de önskade värderingarna är:

  1. Anställdas hälsa
  2. Balansen mellan hem/arbete
  3. Erkännande av de anställda

Anställdas hälsa är alltså den värdering vi allra mest önskar att våra organisationer präglades av, men som upplevs vara den organisationer minst lever upp till. Detta gäller för både offentliga och privata organisationer. Det här tycker jag, som vill skapa mer välmående organisationer, är mycket spännande. Ett inneord just nu bland föreläsare och konsulter är ordet arbetsglädje. Vi ska ha kul på jobbet, vilket vi också verkar ha. Det är ingen större diskrepans mellan våra nuvarande värderingar och de önskade värderingarna på Humor/Glädje. Arbetsglädje är viktigt, det påverkar vår hälsa positivt, men det är inte tillräckligt. Den stora skillnaden är att vi känner glädje, men vi kan vara lyckliga. Glädjen kan gå över på fem sekunder, tro mig. Jag har haft en chef som tog min arbetsglädje på fem sekunder, men hen kunde aldrig ta min lycka. Lyckan är ett varaktigt, inre hälsotillstånd. Där glädje är en ingrediens, lagarbetet en, medarbetarengagemanget en osv. Det är en helhet och långsiktighet (plats 4 i glappet mellan nuvarande och önskade värderingar…) som inte löses via att jobba mer med humor, eller införa flextid så att balansen mellan hem och arbete blir bättre. Arbetslycka, eller anställdas hälsa, är ett brett spektra där andra värderingar behöver prioriteras för att få ihop helheten. Problemet med detta är att det är komplext och just långsiktigt, dvs. en sak som saknas i dagens organisationer. Vi vill ha lyckopillret som ger oss en lösning här och nu, vilket gör att arbetsglädje säljer, men vi arbetslyckliga får långsiktigt slå oss fram, sakta men säkert… 😉 Den enkla lösningen ser vi överallt, i politiken, i organisationen och hos oss själva. En hel bantningsindustri vittnar om det…

Vill organisationer förflytta sig mer mot att ha värderingar där anställdas hälsa är viktigt, då behövs det ledarskap som tänker ett steg längre och ser att det är flera faktorer som hänger ihop. Det kräver också ett ledarskap som tror att hälsosamma och lyckliga anställda gör ett bättre jobb (eftersom erkännandet av anställda var en brist är det ju tveksamt… 🙂 ). Forskningen visar på att lycklig och välmående personal presterar någonstans mellan 10-40 % bättre. Det här är en av de största anledningarna till att happycato.se finns till. För att på något sätt kunna få en förflyttning i våra tankar, från att söka de enkla lösningarna, till att göra ett lite mer gediget jobb som säkerligen ger bättre resultat och härligare liv på sikt. Både för dig, ditt företag och ditt samhälle. Jag vill få de nuvarande och önskade värderingarna att matcha.

Sedan undrar jag lite varför hälsa kommer så långt ner på de personliga värderingarna? Vi prioriterar alltså ekonomisk stabilitet över att vara friska… Varför prioriteras den då så högt bland de önskade värderingarna på jobbet? Det är därför det här är komplext. För en av förutsättningarna för att skapa välmående i arbetet är att dina personliga värderingar rimmar ganska väl med din organisations. Du har ett eget ansvar för din hälsa, det är faktiskt helt och hållet ditt. Prioritera upp den i ditt eget liv först, innan du kräver att din arbetsplats gör det. Det är liksom grejen, ditt välmående baseras på att du tar det egna ansvaret. En välmående organisation baseras på att dess individer tar det egna ansvaret först. Balansen mellan hem/arbete kan bara uppnås om vi tar ansvar för vår hälsa och för vårt välmående på båda ställena. Enda skillnaden är att hemma har du fullt ansvar, på jobbet kan en arbetsplats bli bättre på att skapa förutsättningar för välmåendet.

Vad tror du? Vad är det enligt dig som brister i organisationer för att uppnå bättre hälsa hos sina anställda? Varför tror du hälsa är nedprioriterat bland de privata värderingarna? Är det några andra glapp eller värderingar som överraskar dig? Jag vill jättegärna bolla detta med dig. Kommentera här, skriv på Facebook, maila eller boka en tid. För sådana här frågor älskar jag att diskutera, det finns oändligt med perspektiv och tankar som jag inte kan få in i ett inlägg och delar jag missar. Så jag vill gärna veta dina tankar!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

PS. Dagens bild är ett montage… Jag har ett stort huvud, men inte så stort! 😀 DS.

Kommentarer inaktiverade för Det vi önskar på jobbet

Regler utan konsekvens är inga regler

Har du någonsin jobbat på en arbetsplats eller funnits i ett annat sammanhang där det fanns ett regelverk att följa? Som sedan inte följdes av vissa, men det fick inga…

Sju riktlinjer

Har du någonsin jobbat på en arbetsplats eller funnits i ett annat sammanhang där det fanns ett regelverk att följa? Som sedan inte följdes av vissa, men det fick inga konsekvenser? Det har jag och det är en av grunderna till konflikter på en arbetsplats.

Jag lyssnade för några år sedan på föreläsaren Janne Gunnarsson. Han uttryckte det som så, att det viktigaste för att bli en bra ledare är att vara konsekvent. Det här var innan tankarna kring mitt eget företagande hade tagit fart, men jag tog till mig den meningen. När jag sedan snöade in mer och mer på lyckobegreppet och vad som får oss att må bra på jobbet, insåg jag att Janne hade rätt. En konsekvent ledare gör att vi som medarbetare upplever kontroll, grunden för välmående. En inkonsekvent ledare gör att vi inte upplever någon kontroll. Om du knackar på hos chefen och inte vet om du möts av en utskällning eller en kram, det är jobbigt. Det fyller oss med ovisshet och oro, vi har inte koll på läget. Då är det faktiskt bättre att veta att vi kommer få en utskällning, för då kan vi mentalt vara förberedda på det. Eller skita i att knacka på chefens dörr. Det här är alltså grunden till ett framgångsrikt ledarskap, att vara konsekvent. Vilket leder in på dagens ämne, för även den mest ordblinde kan se att ordet konsekvent och konsekvens har en viss koppling till varandra.

Ett regelverk utan konsekvenser är inget regelverk. Sedan vad vi kallar det spelar mindre roll. Policies, riktlinjer eller förhållningsregler, kärt barn har många namn. Även om det kan finnas skillnader i hur hårt vi håller på de olika, en regel och en riktlinje kan vara olika strikta, fast i grunden är de samma sak. En uppsättning av punkter som organisationen vill att vi ska förhålla oss till och följa i vårt arbete. Ibland är vi med och sätter upp dem själva. Ibland finns de oskrivna reglerna, de ger upphov till mängder av konflikter, med konsekvensen av skuld och skam. Det är dock inte de jag tänker på i detta inlägget.

Jag har, som sagt, varit anställd i organisationer där det fanns ett regelverk, eller uttalade policies. I de flesta fall var de ganska tydliga och konkreta, vilket är en bra grundförutsättning för att en regel skall hållas. Exempelvis, du skall inom X antal arbetsdagar ha återkopplat till kunden via e-post eller telefon. Kontaktar en kund mig skall jag alltså enligt regelverket ha återkopplat på något sätt inom X antal dagar. Det behöver inte ha varit med det fullständiga svaret som kunden önskade, men åtminstone ett meddelande att jag tagit emot det och att jag skall undersöka saken. Eller, som många arbetsplatser nu inför, att det skall vara rökfritt under arbetstid. En väldigt tydlig regel, mellan 08.00 och 17.00 vill vi att du inte röker, för dina kunders och kollegors skull. Speciellt Lisbet med sina allergier. Det är tydliga regler, oerhört svåra att misstolka. Ändå finns det människor som inte följer de uppsatta reglerna.

Det kan ju bero på att de inte känner till dem. Då behöver vi som ansvariga kommunicera ut dem bättre. Det kan bero på att vi är dåliga i ledningen att märka när reglerna inte följs. Då behöver vi antagligen spendera mer tid med vår personal eller med våra kunder. För de vet det med all säkerhet. Det kan också bero på att vi som personal skiter i reglerna. För vi vet att det inte finns någon konsekvens. Vi skapar oskrivna regler, skyddar varandra och skapar en egen subkultur utanför ramarna. Det kan ju också bero på att ledningen inte följer regelverket själva, vilket gör det helt bisarrt för resten av organisationen att följa det. Inkonsekvent ledarskap i sin renaste form. Vi vill att alla ni följer det här, men det gäller inte oss häruppe på toppen. En ledare måste leda med exempel. Barn gör som du gör, inte som du säger. Det gäller oss vuxna med. Anställda gör som ledningen gör, inte som de säger. Ska du vara en ledare, måste du leda med exempel, annars är du en hycklare (det är vi alla ändå på ett eller annat sätt).

Skapar ni regelverk, policies osv. Se till att också ha en tydlig lista på konsekvenser om regelverken inte följs. Det skapar trygghet för de som är ledare. De vet hur de ska agera, de upplever kontroll. En ledare som upplever kontroll är en klart bättre ledare än en som inte gör det. För det är då de riskerar att bli inkonsekventa. En klar lista av konsekvenser skapar också tydlighet för de anställda. De upplever större kontroll, även om de inte gillar konsekvenserna. En del betalar skatt för att de inte gillar konsekvenserna om de låter bli. Inte för att de gillar att betala skatt.

Jag är ingen regelverksmänniska. Det vet de flesta som känner mig. Jag är t.o.m en uppviglare ibland mot regelverk. Som att inte få ha keps på sig inomhus. Varför får man inte det? Det är det få som har något relevant svar på. Anledningen till att man tog av sig hatten när man kom hem till någon är grundat i industrialismen. Ute i stadsmiljön var det skitigt och en hatt skyddade mot det. Att ta av sig hatten hemma hos någon var ett sätt att visa respekt. Att ha hatten på ansågs betyda att man tyckte de hade det skitigt hemma. Nu lever vi inte i industrialismens tidsera längre. Nästan ingen vet varför vi ska ta av oss hatten inomhus, ändå har en jäkla massa ställen regler kring det. Skolor och klubbhus på golfklubbar inte minst. 🙂 Jaja, det var en parentes. Som sagt, jag är ingen regelverksmänniska. Många regler skapas, som kepsförbud, utan ett klart syfte. Det här måste vara tydligt. Finns det en regel måste det finnas ett tydligt syfte med den. Varför får jag inte ha keps på jobbet? Nej, det är en säkerhetsrisk för att du kan… Varför skall jag svara kunden inom X dagar? Därför att vi vill vara ett företag som upplevs som seriösa och ger god service. Idag förväntas svar komma snabbt och vi måste vara del av det samhället. Annars riskerar vi förlora kunden till någon annan.

Nedan hittar ni sju riktlinjer ( 😉 ) för att få ett regelverk eller policies att fungera på det sätt som det är tänkt:

  • Skall ni nödvändigtvis ha regler och policies, se till att de har ett klart syfte och kommunicera ut det syftet.
  • Skall ni ha regler och policies, se till att de är tydliga och konkreta, att människor förstår dem.
  • Skall ni ha regler och policies, se till att era anställda är med och är delaktiga i framtagandet.
  • Skall ni ha regler och policies och vill vara en del av er samtid, se till att era kunder och er målgrupp får vara med och påverka dem. För i slutändan är det dem ni är till för.
  • Skall ni ha regler och policies, se till att det finns en tydlig konsekvensbeskrivning om de inte följs. Med en upptrappning av konsekvenser vid flera överträdelser.
  • Skall ni ha regler och policies, se till att du som ledare lever som du lär. Alla regler gäller även dig.
  • Skall ni ha regler och policies, se till att alla chefer är konsekventa i konsekvenserna.

Eller säg What the fuck och lev anarkistiskt! 😀

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Regler utan konsekvens är inga regler

Type on the field below and hit Enter/Return to search