Vi fastnar ibland i vår utveckling, det skrev jag om i söndags (läs här). Idag tittar vi krafterna som gör att vi aldrig kommer loss när vi väl har fastnat….
Vi fastnar ibland i vår utveckling, det skrev jag om i söndags (läs här). Idag tittar vi krafterna som gör att vi aldrig kommer loss när vi väl har fastnat. Jag har haft glädjen att få utbilda mig hos den fantastiske Kjell Enhager. En av de saker han har sagt, och som har satt sig rätt starkt hos mig, är att han tror att vår starkaste drivkraft är igenkänningsfaktorn. Jag är beredd att hålla med.
Vad är det som gör att en person stannar i ett förhållande, fast de kanske både blir psykiskt och fysiskt misshandlade? Vad är det som får människor att stanna i en relation där känslorna sedan länge tagit slut? Vad får oss att stanna på ett jobb där vi inte känner att vi längre trivs eller utvecklas? Igenkänningsfaktorn. Jag ska inte påstå att det är så i alla fall, men det är en faktor som är extremt stark i det hela.
Vi behöver ha trygghet i våra liv. Utan trygghet går vi under och i det vi känner igen känner vi också trygghet. Hur bisarrt det än är så även om vi alltså blir fysiskt misshandlade i en relation, så skapar det en trygghet. Du vet vad du har, men har ingen aning om vad du får om du lämnar.
Igenkänningsfaktorn är inget negativt egentligen. Den skapar den trygghet vi behöver, som gör att vi klarar av att fungera. Hade vi ständigt hamnat i miljöer och situationer där vi inte kände igen oss, då tror jag inte vi hade fixat att överleva. Exempelvis som för min pappa som nu behöver nyorientera sin vardag. Att ha saker som inte förändras trots mammas bortgång är jätteviktigt för att lättare klara av den övergången. Det kan vara att gå tillbaka till jobbet eller att låta mammas kläder hänga kvar i garderoben. Hänger de där om 15 år är det kanske konstigt, men nu är det en trygghet i en ny värld som ändå är densamma.
Däremot så blir igenkänningsfaktorn ett stort problem när den håller våra liv tillbaka. När du stannar i något bara för att du känner igen dig i det och inte vet vad som väntar. När du går i en relation år efter år utan att vara lycklig, där du vill lämna, men inte vågar. Eller att du fastnat på ett jobb som inte leder dig dit du vill. Eller äter rostat bröd med nutella till frukost varje dag, fast du vet att den långsiktigt dränerar dig på energi. Tryggheten tar överhanden och du vågar eller orkar inte byta till ett annat, trots att du innerst inne vet att det hade fått dig att må bättre.
Jag har de sista åren hjälpt ett antal människor med relationsproblem, där de just upplever det jag just skrev. De har fastnat i en relation som de lever i enbart för igenkänningsfaktorn. Det har lett till att både de och deras partner är olyckliga. De har gjort allt de kan för att få det att fungera, men de är helt enkelt på en plats där de inte längre borde vara. En del av dem har valt att lämna sina relationer, andra har valt att stanna. Det jag ser är att de personer som valt att lämna, de mår alla mycket bättre idag. De visste innerst inne att det skulle bli så, men hur lätt är det att våga lita fullt ut på sin inre känsla när du tar ett avgörande beslut?
Jag valde själv att säga upp mig från ett välbetalt jobb som inte ledde mig dit jag ville (läs här). Det är det bästa beslut jag tagit. Jag har två nära vänner som gjort samma sak och som känner precis likadant. De vågade bryta igenom igenkänningsfaktorn, trots att det inte var lätt. Och framtiden visade dem att det valet var rätt.
Det behöver inte vara så dramatiskt, ibland fastnar vi vid igenkänningsfaktorn på helt andra plan. Jag har alltid klagat på att pappa alltid vill åka till Playa de Ingles när han ska på semester. Det är samma fenomen, han vet vad han får. Helst skulle vi äta på samma restaurang varje kväll också. 🙂 Återigen igenkänningsfaktorn. Självklart överdriver jag lite… 🙂 
Jag har varit med om en del utsatta situationer på resor, vilket gjorde att jag inte riktigt vågade åka iväg ensam på utlandssemester. Samtidigt vill jag leva mitt liv utan begränsningar. Så för att träna mig själv åkte jag en vecka på charter till Playa de Ingles, för där kände jag igen mig! Det var det tryggaste valet jag kunde göra på något jag kände mig osäker på! 😀 Själv har jag en släng av igenkänningsfaktorn med massor av saker. Mitt gym, frisör, vad jag beställer på pizzerian osv. Vi har alla detta och det viktigaste är nog vetskapen att igenkänningsfaktorn finns. Först då kan du börja leta djupt inom dig själv om det är den som påverkar dina beslut att inte göra de förändringar som du behöver. Det är när du vet om hur mycket den tryggheten spelar roll, som du kan börja arbeta med att skapa det liv som du förtjänar. Med det menar jag inte att du ska lämna din relation eller ditt jobb bara för att du inte är helt nöjd. Däremot, om du verkligen känner att du inte mår bra, men inte gör något åt det, då bör du fundera ett varv till.
Det absolut jobbigaste fall jag stött på vad gäller igenkänningsfaktorn är en kille jag coachade. Han mådde väldigt dåligt psykiskt och hade gjort så under lång tid. Han sa sig vilja förändra sitt liv, men när vi började bryta ner det så kom det fram att han var livrädd för att må bra. När han mådde dåligt visste han vem han var, han var sitt dåliga mående. Mådde han bra behövde han lära känna en helt ny person som han inte visste vem det var. Igenkänningsfaktorn kan alltså totalt förlama oss, tillåt den inte förlama dig!
Vi kommer att återkomma till igenkänningsfaktorn. Den har spelat och spelar ännu mig många spratt. Och den har så många lager som påverkar väldigt många beslut vi tar, allt från din tandkräm till vem du röstar på i valet… Fast det tar vi en annan dag! 🙂 Skulle det vara så att du känner igen dig i dagens inlägg? Då får du gärna dela eller gilla det på Facebook och Instagram! 🙂
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
Kommentarer inaktiverade för Igenkänningsfaktorn
Husdjur gör oss faktiskt lyckligare. Det tror jag i och för sig alla med husdjur skulle säga också. Så det är inte banbrytande nyheter. Däremot så finns det forskning på det, flera olika studier faktiskt. Och alla kommer fram till samma sak, husdjuren gör oss lyckligare. De personer i studien som hade husdjur mådde bättre, var mer fysiskt aktiva, hade större självförtroende, hade bättre relationer med andra, kände sig mindre ensamma och var mer sällan deprimerade. Ägarna sade sig få lika mycket support från sina husdjur som från sina familjemedlemmar. De klarade motgångar bättre och fann trygghet i sitt husdjur. Möjligtvis det enda jag kan tänka mig var negativt är att du ger upp en del av din frihet, men det verkar vara ett litet pris att betala.