Jag har under senaste veckan befunnit mig på semester. Tanken var Madeira, men lite oväntat blev det också två dagar på Kanarieöarna. De stängde nämligen flygplatsen på Madeira när vi…
Jag har under senaste veckan befunnit mig på semester. Tanken var Madeira, men lite oväntat blev det också två dagar på Kanarieöarna. De stängde nämligen flygplatsen på Madeira när vi var på väg ner. Klagar inte alltför mycket på det. Fick bo på lyxhotell, all mat betald, hade inspirerande samtal med personer som kört motorcykel genom Afrika och som hade jobbat som sjukgymnast till geparder, fick förälska mig i ön Porto Santo (vi flög dit och sedan färja till Madeira) och del av resan återbetald. Det härliga var att vi var 220 personer som fick uppleva det här, den stora majoriteten var danska pensionärer. En person hörde jag klaga på hela denna strapatsen, en svensk man i övre medelåldern… 🙂 219 förstod att det som kallas God´s business ligger utanför min kontroll, flygbolagens kontroll eller någon annan mänsklig kontroll. Det var bara att gilla läget.
När väl jag anlände till Madeira så har det varit fantastiskt bra. Bodde på ett hotell bland klipporna och vaknade upp varje morgon med en magisk utsikt. Det är precis så jag vill ha det varje dag, det var mycket enklare att komma ur sängen på morgonen med den utsikten. Veckan spenderades med att träna mycket, äta ännu mer, vandra lite, uppleva Funchal (huvudorten), läsa och försöka börja planera för 2018.
Det sista gick sådär. Jag har varit så fokuserad på nuet och den korta framtiden de senaste månaderna, jag har borrat ner huvudet och bara kört. När jag nu väl skulle upp med huvudet var det som att det var blockerat. Jag hade oerhört svårt att blicka framåt. Jag vet inte om ni upplevt samma sak? Själv har det inte varit något större problem för mig, så detta blev lite läskigt. Min framtid är i och för sig relativt ostrukturerad just nu. Min anställning slutar den 31 mars, efter det vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Där finns ett antal bollar uppe i luften och jag får helt enkelt lita på processen att en eller två ramlar ner och visar vägen. Skulle uppdragen komma som under sista kvartalet 2017 har jag möjlighet att göra det här på heltid, men det behövs åtminstone ett kvartal till åt det hållet innan jag vågar tro på den möjligheten.
Det jag har jobbat med under veckan och som jag kommer fortsätta jobba med är utvecklingen av mitt tjänsteutbud. Jag satt och funderade över mina kompetenser och erfarenheter när jag satt på balkongen en eftermiddag. I nästan 20 år (från 1999) har jag studerat eller arbetat med ledarskaps- och organisationsfrågor. Först som student på universitetet med inriktning på strategisk ledning och andra organisationsfrågor. Sedan har jag med två års undantag arbetat i en ledarskapsbefattning. Antingen som chef, projektledare eller en kombination av de båda. Här har jag massor av kompetens att bidra med i en unik kombination av teoretisk och praktisk bakgrund. Därför kommer jag lägga extra fokus på att få in den typen av uppdrag under 2018. Naturligtvis kommer jag fortsätta föreläsa, men jag vill också verksamhetsutveckla och utbilda.
Det andra som har fått lite mer fokus under veckan är hälso- och träningsdelen. Allting har olika platåer och vi behöver hitta nya. För någon är platån att komma igång med träningen. Hitta och hålla fast den rutinen. Den platån hittade jag för länge sedan och den platån är extremt säker, problemet är att jag inte har kommit så många fler platåer upp. Jag gör hela tiden försök att ta mig till nästa platå, för att sakta men säkert glida tillbaka till den förra. Jag har lagt oerhört mycket tanketid på hur jag ska komma tillrätta med detta. Varför och vad är tydligt, det är hur som saknats. Mitt fokus blir på struktur och triggers. Plus att hitta ett mål som verkligen utmanar mig! Jag ska få äran att vara övningsklient hos en person som utbildar sig till coach, vi har mycket att prata om i mitt liv just nu! 😀
Oavsett hur skönt det är att vara på semester, så är det ännu skönare att komma hem. Mitt hem är inte det jag vill stanna i speciellt länge till, det är dags för något nytt, men igår när jag låste upp dörren kände jag bara kärlek. En trygg plats behöver alla ha. Alla har tyvärr inte det i hemmet, men igår först insåg jag hur viktigt det är. Något som är väldigt familjärt, på samma sätt som vi finner trygghet i våra rutiner. Vi behöver komma ifrån dem ibland för att verkligen uppskatta dem. Samtidigt som jag redan längtar iväg på nästa äventyr! 🙂
Självklart avslutar vi dagens inlägg med lite semesterbilder, det är precis det som ni har suttit och väntat på i en dryg vecka! 😀
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
