Etikett: tillit

Dödslängtan, ett sätt att börja leva

8 september, 2024 10:22 8 september, 2024

4 min read

2186 views

Kommentarer inaktiverade

Har du någon gång upplevt dödslängtan? Alltså där du verkligen ser döden som en befrielse. Ett alternativ som känns klart bättre än att fortsätta leva. Jag har haft riktig dödslängtan…

Har du någon gång upplevt dödslängtan? Alltså där du verkligen ser döden som en befrielse. Ett alternativ som känns klart bättre än att fortsätta leva. Jag har haft riktig dödslängtan två gånger i livet och det har varit starten till något bättre. Läs vidare för att veta varför.

Den första gången jag hade verklig dödslängtan var den dag när jag kände att jag hade kilat fast mig i ett liv jag inte ville leva. När jag såg döden som ett bättre alternativ än livet. Vilket ledde tankarna in på att ta mitt eget liv. Innerst inne ville jag leva, men jag ville leva på ett annat sätt. Längtan efter att få dö blev på något sätt en startpunkt för att leva.

Längtan efter att få dö

När kroppen fullständigt tömts på sin energi. Liggandes på rygg, nästan som ett kolli, 22-23 timmar per dygn, i veckor, utan att förstå vad som egentligen händer. Där kroppen känns som fastskruvad i ett skruvstäd. När du är så trött att du bara vill sova, men din kropp tillåter dig inte att sova, inte ens på natten och inte ens med sömntabletter.

Hjärnan är så trött att den inte längre fungerar, en trötthet som skapar vanföreställningar, ångest och oro. Du har ingen aning om du kommer bli bättre och har ingen aning om vad du kan göra för att bli bättre. Helt utlämnad till ingenting.

Har du upplevt det? Det har jag. Och aldrig har min dödslängtan varit större. Inte alls på samma sätt som den första gången. Det fanns ingen drivkraft att avsluta livet på egen hand, men varje kväll när jag skulle försöka få någon timmes sömn önskade jag inget annat än att jag aldrig mer skulle få vakna. Kväll efter kväll hoppades jag. Varje natt blev jag besviken. Och samtidigt var det dödslängtan som hjälpte mig tillbaka till livet.

Längtan efter att dö är inte en hälsosam längtan i sig, däremot skapar den möjligheter. Om vårt liv har kommit till den punkten där vi hellre dör, då skapas total frihet. Det finns ingenting att förlora längre. Vilket gör att vi kan börja göra något annat för att leva ett liv som får oss att må bättre.

Vetskapen om att vi alltid har döden som utväg gör det faktiskt möjligt att börja leva. Det kan låta sjukt, men dödslängtan kan användas som startmotor. Döden kan sedan i sig vara katapultstolen som kan lösa ut oss, men som vi förhoppningsvis inte behöver hantera själv.

Tabu

Det är tabu att prata om dödslängtan. Det är tabu att prata om självmord. Vilket med säkerhet skapar situationer där ännu fler känner sig inmålade i ett hörn, med bara en utväg. Det finns alltid fler utvägar, jag lovar. Det enda som händer är att du får färg på skorna… Dödslängtan önskar jag ingen, men jag önskar att alla kan ta sig vidare från den med livet i behåll. Och då får den användas som drivkraft.

Min andra omgång av dödslängtan var speciell. Jag var utlämnad. Det var inget jag kunde göra, mer än att hitta tillit. Tillit till min kropp och tillit till livet. Tillit till att även detta kommer passera. Den tilliten fann jag någonstans i min dödslängtan.

Jag hade mina lyckokunskaper och visste hur jag kan jobba med tankarna. Tillit är grunden till allt. Jag visste att det inte är någon direkt skillnad på långsiktig lycka mellan lottovinnaren och den som blivit förlamad i en bilolycka (i populationer, individskillnader finns såklart). Det gjorde skillnad.

Jag hoppas innerligt slippa dödslängtan igen, men jag kommer alltid ha med mig döden som drivkraft för att leva. I den tredje delen av Fyrvaktarens son och Draken finns denna längtan inom Carl. Det är också den som till slut får honom att börja leva igen. Vi oroar oss kanske för mycket om döden?

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening

Lyckligt sex?

Marcus Cato

12 november, 2019 11:41 12 november, 2019

3 min read

500 views

Kommentarer inaktiverade

Är lyckligt sex detsamma som att få orgasm? Är det vad vi vill uppnå, eller finns det andra aspekter av lycka i mötet mellan två kroppar (eller fler om man…

Är lyckligt sex detsamma som att få orgasm? Är det vad vi vill uppnå, eller finns det andra aspekter av lycka i mötet mellan två kroppar (eller fler om man nu gillar sånt… 🙂 )?

Orgasmen, åtminstone den manliga, är rockstjärnelycka. Kanske en av de skönaste formerna av den, men den är över på några sekunder för de allra flesta. Vilket gör att mannen (efter lite omladdning) vill uppleva det igen.

Den kvinnliga är lite mer kryptisk… 🙂 Dels behöver den inte vara över på några sekunder, dels finns det studier som visar att den också är kopplad till kärlek. Man har sett att orgasmen frigör oxytocin som också är känt som ”kärlekshormonet”. Kvinnans känslor stärks alltså av orgasmen.

Så redan där kan vi se att orgasmen är en större del av lycka än bara rockstjärnelycka. Åtminstone för kvinnor. Den ökar känslan av samhörighet, samtidigt som den ger lite rockstjärnekänsla.

Min egen upplevelse är också att det här går vidare till en annan nivå. Den kvinnliga orgasmen känns i större utsträckning kopplad till känslor. Om man har sex med någon man älskar och är trygg i det, då ökar också sannolikheten för orgasm. De flesta män tycks inte behöva den kopplingen för att nå klimax. Det här är kraftigt generaliserat, men jag tror att det finns en viss grad av sanning i det.

Det här leder oss in på en högre form av lycka, båda kopplade till flow och meningsfullhet. Om vi har sex med någon som vi älskar och är trygga med, då är det något annat. Det handlar inte längre om rockstjärnelycka. Det går knappt ens att definiera det som sex, även om det på ytan kan se likadant ut. Nej, det handlar om att älska och att visa kärlek på ett fysiskt sätt. Där meningsfullheten ligger i att ge och få kärlek. Att få bekräfta en annan människa i sin fulla naturlighet. Där vi gemensamt hamnar i flow. Där tid och rum försvinner.

Det avslutas förhoppningsvis i ett klimax, men det är bara grädden på moset. Det var stunden av total samhörighet, utan något tid och rum omkring som var behållningen. Känslan av att få ge kärlek och bidra till lycka för någon vi älskar. Det är något helt annat än sex. Och det går bara att uppleva för att förstå.

Jag hoppas att ni alla fått och får uppleva det. Att ni alla har fått känna skillnaden. Att ni försvunnit in i en annan dimension där tid och rum försvann för ett tag. Det är inget fel på ”bara” sex. I vissa stunder är det allt vi behöver, en skön kick. Ungefär som vi ibland behöver unna oss en bit choklad, bara för att det är gott. Så länge alla parter är med på att det är det vi söker. Fast vill vi verkligen uppnå en högre form av lycka, behöver vi ha tillit, ömsesidig kärlek och mod att vara i stunden med vår partner.

Det finns massor av mer saker att diskutera kring sex och lycka, men för idag får det vara nog. 🙂

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening Okategoriserade

Tillit och förtroende

Marcus Cato

5 november, 2019 16:00 5 november, 2019

2 min read

464 views

Kommentarer inaktiverade

Det pratas mer och mer om tillit i organisationer, men också på det personliga planet. Det pratas om tillitsbaserat ledarskap. Fler föreläsare börjar prata om tillit osv. Och det välkomnas…

Det pratas mer och mer om tillit i organisationer, men också på det personliga planet. Det pratas om tillitsbaserat ledarskap. Fler föreläsare börjar prata om tillit osv. Och det välkomnas naturligtvis av mig, eftersom det sedan länge är mitt absoluta specialområde och passion. 🙂

Jag funderade på just tillit häromdagen. I mitt förra inlägg skrev jag om nyhittad energi. Och jag inser att den baserar sig oerhört mycket på tillit och förtroende.

Dels en tillit till mig själv och att saker att ting löser sig. Jag backar ett steg och känner mig trygg att rätt vägar öppnar sig. Det är en förutsättning för lycka.

Dels också att jag fått andras tillit. Där de visar förtroende för mig och litar på att jag håller deras tankar och känslor för mig själv. Jag blir så oerhört ärad över det. Jag tycker att det finaste man kan få av en annan människa är förtroende. Och jag fattar inte hur man kan tänka sig att missbruka det. Om du får världens bästa present och så förstör du den för evigt? Det måste vara det dummaste självsabotage man kan tänka sig.

Och jag tror att de här båda delarna hör ihop. En människa med självtillit kommer antagligen utstråla en energi som skapar förtroende. En människa med självtillit kommer ej heller känna något större behov av att missbruka ett förtroende.

Vi människor har byggt hela vårt samhälle på tillit. Ingen vettig människa skulle sätta sig i en bil om vi inte hade tillit till att övriga kan trafikreglerna. Ingen människa skulle ta emot en papperslapp med en siffra på för betalning av en vara, om det inte fanns tillit. Vi har en enorm tillit till våra system, men ändå tycker jag tillit är en bristvara. Speciellt brister det i tilliten till oss själva.

Vill du bli lycklig och göra andra lyckliga, var en människa som skapar tillit och förtroende!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Företag/Organisation Glädje Lycka Mening

Återskapa tillit?

Marcus Cato

13 augusti, 2019 20:00 13 augusti, 2019

6 min read

582 views

Kommentarer inaktiverade

Jag har flera gånger skrivit om tillit (här , här, här och här). Hur oerhört viktig den är för vårt välmående, både i det privata och i jobbet. Det är…

Jag har flera gånger skrivit om tillit (här , här, här och här). Hur oerhört viktig den är för vårt välmående, både i det privata och i jobbet. Det är en av grundpelarna för att kunna känna arbetsglädje. Det är en av grundpelarna för att kunna ha en lycklig relation, oavsett om den är vänskaplig eller mer av det passionerade slaget.

Tillit är ett ganska svartvitt fenomen. Antingen har du den eller har du den inte. Jag hoppar inte bungyjump om jag har delvis tillit till att repet ska hålla. Jag öppnar inte upp mina hemligheter till någon till någon jag tvekar på om jag kan ha tillit för.

Av de här anledningarna tar det ofta lång tid att bygga upp tillit. De flesta av oss går ju inte fram till helt okända människor och berättar våra djupaste hemligheter. Åtminstone inte nyktra… Vi kan ha utgångspunkten att andra människor vill oss gott, men vi ger dem inte vår totala tillit direkt. Speciellt om vi varit i situationer där någon svikit vår tillit. Då kommer vi genast vara mer på vår vakt nästa gång vi behöver öppna upp oss.

Vi har också tilliten till oss själva. Det är först på senare år jag har funnit den hos mig själv. Min upplevelse är också att många i min omgivning hittar den efter 30-strecket. En del hittar tyvärr aldrig den. Tillitsbyggande tar alltså tid.

Problemet är att det tar en sekund att rasera tilliten. På en sekund kan du fått veta att din partner varit notoriskt otrogen, efter 15 år ihop. Du kan få veta att din chef berättat för dina kollegor om hur du upplever dem. Även din inre tillit kan du tappa om du agerar på ett sätt som helt går emot dina värderingar.

Det som har tagit år att bygga upp kan alltså raseras på en sekund. Frågan är bara då, går det att återfå tilliten? Eller är den för evigt borta? Jag tror att frågan på dem är både ja och nej. Om jag skulle vara otrogen mot min partner, skulle det krävas år av transparens, genuinitet och tydlighet i att jag förändrats. Jag behöver på riktigt förändra mina vanor och beteenden för att kunna återuppbygga den raserade tilliten. Om jag ens fick chansen att återskapa tilliten. Med åren skulle jag möjligen kunna återuppbygga tilliten, om jag fortsatte vara konsekvent. För den som har tappat tilliten kommer ständigt leta efter små mönster för att kunna skydda sig. Den som tappat tilliten till någon och sedan ger dem denna finna gåva åter, trots sveket, kommer göra allt för att slippa återuppleva det. Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me. Första gången kan jag möjligen behålla tilliten till mig själv, andra gången kommer jag ifrågasätta mig själv hur jag kunde vara så dum att ge någon en andra chans. Du tappar tilliten till dig själv.

På samma sätt är det på jobbet. En arbetsplats som tappat tilliten på något plan kommer ha ett långt arbete framför sig. Det kan vara en tappad tillit till företagets ledning, på affärsidén, till sina kollegor eller till sin egen förmåga att utföra ett bra jobb. Jag har skrivit om det innan, men det gick en fantastisk dokumentär på SVT av Louis Theroux. Den handlade om den brittiska programledaren Jimmy Saville. Som under sin levnadstid var en framstående karaktär och som dessutom gjorde stora humanitära insatser genom att bygga sjukhus mm. Där det sedan visade sig efter hans död att han troligen utsatt upp till 450 barn och unga för sexuella övergrepp. Många på det sjukhus han byggt. I dokumentären intervjuar de en kvinna som jobbat nära Jimmy hela sitt liv och aldrig sett något konstigt. Hon hade i hela sitt liv trott att hon kämpat för något gott. Att hon gjorde världen bättre. Så visade det sig att det bara var en fasad för alla övergrepp. Hela hennes tillit förintades på en sekund. Både till det hon gjort och till sig själv.

Det behöver inte vara så extremt, men känslan av att förlora tilliten till någon eller något är hemskt. Att återuppbygga tilliten på en arbetsplats är komplext, oavsett vilken del det gäller. I en kärleksrelation är det två personer involverade. På ett arbete kan det vara tusentals relationer.

Tilliten är en ledarskapsfråga. Att bygga tillit är för mig ledarnas kanske viktigaste uppgift. För utan tillit kommer organisationen haverera till slut. Det bästa är att bygga den från grunden, ha med tillitstanken rakt igenom när företaget växer. Fast det skeppet har seglat för länge sedan för många. Då är det näst bästa att börja idag. Att man börjar fundera på hur vi kan återuppbygga tillit i organisationen, eller stärka den ännu mer. Det är ett tålmodigt arbete, att varje dag jobba för tydlighet, transparens och genuinitet. Att varje dag jobba med sin kommunikation. Att varje dag ställa sig frågan om jag som ledare lever som jag lär? Att varje dag ställa sig frågan om jag har tillit till mig själv, så att jag är modig nog att lita på mina kollegor och medarbetare?

Ni som läser min blogg kontinuerligt vet om att det här är en riktig hjärtefråga för mig. Min magisteruppsats handlade om tillit i organisationer. Det var långt före jag fattade hur oerhört viktigt det faktiskt var på riktigt. Även om vår studie visade på att det var en avgörande faktor. Tillit för varandra är grunden för hela vårt samhälle. Den är grunden för hela vårt välmående. Har du missbrukat någons tillit till dig? Då har du en lång resa tillbaka att göra. Den är inte omöjlig, men den är svår. Du behöver vara beredd på att göra jobbet! Oavsett om det är i jobbet eller i det privata.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka

Nakenhet

Marcus Cato

6 november, 2018 20:00 6 november, 2018

3 min read

505 views

Kommentarer inaktiverade

Har ni tänkt på det fenomenet, att väldigt få av oss blir speciellt lyckliga av att se oss själva nakna, men väldigt lyckliga när vi ser någon vi tycker om…

Har ni tänkt på det fenomenet, att väldigt få av oss blir speciellt lyckliga av att se oss själva nakna, men väldigt lyckliga när vi ser någon vi tycker om nakna? Och allra lyckligast blir jag, när någon jag tycker om, tycker om att se mig naken! 😀

Jag tycker nakenheten under senare år tappat sin kraft och det vackra. Vi kunde läsa för ett tag sedan att 80 % av norska ungdomar hade skickat intima bilder till någon annan. Vårt internet bombarderas med fler nakna kroppar som är retuscherade, filtrerade och porrifierade än vad vi någonsin kan ta in. Porren och dess sidoeffekter har tagit det vackra ur nakenheten, men någonstans tror jag att vi kommer hitta tillbaka.

Kanske är det en mognadsfråga eller att jag fått upplevelser med åren som omformat mig. Nakenhet var för mig under många år förknippat med sex, porr och skam. Skam både över att lockas av sex och porr. Fast också en skam över min egen nakenhet. Skapad av kroppshets som till stor del också drabbar oss män. För några år sedan släppte jag den världen och skammen den drog med sig. Fast det är först idag som jag börjat reflektera över nakenheten och ser hur vacker den är ur ett icke-sexuellt perspektiv.

För mig, är idag nakenhet det finaste man kan visa en annan människa. Här är jag, totalt ofiltrerad med alla mina fel och brister. Det är det totala tecknet på trygghet och tillit till en annan människa. Här ställer jag mig inför dig, för jag litar på dig. Jag lägger min otrygghet över att visa mig naken, i tilliten till att du tar emot mig för den jag är. När två människor ger varandra den tilliten på riktigt, utan filter, utan att undvika vinklar och ljussättningar, då är nakenheten som vackrast. Då går det bortom sexualitet. Då är vi på ett helt annat plan av medvetande.

Jag hoppas nakenheten kan tas tillbaka och bli något vackert igen. Där vi kan nå ett högre plan, där nakenheten både kroppsligt och själsligt är den finaste gåvan vi kan ge. Att det är en gåva som bara ges till de vi verkligen känner förtjänar den. För när vi lagt vår nakenhet och vårt totala tillit hos varandra, när vi fått uppleva nakenhet på ett annat plan, då kommer du aldrig mer vilja ha det på ett annat sätt. Och där det bara är en gåva som kan ges av den som vill ge den. Idag används den som en billig handelsvara, tillgänglig för alla alltid. Idag tas den, utan lov, av många som anser sig ha rätt att ta den. Vi behöver återta nakenheten från dem och återskapa dess skönhet. För de har tagit den vackraste gåvan att ge ifrån oss.

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade